Jag är inte särskilt förvånad när jag läser andra bloggar om ridning där ryttare skriver in sina frågor och samtliga handlar om hästens mun och acceptans av stödet. Svaren på dessa frågor blir dock sällan som jag hade velat skriva. Det är RYTTARENS FEL och hästen inte söker stöd. (om munproblem och liknande är uteslutet) Hästens mun är av kött och blod!
Naturligtvis finns det hästar som är jättesvåra (känsliga) med det här som kräver oerhört skicklig ridning, men faktum kvarstår att det är upp till ryttaren att erbjuda en hand som är det självklara valet snarare än att försöka slippa den? Givetvis är det vanligt att hästarna redan som unghästar lär sig att handen är obehaglig mot den känsliga munnen och börjar knäppa av. Detta får tyvärr även andra konsekvenser i hästens kropp då ryttaren inte kan rida hästen bakifrån innan den accepterat stödet. Med dagens känsliga hästar tycker jag att stöd kan få komma först i utbildningsskalan för det är en förutsättning för lösgjordhet och i många fall också för takt.
Hur gör man då?
1)Först och främst måste ryttaren ha en så bra balans att hon/ han kan rida alla gångarter utan att störa den (utan att balansera i tyglarna) Detta är absolut ingen självklarhet. Att lära sig detta kan man sitta på lina och balansträning eller att rida med båda tyglar i en hand.
2) Armarna skall vara oberoende från kroppen. Gör armarna samma som som din kropp så kommer det inte bli så gött för hästmunnen. Tänk dig tanken att du går med en bricka med glas. Hur går du med den? Hoppar dina armar upp och ned precis som föötterna? Eller kan dina fötter gå och brickan på samma höjd hela tiden? När du rider ska dina armar höra till tyglarna och anpassas efter hästmunnen, och din kropp skall höra till hästen och anpassas till häst kroppen.
3) Handställningen. Lär dig den annars kommer du aldrig kunna rida med en följsam snabb hand. Handen skall vara stängd. Tummen ska vara högsta punkt, tummen skall även stoppa tygeln något böjd. Handleden skall vara något vinklad inåt. Handleden skall vara helt lösgjord.
Varför skall tygelhjälper gå från handleden istället för armen?
En felaktig handställning kan inte inverka korrekt från handleden och blir alltid stum och långsam. Konsekvenserna man får då är att hästen antingen lägger sig på bettet (och springer) eller knäpper av och försöker undvika handen genom att exempelvis dra in näsan. I bägge fall är det oöjligt att påverka bakben och rygg.
Ryttaren blir tvungen att ta alla tygeltag med armen. Skall ryttaren bromsa hästen så går armen och handen bakåt och bettet verkar mycket obehagligt på hästens laner. bakben bromsas och hästen stannar på framdelen.
Med rätt handställning (och teknik) får ryttaren en mycket känslig hand som kan ge efter flera gånger utan att glappa, handen verkar snarare uppåt i mungipan och ger efter så snabbt att bakbenen samtidigt kan drivas in under kroppen. Allt kommer från handleden med avspända axlar och armar! Hästen upplever inte förhållningen som något den behöver försvara sig eller trycka emot utan som något som följs av en eftergift.
För mig handlar skicklig ridning om det här. Inte hur många rörelser du gjort eller hur mycket du tävlat... Dagens hästar som har nerv och mycket gång kräver den här typen av ridning. Ju mer du är själv i balans och kan spänna av, känna och tajma hjälperna ju mer resultat kommer du få! Givetvis på tävlingsbanan också!
Tygelhjälper:
förhållande
ledande
understödjande
mothållande
eftergift
"En tygelhjälp ges alltid tillsammans med vikt och/eller skänkelhjälp."
Bra beskrivning.
SvaraRadera