Hej igen. Eftersom Jenny efterfrågat lite fler tips angående hur man ska hantera hästar som låser sig i ena sidan dvs inte är rakritade eller lösgjorde så ska skriva lite här om det. Det är ju dessutom ett intressant ämne.
Upplever man att hästen "låser sig" i en sida får man börja med att fråga sig lite frågor. Detta är ett försvar från hästens sida.
1.Först vill jag kontrollera hästens mun, är allt som det ska är den kollad nyligen? Har jag rätt typ av bett dvs inte för smalt eller för små ringar...
åtgärd: tillkalla tandläkare, testa annat bett (ett snällare)
2.Ligger sadeln bra?, det är näst intill omöjligt att lösgöra en häst som har hämmad rörelse förmåga pga en felaktig sadel som ständigt utsätter hästen för ett smärtande tryck. Som att springa med en sten i skon typ, det blir man inte så harmonisk av.
åtgärd: Kontrollera att hästens lägsta punkt på ryggen är där sadeln sätter dig, att bogbladet har plats när hästen tar ett steg bakåt med frambenet. Testa andra sadlar, tillkalla sadelprovare med gott rykte. Var uppmärksam på hästens reaktioner. Sök information själv. Gelpad eller antiglidpadd kan vara bra för känsliga ryggar.
3.Hur ser hästen ut i kroppen? Hur ser hästen ut vid käkled- nacke? Käkleden kan låsas likt patella upphakning... Ser man svullnad eller "stråk" över ganashen är det inte ett bra tecken.
Är den jämt musklad på bägge sidor?? Rör den sig med lika långa steg eller kan den ha ont någonstans??? Går hästen med olika långa steg dvs svag hälta så bör orsaken fastställas av vet. Hur ser muskulaturen ut? Om du står bakom hästen på en pall, är bägge rumpor lika stora, hur ser hästen ut över manke-bog?
åtgärd: En viss skillnad kommer du säkert att upptäcka men är det stora skillnader skulle jag rekommendera att du tillkallar en veterinär och sen hästfysioterapeut/laserterapeut/kiropraktor/osteopat (obs ta referenser och be din veterinär remissa).
Så till ridningen:
När vi uteslutet allt ovanstående så kan vi konstatera att hästen försvara sig mot något annat. Det kan exempelvis vara ryttarens hand. Det är mycket vanligt att ryttaren villl "ta igenom" och tvinga hästen att ge efter. Detta brukar dock inte bli så bra på lång sikt. Det grundar sig ofta i att hästen försvarar sig mot något i kroppen tex ett diagonalt bakben så att den då söker balansen i handen varvid ryttaren i många fall svarar med att vara stum tillbaka=ond cirkel.
Låser sig hästen och spjärnar mot en tygel måste man visa hästen en annan väg, detta gör man alltså inte genom att låsa och spjärna själv.... Hästen måste för det första spänna av eftersom "låsningen" har att göra med att den spänner sig, dvs att den inte är lösgjord. Vi gör detta jobbet i skritt om inte hästen har lätt för att hamna i pass.
Först om främst handlar det om att själv vara fullkomligt avspänd och fokuserad på det vi vill ha= smör. Vi måste då vara smör. Vi skrittar på rakt spår och känner att vi med bägge tyglar kan ha ett jämt stöd/tryck i hästens mun. Vi driver växelvis och försöker få rå mycket rörelse i hästens hals som möjligt armarna är avspända, händerna stängda och handlederna sviktande. Känslan för hästen skall vara en trygg lugn känsla i munnen, en ryttare som sitter helt lugnt (utan att forcera med sätet) och en skänkel som med ett lätt tryck driver växelvis höger-vänster.
När hästen är trygg i detta vill vi "leka" med hästens hals för att få den att följa ledande tygeltag lika villigt åt bägge håll.
Detta gör vi enklast genom att använda vändande hjälper exempelvis på en kvadrat.
Det absolut viktigaste är hur du leder med innertygeln. Hästar trycker alltid mot obehagliga tryck. Leder du med en spänd arm och handled så kommer alltså svaret bli att hästen spjärnar emot tygeln och vänder runt med rak hals och tippar. Därför måste du leda på ett sätt så att hästen vill följa tygeltaget. DVS med en lösgjord arm, en rörlig handled som snabbt ger efter så snart hästen följer minsta lilla. Vi kan alltså i detta fallet ha lite innerskänkel vid behov för att motverka tippandet. I övrigt ligger ytterskänkel mothållande på ytterbak. (vi driver hela tiden växelvis i skritt) Gör flera vändningar med tanken "lek och led och lätta" I hästens värld ska hela tiden eftergiften dominera
Var extra noga med att begära lite i sänder åt det svåra hållet och framförallt tänka dig in hur ditt tygeltag känns i hästens mun... tygeltaget måste sträva utåt-framåt och hela tiden vara rörligt, locka att följa med snarare än att tvinga. Tydlig eftergift. Tänk på att yttertygel måste tillåta det inner begär. Jag föredrar att rida på raka spår och tydligt vända upprepade gånger snarare än att vara på böjt spår.
Tänk på att detta är en "stretch" övning och målet är att lösgöra hästens hals och bog snarare en att "tvinga den att ge efter"
Din väg ska vara den lättaste vägen. Du ska förklara var eftergiften är och ge hästen en tydlig anledning att följa.
Denna övning kan man röra i trav och galopp lika väl, men förhoppningsvis har du löst det redan i skritten. Akta dig för att vara på ett "odefinierbart" voltspår där man kan "hamna" på olika ställen... Sen handlar det återigen om att att hitta "mitten" på hästen såsom i föregående inlägg om rakriktningen. Att våga leda med handen och sen erbjuda eftergift snarare än att ha den "statiskt stilla" som många tränare vill... Handen blir automatiskt stilla när armarna spänner av och när man kan använda mer och mer vikthjälper. Tänk på att sitta i jämnvikt och driva hästen bakifrån och fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar