söndag 29 augusti 2010
Tillbaka på hästryggen
Nu är ordningen återställd och Karolina är tillbaka på hästryggen. Efter nästan 4 veckors slit på annat håll så ska nu hästarna igång igen. Augusti-september är högsäsong för mitt andra jobb (jag har en modeagentur och kränger skor, väskor osv). Så nu har jag varit runt på mässorna och snurrat omkring, hästarna har fått vila. De senaste två dagarna har jag och Wille varit ute i skogen och busat. Så himla skönt och avkopplande bara vara ute i skogen ensam med bara Wille. Det började att regna men det gjorde inget. Jag konstaterade för mig själv att jag hör hemma på hästryggen. Det är då jag mår som allra bäst.
Särskilt tydligt blir det när man haft en liten paus och funderat på hur man ska få livet att fungera med allt man ska ha tid för, vänner, familj, pojkvännen, jobbet , hästarna, resa iväg ibland, träningarna osv osv.
Det ÄR möjligt om man vill att det ska vara det. Det handlar bara om att designa sitt liv och bestämma sig för att göra det man vill och att få det att fungera. Dock måste man prioritera ibland, men börjar man tänka på det som inte går och fokusera på hindrena så blir det tvärstopp. Däremot rimliga mål som man kan klara av blir sporrande och roliga. Att sätta mål är väldigt viktigt vad man än tar sig för.
En målvision. bäst är att skriva ner den och sen delmålen på väg dit. Givetvis kan de omvärderas under resans gång men har man något att sträva efter brukar man hamna i alla fall någonstans i närheten.
Jag tänker lite på i början av sommaren när jag fick förmig att tävla. Bytena var inte ens hundraprocentiga men jag tvingade ut mig och Wille i en msv ändå. Visst var det kanske inte den bästa tävlingsprestationen man gjort i sitt liv, men träningen innan och efter inför nästa tävling gjorde att vi fick utveckling i raketfart.
Tyvärr blev jag lite förblindad av medvinden och körde på för hårt med träningen, veckan innan vi skulle starta msvB3 kändes Wille inte alls längre på hugget. Jag fattade ingenting. Men så pratade jag med min pojkvän som är idrottare, han sa men det är ju klart om ni haft en formtopp och du fortsätter träna att du får bakslag!
Mitt dumma nöt, det är ju klart att det är så, hästen är ingen maskin! Man måste pricka in formtoppen för att sen varva ner! Vilken orutin men jag blev förblindad av mitt mål och fick för höga ambitioner, anyway jag strök mig från tävlingen och lät kraken vila istället. Är det något jag inte vill döda så är det hans vilja att jobba med mig! Nu efter vilan så är vi båda motiverade och nu ska vi tillbaka med ett lite mer avvägt träningsschema tillbaka på banan igen! Jag grunnade både en och två ggr innan jag strök mig men det kändes helt enkelt inte fair, även om vi bara skulle ut och få rutin. Nu har det gått en månad så kanske tar det ett par veckor att komma tillbaka igen, men det kommer fler tävlingar och då ska vi ha kul!
Särskilt tydligt blir det när man haft en liten paus och funderat på hur man ska få livet att fungera med allt man ska ha tid för, vänner, familj, pojkvännen, jobbet , hästarna, resa iväg ibland, träningarna osv osv.
Det ÄR möjligt om man vill att det ska vara det. Det handlar bara om att designa sitt liv och bestämma sig för att göra det man vill och att få det att fungera. Dock måste man prioritera ibland, men börjar man tänka på det som inte går och fokusera på hindrena så blir det tvärstopp. Däremot rimliga mål som man kan klara av blir sporrande och roliga. Att sätta mål är väldigt viktigt vad man än tar sig för.
En målvision. bäst är att skriva ner den och sen delmålen på väg dit. Givetvis kan de omvärderas under resans gång men har man något att sträva efter brukar man hamna i alla fall någonstans i närheten.
Jag tänker lite på i början av sommaren när jag fick förmig att tävla. Bytena var inte ens hundraprocentiga men jag tvingade ut mig och Wille i en msv ändå. Visst var det kanske inte den bästa tävlingsprestationen man gjort i sitt liv, men träningen innan och efter inför nästa tävling gjorde att vi fick utveckling i raketfart.
Tyvärr blev jag lite förblindad av medvinden och körde på för hårt med träningen, veckan innan vi skulle starta msvB3 kändes Wille inte alls längre på hugget. Jag fattade ingenting. Men så pratade jag med min pojkvän som är idrottare, han sa men det är ju klart om ni haft en formtopp och du fortsätter träna att du får bakslag!
Mitt dumma nöt, det är ju klart att det är så, hästen är ingen maskin! Man måste pricka in formtoppen för att sen varva ner! Vilken orutin men jag blev förblindad av mitt mål och fick för höga ambitioner, anyway jag strök mig från tävlingen och lät kraken vila istället. Är det något jag inte vill döda så är det hans vilja att jobba med mig! Nu efter vilan så är vi båda motiverade och nu ska vi tillbaka med ett lite mer avvägt träningsschema tillbaka på banan igen! Jag grunnade både en och två ggr innan jag strök mig men det kändes helt enkelt inte fair, även om vi bara skulle ut och få rutin. Nu har det gått en månad så kanske tar det ett par veckor att komma tillbaka igen, men det kommer fler tävlingar och då ska vi ha kul!
måndag 23 augusti 2010
Svar till Aramis :-)
Hej alla där ute, så himla kul med frågor!!! Så får jag något att bita i här, lite roligare än att gräva ner sig i jobbet!!
Så här skrev Aramis jag svara nedan i rött:
GRATTIS till ett enormt bra inlägg - klokt svar och helt och hållet min filosofi. En fråga; du skriver "Givetvis måste du samtidigt vara uppmärksam att han använder sin rygg utan att spänna den" - nu undrar jag; hur känner man lättast att hästen aktiverar ryggen på rätt sätt utan att spänna den? Menar du spänna lika med släppa? Tack för en mycket bra blogg!
Tack anälla vad roligt att du gillar bloggen! Jag kommer att förklara ganska grundligt här för det är ett stort kapitel!!
Att hästen är genomsläpplig i sin rygg är en förutsättning för att vi sedan skall kunna samla hästen. När ryggen är avspänd skall den bära ryttaren utan att "trycka bort ryggen" utan istället skall den vara som en bro från svansrot till nacke.
Att lösgöra ryggen gör vi i det lösgörande arbetet nr 2 på utbildningsskalan. Att känna att ryggen är avspänd krävs ganska mycket rutin, men man kan beskriva känslan som att den ska svikta mjukt upp och ned snarare än att stöta stumt.Ett kvitto på att hästen "släpper i ryggen" dvs spänner av i musklerna och stretchar ut dem är att den söker sig framåt nedåt på bettet.
Begreppet -low-deep-round kan man tänka på och detta bör man kontrollera flera gånger under passet. Inte minst om man arbetar intensivt med samling.
Att vara low deep round är inte samma som att vara lång och långsam. Jag vill fokusera på just "rund" och att nosen kommer fram. Hästen skall fortfarande bära sig i balans och får absolut inte paddla iväg utan skall vänta på ryttarens takt. När hästen " är kvar" hos ryttaren med lång hals utan att springa iväg så har vi en häst som är eftergiven i sin rygg. För att komma till att få lösgöra ryggen handlar det otroligt mycket hur förbindelsen med handen är och hur hästen accepterar bettet/handen.
Jag vill att nacken skall bli "som pudding" och hästen skall suga och trivas i stödet. Det gör den bara om du har en tillräckligt följsam hand som inte glappar eller aldrig någonsin tänker bakåt.
Detta arbetet kräver mer av ryttaren än vi tror, balans och tajming en hand som kan ge efter och en komunikation med hästen där den känner att den vågar ge sig hän. Det är dock inte meningen att vi alltid ska rida runt hästarna i låg form.
MEN vi ska närsomhelst kunna kontrollera att hästen söker sig framåt nedåt när vi vill det.
Själv vill jag börja passet så här, så snart hästen är lösgjord i sin rygg kan jag börja rakrikta och samla.
Lösgjordheten är ett så stort kapitel och hela hemligheten för att få riktigt bra resultat med hästen, och inte minst träna hästen på ett sätt som är skonsamt för sin kropp.
Man kan tänka själv om man skulle stå på alla fyra på golvet och bära omkring med någon på ryggen och samtidigt hela tiden spänna ryggen.... det blir inge bra. Man vill liksom hellre stretcha och dra ut musklerna och ha benen mer under kroppen för att kunna bära mer vikt.
Lösgörande övningar är att rida stora böjda linjer, led gärna med innertygel inåt samtidigt som du driver hästen från inner skänkel till yttertygel, upprepa att klappa hästen med innertygel för att verkligen ge efter och visa den att belöningen är när den söker stödet i yttertygeln. Ändra tempot efter den takt du rider i, tänk att hästen bara ska följa och ändra energierna i kroppen. Tänk ALLTID FRAMÅT med handen.
Övergångar mellan trav och galopp på volten med eftergiven innersida är världens bästa övning. Tänk att att gångarterna ska gå i varandra och fokusera på takt, balans och avspänning samt suget i yttertygeln. Samla inte men galoppera bara ett par språng sen ner i arbetstrav.
Skänkelvikning på volten är en annan av mina favoriter, fokusera på avspänningen och LED BOGARNA inåt med svepande avspänd innerarm, innerskänkel verkar sidförande på innerbak och yttertygel håller halsen nästan rak och ger korta förhållningar. Tänk också på vägen.... och att lägga vikten dit du ska. börja detta i skritt.
När detta fungerar kan man med övergångar och halvhalter gå till samlande övningar såsom skolor, trav-halt, galopp-skritt.
trav halt-ryggning, trav osv. kvicka reaktioner med avspänning och kvickhet som ledstjärna.
Är det gågra frågetecken om ryggen är med eller inte är det bara att återigen se till att hästen söker sig framåt nedåt, ur den låga formen plockar du sedan upp hästen genom tempoväxlingar, övergångar och samlande övergångar.
Det viktiga är att variera, tempo, form och veta vilka övningar som är bra till vad. Arbeta alltid utifrån utbildningsskalan
takt, lösgjordhet stöd- schwung-rakrikning-samling. :-)
Hoppas jag fick med allt!!! Annars fråga igen om jag ska utveckla något med fler romaner!!!
Så här skrev Aramis jag svara nedan i rött:
GRATTIS till ett enormt bra inlägg - klokt svar och helt och hållet min filosofi. En fråga; du skriver "Givetvis måste du samtidigt vara uppmärksam att han använder sin rygg utan att spänna den" - nu undrar jag; hur känner man lättast att hästen aktiverar ryggen på rätt sätt utan att spänna den? Menar du spänna lika med släppa? Tack för en mycket bra blogg!
Tack anälla vad roligt att du gillar bloggen! Jag kommer att förklara ganska grundligt här för det är ett stort kapitel!!
Att hästen är genomsläpplig i sin rygg är en förutsättning för att vi sedan skall kunna samla hästen. När ryggen är avspänd skall den bära ryttaren utan att "trycka bort ryggen" utan istället skall den vara som en bro från svansrot till nacke.
Att lösgöra ryggen gör vi i det lösgörande arbetet nr 2 på utbildningsskalan. Att känna att ryggen är avspänd krävs ganska mycket rutin, men man kan beskriva känslan som att den ska svikta mjukt upp och ned snarare än att stöta stumt.Ett kvitto på att hästen "släpper i ryggen" dvs spänner av i musklerna och stretchar ut dem är att den söker sig framåt nedåt på bettet.
Begreppet -low-deep-round kan man tänka på och detta bör man kontrollera flera gånger under passet. Inte minst om man arbetar intensivt med samling.
Att vara low deep round är inte samma som att vara lång och långsam. Jag vill fokusera på just "rund" och att nosen kommer fram. Hästen skall fortfarande bära sig i balans och får absolut inte paddla iväg utan skall vänta på ryttarens takt. När hästen " är kvar" hos ryttaren med lång hals utan att springa iväg så har vi en häst som är eftergiven i sin rygg. För att komma till att få lösgöra ryggen handlar det otroligt mycket hur förbindelsen med handen är och hur hästen accepterar bettet/handen.
Jag vill att nacken skall bli "som pudding" och hästen skall suga och trivas i stödet. Det gör den bara om du har en tillräckligt följsam hand som inte glappar eller aldrig någonsin tänker bakåt.
Detta arbetet kräver mer av ryttaren än vi tror, balans och tajming en hand som kan ge efter och en komunikation med hästen där den känner att den vågar ge sig hän. Det är dock inte meningen att vi alltid ska rida runt hästarna i låg form.
MEN vi ska närsomhelst kunna kontrollera att hästen söker sig framåt nedåt när vi vill det.
Själv vill jag börja passet så här, så snart hästen är lösgjord i sin rygg kan jag börja rakrikta och samla.
Lösgjordheten är ett så stort kapitel och hela hemligheten för att få riktigt bra resultat med hästen, och inte minst träna hästen på ett sätt som är skonsamt för sin kropp.
Man kan tänka själv om man skulle stå på alla fyra på golvet och bära omkring med någon på ryggen och samtidigt hela tiden spänna ryggen.... det blir inge bra. Man vill liksom hellre stretcha och dra ut musklerna och ha benen mer under kroppen för att kunna bära mer vikt.
Lösgörande övningar är att rida stora böjda linjer, led gärna med innertygel inåt samtidigt som du driver hästen från inner skänkel till yttertygel, upprepa att klappa hästen med innertygel för att verkligen ge efter och visa den att belöningen är när den söker stödet i yttertygeln. Ändra tempot efter den takt du rider i, tänk att hästen bara ska följa och ändra energierna i kroppen. Tänk ALLTID FRAMÅT med handen.
Övergångar mellan trav och galopp på volten med eftergiven innersida är världens bästa övning. Tänk att att gångarterna ska gå i varandra och fokusera på takt, balans och avspänning samt suget i yttertygeln. Samla inte men galoppera bara ett par språng sen ner i arbetstrav.
Skänkelvikning på volten är en annan av mina favoriter, fokusera på avspänningen och LED BOGARNA inåt med svepande avspänd innerarm, innerskänkel verkar sidförande på innerbak och yttertygel håller halsen nästan rak och ger korta förhållningar. Tänk också på vägen.... och att lägga vikten dit du ska. börja detta i skritt.
När detta fungerar kan man med övergångar och halvhalter gå till samlande övningar såsom skolor, trav-halt, galopp-skritt.
trav halt-ryggning, trav osv. kvicka reaktioner med avspänning och kvickhet som ledstjärna.
Är det gågra frågetecken om ryggen är med eller inte är det bara att återigen se till att hästen söker sig framåt nedåt, ur den låga formen plockar du sedan upp hästen genom tempoväxlingar, övergångar och samlande övergångar.
Det viktiga är att variera, tempo, form och veta vilka övningar som är bra till vad. Arbeta alltid utifrån utbildningsskalan
takt, lösgjordhet stöd- schwung-rakrikning-samling. :-)
Hoppas jag fick med allt!!! Annars fråga igen om jag ska utveckla något med fler romaner!!!
lördag 21 augusti 2010
Svar till Jenny!
Hej Jenny! Förlåt att jag har varit urdålig det sista på att blogga, jag har jobbet över öronen men jag lovar att snart vara tillbaka igen! Här kommer i alla fall lite tips! Jag har svarat i rött!
Hej Karolina!
Eftersom du har skrivtorka tänkte jag passa på med en liten fråga :)
Hästen jag rider har på ett halvår gått från ett benrangel till en biffig och välproportionerlig pålle. So far so good! :)
Bra jobbat!
När jag för ca 6 månader sedan började rida honom hade vi stora problem med att få honom att ärligt suga på bettet och använda ryggen på rätt sätt. Vi fokuserade på djup och rund hela tiden eftersom han gärna knölade ihop sig och knäppte av.
Helt rätt tänk, nosen måste fram så att han kan bära sig i balans och våga söka stödet och trivas i det för att man ska kunna driva bakben(gas) fram till hand och koppla ihop hjälperna och få hästen genomsläpplig.
Djup och rund har funkat super och nu känner man verkligen en bra kontakt i munnen. Nästan lite för bra emellanåt :/
När du skriver "lite för bra", menar du då att han då ibland balanserar i handen/ lägger sig på? I så fall beror det på att du/ni blir för långsam på att ge efter i handen tillsammans med för långsam skänkel. Tänk att han alltid ska bära sig på sina fyra ben, vid minsta tendens till att han vill dyka eller lägga sig på, så gå fram med handen tillsammans med en kvick skänkel hjälp. Du kan också täka lite uppåt -framåt med handen sammtidigt som du driver med kvick impuls.
Det viktiga här är att man inte blir för långsam eller kvar för länge i ett tygeltag eller klämmig med skänkeln. Försök tänk ett sugande men följsamt stöd där du kan bestämma var du vill placera nacken, ett för lätt stöd är lika fel som för mycket stöd. Känslan ska alltid vara följsam och gummi-aktig. För det fodras att man är helt avspänd i armarna, att tummen är högsta punkt på handen och att handleden är helt avspänd så att man kan vika den inåt vid tygeltag snarare än att backa bak med handen. Det är en förutsättning för rätt stöd! Då kan handen snabbt gå fram och ge efter vid behov. (I detta fall tänka framåt uppåt i samma moment som skänkelimpuls)
I alla fall. Nu vill jag gå vidare och rida ihop honom mer men känner att jag inte riktigt orkar få ihop honom bakifrån och fram. Vill ju absolut inte börja rid honom på styrka liksom men han blir nu för tiden lätt så mycket häst liksom.
Eftersom han nu fördelar för mycket vikt på sina framben så behöver du ändra balansen i kroppen på honom. Tänk att du vill ha lite uppförsbacke! Du behöver absolut INTE rida på styrka, tänk istället avspänning tajming, eftegift. Det svåra här är att du måste vara kvick och göra honom uppmärksam. Det är ju bakbenen du vill aktivera för att han ska bära mer vikt där och bli kvickare. Övergångar är mitt bästa tips. Se till att han först och främst bjuder energiskt framåt i skritt. Sen rider du övergångar mellan trav och skritt. Fokus på att han ska reagera kvickt för en lätt skänkel hjälp samtidigt som du tänker framåt och lite uppåt med handen. Formen är inte så viktig i detta skedet utan att han snabbt reagerar och att du kan sitta helt avspänd i ben höft och armar/händer. Upprepa ett par gånger och kolla hela tiden om du kan ge ännu finare hjälper och ge efter ännu snabbare. Sitt följsamt med in i övergångarna helt utan spänning. Fokusera på att ge efter i första travsteget och första skrittsteget! När han bjuder från första trav/skritt steget och reagerar snabbt och avspänt kortar du ner skrittstegen till tre, sen två sen ett sen inget steg. Får du bakslag så backar du igen och går tillbaka till att känna avspänningen , kvickehet , eftergiften osv.
Han går fortfarande i en fin djup och rund form men när man försöker pusha honom hamnar han ofta väldigt mycket bakom lodplanet vilket jag då tar som att jag inte orkar rida honom tillräckligt mycket bakifrån för att kunna få upp honom fram. Hoppas du är med på vad jag menar.
Det är jag det beror på att du är för långsam i handen på att ge efter och behöver arbeta med att "tänka framåt" med handen i det moment du driver. detta givetvis i kombination med att han tycker det är jobbigt att ta i bakifrån. Att krypa bakom är ett sätt för honom att undvika stödet, och då kan du aldrig någonsin aktivera några bakben. Tänk att du vill visa honom ett stöd framåt uppåt samtidigt som du driver med lätt kvick skänkel. När han kommer fram med nosen visar du att det är där eftergifter/belöningen är!
Nu undrar jag om du har lite tips på hur jag ska "orka" få honom vidare från denna "unghästform"? Han verkar liksom trivas med att gå i den, där det inte ställs så höga krav på honom. Men han är ju trots allt 10 och utbildad msv så det känns som att det är dags att höja ribban lite och sluta mesrida ;) Precis, det handlar inte om att "pressa honom" utan bara ställa rimliga krav på honom att han ska bära sig på sina fyra ben, du måste hela tiden ge honom nya uppgifter och ställa krav för att ni ska komma vidare. Tänk mer på balansen och att det är viktigare att rida honom med lång hals och näsan fram snarare än att han går väldigt djup. Det viktigaste är att du har rätt sug så att du kan driva honom till ett stöd så att hjälperna går igenom bakifrån och fram (skänkel till hand)/ bakben till nos. Arbeta med övergångar, tempoväxlingar och korta intervaller för arbeta in ett nytt rörelsemönster. Givetvis måste du samtidigt vara uppmärksam att han använder sin rygg utan att spänna den. Ändra på form, tempo osv hela tiden för att söka rätt balans. Testa att rida honom lite över tygeln ibland!
Lycka till Jenny och berätta gärna hur det går!!!
Hej Karolina!
Eftersom du har skrivtorka tänkte jag passa på med en liten fråga :)
Hästen jag rider har på ett halvår gått från ett benrangel till en biffig och välproportionerlig pålle. So far so good! :)
Bra jobbat!
När jag för ca 6 månader sedan började rida honom hade vi stora problem med att få honom att ärligt suga på bettet och använda ryggen på rätt sätt. Vi fokuserade på djup och rund hela tiden eftersom han gärna knölade ihop sig och knäppte av.
Helt rätt tänk, nosen måste fram så att han kan bära sig i balans och våga söka stödet och trivas i det för att man ska kunna driva bakben(gas) fram till hand och koppla ihop hjälperna och få hästen genomsläpplig.
Djup och rund har funkat super och nu känner man verkligen en bra kontakt i munnen. Nästan lite för bra emellanåt :/
När du skriver "lite för bra", menar du då att han då ibland balanserar i handen/ lägger sig på? I så fall beror det på att du/ni blir för långsam på att ge efter i handen tillsammans med för långsam skänkel. Tänk att han alltid ska bära sig på sina fyra ben, vid minsta tendens till att han vill dyka eller lägga sig på, så gå fram med handen tillsammans med en kvick skänkel hjälp. Du kan också täka lite uppåt -framåt med handen sammtidigt som du driver med kvick impuls.
Det viktiga här är att man inte blir för långsam eller kvar för länge i ett tygeltag eller klämmig med skänkeln. Försök tänk ett sugande men följsamt stöd där du kan bestämma var du vill placera nacken, ett för lätt stöd är lika fel som för mycket stöd. Känslan ska alltid vara följsam och gummi-aktig. För det fodras att man är helt avspänd i armarna, att tummen är högsta punkt på handen och att handleden är helt avspänd så att man kan vika den inåt vid tygeltag snarare än att backa bak med handen. Det är en förutsättning för rätt stöd! Då kan handen snabbt gå fram och ge efter vid behov. (I detta fall tänka framåt uppåt i samma moment som skänkelimpuls)
I alla fall. Nu vill jag gå vidare och rida ihop honom mer men känner att jag inte riktigt orkar få ihop honom bakifrån och fram. Vill ju absolut inte börja rid honom på styrka liksom men han blir nu för tiden lätt så mycket häst liksom.
Eftersom han nu fördelar för mycket vikt på sina framben så behöver du ändra balansen i kroppen på honom. Tänk att du vill ha lite uppförsbacke! Du behöver absolut INTE rida på styrka, tänk istället avspänning tajming, eftegift. Det svåra här är att du måste vara kvick och göra honom uppmärksam. Det är ju bakbenen du vill aktivera för att han ska bära mer vikt där och bli kvickare. Övergångar är mitt bästa tips. Se till att han först och främst bjuder energiskt framåt i skritt. Sen rider du övergångar mellan trav och skritt. Fokus på att han ska reagera kvickt för en lätt skänkel hjälp samtidigt som du tänker framåt och lite uppåt med handen. Formen är inte så viktig i detta skedet utan att han snabbt reagerar och att du kan sitta helt avspänd i ben höft och armar/händer. Upprepa ett par gånger och kolla hela tiden om du kan ge ännu finare hjälper och ge efter ännu snabbare. Sitt följsamt med in i övergångarna helt utan spänning. Fokusera på att ge efter i första travsteget och första skrittsteget! När han bjuder från första trav/skritt steget och reagerar snabbt och avspänt kortar du ner skrittstegen till tre, sen två sen ett sen inget steg. Får du bakslag så backar du igen och går tillbaka till att känna avspänningen , kvickehet , eftergiften osv.
Han går fortfarande i en fin djup och rund form men när man försöker pusha honom hamnar han ofta väldigt mycket bakom lodplanet vilket jag då tar som att jag inte orkar rida honom tillräckligt mycket bakifrån för att kunna få upp honom fram. Hoppas du är med på vad jag menar.
Det är jag det beror på att du är för långsam i handen på att ge efter och behöver arbeta med att "tänka framåt" med handen i det moment du driver. detta givetvis i kombination med att han tycker det är jobbigt att ta i bakifrån. Att krypa bakom är ett sätt för honom att undvika stödet, och då kan du aldrig någonsin aktivera några bakben. Tänk att du vill visa honom ett stöd framåt uppåt samtidigt som du driver med lätt kvick skänkel. När han kommer fram med nosen visar du att det är där eftergifter/belöningen är!
Nu undrar jag om du har lite tips på hur jag ska "orka" få honom vidare från denna "unghästform"? Han verkar liksom trivas med att gå i den, där det inte ställs så höga krav på honom. Men han är ju trots allt 10 och utbildad msv så det känns som att det är dags att höja ribban lite och sluta mesrida ;) Precis, det handlar inte om att "pressa honom" utan bara ställa rimliga krav på honom att han ska bära sig på sina fyra ben, du måste hela tiden ge honom nya uppgifter och ställa krav för att ni ska komma vidare. Tänk mer på balansen och att det är viktigare att rida honom med lång hals och näsan fram snarare än att han går väldigt djup. Det viktigaste är att du har rätt sug så att du kan driva honom till ett stöd så att hjälperna går igenom bakifrån och fram (skänkel till hand)/ bakben till nos. Arbeta med övergångar, tempoväxlingar och korta intervaller för arbeta in ett nytt rörelsemönster. Givetvis måste du samtidigt vara uppmärksam att han använder sin rygg utan att spänna den. Ändra på form, tempo osv hela tiden för att söka rätt balans. Testa att rida honom lite över tygeln ibland!
Lycka till Jenny och berätta gärna hur det går!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)