Kontakten är en av mina hjärtefrågor. Just för att den påverkar hästen väldigt mycket. Vi håller hästen i munnen, en mun med samma känsel som vår.
Tygeln och kontakten är i många fall något som stressar hästen, och genom att "lösa den" eller rättare sagt ge ryttaren verktyg för att förbättra kontakten och utveckla sin känsla och teknik löses många problem direkt. Dels genom att en stressande kontakt (dvs hästen är rädd för tygeln) ofta också ger en kort hals och mycket spänning på köpet.
När/om man bestämt sig för att sätta ett bett i hästens mun, så finns det två sätt att hålla i tygeln:
1. En kontakt som liknar en följsam stretching gummisnodd. (gram)
2. Ingen kontakt.(lång tygel eller överstykning)
Det som är ett mellanting här kallar jag "bullshit-rein" det vill säga en nappande glappande störande tygel som stressar hästen. Hästar är mer eller mindre tåliga för bullshit-rein. Känsliga munnar är minst tolerant.
Sen har vi kontakten som är alldeles för hård. Skapat av en bakåt-lut-sits. Detta är väldigt populärt hos dressyrryttare idag, dessa ryttare har ofta för långa läder och skäkelläget framför höften. Dessa ryttare sätter gärna i ett kandar i munnen på hästen, gärna tidigt i utbildning innan hästen är självbärig. Dessa hästar kommer ses gapande på dressyrbanan. Att gapa för en häst är väldigt onaturligt. Det gör endast när hästen gäspar eller gnäggar. Eller för att undvika smärta i munnen. En brutal smärta.
Att se en gapande häst i höga klasser är för mig inte vackert. Jag undrar om dessa ryttare någongång funderat på hur det känns? Räck upp en hand om DU skulle vilja ha ett kandar i munnen i kombination med en hårt spänd nosgrimma.... Det här är inget jag hittat på, det är ingen "överdrift" eller något som sker undantagsvis utan vardagsmat.
Målet med kontakten är att hästen ska trivas och vara trygg med bettet och SÖKA kontakt. Kommunikationen ska vara fin och ryttaren ha en lätt men ej glappig kontakt. Ryttaren måste vara medveten om hur hen känns i hästens mun. Det är såklart något som kräver övning och känsla. I vissa skeden hos vissa individer är det tryggare med något mer kontakt snarare än att vi hamnar i bullshit-rein-träsket medan hos en annan individ kräver en otrolig lätthet av ryttarens hand för att kunna slappna av. Vad hästen behöver här skall ryttaren öva sig på att kunna möta. För känsliga munnar rekommenderar jag omvänd tygelfattning.
