ledarskap-hämtad från en artikel

En Intervju med en snubbe som coachar VDar. Lite intressant läsning för oss som försöker leda våra hästar varje dag...

Riktiga företagsledare är som elitidrottare – de måste träna mycket och ofta. Den avgörande tävlingen kan dyka upp när som helst. Bona Vita har träffat coachen bakom flera av börsens verkställande direktörer.

Att man ”föds till ledare” är en vanlig myt, säger Pelle Mårtensson, som sedan över tio år vässat flera av börsens VD:ar. Hans jobb är att stödja, inspirera och ibland vara jobbigt uppriktig. Det krävs för att de som fått VD-jobbet ska kunna bli det de drömmer om: en riktig ledare.
Sanningen är att de flesta av våra mest välrenommerade chefs- namn fortfarande tränar sin ledarroll. Sedan är de förhoppnings- vis lyhörda och mottagliga. Att styra stora företag ställer tuffa krav
på fingertoppskänsla. Rå styrka når inte långt, utan det kräver många tvivel och svåra beslut.

– Den första viktiga frågan ledaraspiranten behöver ställa sig är: Vem är jag? Det handlar om både svaga och starka sidor. Därifrån kan sedan en ledare växa fram. Den som lär känna sig själv bäst blir också den bästa ledaren.
Pelle Mårtensson tar VD:n igenom olika tänkbara situationer med verkliga personer. Det blir som en teater för att träna, miss-
lyckas och pröva igen. Fackordet är situationsanpassat ledarskap. Resultatet är olika ledarroller beroende på olika situationer.

– Det är bara någon enstaka procent av alla chefer som natur- ligt kan växla mellan olika ledarstilar. Därför behövs träning och verktyg. Det gäller att bygga både styrka och taktik. Jag har sett så många göra enorma framsteg efter bara lite coachning.

Tyvärr fuskar många chefer med träningen. Den som inte tränar ordenligt kan aldrig bli någon riktig ledare, menar Pelle. Ett problem är ett utbrett ointresse för själva ledarrollen. Chefer kan prova att vara auktoritära, experter eller sociala demokrater. Det fungerar inte. Chefen måste vilja vara just ledare. Här har också rekryterare fått en del om bakfoten, säger han.
– Tyvärr ges många chefsposter till experter. Säljare och ingen- jörer får toppjobb. Personer som ofta är helt ointresserade av att bli bra ledare. Här har ägarna ett stort ansvar.

Den som fuskar med träningen kan sedan bli en feg ledare, en person som inte törs bära ledartröjan. Enligt Mårtensson är detta en av de vanligaste och värsta chefsfällorna på jobbet.

– Det är hemskt att se abdikerande ledare! Toppchefer får inte för- utsätta att deras mellanchefer är självgående. Då tappar de styrningen. Nej, en VD ska vara med både i roliga och besvärliga stunder.
I jobbet som ledare ingår även att övertyga alla om färdrikt- ningen. Alla mellanchefer måste förstå det gemensamma målet och deras olika roller. Detta kan ta 80 procent av VD:ns tid. Detta är kärnan i själva ledarjobbet.

– Ledaren måste först lyssna. Annars får han eller hon inte underlag för att sätta mål. Resten av tiden går till att förankra och påminna. Fallgropen heter: ta för givet.
Pelle Mårtensson talar om att varje mål måste vara smart: ett specifikt, mätbart, accepterat, realistiskt och tidsutsatt mål. Det låter irriterande enkelt, men många av börsens VD:ar har fått svettpärlor i pannan när Pelle bett dem att kontrollera sina egna mål enligt checklistan.

– A står för ”accepterat”, och är kanske den viktigaste delen. Om medarbetaren inte köper målet så hjälper inget ledarskap i världen. Accepterat behöver inte betyda kul eller att man ska älska det man gör, utan att man förstår vikten av att nå målet. Både för en själv och för företaget.
sluta jaga hjältestatus
Fallgrop nummer tre handlar om att många chefer ägnar alldeles för mycket tid åt att lösa verkliga problem som medarbetarna mycket väl skulle kunna lösa själva. VD:n ska inte försöka bli intern hjälte. VD:ns jobb är att coacha fram företagets hjältar.

– Har medarbetaren identifierat ett problem har den i regel också kompetens att se vilka alternativ som finns. Alltför många VD:ar tror att de är bäst på allt.
Pelle Mårtensson har ofta följt ”sina” VD:ar över många år. Han inte bara tar dem genom de första stapplande stegen, utan får dem att höja ambitionen längs vägen. När en ledare en gång fått på sig träningsskorna och känt fartvinden kring företaget och medarbe- tarna så vill de gärna ge ännu mer...
Alltfler ledare inser betydelsen av sin egen människosyn. Utgår man från att medarbetare är lata och måste övervakas, eller ser man människors potential och vilja att ta eget ansvar?

– En bra ledare visar det rätta ansiktet av verksamheten när denne inte är på plats. Då ser ledarna hur medarbetarna fungerar i praktiken.
Pelle Mårtensson har följt sina kundföretag över tiden. Det finns en rad beprövade metoder och verktyg. Utmärkande för de mest lyckade uppdragen är enligt honom att hela chefskåren trä- nar ledarskap regelbundet, samt skapar ett gemensamt språk för ledarskap och kommunikation. Därutöver krävs gemensamma värderingar och tydliga befattningsbeskrivningar.
– Min stora passion är att jobba med människor med olika yrke och bakgrund. Inspirera dem till att bli fullföljare!

tips från Johan Plates sida

1) Attityd är allt!", "Människokroppen består av 65 % vatten - resten är inställning!". Känns typen av uttalanden igen? Ja tror nog du känner igen dem. Allt som oftast får man också bevis för att det är inställningen till prestationen som avgör kvaliteten på den samma. Om man bestämt sig för att det kommer att gå bra och att man tycker det ska bli roligt så har det sättet att tänka en tendens att bli verklighet. Jobba lite med din egen inställning till prestation! Se till att den så ofta som det är möjligt är inställd på att det ska gå bra och att det hela tiden finns möjligheter att lyckas.

2)Våga utmana! Den som är rädd för att misslyckas kommer förmodligen att göra just det; misslyckas. Personligen tycker jag det är bättre att chansa med förnuft, än att med feghet som ledstjärna "köra på säkerhet" och bli femma. Hellre prestera i övre delen av sitt register än att puttra omkring på en nivå som ingen gläds åt. Kör så det ryker!

3)Att njuta är ett sätt att gå vidare! Om du inte kan njuta av det du gör just nu kommer du hela tiden att leva kvar i ett tänkande fyllt av skuld. Skuldkänslor skapade av att du tyckte att du kunde utfört prestationen ännu bättre, genomfört tävlingen med än större fokus på uppgiften. De här gamla tankarna har en förmåga att ligga kvar och störa dina kommande prestationer. Se till att du "firar av" det du gjort och går vidare utan massor av barlast i den mentala ryggsäcken! Se till att njuta av idrottslivet varje dag.

4)Samma tänkande som har fört dig dit du just nu befinner dig kommer inte att föra dig dit du vill komma! Att förändra oss är den största utmaningen. Många undviker att tänka nytt, alternativt tänker nytt försent med hänvisning till att det just nu går ganska bra… Det som skiljer det duktige från den mästerlige är att den mästerlige har förmågan att tänka nytt i tid. Hur är det med dig?

Tankarna styr dina känslor och mentala tillstånd. Förutom musik och naturupplevelser är tankar det enda som styr dina känslor. Dina känslor styr dina handlingar av dina handlingar får du resultat. Stämmer resultatet med med målbilden? Ibland... Ibland inte... Visualisera din målbild. Idientifiera din kompott av olika känslor som du har i målbilden. Tänk på den, hamna där.

Tänk INTE på en citron. Vad såg du framför dig? Vi tänker i bilder... hjärnan förstår inga inte ord. Är du med?

testa detta!

Här är en liten övning du kan öva med en person till. Be personen att med rak arm och knuten näve sträcka fram sin arm. Be personen sluta sina ögon och tänka en tanke kopplat till ett positivt minne. Be personen att hålla emot när du pressar ner personens arm. Be sedan personen att tänka på på ett obehagligt minne, eller något svårt. Gör samma sak igen.
Ni kommer att upptäcka något. Jag säger inte vad men testa!!

Välkommen till världen Dior!

Mental träning med Karin Ö

Igår kväll var jag på kurs för Karin på Vena dressyrcenter. Många nya insikter har jag idag:-) Workshoppen gick ut på att att främst scanna sigsjälv för att bättre förstå hur man fungerar i olika situationer och identifiera sina olika mentala tillstånd. Till att börja med talade hon en del om ledarskap, både vad gäller hästar och människor. Det handlar om förtroende tillit, och respekt. Som ledare ska du "förtjäna ditt ledarskap" och se vad varje enskild individ behöver för att de ska känna dessa tre saker.
Skillnaden mellan hästar och människor är att hästarna är direkta och ger dig ett omedelbart svar. På jobbet kanske dt tar 4 veckor innan du på omväg får reda på att du inte är "godkänd" av någon. Själv tycker jag denna diskussionen är oerhört intressant då jag inte upplever migsjälv som en ledartyp i andra sammanhang än just med hästar eller när jag går in i rollen som exempelvis tränare. Man kan lätt identifiera "ledartyper" i sin omgivning och fundera över vilka av dem jag kan tänka mig att vilja följa? Vilken typ av ledare behöver jag? Igentligen är det ju ledaren som ska fråga sig hur ska jag vinna denna personens tillit och respekt? VAD BEHÖVER DEN? Detsamma gäller hästarna, de är olika precis som vi. Vissa tuffa, vissa ängsliga, andra lugna. Vilket tillstånd ska vi gå in i för att leda dessa olika typer?

Ett exempel är lille Eddie, han är just nu lite ängslig av alla nya situationer och behöver då mycket trygghet för att sakta våga mer och mer utanför hans komfortzon. Han måste lita på sin ledare. Han måste bli hjälpt när det är farligt.

Kursen handlade sen om hur vi lagrar känslominnen i vår minnesbank. Kan vi leta upp rätt minnen? Plocka fram rätt minne till varje ny situation när vi står inför en utmaning? Hästar är otroligt emotionella, för att nå dem behöver vi kunna visualisera och använda vår högra hjärnhalva. När vi visualiserar kopplas bägge hjärnhalvor ihop. Känslor med analytiskt tänkande.

Detta är otroligt intressant. TÄNK ALLTID PÅ BÄSTA MÖJLIGA SCENARIO. Skaffa dig rätt målblid för varje situation. Se dig själv klara av situationen galant. Hur känns det då? Vilka känslor har jag i kroppen när jag är som bäst? Samlad? Lustfylld? Glad? Lugn? Det är olika för alla. Nu hinner jag inte skriva mer men jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst.
Ha en bra dag nu!

Samlande övergångar

Och nu äntligen kommer inlägget om samlande övergångar. När vi nu har lösgjort hästen, ryggen sviktar och hästen känns jämn på bägge tyglar, vill vi ju ändra balansen så att hästen fördelar mer vikt på bakbenen. Meningen är ju att hela kommunikationen ska bli finare och finare att hästen blir kvickare i sina bakben.

Efter det att vi gjort de lösgörande övergångarna kan vi göra den i ett samlande och rakriktande syfte. Jag brukar börja att göra ävergångar mellan skritt och trav på böjt spår med endast några få steg. På så sätt renodlar man de framåtdrivande hjälperna och de förhållande, så att hjälpgivningen blir mer och mer finstämmig. Fokus är fortfarande på att ryggen skall upp för att man samtidigt skall kunna driva under bakbenen under kroppen. Den övning med trav skritt är särskillt bra för hästar som "ligger på" och har mycket bjudning, i det fallet är det extra bra att vara på voltspåret för att kunna visa hur hästen med ryggen upp i övergången. Eftergiften kan inte nog poänteras, då hästen skall uppleva att eftergiften dominerar snarare en förhållningen.
Det är viktigt att ha bilden i huvudet hur hästen skall göra i kroppen, för att kunna inverka korrekt utan att spänna sig.
Eftersom vi vill undvika all form av spänning i övergången är det oerhört viktigt att vi som ryttare förmedlar i kroppen de vi vill ha av hästen. Dvs spänner vi hela kroppen kommer hästen också göra det. spänner vi och backar med armarna kommer hästen spänna och trycka emot.

Har man i stället en häst som behöver "väckas" över jag istället trav-halt- trav på rakt spår för att renodla hjälperna. Lika viktigt är här att hela tiden visa att den ska vara avpänd men kvick- genom att vara det själv. Jag upprepar övergången gärna genom att vara lite innanför spåret och gör dem finare och finare. Ett lätt skänkeltryck och jag ska ha känslan att av att hästen "flyger" fram med start i bakbenen. Jag måste samtidigt vara beredd på hästens reaktion och följa den med både säte och hand, jag får inte under några omständigheter sitta emot rörelsen, i övergången ner till halt hjälper jag hästen genom att driva den med lätta skänkeltryck från vaden och upprepade förhållningar på bägge tyglar och ett förhållande säte. (dvs upprepade halvhalter).

Det förhållande sätet måste kunna ge efter i varje steg och får inte unde några omständigheter hindra hästens rygg för att komma upp. Här krävs att man är uppmärksam på hästens reaktioner. När hästen har gjort halt får den total eftergift i säte hand och skänkel. Jag gör ett par halter på raken, och övergår sedan till att göra tempoväxlingar i trav. Sen kan man fortsätta arbeta traven i andra samlande övningar såsom tempoväxlingar i skolor osv.

Sen går vi till galopp-skritt övergångar. Innan fattningen skall hästen skritta med en avspänd rygg, eftergiven i den blivande galoppsidan. Jag förbereder genom en halvhalt så att hästen är med på noterna, lägger sedan bara till galopphjälperna (ink inner sittben) och låter hästen sortera sina ben själv. Om man lärt sig att driva växelvis i skritt kan man enklare känna exakt när man ska ge hjälpen. Eftersom de första benet som startar galoppen är ytterbak så kan hästen bara fatta galoppen när ytterbak ska lyfta.

Om man inte har stenkoll på växelvis drivningen är det extra viktigt att man inte "överfaller" hästen med galoppfattningen utan att man lugnt och metodiskt kan fatta. Det enda vi INTE vill ha är spänning. Trycker man sittbenen i ryggen och jagar med säte osv kan du räkna med att du får spänning på köpet. Vänta hellre, spänn av och se till att hästen är ställd och fattar lugnt.
Tänk också på att hästen skall komma fram med sitt yttre bak och sitt inre fram, den hjälp som bromsar är INNER TYGEL.

Det är en dödssynd att backa med innertygel i fattningen. Ställ och förbered med se till att du kan ge efter på den utan att hästen rätar ut sig. Återigen handlar den om att använda handleder istället för spända armar.
Sen i övergången ner till skritt igen skall vi samla hästen ner i skritt. Detta ställer höga krav på ryttaren och hästen om vi inte ska hamn på framdelen och göra detta på rätt sätt. Jag förbereder genom att steg för steg samla hästens galopp och sen rida framåt igen. Sen samlar jag ner steg för steg till skritt. Hästen skall vara ställd till galoppsidan, ju mer vi kan ge kvicka förhållningar och samtidigt ha i huvudet att ryggen ska upp och att vi vill GE eftergift i varje steg, desto bättre övergång kommer vi att få.

Nöt inte detta för länge för det är extremt arbetsamt för hästen "bodybuilding" och mjölksyran kommer snabbt. Gör många skrittpauser. och arbeta i intervaller. Mellan de samlande övningarna är det viktigt att checka av ryggen och lägga in lösgörande övningar imellan. Det kan räcka att man tar något varv på volten i lättridning och låta hästen söka sig framåt nedåt.

Övergångar-värdens bästa övningar

Jo det tycker jag. Övergångar kan man rida både i lösgörande och / eller i samlande syfte. I enlighet med utb.skalan startar vi givetvis passet med att fokusera på de lösgörande övergångarna.

Då har vi övergångar mellan arbetstrav-mellanskritt samt arbetstrav-arbetsgalopp. Det finns en anledning att det är just ARBETS trav och ARBETS galopp. Målet med det lösgörande arbetet är just att få så mycket påskjut och ryggverksamhet som är möjligt hos hästen. Det är en förutsättning för att vi sedan kan gå vidare och rakrikta och sedan samla hästen.

Övergångarna mellan trav-galopp-trav är väldigt effektiva eftersom hästen måste använda sin rygg i själva övergången. Det är därför av största vikt att vi är noga att inte sitta emot ryggen i just den övergången och sedan i arbetstraven ta tillvara på den lösgörande effekten samt det påskjutet som blir resultatet.

Det är att föredra att hålla sig på ett stort böjt spår eftersom man då kan ställa och böja hästen vilket innebär att den inte kan spänna emot i sin rygg. På sätt visar man den hur den ska använda sin rygg i övergångarna. Man kan då också vara noga med att göra avbrottet endast genom föhållning på yttertygeln, under fförutsättning att hästen är kvar och eftergiven i innersidan.
I övergången till trav sänker man energin i kroppen, samtidigt som man driver innerskänkel efter behov mot en yttertygel som förhåller i takt och ger efter. (behöver jag skriva att det ska ske genom handleden?)

Att rulla itrav galopp övergångar är otroligt lösgörande, särskilt med en häst som har bra balans i galoppen. Har du en häst som har en bättre trav och sämre galopp tjänar du på att göra skritt övergångar, för att få hästen så lösgjordoch balanserad som möjligt innan du går vidare och gör galopp-trav övergångarna. Samma princip gäller, håll dig på ett volt spår och sakta av på yttertygel med snabba men sviktande förhållningar på yttertygel UTAN att hästen rätar ut sig. Sikta på att ge finare och finare hjälper och bli kvickare hjälper, försök att vara avspänd precis hela tiden, men med styrsel i kroppen. Sviktande spänst istället för spänning!

I nästa inlägg skribver jag om samlande övergångar!

Wille

Jag och Wille har en liten mini-uppvisning för min kära fars arbetskamrater. (inte min idé) Det var dock mycket uppskattat och sedan fick de som ville prova att rida. Wille var snäll som ett lamm i vanlig ordning. :-)

Tygelhjälper-handens inverkan

Jag är inte särskilt förvånad när jag läser andra bloggar om ridning där ryttare skriver in sina frågor och samtliga handlar om hästens mun och acceptans av stödet. Svaren på dessa frågor blir dock sällan som jag hade velat skriva. Det är RYTTARENS FEL och hästen inte söker stöd. (om munproblem och liknande är uteslutet) Hästens mun är av kött och blod!

Naturligtvis finns det hästar som är jättesvåra (känsliga) med det här som kräver oerhört skicklig ridning, men faktum kvarstår att det är upp till ryttaren att erbjuda en hand som är det självklara valet snarare än att försöka slippa den? Givetvis är det vanligt att hästarna redan som unghästar lär sig att handen är obehaglig mot den känsliga munnen och börjar knäppa av. Detta får tyvärr även andra konsekvenser i hästens kropp då ryttaren inte kan rida hästen bakifrån innan den accepterat stödet. Med dagens känsliga hästar tycker jag att stöd kan få komma först i utbildningsskalan för det är en förutsättning för lösgjordhet och i många fall också för takt.

Hur gör man då?
1)Först och främst måste ryttaren ha en så bra balans att hon/ han kan rida alla gångarter utan att störa den (utan att balansera i tyglarna) Detta är absolut ingen självklarhet. Att lära sig detta kan man sitta på lina och balansträning eller att rida med båda tyglar i en hand.

2) Armarna skall vara oberoende från kroppen. Gör armarna samma som som din kropp så kommer det inte bli så gött för hästmunnen. Tänk dig tanken att du går med en bricka med glas. Hur går du med den? Hoppar dina armar upp och ned precis som föötterna? Eller kan dina fötter gå och brickan på samma höjd hela tiden? När du rider ska dina armar höra till tyglarna och anpassas efter hästmunnen, och din kropp skall höra till hästen och anpassas till häst kroppen.

3) Handställningen. Lär dig den annars kommer du aldrig kunna rida med en följsam snabb hand. Handen skall vara stängd. Tummen ska vara högsta punkt, tummen skall även stoppa tygeln något böjd. Handleden skall vara något vinklad inåt. Handleden skall vara helt lösgjord.

Varför skall tygelhjälper gå från handleden istället för armen?

En felaktig handställning kan inte inverka korrekt från handleden och blir alltid stum och långsam. Konsekvenserna man får då är att hästen antingen lägger sig på bettet (och springer) eller knäpper av och försöker undvika handen genom att exempelvis dra in näsan. I bägge fall är det oöjligt att påverka bakben och rygg.

Ryttaren blir tvungen att ta alla tygeltag med armen. Skall ryttaren bromsa hästen så går armen och handen bakåt och bettet verkar mycket obehagligt på hästens laner. bakben bromsas och hästen stannar på framdelen.


Med rätt handställning (och teknik) får ryttaren en mycket känslig hand som kan ge efter flera gånger utan att glappa, handen verkar snarare uppåt i mungipan och ger efter så snabbt att bakbenen samtidigt kan drivas in under kroppen. Allt kommer från handleden med avspända axlar och armar! Hästen upplever inte förhållningen som något den behöver försvara sig eller trycka emot utan som något som följs av en eftergift.

För mig handlar skicklig ridning om det här. Inte hur många rörelser du gjort eller hur mycket du tävlat... Dagens hästar som har nerv och mycket gång kräver den här typen av ridning. Ju mer du är själv i balans och kan spänna av, känna och tajma hjälperna ju mer resultat kommer du få! Givetvis på tävlingsbanan också!

Tygelhjälper:

förhållande
ledande
understödjande
mothållande
eftergift

"En tygelhjälp ges alltid tillsammans med vikt och/eller skänkelhjälp."

oliksidigheter, spjärn

Hej igen. Eftersom Jenny efterfrågat lite fler tips angående hur man ska hantera hästar som låser sig i ena sidan dvs inte är rakritade eller lösgjorde så ska skriva lite här om det. Det är ju dessutom ett intressant ämne.

Upplever man att hästen "låser sig" i en sida får man börja med att fråga sig lite frågor. Detta är ett försvar från hästens sida.

1.Först vill jag kontrollera hästens mun, är allt som det ska är den kollad nyligen? Har jag rätt typ av bett dvs inte för smalt eller för små ringar...
åtgärd: tillkalla tandläkare, testa annat bett (ett snällare)
2.Ligger sadeln bra?, det är näst intill omöjligt att lösgöra en häst som har hämmad rörelse förmåga pga en felaktig sadel som ständigt utsätter hästen för ett smärtande tryck. Som att springa med en sten i skon typ, det blir man inte så harmonisk av.
åtgärd: Kontrollera att hästens lägsta punkt på ryggen är där sadeln sätter dig, att bogbladet har plats när hästen tar ett steg bakåt med frambenet. Testa andra sadlar, tillkalla sadelprovare med gott rykte. Var uppmärksam på hästens reaktioner. Sök information själv. Gelpad eller antiglidpadd kan vara bra för känsliga ryggar.
3.Hur ser hästen ut i kroppen? Hur ser hästen ut vid käkled- nacke? Käkleden kan låsas likt patella upphakning... Ser man svullnad eller "stråk" över ganashen är det inte ett bra tecken.
Är den jämt musklad på bägge sidor?? Rör den sig med lika långa steg eller kan den ha ont någonstans??? Går hästen med olika långa steg dvs svag hälta så bör orsaken fastställas av vet. Hur ser muskulaturen ut? Om du står bakom hästen på en pall, är bägge rumpor lika stora, hur ser hästen ut över manke-bog?
åtgärd: En viss skillnad kommer du säkert att upptäcka men är det stora skillnader skulle jag rekommendera att du tillkallar en veterinär och sen hästfysioterapeut/laserterapeut/kiropraktor/osteopat (obs ta referenser och be din veterinär remissa). 

Så till ridningen:
När vi uteslutet allt ovanstående så kan vi konstatera att hästen försvara sig mot något annat. Det kan exempelvis vara ryttarens hand. Det är mycket vanligt att ryttaren villl "ta igenom" och tvinga hästen att ge efter. Detta brukar dock inte bli så bra på lång sikt. Det grundar sig ofta i att hästen försvarar sig mot något i kroppen tex ett diagonalt bakben så att den då söker balansen i handen varvid ryttaren i många fall svarar med att vara stum tillbaka=ond cirkel.

Låser sig hästen och spjärnar mot en tygel måste man visa hästen en annan väg, detta gör man alltså inte genom att låsa och spjärna själv.... Hästen måste för det första spänna av eftersom "låsningen" har att göra med att den spänner sig, dvs att den inte är lösgjord. Vi gör detta jobbet i skritt om inte hästen har lätt för att hamna i pass.

Först om främst handlar det om att själv vara fullkomligt avspänd och fokuserad på det vi vill ha= smör. Vi måste då vara smör. Vi skrittar på rakt spår och känner att vi med bägge tyglar kan ha ett jämt stöd/tryck i hästens mun. Vi driver växelvis och försöker få rå mycket rörelse i hästens hals som möjligt armarna är avspända, händerna stängda och handlederna sviktande. Känslan för hästen skall vara en trygg lugn känsla i munnen, en ryttare som sitter helt lugnt (utan att forcera med sätet) och en skänkel som med ett lätt tryck driver växelvis höger-vänster.

När hästen är trygg i detta vill vi "leka" med hästens hals för att få den att följa ledande tygeltag lika villigt åt bägge håll.
Detta gör vi enklast genom att använda vändande hjälper exempelvis på en kvadrat.
Det absolut viktigaste är hur du leder med innertygeln. Hästar trycker alltid mot obehagliga tryck. Leder du med en spänd arm och handled så kommer alltså svaret bli att hästen spjärnar emot tygeln och vänder runt med rak hals och tippar. Därför måste du leda på ett sätt så att hästen vill följa tygeltaget. DVS med en lösgjord arm, en rörlig handled som snabbt ger efter så snart hästen följer minsta lilla. Vi kan alltså i detta fallet ha lite innerskänkel vid behov för att motverka tippandet. I övrigt ligger ytterskänkel mothållande på ytterbak. (vi driver hela tiden växelvis i skritt) Gör flera vändningar med tanken "lek och led och lätta" I hästens värld ska hela tiden eftergiften dominera

Var extra noga med att begära lite i sänder åt det svåra hållet och framförallt tänka dig in hur ditt tygeltag känns i hästens mun... tygeltaget måste sträva utåt-framåt och hela tiden vara rörligt, locka att följa med snarare än att tvinga. Tydlig eftergift. Tänk på att yttertygel måste tillåta det inner begär. Jag föredrar att rida på raka spår och tydligt vända upprepade gånger snarare än att vara på böjt spår.
Tänk på att detta är en "stretch" övning och målet är att lösgöra hästens hals och bog snarare en att "tvinga den att ge efter"
Din väg ska vara den lättaste vägen. Du ska förklara var eftergiften är och ge hästen en tydlig anledning att följa.

Denna övning kan man röra i trav och galopp lika väl, men förhoppningsvis har du löst det redan i skritten. Akta dig för att vara på ett "odefinierbart" voltspår där man kan "hamna" på olika ställen... Sen handlar det återigen om att att hitta "mitten" på hästen såsom i föregående inlägg om rakriktningen. Att våga leda med handen och sen erbjuda eftergift snarare än att ha den "statiskt stilla" som många tränare vill... Handen blir automatiskt stilla när armarna spänner av och när man kan använda mer och mer vikthjälper. Tänk på att sitta i jämnvikt och driva hästen bakifrån och fram.

Rakriktning

Hej alla! Tänkte skriva lite om rakriktning och lite tips på övningar.
Ni har säkert upplevt att de där ögonblicken när allt bara stämmer då är hästen rakriktad, då vet man inte vilket varv man är i och det blir lätt att rida och hästen blir helt fantastisk. Rakriktningen är under sista fasen i utbildningsskalan, men är både i utvecklingen av påskjutet och bärigheten. Rakriktingen är beroende utan/ samspelar med lösgjordheten och är en förutsättning för samling. Ett resultat av rakriktningen är scvungen och genom scvungen kan man sedan samla hästen och få den mer och mer bärig och genomsläpplig.

Rakriktning är inte detsamma som att vara rakställd. För när vi snackar ställning handlar det om nacken, (atlaskotan) När vi snackar böjning eller rakriktning handlar det om kroppen (längdaxeln). Hästen kan vara både böjd men samtidigt rakriktad, den kan däremot inte vara böjd och rakställd på samma gång. Man kan alltså arbeta med rakriktande arbete både på böjda och raka spår.

När hästen är rakriktad skjuter den på jämt med båda bakben och spårar. Detta resulterar även i att hästen bär sina båda rygghalvor lika högt ( som ett resultat av bakbensaktiviteten). När ryggen är mer jämn slutar hästen att skjuta över ryttaren på den svaga sidan. (många ryttare sitter till vänster). Det går inte att samla en häst korrekt som inte är rakriktad!


Hur ska vi då arbeta med rakriktningen? Mer avancerat rakriktande arbete ägnar vi åt först efter vi lösgjort hästen, men tänket skall vara där från det att du sitter upp. Kontrollera först mot en spegel eller med någon i närheten att du inte sitter till höger eller vänster och att sadeljorden är tillräckligt åtdragen.

När du kortar tyglarna och börjar rida så ser du hela tiden till att du kan rida hästen på bägge tyglar. Var gärna lite innanför spåret och känn att du har ett jämt tryck i bägge tyglar och att halsen är rak, öronen i jämnhöjd osv. Har man en häst som springer iväg så är det en bra idé att börja i skritt. Förmodligen kommer hästen att söka balansen i en tygel ( ofta men inte alltid i höger tygeln). Det rakriktande arbetet går då ut på att få hästen att bjuda in i vänstertygeln. (dvs att spåra under kroppen med sitt högra bakben)

Först gäller det här att först kolla att man inte sitter för mycket till vänster och sen erbjuda hästen vänster tygeln och lätta på högertygeln där hästen här vill söka stöd och ha sitt "femte" ben. Att bli starkare och backande med handen som hästen här vill ligga i brukar endast förvärra problemet eftersom hästen då kan fortsätta att trycka och hänga där. Det är alltså höger skänkel till den diagonal tygeln (vänster) som får bort hästen från högertygeln. man får alltså inte erbjuda något att hänga i. SLÄPP!

Hur hästen är i munnen är alltid ett resultat av hur bakbenen bär vikt och hur rakriktad hästen är. Det är därför viktigt att alltid kunna "hitta mitten" på hästen i bägge varv. Att kunna riida "vänster hals lång" i vänster varv och vice versa. A och O är alltså att kunna driva hästen in i bägge tyglar. Först då kan vi påverka bakbenen för att sedan samla/ få dem att bära vikt.

I detta arbetet är det också av största vikt att man alltid leder bogarna i på bakdelens spår. Då måste man också kunna vända hästen på ett korrekt sätt. Vänder gör man exempelvis INTE med backande innertygel. NEJ utan först Inner sittben, sen ledande innertygel som snabbtger efter, ytterskänkel verkar mothållande på ytterbak, vändningen avslutas med att "leda tillbaka" med yttertygel och mothållande inner skänkel. Att vända på detta sätt innebär att vi aldrig verkar bakåt med händerna och därmed heller inte bromsar bakbenens aktivitet. Istället driver vi dem under kroppen mot en diagonal tygel på hästen och får stenkoll på vart bogar och bakben håller hus. Få man in denna känslan så kan man med fördel exempelvis rida "kantig volt" det är nämligen dom som blir rundast....

Rakriktande tips i det lösgörande arbetet:

- skritta på kvadrat vänd med diagonal vändande hjälper, fokusera på att rida hästen på bägge tyglar på rakspåren mellan vändningarna) Överdriv de ledande tygeltag. Ramlar hästen åt något håll så korrigera med att lägga vikten åt andra hållet.

-Rid fler och mindre vändningar så att det blir en stor kantig volt.

- Rid innan för spåret, snett igenom , på kvartslinjen eller andra fristående linjer och känn att hästen är helt jämn på bägge tyglar, om så inte är fallet korrigera detta genom att rikta in bogar på bakdelens spår. Använd spegel eller medhjälpare.

- Rid på volten ställ rak, bogen ut- ställ rak -bogen in, så fort hästen är jämn på bägge tyglar när du ställt rak så rider du framåt.

Exempel på rakritande/ samlande arbete efter det att hästen är fysiskt och psykiskt lösgjord

- kantiga volter mindre

- förvänd sluta på volten

-växlingar mellan öppna och förvänd sluta

- öppna på fristående linjer (ex medellinjen eller kvartslinjen) med volter åt fel håll.

-diagonalsluta med volt åt fel håll

Lycka till

Fråga och svar

Detta skriver en läsare, jag har försökt svara här:

”Det är så att jag har ett 8 årigt sto som jag precis har debuterat msv med. Jag tror aldrig att jag har suttit på en så arbetsvillig och trevlig häst någon gång som oftast bara frågar mig vad jag vill, men jag är också väldigt noga med att ha henne lösgjord och vänta på mina signaler. Problemet är nu att hon börjar bli lite väl stark och i bra kondition att hon i början av passet bara vill ånga på i ett eget tempo och så fort jag ska ta en halvhalt eller göra en övergång så vill hon inte ta tygelhjälpen och säteshjälpen utan reagerar emellanåt (inte varje gång) med att bokstavligen köra upp huvudet och galoppera(dock sakta) fram några meter till sargen där det tar stopp och jag lugnt styr ut henne på volten igen. ”

SVAR:
För att komma tillrätta med överskottsenergin skulle jag rekommendera att du longerar henne (inspänd) innan du rider. Det är ett bra sätt att få bort det värsta myrorna i brallan. Gör mycket trav-galopp övergångar så har du en hel del gratis innan du ska sitta upp.

Att hon kör upp huvudet och springer brukar vara ett tecken på en protest/flykt från din hand och /eller obehaget av att tappa balansen, alternativt ren olydnad. Det kan också bero på felaktig sadel. Har du kollat nyligen?? Kolla då särskillt att den inte trycker uppe vid manke/bogblad. Om hon musklat sig mycket sista tiden kan hon ha "växt ur" sin sadel.

Frågorna du bör ställa rent ridmässigt är;

Rider du med ett stadigt stöd på tygeln? Har du rätt handställning så att du kan ge en tygelhjälp enbart genom att vrida in handleden UTAN att öppna handen? Om Du rider med mycket stöd och har en sviktande handled så kan problemet i stället vara balansen.

Hästar som springer som du beskriver brukar ha en känslig mun, men när de springer kan det också bero på att hästen upplever att den tappar balansen och vill då fly från obehaget. De mest känsliga hästarna är också de som kan bli mest okänsliga. Jag skulle tro att det är en kombination av mun/balans eftersom du säger att hon gör det du gör halvhalten. Vad har du för bett? Kan du byta till ett mindre skarpt med större ringar? Gummi? Tänk på att inte ha ett för smalt bett trots att hon känns stark ibland.

Det du då måste göra är att helt komma bort ifrån att rida med tygelhjälper och istället börja använda dig av din vikt. För att det ska fungera måste hon gå i en ganska djup form och du behöver ha en mycket stadig kontakt med tygeln. Tänk dig att du vill ha samma stöd hela tiden oavsett vad hon gör med huvudet. Öva från skritt att du sätter igång henne i trav för att sen sakta av till skritt igen. Trava alltså bara ett par steg. Håll henne ställd på en stor volt och bryt av med yttertygel + vikthjälp. mjukna. Gör detta tills du kan bryta av helt utan förhållning på tygeln. Men ge efter med både tygel och säte när hon skrittar. Fortsätt sedan och gör tempoväxlingar på detta sätt. Lägg in skritt övergång när du behöver. Var också noga att styra henne med vikthjälper och aldrig "hamna" i innertygeln.


”Hon vill även gärna förböja sig i vänservarvet och skjuta ut bogen( hennes svåra varv), och det brukar inte vara några problem och att ta ett tag på yttertygeln och trycka till med ytterskänklen så att hon rätar upp sig men eftersom hon är lite väl taggad just nu så blir hon irriterad när jag ska räta upp henne, och gör jag det några ggr i sträck och ber henna att ta mina hjälper så åker huvudet upp igen. ”

SVAR:
Hon är ju ram-sned som i stort alla hästar. Tänk på att du ska räta upp henne med diagonala hjälper. Dvs räta in framdelen på bakdelens spår. dvs. vill hon ligga/hänga sig på högertygeln och skjuta ut den bogen då driva henne med höger skänkel diagonalt till vänster tygel så att du får ett jämt stöd på bägge tyglar. Det går aldrig att korrigera snedhet framifrån dvs med en tygelhjälp. Tänk på att du måste driva henne till stödet i stället för att "ta stöd". När du skriver att du driver med ytterskänkel så måste det alltså din innertygel finnas där för henne och erbjuda stöd. Din yttre tygel får du här understödja din ytterskänkel med genom att eventuellt leda något utåt med. Du kan också ställe henne några steg utåt med målet att hon ska söka stödet i innertygeln. Anledningen till att hästen skjuter ut bogen är för att hon inte spårar, dvs inte bjuder jämt med bägge bakben. Därav korrigeringen med skänklar istället för tyglar.

Rid henne mycket på raka spår för att kontrollera att du får ha jämt stöd på bägge tyglar. Korrigera henne alltså med en skänkel till en diagonal tygel, vänster skänkel till höger tygel eller höger till vänster. Var också jätte noga med att du sitter i jämnvikt. Be någon annan kontrollera och titta ofta i spegeln. Använd dig gärna av ledande tygleltag som EJ verkar bakåt för att leda bogarna på bakdelens spår.

”Där är inget fel i hennes mun eller någon annanstans utan jag känner att hon är mentalt frusterad (pigg och vill gå framåt mer än vad jag vill) för när hon har släppt detta efter 45 min väldigt lång uppvärmning och hon är lösgjord så är hon tillbaks till sitt vanliga lydiga trevliga jag men innan dess är det hemskt. Detta har kommit nu och jag har inte ändrat någonting i ridningen, jag börjar alltid med ett ganska lång uppvärmingspass i skritt, där jag ändrar takt, tempo och lite sidförande mm sen börjar jag alltid på stora volten i trav och gör mkt övergångar, leker med takt, tempo även där och byter varv mycket och en del sidförande och sen likadant i galoppen och lägger in en del förvänd galopp och sidvärtes när hon lyssnar bra o känns mentalt avslappnad.”

SVAR:
Ditt upplägg låter bra tycker jag. Att hon blir bra efter så lång tid är nog för att hon blir trött då. Så testa att longera henne och kontrollera rakriktingen och att inverka så mycket du kan med vikthjälper.
Fokusera uppvärmningen på att hon ska vänta på dig. Du kan också överdriva efetrgiften när hon väntar genom att ge efter överdrivet på bägge tyglar och klappa henne på halsen med bägge händer.
Det kan kännas orealistisk på pigga hästar, men det fungerar ofta att bryta mönstret. När de har satt i system att springa och att det alltid kommer en handbroms...
överös med beröm när hon väntar så att hon förstår att det är då hon är en duktig häst.

”Det ända som triggar igång henne är galoppombytena som vi precis har befäst och hon tycker det är väldigt skoj speciellt nu när hon vet vad hon ska, så vill ”madam” gärna göra dem själv på diagonalen men det är ju ett annat problemJ men efter hundra övergångar, halter, enkla byten så brukar det också lösa sig! Men problemet med att hon vill gå fram så mycket i början och reagera som hon gör med huvudet för hon inte vill ta min halvhalt kvarstår och jag vet inte hur jag ska lösa det. Jag tävlar ganska mycket men det känns inte så kul att åka iväg med henne på utomhustävlingarna och rida när hon gör som hon gör. ”

SVAR:
Ja- bytena har en tendens att trigga igång dom ;-) Jag har en likandan hemma... Men du gör helt rätt med övergångar etc. Försök att lägga fokuset på att hon är duktig häst när hon galopperar lugnt, att det är DET som är det bästa man kan göra. Det enda konkreta råd jag kan ge dig är att lägga henne lägre i formen och göra halvhalterna mer "utan tygel hjälp". Gör små avstämningar hela tiden och låt henne inte "rinna iväg" Kanske mindre tempoväxlingar och istället för att göra halt kanske du ska bryta av till skritt och tänka mer att gångarterna ska gå i varandra. Ge henne uppgifter hela tiden så att hon aldrig "har tid" att dra iväg. Var otroligt noga när du rider och konsekvent. Du bestämmer över varje steg. Hon får inte utnyttja ”kryphålen” du måste hela tiden ge henne en uppgift. Ett annat råd är att lägga in skrittpauser ofta, både för hennes och din egen skull. Utnyttja pausen att göra en ny plan.

Berätta gärna mer om hur det går eller om det var något jag skrivit som du tycker jag borde utveckla!
Lycka till!