torsdag 11 mars 2021

Dags att inse att både vi och hästen är mer än en fysisk kropp!

Att rida på häst är kommunikation mellan två olika varelser. Som jag ser det har vi flera ”kanaler” för kommunikation. 

För enkelhetens skull vill jag säga att vi har en fysisk, mental, energetisk, eterisk och spirituell kropp. Enkelt va??? Dessa "kroppar" samverkar med varandra. De är också kanaler för kommunikation med hästen. 

Den fysiska kroppen kan vi alla relatera till. Så långt är vi nog överens... vi lär oss att rida med vår fysiska kropp och kommunicera med hästens fysiska kropp. Höger skänkel flyttar höger bak etc. Vi lär oss att stanna med tyglar, det blir ett tryck i munnen och hästen lär sig att det upphör när den stannar. Fysiskt i allra högsta grad. 

Du kan påverka hästens balans genom din balans och hästen läser ditt kroppsspråk hela tiden genom att använda sin syn. Utan fysisk kropp- inget liv. 

Det ÄR viktigt att förstå och ha kunskap kring både sin egen och hästens fysiska kropp- biomekanik. (hur rider jag hästen i en sund hållning så den kan bära vikt utan att ta skada? Hur fördelar jag min vikt, sitter i balans följsamt?) Men det är OMÖJLIGT att ENDAST rida med en fysisk kropp på en annan fysisk kropp. Vi är inte robotar och hästarna än mindre.

Varesig vi vill eller inte sänder vi energier genom vår energetiska kropp och flöde. Vi sänder också genom vår mentala kropp där vi styr mycket av den fysiska och energin skapas.  Dessa olika kroppar samverkar med varandra. 

Hästar är så känsliga att de uppfattar dig fysiskt såklart men även mentalt och energimässigt då den har högt utvecklade sinnen - en annan typ av "intelligens" som inte är kognitiv förmåga som hos människor. 

Slutsats av detta är att du som människa och hästen har en fysisk kropp. Den fysiska kroppen kan givetvis också påverka den mentala kroppen och energetisk kropp. Tex är hästen i smärta eller obehag kommer den inte vara mentalt i balans eller hålla en hög positiv energi. Så det ena ger det andra åt alla olika håll. En symbios.

Den mentala kroppen
Alla kan nog känna igen begreppet "mentalträning". Väldigt framgångsrikt tillämpat av de flesta elitidrottare med övertygande resultat. Det är genom visualisering och att försätta sig i olika känslotillstånd, betingade reflexer osv. Att lära sig att styra sigsjälv med hjälp av sin mentala kropp.

Mental träning betyder att man helt enkelt tränar sig i att tänka "rätt" för att hitta rätt kompott av energier för den prestation som ska utföras. Den mentala kroppen styr alltså mycket av den energetiska kroppen och den fysiska. Att visualisera -att se en bilder/filmer kommer att ge dig vissa känslor där din fysiska och energimässiga kropp kommer bli påverkade positivt eller negativt. 

Precis som man kan förbättra sig prestation med vissa tankar fungerar det lika effektivt åt motsatt håll. Den mentala kroppen påverka den fysiska kroppen negativt av att man tex, blir rädd och spänner sig, slutar att andas och hamnar i "fight or flight" dvs din mentala kropp har påverkat din fysiska. Eller du kanske tänker negativa tankar om dig själv eller andra, vilket kommer ge dig ångest som blir fysiskt i allra högsta grad. Vi skapar kemikalier i kroppen med våra tankar och känslor. 

Som ryttare tappar man balansen och koordinationen när man spänner sig och rädslans energi brukar trigga hästarna ganska effektivt... Precis detsamma händer när en häst blir rädd, den mentala kroppen påverkar den fysiska och energimässiga. En rad automatiserade reaktioner sätts igång, =överlevnad. 

I denna spänning tappar hästen också balans och koordination- autopilot är på. Däremot är den designad att fly men är inte kropps-medveten i det läget.

Med detta sagt kan vi vara överens om att både ryttare och häst har en mental kropp. Vi har allt att vinna på att medvetandegöra vår mentala kropp (och vårt inre liv).

Om vi dessutom adderar att hästen uppfattar din mentala kropp i form av bilder, filmer, känslor, intentioner blir det än mer spännande. Du har alltså makten att både påverka digsjälv OCH hästen. Genom att kommunicera genom din mentala kropp (visualisering, och inre sinnen i form av känslor osv) Då kommer vi direkt in på den energetiska kroppen. 

Den energetiska kroppen- hur fungerar den? Först behöver vi förstå att VI ÄR ENERGI. Tittar man på alla våra celler är vi i slutändan "bara" energi. Ja hästen också såklart. Energi rör sig i olika frekvenser. Ja att känna energier är vi som människor olika känsliga för. En del kan känna starkt i sin kropp vilka energier andra utstrålar, eller hur det känns ett rum, en plats etc. Vi säger att vi har en aura av energi dvs vår energikropp är även utanför vår fysiska kropp. Tex kan man omedvetet "känna" hur någon annan mår, dvs vi känner med vår energikropp av en annan energikropp. När du medvetandegjort din energikropp kan du uppfatta vad hästen utstrålar i sin energikropp. Du kommer således känna, se och uppfatta skillnaden på när en häst är i flykt eller i bjudning. (negativ eller positiv energi)

Hästar är mästare på detta. Du kan inte ljuga för en häst- den känner de energier du utstrålar, vilka intentioner du har, älskar du din häst från hjärtat? Eller är hästens existens till för att behaga dig och lyda? i det sistnämda förhållningssättet skulle jag vilja säga att man då är i egot och rädslans energi. Rädsla att inte duga utan prestation, rädsla för att inte få bekräftelse från sigsjälv eller andra. 

Ja det är ett exempel på vad hästen är högst medveten om. Men det är inte hästens uppgift att ge dig vad du inte kan ge digsjälv. (kärlek) Den är däremot en spegel av ditt känsloliv, dvs den reagerar på sin energimässiga miljö.

Vilka energier DU sänder beror på vilken energi du står i för tillfället och de känslor du har i din kropp, hur du agerar kring din häst kommer spegla hur du agerar kring digsjälv. Har du en stark suveränitet i din egen energi kommer du att sända ut positiva vibbar till andra, i högsta grad till djuren. Har du eller hästen obearbetade trauman ligger det lagrat som stagnerad energi i ditt system som påverkar den energi du står i. Det kan därför vara bra att bearbeta sitt skräp och ta ansvar för det. Är du stark i din energi blir således ringar på vattnet och man hjälper då människor och djur i sin närhet att hitta till sin egen positiva energi och suveränitet.

Mår du dåligt kommer du sända ut just det också. Är du aggressiv eller rädd kommer det visa sig i din aura. Riktar du dina låga energier emot din häst kommer du att skada den, den förstår inte varför. Du blir således förövare och hästen offer. Jag skulle vilja säga att det är vanligt. Sänder du riktad kärleksenergi, så kommer du se magiska saker hända i utbytet med hästen. Den kommer läka snabbare och har du förtjänat det- får du tusenfallt tillbaka. Din intention och riktade energi betyder allt.

Energin kan vara hög och låg. På en skala tänker jag total kaos och panik på 10 och sova på 1. Här kan vi också anpassa vår nivå och påverkar som sagt hästen varesig vi vill eller inte. Vår uppgift som ryttare är att balansera energin, dvs att sänka den om den är för hög, höja om det är för lågt och vända det som är negativt till positivt. (dock behöver man här förstå alla olika parametrar-är hästen i smärta kan den inte vara i mental balans).

Om jag tar exemplet från sadeln kan jag som människa ha olika hög grundenergi och hästen likaså. beroende på vad vi ska göra tillsammans kan jag förändra både min egen och hästens energi. Allt detta genom att medvetandegöra hur våra olika kroppar samverkar och kommunicerar med varandra.

Spirituell kropp

Jag är inte ensam om att anse att hästar är spirituella djur. De balanserar oss, de kan hjälpa att läka oss inifrån, de jordar oss. När vi når så långt att vi kommunicerar med vår spirituella kropp vårt högre jag, då har vi kommit väldigt långt och befinner oss i magin. Allt är möjligt! Vi måste dock se till och ansvara för att det finns förutsättningar för hästen att vara i en så bra positiv fysisk, energetisk och mental kropp som möjligt. Där behöver hästens BEHOV vara tillfredställda. Fint stall är inte ett behov hos hästen. Däremot interaktion med andra hästar, stimulerande miljö och såklart basbehov som tuggtid mm.

Jag hoppas att denna text inte var allt för obegriplig och att den talar till dig på någon punkt!

Gå nu och älska digsjälv och din häst!

tisdag 16 februari 2021

Fördjupa kommunikationen med hästen

Idag tänker jag ta upp något som jag velat skriva om länge men inte känt att jag riktigt vågat. Jag tar den risken för jag är själv så överbevisad och övertygad att jag är redo att stå för det till 100%. Nämligen telepati som ett naturligt sätt att kommunicera med hästar och andra djur. Det är nämligen helt naturligt för dem.

Undersökningar visar att människors sätt att kommunicera utgår från:

  • 55% kroppspråk
  • 38 % röst, tonläge, känsla
  • 7% ord

När man kommunicerar med hästar är de där sju procenten ännu mindre naturligtvis eftersom de inte använder ord själva, även om de förstår mycket av det vi säger. Alla som på något sätt umgås med hästar kommunicerar med dem, mer eller mindre omedvetet. Självklart genom de kanaler som nämnts ovan, men för att komma djupare i sin förståelse så kan man utveckla sin medfödda förmåga till att sända och ta emot tankar, känslor, bilder osv. Det som kallas för telepati. Något som jag själv använder mig av dagligen i språket med hästarna.

Telepati – överföring av information via tankar
 och känslor. Många kallar telepati och djurkommunikation för övernaturligt men jag skulle vilja hävda motsatsen och påstå att det är helt naturligt, men att vi människor snarare blivit undernaturliga då vi tappat en länk för kommunikation, förståelse och samspel som djuren fortfarande har kvar, men vi stängt av och förträngt under utvecklingens gång.

Vi människor lägger mycket av vår energi i neocortex, även kallad ”människohjärnan” som ligger i frontalloben där förmågan tilllogiskt tänkande, analyserande, strategisk planering och intellekt osv finns. Den här förmågan har ju bevisligen djur i olika grad också, men de har kvar en starkare koppling till limbiska systemet där vi styrs av och fattar beslut utifrån känslor. Tidigare i vår utveckling var det nödvändigt även för oss människor att lyssna på vår intuition för att undvika fara och för att kunna skicka information till andra via telepati. Men idag verkar vi ofta ha fastnat i huvudet och i många fall mer eller mindre stängt av kopplingen till hjärtat och förmågan att lyssna med och till våra känslor.

Lite personligt:

För egen del har jag alltid vetat att hästarna tar emot bilder. Ett konkret bevis på det är tex när jag longerar en häst, fokuserar på att hästen sträcker halsen framåt nedåt och det händer ett ögonblick senare. Givetvis kommunicerar jag även med min kropp, energi och känsla. Detta har jag också bett ridande elever att göra och de har själva märkt hur hästen svarar på bilden. Jag tror att många gör detta omedvetet i kontakt med hästarna. Gör man det även medvetet kan en ny värld öppna sig- då finns ingen väg tillbaka sen till det gamla sättet- tryck där, dra där osv.. Det blir ett före och ett efter...

För att det ska fungera behöver det finnas en kontakt först, hästen i fråga behöver framförallt vara TRYGG dvs inte i sin instinktshjärna- (flykt-stress-) för överlevnad. Är inte hästen trygg med mig kommer den inte vilja kommunicera, och det är ju inte så konstigt.

Min väg:

En dag hade jag en högst märklig upplevelse då jag stod och pysslade med en häst som just kommit till mig på utbildning att jag fick en stark känsla av ångest. Det slog mig som en blixt från klar himmel. Jag visste där och då att känslan inte var min för jag var själv neutral och positiv sedan tidigare. När jag lämnade hästen försvann känslan men lämnade mig med en hel del tankar. Jag avfärdade upplevelsen som något jag nog "hittat på" eller att det var en tillfällighet.

Men sen hände det igen med andra hästar- men andra typer av känslor. Jag fick ilska av en häst- inte riktad mot mig, men extremt starka känslor som denna individ bar från tidigare trauman. Sen fortsatte det och jag kunde ta emot bilder från en annan häst. Ja en ny värld öppnade sig för mig. En värld där relationen till hästarna blev viktigare mer givande och mer intressant än aldrig förr. För mig fortsatte det med en utbildning på det spåret som jag går sedan ett par månader tillbaka. 

Hästar är inte människor

Det är väldigt viktigt att förstå att hästar inte tänker som vi eller fungerar som oss människor. De fungerar efter de fysiska förutsättningar de har som stepp och flockdjur. Något som många dock inte förstår är att hästen har en stark "jag-känsla" och ett rikt känsloliv som är väldigt likt vårt. Det är inte detsamma som att de tänker eller fungerar som vi.

Hur kan jag använda mig av telepati i samvaron med hästen och i ridningen?

Bara insikten att hästarna förstår våra bilder och känner våra känslor, energilägen och intentioner kan förändra ganska mycket i mötet och förståelsen med djuret. Vill du förbättra och fördjupa relationen och bli värd att bli lyssnad på behöver hästen känna att träningen görs för den och inte mot den. Din intention är alltså viktig. 

Tänk positiva tankar kring din häst när du är med den, beröm den och var uppskattande inte bara för dess prestation utan se individen och försök förstå. Du kommer få tusenfallt tillbaka om det är ärligt från ditt hjärta och att du också agerar i handling utifrån den känslan. (såklart även från ryggen).Kärlek är inget man kan kräva utan något man förtjänar.

Lär dig tolka vilka känslor hästen uttrycker, genom att observera och känna in hästen. Du kanske redan vet instinktivt? Rannsaka digsjälv- vilken energi kommer du med till stallet? Gör enkla övningar såsom att du under longering tex får hästen att sträcka ut halsen, sakta av, sätta igång i trav osv. Medvetandegör din egen energi. Du kan också öva på andra sätt - men börja med enkla steg - gärna att du har med belöning i kommunikationen, då blir det mer motiverande. 

Det är olika hur vana och intresserade hästarna är att kommunicera med oss. Ha lite tålamod i början. Om du är högkänslig (känner av stämningar och energier från människor, en sk empat) kan det vara nära tillhands och denna text kommer troligen resonera med dig. Om du vill ta emot telepatisk kommunikation från ett djur behöver du gå ner i stillhet och bli helt neutral själv från egna tankar och projektioner. Frekvensen kallas alfa och är en lugnare frekvens än beta som vi människor normalt kommunicerar i. 

Annat om telepati: du kanske har varit med om att du tänker på någon så ringer den personen? Eller andra lustiga sammanträffanden? Ja.. det är också telepati. Tankens kraft är högfrekvent energi! Allt är energi även du och jag....  Det går att öva upp, alla kan göra det även om man har olika lätt för det. För egen del känner jag att det framförallt viktigt att människor förstår vilka FANTASTISKA djur hästarna är. Hur förlåtande de här, deras förmåga att läka och jorda oss. Balansera våra energier. Det finns så mycket att vinna. Hur bra kan du och din häst bli tillsammans?

Skriv gärna något i kommentaren om detta väcker något i dig, eller om du har personliga erfarenheter.

*en del av den första delen i texten ovan är hämtad från Vivi Lindes hemsida (djurkommunikatör).

Med vänlig hälsning, Karolina

onsdag 14 oktober 2020

Drivkraft för prestation

Som jag ser det kan man styras av en positiv drivkraft eller en negativ. En positiv drivkraft känns just positiv och föder energi, en känsla av eufori. En negativ drivkraft är vanligtvis rädsla, rädsla för att misslyckas, rädsla för någon/något, någons kravbild, eller kanske ens egen högt ställda förväntningar.

Det kan därför vara bra att ta en närmare titt på sigsjälv. Vad föder min positiva drivkraft? Vad ger mening? Är det andras uppskattning? Är det pengar och berömmelse? I isåfall varför? Är det en rädsla av att inte duga. Varför är andras uppskattning isåfall så viktig? Eller är den där känslan när allt bara stämmer i sadeln. Eller den fördjupade relationen och ordlösa kommunikationen?

När man ger sig in i ett samspel med en annan varelse, kan det vara bra att "checka" your motives.. som jag tycker är ett bra uttryck. Har jag inställningen att hästen ska förstå mig och "lyda" eller är det jag (som är i maktposition) som har ett ansvar att göra mitt yttersta för att förstå den andra individen som inte tänker eller fungerar som jag men ändå har ett rikt känsloliv? 

Som hästägare är det inte lite vi behöver förstå.... Vi har ett ansvar att ge hästen ett bra liv, att tolka tecken på obehag/smärta, att tolka hästens mående, är den glad eller avstängd?... Vi ska kunna förstå hur vi kan träna hästen biomekaniskt så att hästen mår bra rent fysiskt, vi ska kunna tolka när vi kan trappa upp, trappa ner, när det är dags för paus, variera eller öka träningsdos. Allt det där. Det kan vara svårt! 

Men vi behöver göra vårt yttersta, dvs när vi har rätt intention, vill jag påstå att hästen känner det. Att hitta rätt stöd runt ikring som pushar i rätt rikting, som leder till mer insikt och förståelse på alla plan. Man måste inte vara världsmästare i sadeln. Men man behöver försöka utvecklas och se till helheten. 

Jag har sett ekipage helt förändras när intentionen ändrats! När vi tar bort prestation och ego. Med det sagt behöver det inte betyda att man inte tävlar utan att man har rätt fokus som skapar rätt känslor, rätt energinivå, rätt skärpa. Att ha mål och tävla kan vara något positivt, så länge det inte är på någons bekostnad utan just leder till utveckling. Det viktiga är just att fråga sig för vems skull och varför, och ha rätsida på det där.

När hästen inte springer framåt för att den vill undvika skänkeln utan för att det är härligt att röra sig framåt. När hästen inte bromsar för att slippa ett smärtande tryck i munnen utan för att den följer sin ryttare tillbaka. När häst och ryttare växer tillsammans och smälter ihop. När det är en glädje och eufori som delas. Mer energi föds. Kvalité kommer som ett brev på posten. 

Att styras av rädslor genom livet eller det som ger mening, utveckling, förståelse, självinsikt och kärlek. Så vilken väg din häst behövt gå för den blågula rosetten spelar roll. Det spelar roll för dig och för hästen. 

Så positiv drivkraft- vad krävs för att hitta ett magiskt samspel med din häst? Fortsätt i rätt riktning!

<3 Karolina

fredag 2 oktober 2020

Stress

När vi rider och handskas med hästen har vi alltid faktorn stress att hantera och eliminera. Jag brukar tänka på det som en skala, lägst på skalan har vi så låg energi-nivå som sömn, och högst på skalan är total panik kaos/fly för livet. 

Men vi har en faktor till: positiv energi eller negativ stress. Ordet stress är ett negativ laddat ord men jag skulle vilja säga att vi också kan tala om positiv stress/energi. Stress/hög energi i sig behöver inte vara skadligt- om den är kortvarig och en sk. positiv stress skapad av egen motivation. Det gäller ju både människor och djur (men här pratar jag häst). Stress ligger nära till hands för ett flyktdjur för överlevnad.

När vi ska prestera behöver vi ett visst mått av stress/förhöjd energinivå. Hästen kan tex inte hoppa en bana med höga hinder och såsa runt på en låg energinivå. Den kan heller inte gör någon annan kraftansträngning utan hög energi/stress. Frågan är vilken typ av förhöjd energinivå hästen har, negativ eller positiv stress/energi?

Det som är skadligt däremot är den negativa stressen i träningen vilket sannolikt kommer bidra till ett sämre allmäntillstånd och att fastna i en hög stressnivå som normaltillstånd. Jämför en människa som mår dåligt i sin arbetsmiljö, det kan vara svårt må kasst på jobbet men sen vara i en stabil mental balans övrig tid. De faktorer som ofta påverkar människor och stress i arbetsmiljö är känslan av maktlöshet när man inte känner att man kan påverka sin situation, arbetsmiljön och relationer och styre av en organisation. 

Med detta sagt menar jag inte att människor och hästar fungerar på samma sätt. MEN jag är övertygad om att människor och djur kan känna en positiv förhöjd energinivå (som föder mer energi) och negativ stress som i förlängningen blir skadlig.

Vad är det då som skapar den negativa stressen? Ett kort svar är att hästen inte känner sig trygg- det som är absolut viktigast för hästen, det som kommer före föda bland hästens prioriteringar. Det kan vara en rädsla för sin ryttare, det kan vara smärta, den kan vara en känsla av hjälplöshet. Vanliga konsekvenser av en häst i mental och fysisk obalans är, utåtagerande beteende, magsår, hältor, svårt att sätta muskler, apati, vill inte bli fångad i hage, obalanserat musklad, spänd muskeltonus. 

Det är naturligtvis inte bara hur hästen används som skapar stress/positiv energi utan även i hur stor utsträckning hästen får utöva naturliga beteenden. (social stimulans, tuggtid, utevistelse naturlig rörelse osv)

Negativ stress under ridning: Stark i handen / släpper bettet / överdrivet skev/ öron bakåtvända / stirrig blick / smärtansikte / uppspända näsborrar / blir flåsig av lite ansträngning / svår att sitta på / svårt att skritta avspänt / piskar med svans / torr mun / överdriven salivering / klappar tänder/ gapar/ överdriven svettning / brist på bjudning/ stress-spring osv.

Hur skapas en positiv energi? 

Genom att hästen är smärtfri, genom träningsmetoder som inte stänger dörren, där hästen blir stark och använder sin kropp på ett naturligt sätt så att den ökar sitt självförtroende. En balanserad ryttare. Hästens känslor beaktas. Hästen känner att den får göra fel men ges möjlighet att göra "rätt" och den förstår och känner sig delaktig. Hästen tycker att arbetet är givande fysiskt och psykiskt. Hästen känner sig uppskattad utan krav på prestation. Hästens liv i övrigt som nämndes ovan.

Hur går era tankar? Vad är etisk träning av en annan varelse? Vilket ansvar har vi att hästen mår bra psykiskt som fysiskt?

Trevlig helg / Karolina



måndag 7 september 2020

Bullshit-rein osv.

Kontakten är en av mina hjärtefrågor. Just för att den påverkar hästen väldigt mycket. Vi håller hästen i munnen, en mun med samma känsel som vår. 

Tygeln och kontakten är i många fall något som stressar hästen, och genom att "lösa den" eller rättare sagt ge ryttaren verktyg för att förbättra kontakten och utveckla sin känsla och teknik löses många problem direkt. Dels genom att en stressande kontakt (dvs hästen är rädd för tygeln) ofta också ger en kort hals och mycket spänning på köpet.

När/om man bestämt sig för att sätta ett bett i hästens mun, så finns det två sätt att hålla i tygeln:

1. En kontakt som liknar en följsam stretching gummisnodd. (gram)

2. Ingen kontakt.(lång tygel eller överstykning)

Det som är ett mellanting här kallar jag "bullshit-rein" det vill säga en nappande glappande störande tygel som stressar hästen. Hästar är mer eller mindre tåliga för bullshit-rein. Känsliga munnar är minst tolerant.

Sen har vi kontakten som är alldeles för hård. Skapat av en bakåt-lut-sits. Detta är väldigt populärt hos dressyrryttare idag, dessa ryttare har ofta för långa läder och skäkelläget framför höften. Dessa ryttare sätter gärna i ett kandar i munnen på hästen, gärna tidigt i utbildning innan hästen är självbärig. Dessa hästar kommer ses gapande på dressyrbanan. Att gapa för en häst är väldigt onaturligt. Det gör endast när hästen gäspar eller gnäggar. Eller för att undvika smärta i munnen. En brutal smärta.

Att se en gapande häst i höga klasser är för mig inte vackert. Jag undrar om dessa ryttare någongång funderat på hur det känns? Räck upp en hand om DU skulle vilja ha ett kandar i munnen i kombination med en hårt spänd nosgrimma.... Det här är inget jag hittat på, det är ingen "överdrift" eller något som sker undantagsvis utan vardagsmat.  

Målet med kontakten är att hästen ska trivas och vara trygg med bettet och SÖKA kontakt. Kommunikationen ska vara fin och ryttaren ha en lätt men ej glappig kontakt. Ryttaren måste vara medveten om hur hen känns i hästens mun. Det är såklart något som kräver övning och känsla. I vissa skeden hos vissa individer är det tryggare med något mer kontakt snarare än att vi hamnar i bullshit-rein-träsket medan hos en annan individ kräver en otrolig lätthet av ryttarens hand för att kunna slappna av. Vad hästen behöver här skall ryttaren öva sig på att kunna möta. För känsliga munnar rekommenderar jag omvänd tygelfattning.




onsdag 13 maj 2020

Tankar i Covid-19 tider...

Jahapp. Här ligger man och snorar och snörvlar... så jag knåpar ner lite tankar här och hoppas att man kommer lindrigt undan...

I en perfekt värld, kanske i framtiden (?) får vi se dressyrtävlingar utan träns. Där hästen är helt i harmoni med sin ryttare utan tvång. Telepati och känslomässig förnimmelse som styr, häst och ryttare dansar tillsammans så att man får gåshud och fäller en tår för att det är så jävla vackert. DET vore väl häftigt på riktigt och det är också fullt möjligt att rida på det viset!

Snacka om att det skulle bli viss bortsållning på dressyrbanorna! Tänk om man skulle få slippa se gapande munnar, blåa tungor osv. En dröm. Jag hoppas jag får se det under min livstid. 

Tänk om vi fokuserade lite mer på den ärliga relationen med hästen än på hur hästen ska få mig att se bra ut, vinna tävlingar osv. Det ena behöver nödvändigtvis inte utesluta det andra. (jag är inte emot att tävla så länge det är givande för både häst och ryttare). Det finns hästar som fullkomligt skryter på tävlingsbanan och det är helt underbart att se. Men det finns också ett gäng med magsår.

Några frågor man bör ställa sig är; vad är viktigt för mig och varför är det viktigt? Nästa fråga bör vara vad är viktigt för min häst? Sammanfaller dessa önskningar? Har jag ens ställt mig frågan vad som är viktigt för min häst eller är det ens intressant?

Något som jag möter hos väldigt många hästar är en stark önskan att vara till lags och en stark lojalitet till sin människa. Ofta är denna önskan att vara till lags så dominerande att hästen lite "förlorar" sig själv och slutar komunicera särskilt om den är av det lite mjukare slaget mentalt. 

Eftersom hästens språk har en väldigt liten andel ljud i förhållande till kroppsspråk, känslomässig förnimmelse och telepati kan du inte ljuga för din häst, hästar plockar upp allt eftersom det är deras naturliga sätt att komunicera.

Hästen känner när du är glad, när du uppskattar den och när den inte lever upp till dina förväntningar. Hästen fungerar inte som oss människor, den står inte i sin box och grunnar och ältar som en människa, däremot påverkar det relationen och inställningen om umgänget med människan inte är positivt  (i synnerhet ridningen). Det hjälper inte om du pratar bebisspråk och älskar ihjäl din fina häst om tex träningen inte är givande fysiskt/mentalt/känslomässigt för hästen. 

Nu är detta riktigt djupt men för mig är hästen inte en maskin. Hästen kan, om du lyssnar lära dig mycket om dig själv. Ibland på ett bra sätt ibland på ett jobbigt sätt. (jag har själv både gått igenom både positiv bekräftelse och tuffa besked där jag fått rannsaka mig och mitt ego).

Om vi utgår från att människan är den mer intelligenta så vore det väl ändå orimligt att hästen ska lära sig förstå vårt språk? Mer rimligt vore att vi förstod hästens språk om vi är intresserad av en givande kommunikation där bådas önskningar kan bli tillfredsställda.

Dit jag vill komma här är att vi måste bli bättre på att lyssna på hästen. Ta oss tid. Vill inte hästen bli sadlad? Vill den inte att jag sitter upp? Vill den inte bli hämtad i hagen? Det betyder något! 

Hur får vi in mer glädje i umgänget med hästen? Det går inte att "spela glad" som man gör på instagram. Utan ärliga känslor. För höga prestationskrav blir inte kul för någon. Ärlig glädje. från dig och från hästen. Hur kan du snabbt uppfatta om något inte står rätt till med din kompis? Tänk att vara den som hästen kommer galopperande till! Hur jäkla fantastiskt är inte det? Hur bra kan ni bli tillsammans? Vad är viktigt? Det finns så mycket att vinna och det är faktiskt fullt möjligt.

Givetvis är användandet/ träningen av hästen väldigt betydelsefullt. Kanske är det från ryggen du umgås med din häst. Så hur upplever din häst samvaron med dig? Min tanke angående detta är att din intention med vad du vill åstadkomma kan ibland vara viktigare än din tekniska förmåga/skicklighet. Med det menar jag att hästen kan stå ut med rätt mycket så länge du inte agerar slavdrivare eller att hästen är rädd för dig / dvs du har "fel" känslor i kroppen. 

MEN vi kan dock inte prata om positiv träning utan att ta hänsyn till hur det faktiskt känns i hästens kropp. Hästarna "är sina kroppar" på ett sätt som människan kan ha svårt att leva sig in i. Fungerar inte hästens kropp som den ska pga smärta kommer den förr eller senare bli offer för rovdjuret om den inte klarar att mörka det.... Så det betyder att hästar (särskilt under stress) är fenomenala på att "mörka" tills det har gått för långt och det är då vi börjar se en hälta. OBS dubbelsidiga hältor ser vi oftast inte utan behöver här gå på andra tecken såsom avsaknad av bjudning/spring. 

För att träningen ska vara givande för hästen är det viktigt att hästen känner en positiv upplevelse i sin kropp där den känner sig stark, i balans osv osv. Inte många ryttare (host host) har känt hur ONT mjölksyra gör. Att man vet hur man ska träna för att hästen kan syresätta sig komma i rätt andning och framförallt inta rätt hållning. (jag pratar inte bara huvud/hals) Lyckas man uppnå detta kommer träningen bli belönande i sig. Sen är hästarna individer och alla behöver lite olika saker i form av stimulans/ lära sig nytt / varierad träning osv. Här behöver man ständig guidning från skicklig tränare från marken. (ALLA behöver det, oavsett nivå) Viktigt är också att tränaren lägger vikt vid hela hästens kroppsspråk, mimik etc. Så vet man hur man anpassar övningar, när man ska pausa, vad fungerar bra etc etc.

Ju mer intelligent och "stark" häst man har ju mer utmanande måste du som "pt" eller "lärare" och ledare vara. Desto roligare är det om du frågar mig när en häst uttrycker sin vilja och tycker det finns en poäng att kommunicera med oss positiva som negativa känslor! Det är väldigt vanligt med en smärtproblematik när det uppstår problem- gå till botten med det. Att hästen känner sig förstådd gör hela skillnaden. Ta tag i relationen, säg förlåt om du behöver, ingen är perfekt. Från hästen får du ärliga svar...

Kom gärna med inputs!
Karolina








tisdag 28 april 2020

Gästbloggare Sophie Hall: Hur ofta säger du nej?

Här kommer ett inlägg från gästbloggare Sophie Hall!! Min skickliga och kloka vän och "kollega" som jag också själv anlitar. Sophie anlitas flitigt till bland annat lastträning och annan markträning vid hanteringsproblem eller bara för en bättre kommunikation. Utöver det är hon hovslagare och har lite småskalig avel. Rider gör hon mest utan huvudlag... 

Sophie:

Hur ofta säger du Nej?

Ibland behöver man säga nej, några saker jag alltid säger nej till är om hästen försöker gå på mig, eller gör något som blir farligt för den själv eller andra.

För det allra mesta och hästen gör något oönskat är min känsla mer "njä inte det jag var ute efter, testa igen". Inte speciellt sällan kan jag tom tacka ja till det hästen erbjöd, även om det inte var min plan från början. Detta gör att hästen vet att den är delaktig i träningen och att den inte känner sig kritiserad. Det ökar helt enkelt hästen självförtroende. 

Dock tackar jag aldrig ja om hästen gör något för att den tror att den måste eller om det är för att undvika ett annat moment. Ex. Hästen blir stressad och tror den måste springa snabbare, eller jag ber om en öppna men hästen gör en skänkelvikning istället. Här går jag istället till mig själv och funderar på om jag verkligen gjorde rätt. 

Om jag anser det funderar jag vidare på om det är någon del av momentet jag behöver förtydliga eller befästa bättre för att hästen skall förstå övningen, efter det funderar jag på om hästen har någon fysisk svaghet som gör att det blir svårt t.ex snedhet, låsning, hälta osv.

Så vad händer när man säger "nej" till sin häst ofta?

Resultatet brukar bli en häst som inte känner sig delaktig i er relation, de slutar komma med initiativ eller gör det bara när de anser att deras liv står på spel. De får sämre självförtroende och tycker ofta sämre om sin livssituation. De blir ofta lydiga då de allra flesta hästar strävar i det oändliga för att göra oss nöjda och glada, de vill bli älskade och känna harmoni. Men lika lite som en olydig häst alltid är lycklig är inte heller en lydig häst alltid lycklig. Likna det med en kuvad hund, den är ju väldigt uppmärksam och lydig men mår egentligen inte bra och är långt ifrån lycklig. Däremot en hund som aldrig fått gränser mår inte heller bra.

Hästars känslosystem är faktiskt väldigt likt oss människor, även om vi inte tänker likadant. Här är några olika situationer som kan vara bra att tänka på ibland.

5 åringen kommer hem med en teckning till mamma, barnet är väldigt stolt och har verkligen ansträngt sig. Mamma sneglar snabbt på teckningen och säger sedan "städa ditt rum!" 5 åringen kommer känna sig otillräcklig och mamma får kanske ingen teckning nästa gång. Eller ännu värre, barnet vrider in och ut på sig själv för att vara "tillräcklig" och bra nog.

Du är på jobbet, har stressat hela passet men är väldigt nöjd allt du hunnit med, din chef kommer, ser allt du gjort men säger "städa på lagret!" utan ett ord om hur mycket du redan gjort. 
Hur hade du reagerat?

Du sitter och planerar ett evenemang med en partner. Du kommer med idé efter idé men din partner svarar antingen kort negativt eller inte alls. När din partner säger något behöver du agera direkt men allt du säger nonchaleras. Hade du fortsatt komma med förslag? Hade du ens velat vara kvar med någon sådan? Hur hade det känts om du inte haft något val?

Några tydliga tecken vi kan se på hästen kan vara brist på bjudning, att den är för reaktiv eller att den inte bidrar till träningen på eget bevåg.

Det finns likamånga filosofier som hästmänniskor och i detta ämne känns det som alla tänker olika! Jag vill att mina hästar skall vara "okuvbara". Om jag ber om något nytt de inte förstår vill jag att de skall våga testa sig fram, de skall inte vara rädda för att det kan bli fel. Jag vill inte att de någonsin blir rädda för mig, men jag vill samtidigt att de vet att de inte kan köra över mig. Jag skall vara stabil så de kan komma till mig när de är oroliga. 

Hur ofta säger du "Nej"?

Bloggintresserade