lördag 4 februari 2017

Bogar som sticker ut

Den där bogen som sticker... en svår nöt att knäcka. Men hur funkar det egentligen i hästens kropp?

Det vanligaste felet man gör här är att tränga med yttertygeln... och ibland använder till och med ryttaren sin ytterskänkel långt fram för att att få hästen att vända... Detta är ett gravt fel.
Inte minst för att ryttaren hamnar helt fel med sin höft i vändningen och därmed fel i sin tyngdpunkt.

Först måste man fråga sig- varför går bogen ut/in på det böjda spåret? Jo för att hästen vill göra sig "rak" och trycker in/ut bakdelen och bogen går ut/in. Låt säga att vi är på voltspåret. Vi vill att hästen ska böjas efter volten. Bogen ska då något ut och bakdelen något in - hals och huvud på linjen vi rider.

I ena varvet låt säga höger varv vill hästen gå med bogen till vänster och bakdelen till höger. Detsamma vill den göra i vänster varv alltså tippa in med bogen och gå ut med bakdelen.
Samma problem yttrar sig på olika sätt i de olika varven.

Hästen är alltså kort i musklerna runt höger bog-hals-nacke hela höger sida. Därför vill man under den lösgörande fasen stretcha dessa korta muskler dvs förmå hästen att gå med bogen till höger och bakdelen till vänster för att få den korta högersidan att bli "lång". Motsatt i höger varv där hästen vill ut med bogen måste jag först och främst kunna rida hästen till stödet på bägge tyglar- hästen får inte "släppa" högertygeln utan jag måste kunna driva den med vänster skänkel till höger tygel och vice versa.

När hästen suger tag i högertygeln kommer den att följa ett ledande innertygeltag (dvs inte bara böja huvud och hals in)  och jag kan då placera hästens framdel var jag vill ha den. Men jag måste driva hästen till den tygeln.

Var bogen är beror såklart var hästens övriga kropp befinner sig och hur ryttaren lägger sig vikt. Ju mer lösgjord hästen är i sina bogar - ju mer kan jag placera bogen i förhållande till bakdelen- utan att låsa hästen i yttertygeln.

Genom att bogarna blir lösgjorda blir hästen mer bogfri och frambenen lämnar plats åt bakbenen. -vilket leder till ett ökat påskjut. Genom att man kan placera hästens framdel förhållande till bakdelen blir hästen här rakriktad. Det betyder också att den hamnar i bättre balans och blir mer genomsläpplig. Härifrån kan man utveckla hästens schvung. När hästen nu är i balans- rakriktad med schvung kan vi samla hästen och utveckla bärkraft.

Detta är anledningen till att måste lösgöra för att kunna rakrikta! Att lösgöra bogar och höfter är helt avgörande för att utveckla påskjut- utan påskjut ingen rakriktning och än mindre samling!





fredag 30 december 2016

Vad är samling?

Det råder viss förvirring av vad ärlig samling kontra kontrollerad spänning med korta steg/språng är.

Skillnaden mellan det som är rätt och det som är fel är genomsläppligheten, ryggverksamheten och hur hästen använder sina bakben.

I korrekt samling ska bakbenen vinklas och bära mer av ekipagets totalvikt. Känslan är då att hästens framdel lyfts. Lite som ett flygplan som ska starta.
Hästens rygg ska då vara som en bro och delen där man sitter och halsen framför manken ska "lyfta". Hela "halslimpan" ska synas. Högsta punkt är mellan 1-2 halskotan. Hästens takt ska vara ren!

Om galoppen är fyrtaktig är hästen inte korrekt samlad och har förlorat ryggverksamhet. Är skritten passartad tyder det också på att ryggen/överlinjen är spänd. Tappar hästen takten i traven är släpper stödet och hamnar i balanstrav är hästen också spänd i överlinjen!

Många misstar balanstrav för schvung... Skillnaden är enorm. I balanstrav är inte hästen påverkbar och det kommer garanterat bli problem med tempoväxlingar och övergångar. Hästen får "häva" sig ur det låsta läget. I de högre klasserna får ekipagen då problem att tex gå ur en passage eller övergången från galopp till trav. (!)

För ett otränat öga kan balanstrav och allmän spänning se "flashig" och häftig ut. Men det är ett stort problem. Vi avlar på mer och mer "ferrari-hästar" men kunskapen om hur man lösgör och rider hästar med ryggverksamhet är skrämmande låg.

På tävlingsbanan ser vi kandarstängerna vinklade ibland 90 grader... Och hästar som går och gapar genom en hel grand prix. Stressen i ögonen. Varje muskel som en fiolsträng. Piaff med höga bredbenta bakbenslyft och låg framdel...

Hästar som tränas på detta sättet kan sällan slappna av. De blir tittiga och "ballar ur" de får störningar i skrittprogrammet osv. Jag köper inte "det är en svår häst".

Poängen jag vill komma till är att det finns en rätt och en fel väg. Dvs ärligt ridna hästar som är lösgjorda- rakriktande som fått ärlig schvung och sen samlats och de som helt enkelt är ridna framifrån och bak på en kandarstång eller ännu värre graman... På sina stora gångarter tryckts upp i klasserna.

Om vi tittar efter hästarnas tysta språk kan vi se vilka som strålar och vilka som lider. En stängd mun som suger på bettet, en harmonisk blick, ett förnöjt ansiktsuttryck, en buren harmonisk svans, dallrande muskler, frustar och REN takt i alla gångarter, övergångar, tempoväxlingar osv.

Min önskan är att fler ska se skillnaden.
Allt som glänser är inte guld.



- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 10 december 2016

Rid med självförtroende!

Hur man känner sig när man rider inifrån och ut spelar roll. Dina tankar går ut i varje cell kroppen. Varje spänd muskel går i sin tur till hästen. Men hur får man det där självförtroendet i sadeln?

För det första vill jag säga att ALLA behöver ta hjälp. T.o.m. med ryttarna i den absoluta toppen. Alla behöver ögon på sig. Korrigera detaljer och ibland få andra perspektiv eller helt enkelt bara en annan infallsvinkel. Är man mindre avancerad och dessutom ska lära hästen samtidigt behöver man hjälp oftare.

Man behöver ha ett ledarskap även på hästryggen och då behöver man ha en plan. Då menar jag INTE att sätta hästen på pottkanten eller att rida med en enda irriterad /aggressiv känsla i kroppen. Utan kortsiktigt och långsiktigt ha en tydlig plan.

Frustration kommer oftast att vi inte förstår varför hästen reagerar som den gör- vi drabbas då av "omvänd empati" dvs man vill straffa hästen för det obehag den åsamkat oss när den inte reagerade som vi önskade.. Detta beteende sker ofta helt automatiskt. Men där får vi komma ihåg att hästen är bara är en häst. Den kan inte läsa våra tankar och än mindre förstå bestraffningen. Vi har ett ansvar- hästarna är helt utelämnade till oss precis som barn.

Hur ska man göra då? För att få det här självförtroendet i sadeln och guida hästen rätt, handlar om att skaffa sig kunskap och ta hjälp. Men även att hela tiden "se" framför sig vad man vill åstadkomma. Från det lilla tex vara noga med just denna linjen- till det helheten. Hitta positiva känslor i kroppen och utnyttja hur otroligt känslig hästen här. Var också TYDLIG i ditt språk med hästen, och noggrann.

När du som ryttare börjar koppla på dina känslor kan du få hästen att följa dig- hur påverkas hästen när du är glad-trygg - tydlig- beslutsam? Mot när du är osäker-lynnig-spänd osv. Arbeta med din "interiör" och intressera dig för hur hästen mår och vilka signaler du får. Hur får du hästen att kommunicera? Frågor man bör arbeta med!

Lycka till!

Helene Langenhanenberg nådde enorma framgångar med Damon Hill. Hon tränar för Ingrid Klimke och Klaus Balkenhol. Ryttare och häst som strålar av självförtroende.




lördag 28 januari 2012

Svar till Misa, om rädslor

Fråga:
Hej där!
Tack för en lärorik blogg.
Jag har några problem och de är att jag har bara ridit i tre år, jag rider på ridskola där alla hästar är jätte snälla. Mitt problem är att jag är rädd för stora hästar. Jag ser alltid någon typ av ''fara'' när jag är kring hästar.
till exempel när jag ryktar en häst så vågar jag inte gå bakom hästen för jag är rädd att den ska sparkas. Så jag går alltid under halse. Sedan när de är dags att tränsa så vågar jag inte stoppa i fingrarna i munnen på hästen. då måste jag be om hjälp och jag tycker de är sjukt pinsamt. Sedan när de är dags för lektion och om jag har fått en stor häst att rida så vågar jag liksom inte vara lätt på handen och håller alltid in hästen så ridläraren är alltid på mig att hästen måste ha mer fart och jag vågar liksom inte. Det känns även som att jag inte utvecklas mer, för jag tar nästan inga risker, de jag är bra på är att få hästen att gå i form och vissa hästar tycker de är jobbigt för nacken och då håller dom ju på lite grann och då känns de som att hästen ska resa och stegra sig. Sedan har jag väldigt svårt att styra med skänklarna så jag styr med tyglarna...
Jag känner mig så dålig för jag tar inga risker och de gör att jag inte utvecklas. Jag har som sagt ridit i tre år och de ser ut att bara ridit i ett år...
Har du några tips eller råd?

Svar:
Hej Misa!
Hästar är stora djur och det är helt naturligt att ha stor respekt för dem och tycka att det är läskigt ibland.
Mitt råd är att du försöker lära dig om hästarnas beteende för att förstå dem bättre. Iakta hästarna i hagen, och försök spendera så mycket tid du kan, men samtidigt vara i din "trygghets zon".

När man blir rädd för vad det nu än må vara, går hjärnan på autopiloten och målar upp "katastrofbilder". Eftersom vår fantasi är starkare än verkligheten tror din hjärna och kropp att du måste skydda dig för att du är i fara. Då spänner man sig glömmer bort att andas osv. En häst sparkar endast om den känner sig trängd eller blir rädd. Är man inte helt säker på hur hästen upplever situationen skall man inte gå bakom.

Det är därför otroligt viktigt att du fokuserar och tar kontrollen över dina tankar till de "rätta tankarna". Du behöver ändå inte utsätta dig för onödiga risker. Om du tycker om att gå bakom så gå hellre framför! Försök att tänka själv att du är en häst och försök istället få kontakt med hästen. Titta på hästens öga när du borstar, var lugn och försök tänk på dina egna energier. Ta djupa andetag och fundera över hur hästen uppfattar dig. Är du nervös och rädd så tycker hästen du är läskig och oberäkenelig. Försök istället beté dig som en häst!

Lär dig alla säkerhetsgrejjer som man rekommenderar och gör alltid allt enligt det. Allt ifrån hur du ska borta till, sadla, tränsa, leda osv. Titta på filmer om horsemanship på youtube exempelvis och lär dig mer om hästarnas beteende!

När man kan "läsa" hästen och förstå den kan man undvika farliga situationer. Tänk på att hästen inte vet om att den är stor, då hade den inte blivit rädd för en liten katt. Du behöver inte skämmas för att du är rädd ibland, det är hel naturligt!! Det hade nog varit lättare för dig om du berättade det också för någon så att du kan få lite hjälp tills du kommit över din rädsla.

När man håller på med hästar tycker jag aldrig att man ska ta risker. Givetvis får man ibland ta i tu med sina monster, men det viktigaste är att tycker det är roligt att rida och lära dig mer om hästar inte att du utvecklas i raketfart!

Tänk istället när du rider att du ska hitta en avspänd balans. Att du kan följa hästen i alla rörelser utan att störa den. Att du försöker hitta en kontakt med hästen! Det är samspelet du ska söka. Inte att tvinga ner huvudet på hästen. Då har man helt fel målbild. Det är väldigt effektfullt att arbeta med målbilder. Se framför dig hur allt går bra hela tiden. Se digsjälv rida som på film där allt flyter på. Gör på samma sätt när du umgås med hästarna i stallet. Se rätt bilder på näthinnan.

Lycka till!


Bloggintresserade