Detta begrepp är ytterst intressant och få förstår innebörden av begreppet. Att gå till tygeln hade varit ett bättre sätt att uttrycka sig. För att få hästen att göra detta MÅSTE vi ha ett stöd som hästen kan lita på. Bara det är en halv vetenskap. Det kräver medvetenhet från ryttarens sida hur viktigt detta är.
En hand som hästen kan lita på förutsätter att vår kropp inte stör handen. Dvs att vi sitter så i balans så att våra armar kan vara fristående från kroppen. Har du en häst som rör sig mycket så är inte detta det allra lättaste men det är en förutsättning för god ridning. Stödet övar VI oss på bäst i skritt. Jag skriver VI eftersom folk ofta tror att det är hästen som behöver öva på olika saker. Jag skulle vilja påstå att hästen lever i nuet och reagerar instinktivt på vår inverkan med utgångsläge från individens referensramar. Dvs dina signaler kan av hästen tolkas olika beroende på situationen, (lösgjordet , balans osv)
Tillbaka till röda tråden. Att gå på tygeln. Många tror att vi ska sitta på manken och rida på halsen, huvudet ska till varje pris ned bakbenen här något man liksom tvingar hästen till att jobba med fast den inte vill. "Min häst är dessutom extra svår och försöker alltid komma undan".
Det är inte konstigt att många tror att det är så här eftersom ingen kommit med ett annat argument, det är inte ovanligt att även ridlärare och tränare också har den här tråkiga inställning.
Är du en skicklig ryttare kommer din häst att vilja jobba med dig TROTS att du ställer krav på den. Hur kan vi göra arbetet intressant och roligt men samtidigt bygga upp hästens kropp självförtroende och självkänsla. Tänk dig att du ska gå på gym med en personlig tränare. Tränaren sätter dig "på plats" och pressar dig från det att du kommer dit. Det gör ont i musklerna för du blir bestraffad för att du inte är lika stark i din vänstra och din högra sida. Tränaren ryter och berättar för dig att du är lat och försöker komma undan. Skulle du gå tillbaka till tränaren?
Shit va jag tappar bort mig, stödet var det. Öva i skritt ditt stöd kan ALLTID förbättras och bli ännu bättre oavsett din nivå.
När hästen går "på tygeln" söker den förtroendefullt stödet. Stödet upplevs tryggt och något hästen vill vara i.
Dock är detta inte detsamma som att bära hästens huvud. I fas ett när vi övar stödet skrittar vi med bihållen kontakt när hästen pendlar fram och tillbaka med huvudet. Tänk på att ditt mål är att hästen ska söka stödet så långt fram som möjligt. NOSEN vill du ha längst fram. Dina axlar är avspända liksom armbågar och handleder. när du känner att hästen litar på dig och är "hos dig" kan du koppla på din drivning (växelvis i skritt). Effekten du letar efter är när du kan driva hästen in i tygeln. Du skall alltså känna i din hand när du driver suget i hästens mun och hur halsen blir längre.
Detta är för övringt hur vi kontrollerar att hästen är på tygeln- den söker sig framåt nedåt fram till stödet och vi kan lägga ned den/ ändra formen.
Kan du inte lägga ned din häst så är den inte på tygeln!! Då måste DU öva dig på stödet, och kanske din sits i första hand.
När vi ser hur få det är som kan lägga ner sina hästar så förstår vi också hur få hästar som går på tygeln...
Det är först nu vi kan driva bakbenen och påverka dem, komma till rakriktande arbete för att sedan ändra hästens balans dvs driva under bakbenen under tyngdpunkten och samla den. Gör vi saker i denna ordning är det få hästar som "vill komma undan" och om så är fallet har den oftast ont och bör undersökas.
Halleluja! TACK för detta inlägg! Red tidigare en häst vars ägare absolut inte ville ha något stöd när hon red. Hon ville att hästen skulle vara "helt loss" vilket tyvärr innebar att hästen knäppte av helt. Varje gång jag red fick jag börja om från början för att hästen skulle få förtroende för min hand och när den väl fått detta och började arbeta "med mig" så var han fantastiskt fin. Men innan vi kom dit (vilket kunde ta uppemot en timme, ibland inte alls under ett helt pass) var det katastrofalt. Tyvärr uppskattade inte ägaren att jag red hästen på detta vis utan tyckte att hästen hängde i tyglarna när hon red honom dagen efter...suck :(
SvaraRaderaJag slutade rida hästen i fråga eftersom jag och ägaren uppenbarligen hade hel olika teorier om hur en häst "går på tygeln".
Jenny
Du får be hästägaren gå in och läsa, eller ta och köpa ridhandboken...!! Kul att du gillade inlägget, detta är också mitt favorit ämne och alltid det första jag tar upp med mina elever.
SvaraRaderaDet är hopplöst och helt omöjligt att inverka på eller lösgöra en häst som inte söker stödet precis som du skriver. Men det går att lösa, jag har också ridit hästar som varit "rädda" för handen eller gått med falsk eftergift.
En bra övning tycker jag är att förutom att skritta rakt fram och bara spänna av, att vända med ledande tygeltag för att få hästen att vilja och förstå att den ska följa tygeln. Tills det blir som en gummibands liknande känsla. De ledande tygeltagen får absolut inte gå bakåt bara, utan leka avspänd och direkt mjukna när hästen följer. Så kopplar man succesivt till en diagonal skänkel.Leda i sidled kan man göra hur mycket som helst så länge inte handen backar.
Helt plötsligt kan vi driva hästen bakifrån in i handen.
I inledningsskedet när man lösgör hästen är det en fördel om man har mer stöd och inte minst på känsliga hästar! Sen när hästen är lösgjord och rakriktad och man samlar den är en naturlig följd att hästen kommer mer i uppförsbacke och därmed blir stödet mer som sytråd. Sytråden vill jag inte börja men den ska komma i takt med att hästen blir mer och mer självbärig och vara en effekt av hur den bär vikt på sina bakben... Många vill börja med en sytråd som dessutom glappar innan hästen är lösgjord då är det ju omöjligt att koppla ihop hjälperna!
Jag glömde halva meningen, efter "falsk eftergift" det jag skulle säga var att jag varit med om samma sak som du, att hästägaren också upplevt att hästen "hänger i handen" när dom ska rida efter mig.
SvaraRaderaTrots att man själv överhuvudtaget hade den känslan. Ofta tror jag att det beror på att ryttaren själv inte har en bra hand, så när hästen söker stödet (som den lärt sig dagen innan) kan inte ryttaren förvalta det i sin hand. Exempelvis kanske hon/ han rider med kullagda händer som inte kan svikta eller en stum handled. DÅ kommer hästen istället att "lägga sig" i handen när den försöker hitta sin balans... But U get the blame hehe...
Ja, what can I say... Du har så rätt i det du skriver. Kunde inte sagt det bättre själv. Skulle gärna rekommenderat henne din blogg men vi har inte längre någon kontakt. Kändes som att hon tog illa upp när jag sa att det inte längre funkade för mig att rida hennes häst. Antar att du vet hur det är i hästvärlden ;) And yes, I will get the blame....suck...
SvaraRaderaFör att gå över till det där med ledande tygeltag så tycker jag också att det är ett bra sätt att mjuka upp hästen på. Dock måste man ju fortfarande hålla i yttertygeln och inte helt släppa den som jag ser så många göra....huuga! Och, precis som du skriver, INTE verka bakåt i tygeltaget.
Var himla mycket i länken från seminariet i Warendorf som var nyttigt att titta på. Himla inspirerande! Kul att de poängterade stödet i hästens mun så mycket! Tummen upp :))
Tack för inlägget =)
SvaraRaderaMen jag rider och några säger att man ska "driva med sätet". Ska man göra det? Och jag fattar inte hur.
hmm ja. Det är rätt och fel. Oftast fel. Att driva med sätet kräver otroligt mycket tajming. Oftast resulterar det i att ryttaren gungar hästen, och trycker sittbenen i ryggen vilket skapar spänning. Att driva med sätet kan aldrig bytas ut mot att driva med skänkeln.
SvaraRaderaDet beror väldigt mycket på när och hur din tränare vill att du ska driva med sätet. Fråga honom henne varför och varför inte skänkeln duger och vad som är målet. Det är inte säkert tränaren har en vettig förklaring.
Man kan sammanfatta det som att "driva med sätet" är att inverka med sittbenen, dvs spänna ditt kors tillsammans med skänkeln.
Bättre förklaring hittar du i ridhandboken. Exempelvis om du ryggar din häst och ska gå ur ryggningen. (i ryggningen avlastar man med sittbenen) När man sen ska gå ur den driver man med säte och skänkel i ett kort moment. Dvs man inverkar med sittben och skänkel samtidigt. Man kan också se när ryttarna på GP nivå rider exempelvis Piaff och "håller takten" åt hästen med säte och skänklar.
Så det behöver alltså inte vara fel, men det är väldigt ofta ett missföstått begrepp som resulterar i att hästen har en ryttare som rider mer än hästen går för att den inte svarar för ett lätt skänkeltryck. Det är också svårt att vara totalt avspänd om man pushar med sätet i varje steg... Är du med? Jag kan skriva ett inlägg senare om detta för det är väldigt intressant fråga. :-)
Hej! Otroligt bra blogg och skön inställning. Har ridit på ridskola i flera år, men nu när jag börjat rida privathäst känner jag mig helt borta. Har aldrig fått lära mig att gå på tygeln så när jag från flera håll fick lära mig att jag ska pilla(såga) i hästens mun med tyglarna sökte jag mig till Internet för det kändes fel.
SvaraRaderaSka man alltså bara sitta helt stilla med händerna(elastiskt) och driva på hästen? Har börjat lösgöra henne större delen av passen och jag tror att jag börjar få resultat. Hon länger halsen och driver på mer själv. Men hur vet man om hästen verkligen går på tygeln? Hon ser nog inte ut som de andra med nosen inåt och spänd nacke (inte för att det känns mer rätt) och jag blir allmänt osäker :-) tack för alla bra inlägg!
Hej Anonym!
SvaraRaderaJa det råder mycket förvirring kring detta och få kan förklara (för att de flesta inte vet). Målet är att hästen när den "går på tygeln" söker stödet i ryttarens hand. Och att den slapnar av i sin överlinje (från öra till svans) Ryttaren skall då ha en känsla av att drivningen går till handen och att hästen accepterar att drivas framåt med ett stöd i munnen.
Ryttaren skall kunna med bibehållet stöd kunna ta de tygeltag den behöver, leda förhålla och också ibland ge efter dvs gå fram med handen mot hästens mun. Handen skall sällan vara helt stilla utan den ska "leva" och handleden skall vara sviktande och elastisk. Det viktiga är att drivningen går till handen och att ryttaren kan sätta hästen i balans, dvs lägga hästen i rätt takt och tempo.
Alla bakåt strävande tygeltag är fel. Det betyder att "såga" eller planlösa "ta och släpp" tygeltag är fel.
Hästen söker hela tiden var det är enklast och bekvämast. Om ryttaren "sågar" kommer den antingen reagera med att dra in nosen för att slippa stödet. Eller också försöka "stålsätta" sig och trycka emot den obehagliga handen.
Stålsätter sig hästen kommer den upplevas hård och spjärnig. Då spänner den sig och är svår att påverka. Ofta blir hästen framtung och obalanserad. Kanske ligger den på också i handen. Men det är för att det är så hästen upplever sin ryttare. Det enda sättet är då att försöka med en extremt elastisk hand återfå förtroendet och försöka visa hästen eftergift. En rörlig men mjuk hand som erbjuder stöd men som gärna kan leda och lätta när hästen följer.
Drar den in näsan kommer den också att spänna hela överlinjen och bakbenen går då inte att påverka. Ofta är detta den nervösare typen av häst.
Tack för ett konkret svar! Jag tror jag förstår vad du menar och jag har ju själv känt att det är lättare att lägga ner henne när jag bara tänker på att rida korrekt och lösgör henne. Är en envis häst och när jag pillar i hennes mun brukar hon istället höja halsen och gå "statiskt". Skulle behövas fler hästmänniskor som du i landet, får lära mig att lita på mina egna instinkter. Tack igen!
SvaraRaderaJag har skrivet ännu en förklaring i ett nytt inlägg! Ja då är det "pillet" obehagligt för henne, försök att ha en lugn stabil men elastisk kontakt och se till att hjälperna inte "krockar". Lycka till! Tack för uppmuntran, kul att du läser bloggen!
SvaraRadera