Drivkraft för prestation

Som jag ser det kan man styras av en positiv drivkraft eller en negativ. En positiv drivkraft känns just positiv och föder energi, en känsla av eufori. En negativ drivkraft är vanligtvis rädsla, rädsla för att misslyckas, rädsla för någon/något, någons kravbild, eller kanske ens egen högt ställda förväntningar.

Det kan därför vara bra att ta en närmare titt på sigsjälv. Vad föder min positiva drivkraft? Vad ger mening? Är det andras uppskattning? Är det pengar och berömmelse? I isåfall varför? Är det en rädsla av att inte duga. Varför är andras uppskattning isåfall så viktig? Eller är den där känslan när allt bara stämmer i sadeln. Eller den fördjupade relationen och ordlösa kommunikationen?

När man ger sig in i ett samspel med en annan varelse, kan det vara bra att "checka" your motives.. som jag tycker är ett bra uttryck. Har jag inställningen att hästen ska förstå mig och "lyda" eller är det jag (som är i maktposition) som har ett ansvar att göra mitt yttersta för att förstå den andra individen som inte tänker eller fungerar som jag men ändå har ett rikt känsloliv? 

Som hästägare är det inte lite vi behöver förstå.... Vi har ett ansvar att ge hästen ett bra liv, att tolka tecken på obehag/smärta, att tolka hästens mående, är den glad eller avstängd?... Vi ska kunna förstå hur vi kan träna hästen biomekaniskt så att hästen mår bra rent fysiskt, vi ska kunna tolka när vi kan trappa upp, trappa ner, när det är dags för paus, variera eller öka träningsdos. Allt det där. Det kan vara svårt! 

Men vi behöver göra vårt yttersta, dvs när vi har rätt intention, vill jag påstå att hästen känner det. Att hitta rätt stöd runt ikring som pushar i rätt rikting, som leder till mer insikt och förståelse på alla plan. Man måste inte vara världsmästare i sadeln. Men man behöver försöka utvecklas och se till helheten. 

Jag har sett ekipage helt förändras när intentionen ändrats! När vi tar bort prestation och ego. Med det sagt behöver det inte betyda att man inte tävlar utan att man har rätt fokus som skapar rätt känslor, rätt energinivå, rätt skärpa. Att ha mål och tävla kan vara något positivt, så länge det inte är på någons bekostnad utan just leder till utveckling. Det viktiga är just att fråga sig för vems skull och varför, och ha rätsida på det där.

När hästen inte springer framåt för att den vill undvika skänkeln utan för att det är härligt att röra sig framåt. När hästen inte bromsar för att slippa ett smärtande tryck i munnen utan för att den följer sin ryttare tillbaka. När häst och ryttare växer tillsammans och smälter ihop. När det är en glädje och eufori som delas. Mer energi föds. Kvalité kommer som ett brev på posten. 

Att styras av rädslor genom livet eller det som ger mening, utveckling, förståelse, självinsikt och kärlek. Så vilken väg din häst behövt gå för den blågula rosetten spelar roll. Det spelar roll för dig och för hästen. 

Så positiv drivkraft- vad krävs för att hitta ett magiskt samspel med din häst? Fortsätt i rätt riktning!

<3 Karolina

Stress

När vi rider och handskas med hästen har vi alltid faktorn stress att hantera och eliminera. Jag brukar tänka på det som en skala, lägst på skalan har vi så låg energi-nivå som sömn, och högst på skalan är total panik kaos/fly för livet. 

Men vi har en faktor till: positiv energi eller negativ stress. Ordet stress är ett negativ laddat ord men jag skulle vilja säga att vi också kan tala om positiv stress/energi. Stress/hög energi i sig behöver inte vara skadligt- om den är kortvarig och en sk. positiv stress skapad av egen motivation. Det gäller ju både människor och djur (men här pratar jag häst). Stress ligger nära till hands för ett flyktdjur för överlevnad.

När vi ska prestera behöver vi ett visst mått av stress/förhöjd energinivå. Hästen kan tex inte hoppa en bana med höga hinder och såsa runt på en låg energinivå. Den kan heller inte gör någon annan kraftansträngning utan hög energi/stress. Frågan är vilken typ av förhöjd energinivå hästen har, negativ eller positiv stress/energi?

Det som är skadligt däremot är den negativa stressen i träningen vilket sannolikt kommer bidra till ett sämre allmäntillstånd och att fastna i en hög stressnivå som normaltillstånd. Jämför en människa som mår dåligt i sin arbetsmiljö, det kan vara svårt må kasst på jobbet men sen vara i en stabil mental balans övrig tid. De faktorer som ofta påverkar människor och stress i arbetsmiljö är känslan av maktlöshet när man inte känner att man kan påverka sin situation, arbetsmiljön och relationer och styre av en organisation. 

Med detta sagt menar jag inte att människor och hästar fungerar på samma sätt. MEN jag är övertygad om att människor och djur kan känna en positiv förhöjd energinivå (som föder mer energi) och negativ stress som i förlängningen blir skadlig.

Vad är det då som skapar den negativa stressen? Ett kort svar är att hästen inte känner sig trygg- det som är absolut viktigast för hästen, det som kommer före föda bland hästens prioriteringar. Det kan vara en rädsla för sin ryttare, det kan vara smärta, den kan vara en känsla av hjälplöshet. Vanliga konsekvenser av en häst i mental och fysisk obalans är, utåtagerande beteende, magsår, hältor, svårt att sätta muskler, apati, vill inte bli fångad i hage, obalanserat musklad, spänd muskeltonus. 

Det är naturligtvis inte bara hur hästen används som skapar stress/positiv energi utan även i hur stor utsträckning hästen får utöva naturliga beteenden. (social stimulans, tuggtid, utevistelse naturlig rörelse osv)

Negativ stress under ridning: Stark i handen / släpper bettet / överdrivet skev/ öron bakåtvända / stirrig blick / smärtansikte / uppspända näsborrar / blir flåsig av lite ansträngning / svår att sitta på / svårt att skritta avspänt / piskar med svans / torr mun / överdriven salivering / klappar tänder/ gapar/ överdriven svettning / brist på bjudning/ stress-spring osv.

Hur skapas en positiv energi? 

Genom att hästen är smärtfri, genom träningsmetoder som inte stänger dörren, där hästen blir stark och använder sin kropp på ett naturligt sätt så att den ökar sitt självförtroende. En balanserad ryttare. Hästens känslor beaktas. Hästen känner att den får göra fel men ges möjlighet att göra "rätt" och den förstår och känner sig delaktig. Hästen tycker att arbetet är givande fysiskt och psykiskt. Hästen känner sig uppskattad utan krav på prestation. Hästens liv i övrigt som nämndes ovan.

Hur går era tankar? Vad är etisk träning av en annan varelse? Vilket ansvar har vi att hästen mår bra psykiskt som fysiskt?

Trevlig helg / Karolina

Bullshit-rein osv.

Kontakten är en av mina hjärtefrågor. Just för att den påverkar hästen väldigt mycket. Vi håller hästen i munnen, en mun med samma känsel som vår. 

Tygeln och kontakten är i många fall något som stressar hästen, och genom att "lösa den" eller rättare sagt ge ryttaren verktyg för att förbättra kontakten och utveckla sin känsla och teknik löses många problem direkt. Dels genom att en stressande kontakt (dvs hästen är rädd för tygeln) ofta också ger en kort hals och mycket spänning på köpet.

När/om man bestämt sig för att sätta ett bett i hästens mun, så finns det två sätt att hålla i tygeln:

1. En kontakt som liknar en följsam stretching gummisnodd. (gram)

2. Ingen kontakt.(lång tygel eller överstykning)

Det som är ett mellanting här kallar jag "bullshit-rein" det vill säga en nappande glappande störande tygel som stressar hästen. Hästar är mer eller mindre tåliga för bullshit-rein. Känsliga munnar är minst tolerant.

Sen har vi kontakten som är alldeles för hård. Skapat av en bakåt-lut-sits. Detta är väldigt populärt hos dressyrryttare idag, dessa ryttare har ofta för långa läder och skäkelläget framför höften. Dessa ryttare sätter gärna i ett kandar i munnen på hästen, gärna tidigt i utbildning innan hästen är självbärig. Dessa hästar kommer ses gapande på dressyrbanan. Att gapa för en häst är väldigt onaturligt. Det gör endast när hästen gäspar eller gnäggar. Eller för att undvika smärta i munnen. En brutal smärta.

Att se en gapande häst i höga klasser är för mig inte vackert. Jag undrar om dessa ryttare någongång funderat på hur det känns? Räck upp en hand om DU skulle vilja ha ett kandar i munnen i kombination med en hårt spänd nosgrimma.... Det här är inget jag hittat på, det är ingen "överdrift" eller något som sker undantagsvis utan vardagsmat.  

Målet med kontakten är att hästen ska trivas och vara trygg med bettet och SÖKA kontakt. Kommunikationen ska vara fin och ryttaren ha en lätt men ej glappig kontakt. Ryttaren måste vara medveten om hur hen känns i hästens mun. Det är såklart något som kräver övning och känsla. I vissa skeden hos vissa individer är det tryggare med något mer kontakt snarare än att vi hamnar i bullshit-rein-träsket medan hos en annan individ kräver en otrolig lätthet av ryttarens hand för att kunna slappna av. Vad hästen behöver här skall ryttaren öva sig på att kunna möta. För känsliga munnar rekommenderar jag omvänd tygelfattning.

Tankar i Covid-19 tider...

Jahapp. Här ligger man och snorar och snörvlar... så jag knåpar ner lite tankar här och hoppas att man kommer lindrigt undan...

I en perfekt värld, kanske i framtiden (?) får vi se dressyrtävlingar utan träns. Där hästen är helt i harmoni med sin ryttare utan tvång. Telepati och känslomässig förnimmelse som styr, häst och ryttare dansar tillsammans så att man får gåshud och fäller en tår för att det är så jävla vackert. DET vore väl häftigt på riktigt och det är också fullt möjligt att rida på det viset!

Snacka om att det skulle bli viss bortsållning på dressyrbanorna! Tänk om man skulle få slippa se gapande munnar, blåa tungor osv. En dröm. Jag hoppas jag får se det under min livstid. 

Tänk om vi fokuserade lite mer på den ärliga relationen med hästen än på hur hästen ska få mig att se bra ut, vinna tävlingar osv. Det ena behöver nödvändigtvis inte utesluta det andra. (jag är inte emot att tävla så länge det är givande för både häst och ryttare). Det finns hästar som fullkomligt skryter på tävlingsbanan och det är helt underbart att se. Men det finns också ett gäng med magsår.

Några frågor man bör ställa sig är; vad är viktigt för mig och varför är det viktigt? Nästa fråga bör vara vad är viktigt för min häst? Sammanfaller dessa önskningar? Har jag ens ställt mig frågan vad som är viktigt för min häst eller är det ens intressant?

Något som jag möter hos väldigt många hästar är en stark önskan att vara till lags och en stark lojalitet till sin människa. Ofta är denna önskan att vara till lags så dominerande att hästen lite "förlorar" sig själv och slutar komunicera särskilt om den är av det lite mjukare slaget mentalt. 

Eftersom hästens språk har en väldigt liten andel ljud i förhållande till kroppsspråk, känslomässig förnimmelse och telepati kan du inte ljuga för din häst, hästar plockar upp allt eftersom det är deras naturliga sätt att komunicera.

Hästen känner när du är glad, när du uppskattar den och när den inte lever upp till dina förväntningar. Hästen fungerar inte som oss människor, den står inte i sin box och grunnar och ältar som en människa, däremot påverkar det relationen och inställningen om umgänget med människan inte är positivt  (i synnerhet ridningen). Det hjälper inte om du pratar bebisspråk och älskar ihjäl din fina häst om tex träningen inte är givande fysiskt/mentalt/känslomässigt för hästen. 

Nu är detta riktigt djupt men för mig är hästen inte en maskin. Hästen kan, om du lyssnar lära dig mycket om dig själv. Ibland på ett bra sätt ibland på ett jobbigt sätt. (jag har själv både gått igenom både positiv bekräftelse och tuffa besked där jag fått rannsaka mig och mitt ego).

Om vi utgår från att människan är den mer intelligenta så vore det väl ändå orimligt att hästen ska lära sig förstå vårt språk? Mer rimligt vore att vi förstod hästens språk om vi är intresserad av en givande kommunikation där bådas önskningar kan bli tillfredsställda.

Dit jag vill komma här är att vi måste bli bättre på att lyssna på hästen. Ta oss tid. Vill inte hästen bli sadlad? Vill den inte att jag sitter upp? Vill den inte bli hämtad i hagen? Det betyder något! 

Hur får vi in mer glädje i umgänget med hästen? Det går inte att "spela glad" som man gör på instagram. Utan ärliga känslor. För höga prestationskrav blir inte kul för någon. Ärlig glädje. från dig och från hästen. Hur kan du snabbt uppfatta om något inte står rätt till med din kompis? Tänk att vara den som hästen kommer galopperande till! Hur jäkla fantastiskt är inte det? Hur bra kan ni bli tillsammans? Vad är viktigt? Det finns så mycket att vinna och det är faktiskt fullt möjligt.

Givetvis är användandet/ träningen av hästen väldigt betydelsefullt. Kanske är det från ryggen du umgås med din häst. Så hur upplever din häst samvaron med dig? Min tanke angående detta är att din intention med vad du vill åstadkomma kan ibland vara viktigare än din tekniska förmåga/skicklighet. Med det menar jag att hästen kan stå ut med rätt mycket så länge du inte agerar slavdrivare eller att hästen är rädd för dig / dvs du har "fel" känslor i kroppen. 

MEN vi kan dock inte prata om positiv träning utan att ta hänsyn till hur det faktiskt känns i hästens kropp. Hästarna "är sina kroppar" på ett sätt som människan kan ha svårt att leva sig in i. Fungerar inte hästens kropp som den ska pga smärta kommer den förr eller senare bli offer för rovdjuret om den inte klarar att mörka det.... Så det betyder att hästar (särskilt under stress) är fenomenala på att "mörka" tills det har gått för långt och det är då vi börjar se en hälta. OBS dubbelsidiga hältor ser vi oftast inte utan behöver här gå på andra tecken såsom avsaknad av bjudning/spring. 

För att träningen ska vara givande för hästen är det viktigt att hästen känner en positiv upplevelse i sin kropp där den känner sig stark, i balans osv osv. Inte många ryttare (host host) har känt hur ONT mjölksyra gör. Att man vet hur man ska träna för att hästen kan syresätta sig komma i rätt andning och framförallt inta rätt hållning. (jag pratar inte bara huvud/hals) Lyckas man uppnå detta kommer träningen bli belönande i sig. Sen är hästarna individer och alla behöver lite olika saker i form av stimulans/ lära sig nytt / varierad träning osv. Här behöver man ständig guidning från skicklig tränare från marken. (ALLA behöver det, oavsett nivå) Viktigt är också att tränaren lägger vikt vid hela hästens kroppsspråk, mimik etc. Så vet man hur man anpassar övningar, när man ska pausa, vad fungerar bra etc etc.

Ju mer intelligent och "stark" häst man har ju mer utmanande måste du som "pt" eller "lärare" och ledare vara. Desto roligare är det om du frågar mig när en häst uttrycker sin vilja och tycker det finns en poäng att kommunicera med oss positiva som negativa känslor! Det är väldigt vanligt med en smärtproblematik när det uppstår problem- gå till botten med det. Att hästen känner sig förstådd gör hela skillnaden. Ta tag i relationen, säg förlåt om du behöver, ingen är perfekt. Från hästen får du ärliga svar...

Kom gärna med inputs!
Karolina

Gästbloggare Sophie Hall: Hur ofta säger du nej?

Här kommer ett inlägg från gästbloggare Sophie Hall!! Min skickliga och kloka vän och "kollega" som jag också själv anlitar. Sophie anlitas flitigt till bland annat lastträning och annan markträning vid hanteringsproblem eller bara för en bättre kommunikation. Utöver det är hon hovslagare och har lite småskalig avel. Rider gör hon mest utan huvudlag... 

Sophie:

Hur ofta säger du Nej?

Ibland behöver man säga nej, några saker jag alltid säger nej till är om hästen försöker gå på mig, eller gör något som blir farligt för den själv eller andra.

För det allra mesta och hästen gör något oönskat är min känsla mer "njä inte det jag var ute efter, testa igen". Inte speciellt sällan kan jag tom tacka ja till det hästen erbjöd, även om det inte var min plan från början. Detta gör att hästen vet att den är delaktig i träningen och att den inte känner sig kritiserad. Det ökar helt enkelt hästen självförtroende. 

Dock tackar jag aldrig ja om hästen gör något för att den tror att den måste eller om det är för att undvika ett annat moment. Ex. Hästen blir stressad och tror den måste springa snabbare, eller jag ber om en öppna men hästen gör en skänkelvikning istället. Här går jag istället till mig själv och funderar på om jag verkligen gjorde rätt. 

Om jag anser det funderar jag vidare på om det är någon del av momentet jag behöver förtydliga eller befästa bättre för att hästen skall förstå övningen, efter det funderar jag på om hästen har någon fysisk svaghet som gör att det blir svårt t.ex snedhet, låsning, hälta osv.

Så vad händer när man säger "nej" till sin häst ofta?

Resultatet brukar bli en häst som inte känner sig delaktig i er relation, de slutar komma med initiativ eller gör det bara när de anser att deras liv står på spel. De får sämre självförtroende och tycker ofta sämre om sin livssituation. De blir ofta lydiga då de allra flesta hästar strävar i det oändliga för att göra oss nöjda och glada, de vill bli älskade och känna harmoni. Men lika lite som en olydig häst alltid är lycklig är inte heller en lydig häst alltid lycklig. Likna det med en kuvad hund, den är ju väldigt uppmärksam och lydig men mår egentligen inte bra och är långt ifrån lycklig. Däremot en hund som aldrig fått gränser mår inte heller bra.

Hästars känslosystem är faktiskt väldigt likt oss människor, även om vi inte tänker likadant. Här är några olika situationer som kan vara bra att tänka på ibland.

5 åringen kommer hem med en teckning till mamma, barnet är väldigt stolt och har verkligen ansträngt sig. Mamma sneglar snabbt på teckningen och säger sedan "städa ditt rum!" 5 åringen kommer känna sig otillräcklig och mamma får kanske ingen teckning nästa gång. Eller ännu värre, barnet vrider in och ut på sig själv för att vara "tillräcklig" och bra nog.

Du är på jobbet, har stressat hela passet men är väldigt nöjd allt du hunnit med, din chef kommer, ser allt du gjort men säger "städa på lagret!" utan ett ord om hur mycket du redan gjort. 

Hur hade du reagerat?

Du sitter och planerar ett evenemang med en partner. Du kommer med idé efter idé men din partner svarar antingen kort negativt eller inte alls. När din partner säger något behöver du agera direkt men allt du säger nonchaleras. Hade du fortsatt komma med förslag? Hade du ens velat vara kvar med någon sådan? Hur hade det känts om du inte haft något val?

Några tydliga tecken vi kan se på hästen kan vara brist på bjudning, att den är för reaktiv eller att den inte bidrar till träningen på eget bevåg.

Det finns likamånga filosofier som hästmänniskor och i detta ämne känns det som alla tänker olika! Jag vill att mina hästar skall vara "okuvbara". Om jag ber om något nytt de inte förstår vill jag att de skall våga testa sig fram, de skall inte vara rädda för att det kan bli fel. Jag vill inte att de någonsin blir rädda för mig, men jag vill samtidigt att de vet att de inte kan köra över mig. Jag skall vara stabil så de kan komma till mig när de är oroliga. 

Hur ofta säger du "Nej"?

Vissa saker var bättre förr. Se och NJUT! Inspiration som gjorde min dag.

Se och njut!

Mitt lilla problembarn...

Jag tänkte lägga upp en liten följetång med min resa med mina olika hästar jag har i träning. Den här hästen är min egen och det har varit allt annat än lätt med honom. En verklig utmaning.

Den här filmen är från början av april när han gick sin första träning på väldigt lång tid då han haft en stökig period med skador. I vintras fläkte han sig och sen kort efter fick han en spark och en rejält överben på överarm höger fram så ständiga avbrott och igångsättningar.

Innan dess lång igångsättning efter konvalescens efter allvarlig hovböld som trots vet-vård kröp upp i ballen och krävde ca 6 klinikbesök.

Innan dess problematik som han haft sedan han köptes (och innan dess uppenbarligen) med återkommande ryggproblem som kom av bakbenshälta höger bakknä samt pålagringar på bägge Si leder. När han köptes (redan då med öm rygg och konstigt beteende med höger bak, en period var han omöjlig att sko) trodde jag att jag kunde lösa det med en bättre sadel och rätt ridning. Så dumt.

Men vilken läxa... Det var INTE så lätt att lösa. Ingen rök utan eld. Jag har nu efter 3 år kommit till att han inte längre har ont i ryggen och heller inte är spänd i det området. MEN han får regelbundna behandlingar, kraniesakral terapi, laser och mjukare manipulationer. Han rids 3-4 dagar varierat och mestadels ut av den tiden och arbetar resten från marken utan inspänning bland annat med Equiband. Han har max en vilodag i veckan. Jag har krånglat med sadlar, gråtit, varit bedrövad, och varit så osäker länge på om jag skulle klara att laga honom så jag inte "vågat" knyta an riktigt.

Det senaste året har jag vågat det, bestämt mig för att det ska gå, den relationen jag fått med honom nu är värt allt. Jag har fått jobba hårt med att släppa alla mina förväntningar på tävlingshästen han skulle bli och från den dagen vände det. Allt fokus är på att få honom frisk och stark och inte minst den mentala biten. Hans jobb är inte att göra mig glad eller leva upp till mina förväntningar eller förverkliga mitt ego. Jag är redan glad, jag är där för att göra honom glad. Vi ska jobba som ett team.

Ja - det var i den vevan saker började falla på plats. Det är fortfarande en otroligt lång väg kvar, Det är så otroligt djupa system i kroppen där han måste stärka sin core, då bröstbenet är framåtroterat och bäckenet bakåtroterat. Otroligt intressant om exteriören kan ändras i så djupa strukturer, än så länge har jag inte lyckats... Ibland kommer små glimtar när han verkligen kommer i rätt hållning och han strålar inifrån och ut. Men det är fortfarande känsligt och vi behöver styrka här. Men här på bloggen kommer en liten följetång om D-djuret. Mitt lärodjur.... wish me luck <3

Varför går hästarna sönder?

Jag upplever att det idag är galet många trasiga hästar... vad är det som gått så snett? Jag hjälper elever som letar häst och det verkar ju stört omöjligt att få igenom en häst genom en besiktning... När man redan sorterat bort ett gäng som inte sett fräsha ut från början och ett gäng gramanridna...

Antalet halta hästar (eller med annan smärtproblematik) jag stöter på är skrämmande hög. Varför är det så??? Som med många svåra frågor finns det oftast inget enkelt kort och snabbt svar. Jag skulle säga att det är flera faktorer som spelar in, vill jag samla en klarare bild som som vanligt här på bloggen är min subjektiva uppfattning. Jag tror varken folk rider bättre eller sämre nu än för 20-30 år sen.

Avelns riktning i kombination med hästhållningen och hur vi tränar och framförallt hur fort det ska gå för att hästarna snabbt ska bli värda pengar ser jag som de största faktorerna.

Om vi börjar med aveln. Vi får bättre och bättre hästar. (Dock inte i alla avseenden) men hästar som är byggda i uppförsbacke med redan undersatta bakben med ett ofta väldigt vinklat bäcken. Känsliga "Ferraris" Stora luftiga gångarter. Unghästen ser redan ut som en GP häst gjorde förr! Skillnaden på den unga talangfulla hästen och GP hästen för 30 år sen är Gp hästens förmåga till samling kommit av träning och muskler, stabilitet och styrka, schvungen utvecklad genom lösgjordet och utveckling av gångarter. 

Medan unghästen är ett "tomt skal" utan stabilitet med en medfödd shvung. Unghästen ser ut att i princip kunna vara klar för tramp och diverse andra "tyngdlyftningsgrenar" den "gamla hästen" var klar för långt senare i sitt liv....

Den "nya typen av häst" har ofta kort rygg och långa ben. Ett spektakulärt rörelsemönster till det. I många fall veka kotor och överrörliga leder. Känslig rygg. Om vi börjar skapar kombinationen kort rygg-långa ben med mycket rörelse ganska dålig koordination och kroppskontroll för hästen, har den dessutom oturen att ha benen tätt ihop så blir det ännu värre. Med en ryttare på ryggen kan det dock se mycket spektakulärt ut. I många fall har dock hästen så dålig egenbalans att den inte kan löslongeras på en volt i galopp. 

När detta händer får det ofta psykiska konsekvenser för hästen då den är mycket osäker med sin kropp och balans vilket i sin tur är en del i den onda cirkeln. Våra förväntningar på en häst som inte klarar att leverera till det blir ju heller inte så lycklig. Hur kul är det att aldrig leva upp till någons förväntningar och den frustration det skapar...

Träningen

Ännu mer galet blir det när vi ska rida den talangfulla dyra hästen utan koordination och kroppskontroll och låtsas att den är färdig för samling. Kanske växer den dessutom fortfarande... på med i vissa fall graman, el kandar. Med kort hals, sänkt rygg och sprattlande ben springer "cirkushästen" runt och tar emot insagramjublet.... Men underbart blir kort... Kanske klarar de unghästkvalen men många hinner inte fylla sju innan de varit sitt första besök hos veterinären. 

En häst är inte född med ryttare på ryggen, utan ska sakta stärkas för att klara den belastning med en sund hållning där den kan bli stark och hitta balans... 

Men vi börjar allt tidigare med utbildningen... Förr var standard 3 år till 3,5 år när man började skola in den unga hästen! Idag är en häst "efter" om den inte påbörjas redan vid 2,5 år... (min åsikt här är att man givetvis kan börja tidigare om man håller sig på marken och anpassar efter individens utveckling, men att genomsnitts åldern är 0,5-1 år tidigare än förr bör man fundera över).

Dessvärre behöver den nya typen av häst mer och inte mindre av det "rätta". Dvs en ännu skickligare ryttare med bättre balans och följsamhet. Att man sitter lodrätt och aldrig med axlarna bakom höfterna i baklut... Att vi rider lätt och avlastar ryggen länge och lär den okoordinerade hästen att hantera sin kropp i egenbalans. Att hästen rids varierat! Ut på ojämna vägar på olika underlag. För veka kotor blir det väldigt slitsamt för gaffelband att bara gå i "sandlåda"... Bommar, galoppera igenom kroppen i lätt sits. Allt som aktiverar överlinje och bärandesystem. Att ryttaren har förmågan att rakrikta hästen så att den belastar sina fyra ben utan att instället bara bli skevare och skevare.

Hästhållningen...

Den dyra talangfulla hästen kan man knappt släppa i hagen utan att den bryter benen. Den är dessutom för värdefull för att hästägaren ska våga ta risken vilket man i många fall kan förstå (om vi inte ser till det etiska och många lever i tron att det är hästens högsta önskan att vara en fin tävlingshäst som vill bo i ett fint stall...) Hästar är inte människor... de bryr sig inte om prestige.... Det är många väldigt fina och dyra hästar som därför blir dömda till ett liv i isolering. En dyrbar prestations maskin.... 

Faktum är att det faktiskt är så, en häst som har sämre kroppskontroll skadar sig lättare, en häst med överrörliga leder vrickar och fläker sig troligtvis lättare. En häst som är i stress hamnar i fler utsatta potentiellt farliga situationer.... Har den dessutom inte ens fått växa upp i flock och lärt sig det sociala spelet genom att den alltid varit isolerad kan den komma att ha svårt i en flock. En häst som alltid har skydd på benen kommer dessutom bli oförsiktig...

Jag har inte ens tagit upp psyket på dessa känsliga framtidshopp. Men många har mycket nerv, närmre till stress och ett större behov av mental balans som den bäst får genom att de grundläggande behoven uppfylls. Framförallt trygghet från en naturlig flock, mycket tuggtid över dygnet, många timmars utevistelse och möjlighet att själv styra över sin rörelse, kunna dra iväg i galopp osv... Trygghet går före mat för alla flockdjur. Flocken är tryggheten.

Vi tenderar att tro att en dyrbar framavlad dressyrhäst inte längre har hästens grundläggande behov utan är en maskin dyrare än sitt eget värde.... Så vi tar bort flocken för flockdjuret, ibland flykten med ett bett, och stäppen ersätts med en platt sandig liten fyrkant. Statistiken för magsår för våra nya moderna hästar talar också sitt tydliga språk... För att inte tala om kolik som ofta är kopplat till magsår och diet.

VAD SKA VI GÖRA ÅT DETTA???

Det finns inget enkelt svar på ett så stort och utbrett problem men vi kan ju bara göra det vi kan utefter de förutsättningar som finns.

Aveln

Titta noga på hästens exteriör. Benställning och hovar, föredra en långlinjerad häst framför en kort. (inga extremer) Titta på hästens egenbalans. Hur rör den sig när den löslongeras i alla gångarter? Är den lätt att sitta på? Avla inte på tveksamma benställningar, korta ryggar o långa ben... Undvik unga hingstar där man inte vet vad de för vidare ännu så att man har mer hårda fakta att utgå ifrån. Ta emot rådgivning om du avlar. "ett ben i varje hörn" ger bättre balans. Ridbarheten är allt och det faktum att hästen håller längre än unghästtesterna. En rätt utbildad häst som inte har problem i sin kropp är inte "svår" utan söker kontakt och hittar sin balans med och utan ryttare.

Träning

Anpassa träningen efter individen och ta hjälp av tränare och kanske behöver man även ta hjälp med ridningen. Vet-checka din häst regelbundet (bäst att upptäcka saker i tid!). Ha inte för brådis och anpassa efter hästens takt. Varva upp och ner träningen så kommer inte lika tunga bakslag efter en "bra period". Ta hänsyn till hur hästen upplever träningen. Vill den inte bli hämtad i hagen är du troligtvis på fel spår eller den har ont. En positiv träning för både dig och hästen är det som kommer ta er framåt som ett team och inte (slavdrivare/slav). Har du en häst som visar känslor, se det som något positivt! Leta efter en veterinär/tränare/fysio som känns rätt för dig. Rätt team runt är det som gör skillnaden. Som med alla arbeten är folk olika bra på sina jobb, har olika förhållningssätt och filosofier. Tro inte på allt du ser på instagram.... Antal följare är inte detsamma som gedigen kunskap i ett ämne, eller hur man lär ut det. Det läggs knappast ut något på alla de hästar som inte håller.  

Hästhållning

Flock, mycket utevistelse i stora hagar, tuggtid, lugn stallmiljö med rutiner... En positiv atmosfär (läs glada, inkännande människor) Positiv varierad träning... Anpassad foderstat, utprovad utrustning. Bry dig om hur hästen vuxit upp om du ska köpa en ny häst. En häst som gått länge med sin mamma, vuxit upp i flock på kuperad mark är sannolikt mer hållbar.

Jag hoppas för hästarnas (och människornas) skull att vi kan få en vändning på alla dessa skador att vi lyssnar på hästarnas subtila signaler innan det gått för långt och hästen uppvisar hälta. Agera i tid! Det finns inget så jobbigt som att brottas med skador, upprepade veterinärbesök och att slitas mellan hopp och förtvivlan. Tro mig- jag vet.... 

En bild på en fantastisk förebild Uta Gräf med en "happy athlete" till häst.

Uta har en väldigt positiv approach när hon tränar hästar där glädjen spelar en viktig roll. Ridglädjen och hästens glädje.

Hör gärna av er om ni har tankar kring detta! 

Kanske har du brottats med en skadad häst..... Allt gott / Karolina

Boktips med Ingrid Klimke. 👌🏻

Vi behöver prata Graman...

Hej hallå. Jag måste bara ta upp detta som idag verkar helt normalt och accepterat. Nämligen Gramantygeln...

Hur inverkar en Gramantygel?
Jo den fästs ju i sadelgjorden mellan hästens framben går sen genom bettet och vidare till ryttarens hand. Vid om än ett mycket lätt tryck av gramanen tvingas hästens huvud inåt-nedåt mot bringan. Beroende hur mycket gramanen inverkar ger den alltså efter när hästens huvud går mot bringan.

För en häst med en extra känslig mun krävs det ytterst lite för att hästen ska börja söka eftergift mot bringan. Och efter ett par gånger har man befäst beteendet att söka eftergift mot bringan även utan gramantygeln eller med den lös. Likaså en unghäst. Ganska snabbt lär den sig hur den måste kompensera i sitt system att bära ryttare. Det går snabbt att "knäcka hästen" här. Olika snabbt för olika individer beroende på hur stark eller vek (snäll) den är mentalt.

Vi kan först prata om de rent fysiska och biomekaniska som händer i hästens kropp.

Om vi börjar med halsen, så är det en förlängning av ryggraden som hästen använder som en balans-pelare eftersom den går att böja rätt mycket åt olika håll (likt våra armar när vi balanserar). Man kan se framför sig hur hästarna springer i hagen i full fart och tar ut halsen i en tvär sväng för att hålla balansen. Den använder också halsen (och huvudets tyngd) för att helt enkelt räta ut sin ryggrad så att kota ligger på kota. Att ryggraden kan rätas ut är en förutsättning för att hästens bärande-system ska kunna aktiveras med en påkopplad överlinje. (läs "skonsam hållning")

För att denna överlinje och bärandesystem ska vara påkopplat behöver hästen få ut och använda sin hals och ha en relativt öppen ganashvinkel. (avståndet mellan huvud och hals). Ganashvinkeln påverkar också hästens andning och möjlighet att syresätta sig. Om hästen nu istället går med kort hals och söker eftergift mot bringan blir det följdfel genom en rad kompensationsmönster genom hela kroppen på kort och lång sikt.

En eftergift i tredje, fjärde halskotan (istället för första, andra) aktiverar hästens underlinje- sänkt rygg, ökad belastning i SI leds området. Bakbenen kommer hamna i ett "trycka från" läge bakom hästen och vikten hamnar på bogarna med en sänkt bröstrygg. När hästen inte fungerar rätt igenom sin överlinje blir dessutom hästens leder, senor, ligament osv mer belastade, dvs ökad risk för ben-hältor.

Det faktum att hästen här inte heller är i en ärlig bjudning bakifrån och fram, genom ryggen fram till bettet (söker eftergiften med nos framåt) kommer ryttaren inte kunna rakrikta hästen utan den naturliga skevheten förstärks.

Om vi tar unghästen så är det första den ska lära sig att hålla balansen med en ryttare på ryggen! Det är ovant och kan vara lite läskigt, den vill ju inte ramla... I många fall växer den unga hästen (ryggen är först klar i 6-7 års åldern) och är gänglig i kroppen likt en tonåring. Så om vi nu vill att den unga hästen blir trygg i processen att kunna hålla balansen med en ryttare på ryggen och uppleva att ett samarbete med en människa på ryggen är positivt bör den rimligtvis få ha sin hals att balansera med.

Psykiska effekter/konsekvenser:
Man kan märka att en lite vildare häst plötsligt blir "from" och "lätt" vid ridning på graman och jag gissar att det är den främsta anledningen att den brukas så flitigt...

Det som händer är att hästen går in i ett tillstånd av "inlärd hjälplöshet". Den är helt försvarslös då den själv inte längre kan använda sin hals utan är helt i ryttarens våld. Man kan nog jämföra det med att själv bli bakbunden med armarna bakom ryggen. Vilka är de psykiska effekterna av att rida sin häst med "bakbunda armar" ? Att det blir ett psykisk stress råder inget tvivel om. Även om ryttaren inte märker detta- utan känslan är att den är lätt och snäll. Hur påverkar det hästens känsla under prestation? Hur påverkar det hästens syn på dig? Din och hästens relation? Finns det någon?

Jag vill avsluta min utläggning här om vanliga argument för varför Graman används:

Det är en säkerhetsåtgärd, Min häst stegrar, bockar, är stark, vill inte "gå på tygeln" etc.

Min vinkel:
-Utred hästen hos skicklig veterinär varför den är stressad med ryttare, och/eller inte vill samarbeta. Hör dig för med olika veterinärer och kliniker gärna i samarbete med kiropraktor/osteopat. Det är inte alltid man hittar rätt direkt.
-Rid inte på hästen förrän den är så trygg och säker att den gärna bär dig.
-Låt en skicklig  ryttare med mycket erfarenhet och med empati träna din häst. (var ärlig med hästens problem så du inte utsätter någon annan för fara).
-Om hästen skyggar är spänd ute är inte "bakbundna armar" lösningen. Träna hästen från marken, led den. Ta hjälp av någon som är skicklig med belöningsbaserad hästkommunikation. Använd en trygg ledarhäst som inte är rädd när du vänjer hästen vid att vara trygg på uteritt.
-Ha rätt inställning - du ska HJÄLPA hästen med sina osäkerheter.
- Sätt ALDRIG en graman på en unghäst.

Några sista ord. En graman kan förstöra din häst för livet. Där konsten slutar tar våldet vid. Graman är våld som inte syns (för alla). Tyst våld. Jag vill också lägga till att man kan rida hästar med samma "system" som en graman framkallar genom att använda skarpa bett eller missbruka ett kandar dvs. hästen söker eftergift -riktning bringan. Då händer samma sak med hästen fysiskt och psykiskt, det finns naturligtvis grader i helvetet så att säga. Men i det stora hela så kan vi i min mening göra en stor påskbrasa av alla gramantyglar!

Ps. Jag har själv ridit på graman när jag inte visste bättre. Lyckligtvis vet jag det nu! Det finns alltså hopp :-)

Allt gott / Karolina

I'm back!

Hej!
Jag vet att jag inte skrivit på flera år här... det kom lite barn och en väldans massa jobb på gården, ett gäng hästar osv i mellan... MEN jag tycker verkligen om att skriva så det kan komma en nystart här. Materialet på bloggen här är ju ca 10 gammalt. Jag tror jag står för det mesta fortfarande.

Hästarnas väl och ve är en hjärtefråga för mig. Det finns mycket i sporten som gör mig upprörd, illa till mods och ibland förtvivlad. Men det hjälper ingen att jag känner så. Däremot ser jag en möjlighet att inspirera ryttare och hästmänniskor till en annan väg. Det finns många fantastiskt duktiga ryttare , tränare och hästmänniskor som utbildar hästar på ett etiskt försvarbart sätt inom olika discipliner. Dessa vill jag uppmärksamma och samtidigt ge min syn i egenskap av tränare och hästmänniska. Hur kan man nå hållbara resultat utan tvång och missbruk av vår makt?

Framförallt vill jag skapa lust att orka gå den rätta vägen. Den som är rätt i magen.

Välkomna hit nya som gamla läsare!
/ Karolina