Vi behöver prata Graman...

Hej hallå. Jag måste bara ta upp detta som idag verkar helt normalt och accepterat. Nämligen Gramantygeln...

Hur inverkar en Gramantygel?
Jo den fästs ju i sadelgjorden mellan hästens framben går sen genom bettet och vidare till ryttarens hand. Vid om än ett mycket lätt tryck av gramanen tvingas hästens huvud inåt-nedåt mot bringan. Beroende hur mycket gramanen inverkar ger den alltså efter när hästens huvud går mot bringan.

För en häst med en extra känslig mun krävs det ytterst lite för att hästen ska börja söka eftergift mot bringan. Och efter ett par gånger har man befäst beteendet att söka eftergift mot bringan även utan gramantygeln eller med den lös. Likaså en unghäst. Ganska snabbt lär den sig hur den måste kompensera i sitt system att bära ryttare. Det går snabbt att "knäcka hästen" här. Olika snabbt för olika individer beroende på hur stark eller vek (snäll) den är mentalt.

Vi kan först prata om de rent fysiska och biomekaniska som händer i hästens kropp.

Om vi börjar med halsen, så är det en förlängning av ryggraden som hästen använder som en balans-pelare eftersom den går att böja rätt mycket åt olika håll (likt våra armar när vi balanserar). Man kan se framför sig hur hästarna springer i hagen i full fart och tar ut halsen i en tvär sväng för att hålla balansen. Den använder också halsen (och huvudets tyngd) för att helt enkelt räta ut sin ryggrad så att kota ligger på kota. Att ryggraden kan rätas ut är en förutsättning för att hästens bärande-system ska kunna aktiveras med en påkopplad överlinje. (läs "skonsam hållning")

För att denna överlinje och bärandesystem ska vara påkopplat behöver hästen få ut och använda sin hals och ha en relativt öppen ganashvinkel. (avståndet mellan huvud och hals). Ganashvinkeln påverkar också hästens andning och möjlighet att syresätta sig. Om hästen nu istället går med kort hals och söker eftergift mot bringan blir det följdfel genom en rad kompensationsmönster genom hela kroppen på kort och lång sikt.

En eftergift i tredje, fjärde halskotan (istället för första, andra) aktiverar hästens underlinje- sänkt rygg, ökad belastning i SI leds området. Bakbenen kommer hamna i ett "trycka från" läge bakom hästen och vikten hamnar på bogarna med en sänkt bröstrygg. När hästen inte fungerar rätt igenom sin överlinje blir dessutom hästens leder, senor, ligament osv mer belastade, dvs ökad risk för ben-hältor.

Det faktum att hästen här inte heller är i en ärlig bjudning bakifrån och fram, genom ryggen fram till bettet (söker eftergiften med nos framåt) kommer ryttaren inte kunna rakrikta hästen utan den naturliga skevheten förstärks.

Om vi tar unghästen så är det första den ska lära sig att hålla balansen med en ryttare på ryggen! Det är ovant och kan vara lite läskigt, den vill ju inte ramla... I många fall växer den unga hästen (ryggen är först klar i 6-7 års åldern) och är gänglig i kroppen likt en tonåring. Så om vi nu vill att den unga hästen blir trygg i processen att kunna hålla balansen med en ryttare på ryggen och uppleva att ett samarbete med en människa på ryggen är positivt bör den rimligtvis få ha sin hals att balansera med.

Psykiska effekter/konsekvenser:
Man kan märka att en lite vildare häst plötsligt blir "from" och "lätt" vid ridning på graman och jag gissar att det är den främsta anledningen att den brukas så flitigt...

Det som händer är att hästen går in i ett tillstånd av "inlärd hjälplöshet". Den är helt försvarslös då den själv inte längre kan använda sin hals utan är helt i ryttarens våld. Man kan nog jämföra det med att själv bli bakbunden med armarna bakom ryggen. Vilka är de psykiska effekterna av att rida sin häst med "bakbunda armar" ? Att det blir ett psykisk stress råder inget tvivel om. Även om ryttaren inte märker detta- utan känslan är att den är lätt och snäll. Hur påverkar det hästens känsla under prestation? Hur påverkar det hästens syn på dig? Din och hästens relation? Finns det någon?

Jag vill avsluta min utläggning här om vanliga argument för varför Graman används:

Det är en säkerhetsåtgärd, Min häst stegrar, bockar, är stark, vill inte "gå på tygeln" etc.

Min vinkel:
-Utred hästen hos skicklig veterinär varför den är stressad med ryttare, och/eller inte vill samarbeta. Hör dig för med olika veterinärer och kliniker gärna i samarbete med kiropraktor/osteopat. Det är inte alltid man hittar rätt direkt.
-Rid inte på hästen förrän den är så trygg och säker att den gärna bär dig.
-Låt en skicklig  ryttare med mycket erfarenhet och med empati träna din häst. (var ärlig med hästens problem så du inte utsätter någon annan för fara).
-Om hästen skyggar är spänd ute är inte "bakbundna armar" lösningen. Träna hästen från marken, led den. Ta hjälp av någon som är skicklig med belöningsbaserad hästkommunikation. Använd en trygg ledarhäst som inte är rädd när du vänjer hästen vid att vara trygg på uteritt.
-Ha rätt inställning - du ska HJÄLPA hästen med sina osäkerheter.
- Sätt ALDRIG en graman på en unghäst.

Några sista ord. En graman kan förstöra din häst för livet. Där konsten slutar tar våldet vid. Graman är våld som inte syns (för alla). Tyst våld. Jag vill också lägga till att man kan rida hästar med samma "system" som en graman framkallar genom att använda skarpa bett eller missbruka ett kandar dvs. hästen söker eftergift -riktning bringan. Då händer samma sak med hästen fysiskt och psykiskt, det finns naturligtvis grader i helvetet så att säga. Men i det stora hela så kan vi i min mening göra en stor påskbrasa av alla gramantyglar!

Ps. Jag har själv ridit på graman när jag inte visste bättre. Lyckligtvis vet jag det nu! Det finns alltså hopp :-)

Allt gott / Karolina