Den här filmen är från början av april när han gick sin första träning på väldigt lång tid då han haft en stökig period med skador. I vintras fläkte han sig och sen kort efter fick han en spark och en rejält överben på överarm höger fram så ständiga avbrott och igångsättningar.
Innan dess lång igångsättning efter konvalescens efter allvarlig hovböld som trots vet-vård kröp upp i ballen och krävde ca 6 klinikbesök.
Innan dess problematik som han haft sedan han köptes (och innan dess uppenbarligen) med återkommande ryggproblem som kom av bakbenshälta höger bakknä samt pålagringar på bägge Si leder. När han köptes (redan då med öm rygg och konstigt beteende med höger bak, en period var han omöjlig att sko) trodde jag att jag kunde lösa det med en bättre sadel och rätt ridning. Så dumt.
Men vilken läxa... Det var INTE så lätt att lösa. Ingen rök utan eld. Jag har nu efter 3 år kommit till att han inte längre har ont i ryggen och heller inte är spänd i det området. MEN han får regelbundna behandlingar, kraniesakral terapi, laser och mjukare manipulationer. Han rids 3-4 dagar varierat och mestadels ut av den tiden och arbetar resten från marken utan inspänning bland annat med Equiband. Han har max en vilodag i veckan. Jag har krånglat med sadlar, gråtit, varit bedrövad, och varit så osäker länge på om jag skulle klara att laga honom så jag inte "vågat" knyta an riktigt.
Det senaste året har jag vågat det, bestämt mig för att det ska gå, den relationen jag fått med honom nu är värt allt. Jag har fått jobba hårt med att släppa alla mina förväntningar på tävlingshästen han skulle bli och från den dagen vände det. Allt fokus är på att få honom frisk och stark och inte minst den mentala biten. Hans jobb är inte att göra mig glad eller leva upp till mina förväntningar eller förverkliga mitt ego. Jag är redan glad, jag är där för att göra honom glad. Vi ska jobba som ett team.
Ja - det var i den vevan saker började falla på plats. Det är fortfarande en otroligt lång väg kvar, Det är så otroligt djupa system i kroppen där han måste stärka sin core, då bröstbenet är framåtroterat och bäckenet bakåtroterat. Otroligt intressant om exteriören kan ändras i så djupa strukturer, än så länge har jag inte lyckats... Ibland kommer små glimtar när han verkligen kommer i rätt hållning och han strålar inifrån och ut. Men det är fortfarande känsligt och vi behöver styrka här. Men här på bloggen kommer en liten följetång om D-djuret. Mitt lärodjur.... wish me luck <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar