Som jag ser det kan man styras av en positiv drivkraft eller en negativ. En positiv drivkraft känns just positiv och föder energi, en känsla av eufori. En negativ drivkraft är vanligtvis rädsla, rädsla för att misslyckas, rädsla för någon/något, någons kravbild, eller kanske ens egen högt ställda förväntningar.
Det kan därför vara bra att ta en närmare titt på sigsjälv. Vad föder min positiva drivkraft? Vad ger mening? Är det andras uppskattning? Är det pengar och berömmelse? I isåfall varför? Är det en rädsla av att inte duga. Varför är andras uppskattning isåfall så viktig? Eller är den där känslan när allt bara stämmer i sadeln. Eller den fördjupade relationen och ordlösa kommunikationen?
När man ger sig in i ett samspel med en annan varelse, kan det vara bra att "checka" your motives.. som jag tycker är ett bra uttryck. Har jag inställningen att hästen ska förstå mig och "lyda" eller är det jag (som är i maktposition) som har ett ansvar att göra mitt yttersta för att förstå den andra individen som inte tänker eller fungerar som jag men ändå har ett rikt känsloliv?
Som hästägare är det inte lite vi behöver förstå.... Vi har ett ansvar att ge hästen ett bra liv, att tolka tecken på obehag/smärta, att tolka hästens mående, är den glad eller avstängd?... Vi ska kunna förstå hur vi kan träna hästen biomekaniskt så att hästen mår bra rent fysiskt, vi ska kunna tolka när vi kan trappa upp, trappa ner, när det är dags för paus, variera eller öka träningsdos. Allt det där. Det kan vara svårt!
Men vi behöver göra vårt yttersta, dvs när vi har rätt intention, vill jag påstå att hästen känner det. Att hitta rätt stöd runt ikring som pushar i rätt rikting, som leder till mer insikt och förståelse på alla plan. Man måste inte vara världsmästare i sadeln. Men man behöver försöka utvecklas och se till helheten.
Jag har sett ekipage helt förändras när intentionen ändrats! När vi tar bort prestation och ego. Med det sagt behöver det inte betyda att man inte tävlar utan att man har rätt fokus som skapar rätt känslor, rätt energinivå, rätt skärpa. Att ha mål och tävla kan vara något positivt, så länge det inte är på någons bekostnad utan just leder till utveckling. Det viktiga är just att fråga sig för vems skull och varför, och ha rätsida på det där.
När hästen inte springer framåt för att den vill undvika skänkeln utan för att det är härligt att röra sig framåt. När hästen inte bromsar för att slippa ett smärtande tryck i munnen utan för att den följer sin ryttare tillbaka. När häst och ryttare växer tillsammans och smälter ihop. När det är en glädje och eufori som delas. Mer energi föds. Kvalité kommer som ett brev på posten.
Att styras av rädslor genom livet eller det som ger mening, utveckling, förståelse, självinsikt och kärlek. Så vilken väg din häst behövt gå för den blågula rosetten spelar roll. Det spelar roll för dig och för hästen.
Så positiv drivkraft- vad krävs för att hitta ett magiskt samspel med din häst? Fortsätt i rätt riktning!
<3 Karolina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar