Hoppla hejsan så kommer vi till trav. Nu när vi har ordning på skritten ska vi få ordning på traven.
Traven är tvåtaktik och rytmisk, hästarna har ju olika fallenhet för att hålla takten och kan ibland behöva lite hjälp från den som ska föra i dansen dvs ryttaren. Jag måste sno en bra liknelse från Traudi som hon beskrev så här; tänk dig en danspartner som är orytmisk lite brysk och till råga på allt blir arg på dig.... Hur roligt är det? Så vi börjar här i enlighet med utb skalan med takten. Det är ryttaren som bestämmer den, för att kunna det krävs ju att vi först lärt oss passiv sits, alltså att sitta med i rörelsen utan att störa. Men även att kunna driva utan att spänna hela kroppen. Dessa ämnen har jag ju berört tidigare i kapitlen och vikten och skänkeln och handen, men jag kan inte hjälpa att beröra det igen när vi talar om traven. När vi lösgjort hästen skall vi ju så småningom samla den och det kan man inte göra korrekt om man inte har stenkoll på ovanstående. OM vi inte ska tvinga hästen in i samling som vi kan se många exempel på. Om vi tvingar hästen får vi i vissa fall en samlad häst men den kommer inte nå sitt max och vi kommer inte få harmoni spänst och det DÄR vi letar efter.
Vi måste börja med takten kan vi bestämma den? Inte? ja då måste vi analysera vad som inte funkar, ligger hästen på och vill springa ifrån i symaskins trav snabb takt som rinner iväg?? Ja då får man försöka lugna upp den och framförallt SLÄPP handbromsen. Låt hästen förstå att den får eftergift när den väntar så att DU får driva den framåt. Ibland får man sakta av till skritt för att få ge eftergiften. Hästar lär sig snabbt var de får eftergift många ggr mycket snabbare än vi tror. Jag rider hellre en springig häst i undertempo tills den förstått att den ska vänta, sen driver jag den framåt. Jag håller takten med säten , dvs har jag en häst med snabb takt rider jag lätt långsamt. Har jag motsatt problem att hästen går i slooow mooottiooon... och har en långsam takt behöver jag snabba upp takten genom att väcka den lite, på samma sätt här måste vi lära hästen genom eftergift, det är det enda språk den förstår. Snabb skänkel som ger en impuls, var noga med att ge hästen flera chanser, nudda-kraftigare hjälp-sporre/spö- TOTAL eftergift. När hästen sakta slutar ta hjälpen gör om proceduren, Men förutsätt aldrig att hästen inte ska svara.
Viktigaste frågan vi ska ställa oss här är varför hästen vill har en för snabb/ långsam takt. Det kan var flera anledningar och oftast sitter den på ryggen... Detta händer även mig och alla ryttare men vi ska vara medvetna om det och försöka läsa hästen.
När vi nu fått hästen i en bra takt och rider med ett gummibandsliknande kontakt med hästens mun och hästen svarar för gas och broms (fin inverkan) kan vi göra olika typer av lösgörande övningar. Då har vi övergångar skritt-trav räkna steg. börja med tre eller fyra och minska ner. skänkelvikning på volten, led in hästens bog ledande (sviktande) innertygel innerskänkel regelerande yttertygel endast några steg. För att en övning ska vara lösgörande krävs att ryttaren är lösgjord. Tyvärr är det få skänkelvikningar som är lösgörande eftersom ryttaren sitter och spänner sig, då kommer vi tillbaka till den orytmiska bryska danspartnern vi INTE vill dansa med. Föreställ dig istället att ni ska dansa skänkelvikning som fjärilar. Spänn av i alla moment, tajma inverkan. Skänkelvikning på diagonalen med 10 m volt åt fel håll, lägg in två eller tre. Förbered hästen , vänd med vikten och ha i huvudet att det är takten och balansen vi vill ha. En annan super bra lösgörande övning är galopp-trav övergångar på volten. Hästen ska vara ställd i färdrikting (galoppsidan) hitta takt och flyt smyg med inverkan och försök vara fjäderlätt på ryggen i synnerhet i avbrottet från galopp till trav. Nu börjar det bli dags för samling. (vi har under passet galopperat men nu snackar vi trav) Vi går tillbaka till våra övergångar och gör skritt-trav-skritt 3 steg 2 steg 1 steg -inget steg. så har vi lyckats med en halvhalt. =en kort sekvens av samling. Gör vi detta rätt utan att backa med handen så får vi aktiverade bakben istället för tvärt om. är vi på ett voltspår så är det diagonala hjälper som gäller.Innerskänkel-yttertygel.
Vi går över till skolor.
Öppna= ok detta är inte svårt. Det som är svårt är att få hästen i balans och rakriktad. Är den det kan du rida öppna och stå på huvudet samtidigt på en häst som aldrig gjort det. Nej- men nästan. En bra förberedelse är att rida 10m volt, ställd och böjd häst, ryttaren sitter med axlar och höfter som hästen (tänk sett uppifrån) innerskänkel pulserar i takt till yttertygel, innertygel har kontakt med kan ge efter och hästen är kvar i böjning. Ytterskänkel driver ytterbak mellan hästens framben på volten.
När vi sedan följer linjen vi valt i öppna ändrar vi bara på en sak-vikten, nu ska vi ju rakt fram. Lägger vi vikten in vill hästen också gå inåt. Vi ska ju vara i balans. När vi är det behöver vi inte inverka under tiden. Vi lurpassar bara med våra hjälper och håller takten. Exakt samma hjälpgivning gäller i slutan men tänk då på att hästens huvud ska vara rakt fram och ytterfram ska driva precis rakt fram. Hoppsam jag glömde, tre spår ska det vara, men det vet ni ju. Förlorar vi böjning så är det bara in på volten fixa till böjningen och fortsätt. När det går som ett rinnande vatten så lägger vi andra linjer för att sedan ändra tempo och takt. växla till förvänd sluta osv. En favorit övning är också förvänd sluta på volten!! Slutligen det som förbättrar travarbetet är ju helt klart när hästen förlägger mer vikt på bakbenen och hamnar i uppförsbacke. När ryggen är lösgjord och sviktande. Så det handlar ju om samling. Har vi förstått vad det handlar om är det bara att tänja på gränserna. Med det är bodybuilding det handalr om så korta sekvenser med mycket pauser. Det ska vara roligt för bägge om man ska uppnå resultat!
Se klippet "sikta mot stjärnorna" igen!!
tisdag 22 december 2009
torsdag 17 december 2009
Förbättra hästens gångarter -skritt
Ännu en följetång kommer här.
jag vill slå ett slag för en viktig gångart som är SKRITT. Jag gillar att träna alla mina hästar i skritt. För Zabin är det skrittarbetet oumbärligt. Jag lösgör honom psykiskt och delvis fysiskt och arbetar ständigt med att förfina komunicationen. I skritten har vi ju möjlighet att göra en sak i sänder, det är löttare att sitta och spänna av utan att störa och hästen kan få lite hjärngympa.
När hästen inte kan skritta ordentligt med ryttare så VET vi ju att det är vårt fel. Allt för ofta ser jag ekipage som skrittar med aldeles för kort hals. Hästarna behöver sin hals att balansera med i skritt och anledningen är för att skritten är fyr-taktig. Hästen måste få pendla med fram och tillbaka med huvudet.
Detta kräver alltså att ryttaren klarar av att koppla bort sina armar från sin kropp och istället koppla till dem till tyglarna. Det får inte bli ett stopp där handen tar vid. Då blir hästen störd i munnen (det räcker med ytterst lite) När hästen blir störd i munnen blir den automatiskt störd i bakbenen (på böjt spår det diagonala bakbenet) Blir motorn/bakbenen störda har vi stört genomsläppligheten genom ryggen och därmed takten. Sitter dessutom (gud förbjude) och "gungar" i sadeln blir det ännu värre. Då kan vi räkna med störd takt och i värsta fall passgång.
Hur gör vi när vi då en gång förstört skritten?? jo vi skrittar på lång tygel till hästen skrittar helt utan spänningar i fyrtakt. Vi driver VÄXELVIS!!!!! Dvs drivningen skall komma när hästen ska lyfta/lyfter det bakbenet som ska lyfta. Man kan titta ner och se när höger fram går bak driver man med höger skänkel och vice versa.
Räkna och håll takten. Spänn av och släpp fram rörelsen genom höften. Sitt med i rörelsen med var inte före och forcera inte-var i rörelsen. När detta fungerar får man lov att söka kontakt med munnen. Får man åter igen spänning så går du tillbaka till långtygel och gör om proceduren. Smyyyg upp tygeln och svikta i armarna. Håll takten med växelvis-drivning och sätet. Se över handställningen (stängda händer, tak på tummen, tummen högsta punkt, sviktande handled). Märk väl att hästen skall söka stöd långt framme och sträva efter lång hals med mycket rörelse.
När du kan skritta med kontakt avspänt så ser du till att vända hästen med vikten. Detta gör du genom att vrida dig runt din egen ryggrad så att du får den vinkel på skuldrorna som du vill att hästen skall få och det samma med dina höfter. Märk väl att du inte behöver tydlarna för att vända. rid olika linjer. Efter detta kan du ändra tempot i skritten. Läng och korta stegen genom växelvis drivning och att inverka med sätet. Bromsa ej med handen utan erbjud endast sviktande kontakt.
När det är full kontroll på vändingar och tempoväxlingar kan man lägga in rörelser som skänkelvikning på volten. Använd dig av ledande tygeltag (sviktande). Ledande inner flyttar bogarna inåt innerskänkel flyttar inner bak ut. ytterskänkel håller takten men lurpassar mest yttertygel förhåller och reglerar.(innerskänkel driver mot yttertygel, innertygel leder bogen in) Ha tanken i huvudet att du flyttar bogarna på bakdelens spår. Rid några steg sen tillbaka. Lägg in framdelsvändningar sen skänkelvikningar igen. Fortsätt sedan att vända med vikten, utveckla till bakdelsvändningar. Sen har ni STENKOLL!! YEYY!
jag vill slå ett slag för en viktig gångart som är SKRITT. Jag gillar att träna alla mina hästar i skritt. För Zabin är det skrittarbetet oumbärligt. Jag lösgör honom psykiskt och delvis fysiskt och arbetar ständigt med att förfina komunicationen. I skritten har vi ju möjlighet att göra en sak i sänder, det är löttare att sitta och spänna av utan att störa och hästen kan få lite hjärngympa.
När hästen inte kan skritta ordentligt med ryttare så VET vi ju att det är vårt fel. Allt för ofta ser jag ekipage som skrittar med aldeles för kort hals. Hästarna behöver sin hals att balansera med i skritt och anledningen är för att skritten är fyr-taktig. Hästen måste få pendla med fram och tillbaka med huvudet.
Detta kräver alltså att ryttaren klarar av att koppla bort sina armar från sin kropp och istället koppla till dem till tyglarna. Det får inte bli ett stopp där handen tar vid. Då blir hästen störd i munnen (det räcker med ytterst lite) När hästen blir störd i munnen blir den automatiskt störd i bakbenen (på böjt spår det diagonala bakbenet) Blir motorn/bakbenen störda har vi stört genomsläppligheten genom ryggen och därmed takten. Sitter dessutom (gud förbjude) och "gungar" i sadeln blir det ännu värre. Då kan vi räkna med störd takt och i värsta fall passgång.
Hur gör vi när vi då en gång förstört skritten?? jo vi skrittar på lång tygel till hästen skrittar helt utan spänningar i fyrtakt. Vi driver VÄXELVIS!!!!! Dvs drivningen skall komma när hästen ska lyfta/lyfter det bakbenet som ska lyfta. Man kan titta ner och se när höger fram går bak driver man med höger skänkel och vice versa.
Räkna och håll takten. Spänn av och släpp fram rörelsen genom höften. Sitt med i rörelsen med var inte före och forcera inte-var i rörelsen. När detta fungerar får man lov att söka kontakt med munnen. Får man åter igen spänning så går du tillbaka till långtygel och gör om proceduren. Smyyyg upp tygeln och svikta i armarna. Håll takten med växelvis-drivning och sätet. Se över handställningen (stängda händer, tak på tummen, tummen högsta punkt, sviktande handled). Märk väl att hästen skall söka stöd långt framme och sträva efter lång hals med mycket rörelse.
När du kan skritta med kontakt avspänt så ser du till att vända hästen med vikten. Detta gör du genom att vrida dig runt din egen ryggrad så att du får den vinkel på skuldrorna som du vill att hästen skall få och det samma med dina höfter. Märk väl att du inte behöver tydlarna för att vända. rid olika linjer. Efter detta kan du ändra tempot i skritten. Läng och korta stegen genom växelvis drivning och att inverka med sätet. Bromsa ej med handen utan erbjud endast sviktande kontakt.
När det är full kontroll på vändingar och tempoväxlingar kan man lägga in rörelser som skänkelvikning på volten. Använd dig av ledande tygeltag (sviktande). Ledande inner flyttar bogarna inåt innerskänkel flyttar inner bak ut. ytterskänkel håller takten men lurpassar mest yttertygel förhåller och reglerar.(innerskänkel driver mot yttertygel, innertygel leder bogen in) Ha tanken i huvudet att du flyttar bogarna på bakdelens spår. Rid några steg sen tillbaka. Lägg in framdelsvändningar sen skänkelvikningar igen. Fortsätt sedan att vända med vikten, utveckla till bakdelsvändningar. Sen har ni STENKOLL!! YEYY!
måndag 14 december 2009
Utbildningsskalan
Ja en liten sammanfattning av teorin för Traudi kommer här. Så skönt att bli påmind om alla "självklarheter". Känner att jag blivit mer målveten nu att det faktiskt inte går att fuska sig fram. Man kan inte kompromissa med lösgjordheten. Något som jag ofta gör känner jag med Zabin. Bara han blir lösgjord så är han ju helt fantastisk sen. Det vet jag ju. Så bakläxa på mig och skärpning. Men va bra det kommer bli nu! Om jag bara ser till att hinna hålla honom i trim. Men nu är det förhoppningsvi lite lugnare på jobbet så jag sa kunna träna ordentligt.
En liten uppfräshning av minnet på Utbildningsskalan som elgt min mening vi inte kan kompromissa med!!!
1.Takt
Bestäm den och se till att det blir den takten du vill ha. Anpassa efter din häst, ska den snabbas upp eller lugnas? Var hittar vi bäst balans? Takten skall vara ren i alla gångarter.
2.Lösgjordhet
fysiskt och psykiskt. (detta är en STORT kapitel)Till en början måste DU vara fysisk och psykiskt lösgjord. Lösgörande övningar är: Skänkelvikning OM det utförs korrekt. (inte så många som lyckas med tyvärr) framdelsvändningar. övergångar skritt trav - trav- galopp. Böjda linjer.
3.Stöd / kontakt.
Förbindelse med munnen. Kan byta plats med nr 1. eller 2. Vilket jag ofta gör på mina träningar eftersom jag anser att det är svårt att lösgöra en häst om man inte har löst detta först beroende på häst/ryttare. Traudi berättade också att hon och många tränare (ex Heike Kemmer) anser att detta är en av de viktigaste egenskaper en ryttare ska ha. (en bra hand alltså)
4.Schvung.
Schvungen kommer i takt med att hästen blir lösgjord och rakriktad och mer bärig och genomsläpplig. Ja en annan aspekt vi talade om var just hur vi tillåter schvung med vårt säte. Kasta "sitt emot" och "håll emot" i soptunnan. SITT MED och tillåt ryggen. Svikta i bäckenet och i alla leder. Hästens rygg måste svikta för att vi ska få schvung. Det krävr TEKNIK och tajming. Ju känsligare häst och större gång ju mer kräver det av ryttarens kroppskontrol balans och förmåga att spänna av och svikta.
5.Rakriktning. Detta kan också bytas i ordning, hänger i många fall ihop med lösgjordheten anser jag. Hästen skall bjuda jämt i bägge tyglar. Vi ska kunna rakrikta hästen på böjda och raka spår så att den spårar driver under lika mycket med båda bak och därmed bär sin ryttare jämt med bägge ryggsidor.
Ryttaren behöver här vara effektiv med sina diagonala hjälper som krävs så fort hästen är på böjt spår. Ex. höger skänkel driver in i vänster tygel som förhåller, leder eller vad den vill göra. Huvudsaken är att den inte backar så att man istället bromsar bakbenet som vi vill ha drivande under hästen.
6. Samling. Detta är SISTA punkten. Inte första. Samlande rörelser gör vi när vi har lösgjort hästen och ovanstående fungerar. Samlande rörelser är skolor (öppna, sluta och förvända) piruetter, piaff, passage. Galopp-skritt övergångar. mm.
RID ALLTID EFTER DETTA!!!!
En liten uppfräshning av minnet på Utbildningsskalan som elgt min mening vi inte kan kompromissa med!!!
1.Takt
Bestäm den och se till att det blir den takten du vill ha. Anpassa efter din häst, ska den snabbas upp eller lugnas? Var hittar vi bäst balans? Takten skall vara ren i alla gångarter.
2.Lösgjordhet
fysiskt och psykiskt. (detta är en STORT kapitel)Till en början måste DU vara fysisk och psykiskt lösgjord. Lösgörande övningar är: Skänkelvikning OM det utförs korrekt. (inte så många som lyckas med tyvärr) framdelsvändningar. övergångar skritt trav - trav- galopp. Böjda linjer.
3.Stöd / kontakt.
Förbindelse med munnen. Kan byta plats med nr 1. eller 2. Vilket jag ofta gör på mina träningar eftersom jag anser att det är svårt att lösgöra en häst om man inte har löst detta först beroende på häst/ryttare. Traudi berättade också att hon och många tränare (ex Heike Kemmer) anser att detta är en av de viktigaste egenskaper en ryttare ska ha. (en bra hand alltså)
4.Schvung.
Schvungen kommer i takt med att hästen blir lösgjord och rakriktad och mer bärig och genomsläpplig. Ja en annan aspekt vi talade om var just hur vi tillåter schvung med vårt säte. Kasta "sitt emot" och "håll emot" i soptunnan. SITT MED och tillåt ryggen. Svikta i bäckenet och i alla leder. Hästens rygg måste svikta för att vi ska få schvung. Det krävr TEKNIK och tajming. Ju känsligare häst och större gång ju mer kräver det av ryttarens kroppskontrol balans och förmåga att spänna av och svikta.
5.Rakriktning. Detta kan också bytas i ordning, hänger i många fall ihop med lösgjordheten anser jag. Hästen skall bjuda jämt i bägge tyglar. Vi ska kunna rakrikta hästen på böjda och raka spår så att den spårar driver under lika mycket med båda bak och därmed bär sin ryttare jämt med bägge ryggsidor.
Ryttaren behöver här vara effektiv med sina diagonala hjälper som krävs så fort hästen är på böjt spår. Ex. höger skänkel driver in i vänster tygel som förhåller, leder eller vad den vill göra. Huvudsaken är att den inte backar så att man istället bromsar bakbenet som vi vill ha drivande under hästen.
6. Samling. Detta är SISTA punkten. Inte första. Samlande rörelser gör vi när vi har lösgjort hästen och ovanstående fungerar. Samlande rörelser är skolor (öppna, sluta och förvända) piruetter, piaff, passage. Galopp-skritt övergångar. mm.
RID ALLTID EFTER DETTA!!!!
torsdag 10 december 2009
söndag 6 december 2009
Inverkan-skänkeln
Skänkeln e bra att ha. Varje gång du använder skänkeln säger du till hästen att gasa, vilket den gör med motorn som är bakbenen. Höger-skänkel = höger bak, vänster skänkel= vänster bak. Vi kan alltså påverka på vilket sätt hästen gasar på det sättet vi använder skänkeln. Ett vanligt fel är att vi driver alldeles för mycket och på fel sätt utan att få svar från hästen. Att man inte får önskad reaktion från hästen kan bero på olika orsaker. Oftast är inte hästen i balans så at de blir svårt för den att driva med snabb reaktion under kroppen. Viktig är dock att vi är konsekventa och tydliga gentemot hästen vad de är vi vill. Driver du med ett tryck och inte får något svar är det förkastligt att fortsätta att driva i vare steg utan att det händer något och hästen vänjer sig snart vid att att få skänkel i varje steg men förstår inte betydelsen av den.
Istället vill jag att ryttaren tänker på hur hon /han driver. Det är vikigt att vi strävar efter att komunicera med små medel och för at då få en häst som är helt fokuserad att följa minsta vink så måste hästen få en chans att lyssna på en minimal hjälp. Så tänk i flera steg. nudda-kraftigare hjälp sen spö eller sporre följt av total eftergift. Belöningen för hästen är ju när vi inte gör något samt at den hamnar i ett komfort läge när den är i balans. Hästar är otroligt läraktiga, och det är ju vi som måste vara duktiga pedagoger och förklara för hästen varför den ska följa oss! Tillbaka till drivtekniken... En klämmig skänkel ger en klämmig häst. Så sluta gnid och tänkistället snabba impulser ör snabba bakben.
Det svåra med ridningen är ju att ha en sådan kroppskontroll att vi kan vara så kvicka och tajmade med våra hjälper!! Så öva öva öva. När man driver med underskänkeln skall alltså benen pendla så at man använder musklerna på baksida lår.
För att ha en bra tajmad skänkel krävs återigen den där balansen jag tjatar om. Ett vanligt fel är också at vi sitter emot samtidigt som vi driver, den kombon funkar inte heller eftersom hästen då låser ryggen när den igentligen behöver svikta upp med ryggen för att få kraft med bakbenen under sig. Så tillå med din sviktande höft att hästen får plats att komma upp med ryggen och att även du tänker framåt i drivningen (utan att vara före hästen i rörelsen). Detta övar man bäst genom övergångar och tempoväxlingar.
Tänk på at sänka kraven när du övar på att förbättra din inverkansteknik och fokusera istället på känslan och svaren från hästen. Var tydlig i språket och krångla inte till det. Strunta i hästens form det är helt ovikigt i sammanhanget. När gasen, bromsen och språket blir tydligt kommer lösgjordheten och därmed även en lösgjord överlinje och hals. (om vi har en sviktande tillåtanade hand).
Har du en ouppmärksam häst så bör du se över din inverkan!!! Det går mycket snabbare än man tror de handlar endast om konsekvens!
Istället vill jag att ryttaren tänker på hur hon /han driver. Det är vikigt att vi strävar efter att komunicera med små medel och för at då få en häst som är helt fokuserad att följa minsta vink så måste hästen få en chans att lyssna på en minimal hjälp. Så tänk i flera steg. nudda-kraftigare hjälp sen spö eller sporre följt av total eftergift. Belöningen för hästen är ju när vi inte gör något samt at den hamnar i ett komfort läge när den är i balans. Hästar är otroligt läraktiga, och det är ju vi som måste vara duktiga pedagoger och förklara för hästen varför den ska följa oss! Tillbaka till drivtekniken... En klämmig skänkel ger en klämmig häst. Så sluta gnid och tänkistället snabba impulser ör snabba bakben.
Det svåra med ridningen är ju att ha en sådan kroppskontroll att vi kan vara så kvicka och tajmade med våra hjälper!! Så öva öva öva. När man driver med underskänkeln skall alltså benen pendla så at man använder musklerna på baksida lår.
För att ha en bra tajmad skänkel krävs återigen den där balansen jag tjatar om. Ett vanligt fel är också at vi sitter emot samtidigt som vi driver, den kombon funkar inte heller eftersom hästen då låser ryggen när den igentligen behöver svikta upp med ryggen för att få kraft med bakbenen under sig. Så tillå med din sviktande höft att hästen får plats att komma upp med ryggen och att även du tänker framåt i drivningen (utan att vara före hästen i rörelsen). Detta övar man bäst genom övergångar och tempoväxlingar.
Tänk på at sänka kraven när du övar på att förbättra din inverkansteknik och fokusera istället på känslan och svaren från hästen. Var tydlig i språket och krångla inte till det. Strunta i hästens form det är helt ovikigt i sammanhanget. När gasen, bromsen och språket blir tydligt kommer lösgjordheten och därmed även en lösgjord överlinje och hals. (om vi har en sviktande tillåtanade hand).
Har du en ouppmärksam häst så bör du se över din inverkan!!! Det går mycket snabbare än man tror de handlar endast om konsekvens!
onsdag 2 december 2009
inverkan-vikten
AAAh vikten, mitt favoritämne. Vikten av vikten är det inte många som förstår. Fantastiskt tråkigt skämt. Nej, men vikten är det absolut viktigaste redskap man har för att inverka på hästen, vi gör det hela tiden varesig vi vill eller inte. Vikten ställer ofta till det för oss utan att vi många gånger förstår det. Ibland stämmer ju inte känslan med verkligheten. Det är då man behöver en spegel, en tränare .. eller ännu bättre förmågan att söka svaren hos hästen.
Faktum är att hästen kommer att försöka kompensera för ryttarens vikt, ofta genom att skjuta ut en bog, ett bakben eller bara tränga åt det håll ryttaren lägger vikten. Har man kommit riktigt långt med sin häst kan man kasta bort tyglarna och rida runt bara utifrån vikten. Det finns ju exempel på det, men för att vi ska våga strunta i träns och dylikt krävs att vi kommit otroligt långt med vår häst, 100% förtroende, ledarskap och trygghet. Där är vi ju inte än så många av oss, men man kan tänka över det och fundera på hur nära vi kan komma... Det är åtminståne en känsla att eftersträva!!
En missuppfattning när man lägger vikten åt ena eller andra hållet är att många ryttare vill luta sig, då lurar man sig i många fall då resultatet av detta endast blir att man lägger vikten åt andra hållet och viker sig i midjan. Rätt sätt är istället att känna att ryggraden ligger kota på kota och sträcker sig uppåt och sen vrider du dig i rörelseriktningen så att den yttre axeln kommer runt, likaså blicken och naveln i rörelseriktningen kan man också tänka. Viktigt är också att den inre höften skjuts fram så att man får rätt vinkel på bäckenet.
Ett rättesnöre är att tänka att hästens höft ska ha samma vinkel som ryttarens och hästens skuldror samma vinkel som ryttarens- sett uppifrån. Tänk dig hur det ser ut när hästen går på ett voltspår. Ju mindre volten är ju mer får ryttaren vrida sig med inner höft och ytter axel fram. Då hamnar också alla hjälper där de ska vara, innerskänkel ligger fram osv. Mycket vanligt är att ryttaren sitter snett, och hela tiden lägger vikten mer på ena rygghalvan på hästen. Detta ofta i kombination med att hästen sätter ryttaren snett. Varför gör hästen det? Jo- den är inte rakriktad och bär inte jämt med båda bakbenen under kroppen. Detta vill vi ryttare ofta "böja igenom" den sidan som uppfattas som stum, vilket ofta bara sätter hästen ännu mer ur balans eftersom vi fortfarande sitter på fel sittben. (ofta vill vi "få loss" högersidan när vi sitter på vänstersidan) Eftersom vi själva också är starkare i vår ena sida så eskalerar ofta problemet. Hur ska man nu komma till rätta med detta??
Först och främst genom att förstå problematiken. Sen genom att faktiskt kunna få hästen att arbeta jämt med båda bakbenen så att vi får ett jämt sug i båda tyglarna.Lägger hästen huvudet på sne, tränger åt ena hållet vet du att hästen inte bär dig jämt på båda bak. Driver hästen och bär lika mycket med båda bak kommer den också att bära sin rygg lika högt på bägge sidor och ryttaren kommer då inte att kasa ner på ena sidan. Är ryttaren däremot väldigt skev i sin kropp kommer det att bli problem att rakrikta hästen. Detta får man då arbeta intensivt med utan häst som ryttare genom stretching eventuella behandlingar samt träning av båda sidor i kroppen. Hästen kanske bör ridas av en annan ryttare en tid för att få bukt på roblemet. Ofta är man uppdragen i ena bäckenet (ofta höger) där man har mer muskulatur men musklerna är korta. Man kan testa sig själv genom att lägga upp benet framför sig på ett bord med vikt knä så att "underskänkeln" ligger framför dig på bordskanten. Det blir då tydligt var man behöver stretcha.
Om vi ska återgå till att inverka med vikten handlar det mycket om att söka svaren hon hästen, när svänger den? Öva i skritt och vrid dig i rörelseriktningen, rid olika linjer sen kommer du att komma framtill att det inte finns något annat sätt att vända på. Komunikationen blir fantastisk. Spänn av och känn och börja komunicera genom kroppen med din häst...
Faktum är att hästen kommer att försöka kompensera för ryttarens vikt, ofta genom att skjuta ut en bog, ett bakben eller bara tränga åt det håll ryttaren lägger vikten. Har man kommit riktigt långt med sin häst kan man kasta bort tyglarna och rida runt bara utifrån vikten. Det finns ju exempel på det, men för att vi ska våga strunta i träns och dylikt krävs att vi kommit otroligt långt med vår häst, 100% förtroende, ledarskap och trygghet. Där är vi ju inte än så många av oss, men man kan tänka över det och fundera på hur nära vi kan komma... Det är åtminståne en känsla att eftersträva!!
En missuppfattning när man lägger vikten åt ena eller andra hållet är att många ryttare vill luta sig, då lurar man sig i många fall då resultatet av detta endast blir att man lägger vikten åt andra hållet och viker sig i midjan. Rätt sätt är istället att känna att ryggraden ligger kota på kota och sträcker sig uppåt och sen vrider du dig i rörelseriktningen så att den yttre axeln kommer runt, likaså blicken och naveln i rörelseriktningen kan man också tänka. Viktigt är också att den inre höften skjuts fram så att man får rätt vinkel på bäckenet.
Ett rättesnöre är att tänka att hästens höft ska ha samma vinkel som ryttarens och hästens skuldror samma vinkel som ryttarens- sett uppifrån. Tänk dig hur det ser ut när hästen går på ett voltspår. Ju mindre volten är ju mer får ryttaren vrida sig med inner höft och ytter axel fram. Då hamnar också alla hjälper där de ska vara, innerskänkel ligger fram osv. Mycket vanligt är att ryttaren sitter snett, och hela tiden lägger vikten mer på ena rygghalvan på hästen. Detta ofta i kombination med att hästen sätter ryttaren snett. Varför gör hästen det? Jo- den är inte rakriktad och bär inte jämt med båda bakbenen under kroppen. Detta vill vi ryttare ofta "böja igenom" den sidan som uppfattas som stum, vilket ofta bara sätter hästen ännu mer ur balans eftersom vi fortfarande sitter på fel sittben. (ofta vill vi "få loss" högersidan när vi sitter på vänstersidan) Eftersom vi själva också är starkare i vår ena sida så eskalerar ofta problemet. Hur ska man nu komma till rätta med detta??
Först och främst genom att förstå problematiken. Sen genom att faktiskt kunna få hästen att arbeta jämt med båda bakbenen så att vi får ett jämt sug i båda tyglarna.Lägger hästen huvudet på sne, tränger åt ena hållet vet du att hästen inte bär dig jämt på båda bak. Driver hästen och bär lika mycket med båda bak kommer den också att bära sin rygg lika högt på bägge sidor och ryttaren kommer då inte att kasa ner på ena sidan. Är ryttaren däremot väldigt skev i sin kropp kommer det att bli problem att rakrikta hästen. Detta får man då arbeta intensivt med utan häst som ryttare genom stretching eventuella behandlingar samt träning av båda sidor i kroppen. Hästen kanske bör ridas av en annan ryttare en tid för att få bukt på roblemet. Ofta är man uppdragen i ena bäckenet (ofta höger) där man har mer muskulatur men musklerna är korta. Man kan testa sig själv genom att lägga upp benet framför sig på ett bord med vikt knä så att "underskänkeln" ligger framför dig på bordskanten. Det blir då tydligt var man behöver stretcha.
Om vi ska återgå till att inverka med vikten handlar det mycket om att söka svaren hon hästen, när svänger den? Öva i skritt och vrid dig i rörelseriktningen, rid olika linjer sen kommer du att komma framtill att det inte finns något annat sätt att vända på. Komunikationen blir fantastisk. Spänn av och känn och börja komunicera genom kroppen med din häst...
tisdag 1 december 2009
Inverkan-handen
My god jag vet inte viken ende jag ska börja i. Om handen kan vi nog skriva en bok tror jag. Ett ämne som är outtömligt. Jag skulle vilja börja med att säga att för ha en bra hand krävs att man först och främst är balanserad och och avspänd. Innan dess är det i stort sett lönlöst att prata om handen eftersom det då blir fel fokus för ryttaren. När ryttaren kan spänna av i sadeln kan hon/han spänna av i armen. Utan avspända armar kan man inte uppå en bra hand. Thats it. Hästmunnen är känslig och allt du gör där kommer att få konsekvenser. Ofta yttrar det sig i rygg och bakben på ett positivt men tyvärr oftast ett negativt sätt.
Ett bakåtsträvande tygeltag bromsar ett diagonalt bakben. Så rider vi hästarna framifrån och bak. Så fort du tagit ett tygeltag bakåt har du bromsat i motorn, =bakbenen. Det är INGEN och allra minst jag som påstått att det är enkelt att rida (förutom möjligen min pojkvän;-). Då hade vi ju alla ridit Grand Prix eller hur? De jag däremot VET är att det har otroligt stor betydelse på vilket sätt vi inverkar med handen. 1) Avspänd arm HELA TIDEN! 2)Tummen som högsta punkt med något invinklad handled. 3)RÖRLIG handled det är en LED.4) Kontakt som sviktar.
Kan vi åstakomma ovanstående punkter så har vi kommit långt. kontakt=connection. Får mig att tänka på ström och en lampa som tänds och släcks... Då har vi ingen connection. Jag ser allt för mycket lampor som tänds och släcks... om en lite så blir det glapp i strömmen...
I en drömvärld kan vi kontrollera hästen enbart genom vikten som är nästa kapitel. Men först behöver vi connection om vi ska sätta samman våra hjälper från drivningen (bakbenenen)genom ryggen (tillåtande följsamt säte)till hästmunnen (en hand som möter och ger trygghet).
Men HUR är då denna kontakt?? Det beror helt på dina armar och din följsamhet i handled.
Det jag vill ha är en tillåtande puddingaktik kontakt där hästen får lov att bära sitt eget huvud men sammtidigt känner en trygghet i kontakten och VILL fram till stödet. Vill hästen inte söka kontakt har du inte en tillräkligt bra hand för din häst. Dagens hästar är många höga i blod, nerviga och tittiga och extremt känsliga. De kräver spaggetti pugging armar men KONTAKT.
En känslig häst kräver i många fall mer kontakt en mer "avtrubbad" häst, att glappa på tygeln (släcka o tända lampan) är ingen bra grej och det är ibland otroligt lite som krävs för att hästen ska bli osäker på din hand. Annars kommer hästen bli rädd för handen och söka sig bort från stödet på olika sätt. Den knäpper av, drar upp huvudet eller är bara otillfreds och trycker mot handen.Det samma gäller om en ryttare säger - min häst hänger sig på bettet: Då har ryttaren samtidigt berättat att hon/han är för långsam i handen. Med för långsam hand menar jag för långsam på att ge eftergift. En bra hand är följsam framåt den har rätt handställnng och en handled som kan vika sig och ge efter snabbt. Handen går ALDRIG bakåt. Den begränsar eller låser inte hästens naturliga halsrörelse. En bra övning är att träna sin hand i skritt och ha samma kontakt med hästens mun hela tiden när den pendlar fram och tillbaka med halsen och huvudet. Så mycket halsrörelse som möjligt vill man eftersträva eftersom hästen använder halsen som balansstång i skritt!
Ett bakåtsträvande tygeltag bromsar ett diagonalt bakben. Så rider vi hästarna framifrån och bak. Så fort du tagit ett tygeltag bakåt har du bromsat i motorn, =bakbenen. Det är INGEN och allra minst jag som påstått att det är enkelt att rida (förutom möjligen min pojkvän;-). Då hade vi ju alla ridit Grand Prix eller hur? De jag däremot VET är att det har otroligt stor betydelse på vilket sätt vi inverkar med handen. 1) Avspänd arm HELA TIDEN! 2)Tummen som högsta punkt med något invinklad handled. 3)RÖRLIG handled det är en LED.4) Kontakt som sviktar.
Kan vi åstakomma ovanstående punkter så har vi kommit långt. kontakt=connection. Får mig att tänka på ström och en lampa som tänds och släcks... Då har vi ingen connection. Jag ser allt för mycket lampor som tänds och släcks... om en lite så blir det glapp i strömmen...
I en drömvärld kan vi kontrollera hästen enbart genom vikten som är nästa kapitel. Men först behöver vi connection om vi ska sätta samman våra hjälper från drivningen (bakbenenen)genom ryggen (tillåtande följsamt säte)till hästmunnen (en hand som möter och ger trygghet).
Men HUR är då denna kontakt?? Det beror helt på dina armar och din följsamhet i handled.
Det jag vill ha är en tillåtande puddingaktik kontakt där hästen får lov att bära sitt eget huvud men sammtidigt känner en trygghet i kontakten och VILL fram till stödet. Vill hästen inte söka kontakt har du inte en tillräkligt bra hand för din häst. Dagens hästar är många höga i blod, nerviga och tittiga och extremt känsliga. De kräver spaggetti pugging armar men KONTAKT.
En känslig häst kräver i många fall mer kontakt en mer "avtrubbad" häst, att glappa på tygeln (släcka o tända lampan) är ingen bra grej och det är ibland otroligt lite som krävs för att hästen ska bli osäker på din hand. Annars kommer hästen bli rädd för handen och söka sig bort från stödet på olika sätt. Den knäpper av, drar upp huvudet eller är bara otillfreds och trycker mot handen.Det samma gäller om en ryttare säger - min häst hänger sig på bettet: Då har ryttaren samtidigt berättat att hon/han är för långsam i handen. Med för långsam hand menar jag för långsam på att ge eftergift. En bra hand är följsam framåt den har rätt handställnng och en handled som kan vika sig och ge efter snabbt. Handen går ALDRIG bakåt. Den begränsar eller låser inte hästens naturliga halsrörelse. En bra övning är att träna sin hand i skritt och ha samma kontakt med hästens mun hela tiden när den pendlar fram och tillbaka med halsen och huvudet. Så mycket halsrörelse som möjligt vill man eftersträva eftersom hästen använder halsen som balansstång i skritt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)