tisdag 6 juli 2010

komfortzonen

Man kan beskriva det så att hästen har en viss komfortzon där den är trygg, välmående osv. När vi exempelvis ska lära den ungahästen något nytt måste vi ständigt tänja på gränsen utanför komfortzonen. Går vi för långt kommer det bli bakslag. Hur mycket man kan gå utanför beror helt och hållet på individen. På samma sätt fungerar det ju med människor, vissa mäniskor vågar inte testa nya saker och är alltid väldigt obekväma bara de kliver ur komfortzonen det minsta. Andra vill utmana sig hela tiden och älskar att tänja på gränserna.

För hästen är trygghet viktigare än mat. Det är ju deras sätt att överleva. Men lyckas du få ett ledarskap av hästen (respekt, förtroende, tillit) Kommer du kunna hjälpa hästen att gå utanför dess egen komfortzon. Tillsammans får häst och människa då en gemensam zon. Jag reflekterade en del angående detta igår när jag arbetade med Eddie. Eftersom han inte var hanterad när han kom har det verkligen varit babysteps med denna herre. Otroligt godmodig och nyfiken är han, men det har tagit lång tid för mig att få tilliten. Respekten- inga problem men just förtroendet har jag fått lägga enormt mycket arbete med. Hästarnas språk känner han ju till men att människan helt plötsligt ska komma och göra massa läskiga och nya grejjer är konstigt. Så det är bara att prata så bra hästspråk man kan...

Det är lätt att gå vidare för fort till nästa steg innan det första är helt klart. Frågan är ju när det är helt klart. Exempelvis stod jag igår med chabraket och drog över ryggen och över hela kroppen. Väldigt frestande att bli mer yvig i rörelserna för att vänja honom när han visserligen står helt still men ändå fortfarande är misstänksam. Men jag gav mig inte. Han ska våga släppa garden helt INNAN man tar nästa steg. Först då är situationen inte obehaglig längre. DÅ vinner jag pluspoäng hos Eddie.Tillslut stod han med sänkt huvud och litade på mig. Då förstod jag, att vi kommit ett steg till närmare varandra. Sen kunde jag koppla på inspänningstyglarna (helt lösa). För varje liten liten ny grej reagerar han så då var det vbara att vänja igen, och backa ett steg. Så babysteps.

Jag har aldrig varit med om en unghäst som det exempelvis tagit så lång tid att longera in, herregud vad vi har kämpat!! Men igår var det inget stanna och backa, och inget springa iväg. han var lyhörd med mig och mer eller mindre i komfortzonen hela tiden. Först nu kunde jag se honom trava avspänt på linan, och VILKEN trav sen. Wow! Det ska bli spännande att se vad som blir av denna fina kille. Idag blir det repetition på gårdagens jobb. Snaaart kan vi nog hänga UTAN att offra livet.

lördag 3 juli 2010

torsdag 1 juli 2010

Galopparbete

Här kommer lite konkreta tips när man ska arbeta hästen i galopp och förbättra bärighet, lösgjordhet osv. Har du en häst med en naturligt bra bärighet i galoppen så är det kanon, om inte finns det en del grejjer man kan tänka på för att göra det så bra som möjligt.

När en häst spänner sin rygg brukar det gå ut över galoppkvalitén. För att förbättra galoppen behöver vi därför fokusera mycket på att ryggen ska bli som "en bro" samt att vi får så tydlig tretakt som möjligt.

Hur gör vi då? Alla hästar är olika och man måste pröva sig fram med vilka övningar som passar bäst. De flesta hästar blir bättre av att galoppera mycket i början på passet.

En checklista man kan tänka:
1. fattningen (galoppen blir inte bättre än fattningen var)
2. bjudningen ( hästen skall bjuda framåt av sig själv)
3. ställning (hästen skall alltid vara ställd till galoppsidan)
4. avspänning (följ hästens galopp med en stabil bål men rörlig höft. Släpp ryggen i svävmomentet.
5. spårning (rikta in framdelen på bakdelens spår)

I galopp skall ALLTID hästen var ställd till galoppsidan. I den lösgörande fasen är det bra att rida på stora böjda linjer, se till att hästen blir eftergiven i ennersidan och bjuder till yttertygeln, sen rulla i övergångar mellan arbetstrav-arbetsgalopp till att det flyter. Så snart vi har hittat bjudningen och balansen i galoppen vill få mer och mer bärkraft.

Att göra massvis med övergångar är super, testa dig fram var ni hittar bäst samspel och lösgjordhet. Kan du spänna av ännu mer? Kan du ge en lättare hjälp? Skall du lägga hästen djupare iformen för att ryggen skall upp? Är hästen tilräckligt eftergiven i innersidan? Var befinner sig ytterbak som ska fatta galoppen? Är det utanför kroppen är det jättesvårt för hästen, har du placerat det under kroppen på hästen kommer det vara lättare.


Detta för man genom exempelvis tempoväxlingar, eftersom vi nu har bjudningen och påskjutet framåt vill vi få språnget mer uppåt och lite kvickare. Detta kräver att vi som ryttare värnar om att bibålla lösgjordheten hos hästen och oss själva i upptagningen. Bakåtsträvande tygeltag verkar alltid hämmande på bakbensaktiviteten. I synnerhet om innertygel backar (hämmar då ytterbak som startar galoppen).

Det är en stor fördel att vara på böjt spår och med kvicka skänkelhjälper driva upp hästen mot yttertygeln och fånga upp på den i takt. Fånga bara några få språng och rid fram igen. Känn hur ryggen möter ditt säte och tillåt den att komma upp. Allt eftersom hästen orkar bära sig mer och mer och blir "rundare" och "kvickare" i samlingen kan man succesivt begära mer av hästen. Tänk på att man alltid måste tänja på gränserna för att komma framåt. A & O är att man när som helst med ett lätt skänkeltryck kan rida framåt. Att samla för länge kommer endast resultera i en långsam platt galopp med spänning. Så värna istället hela tiden om kvalitén!

Försök utveckla din ryttarkänsla genom att testa dig fram och söka svaret hos hästen.
Lite tips på bra galoppövningar är:

1. övergångar mellan arbetstrav - arbetsgalopp.
2. Kantig volt - vänd för vikt och diagonala hjälper. (ytterskänkel innertygel, innerskänkel yttertygel)
3. tempoväxlingar arbetsgalopp-mellangalopp
4. bogen in längslångsidan med tempoväxlingar och ändring av formen, jätteviktigt att hästen vill stretcha nacken framåt-nedåt men fortfarande bibehåller sin bärighet.
5. 20m volt- minska till 15 m- bryt av till strav minska till 10m- öka till 15 m fatta galopp öka till 20 osv.

samlande och rakriktande övningar:
6. fyrkanten och 90 gradersvändningar.
7. skritt-galopp övergångar, enkla byten
8. skolor, diagonala slutor- rid fram mot kortsidan i öppna.
9. tempoväxlingar samlad galopp-ökad galopp.
10. förvänd galopp med tempoväxlingar på olika linjer.

onsdag 30 juni 2010

Ur ridhandboken - sitsen

I Ridhandboken finns några gråmarkerade "kom ihåg" fält efter varje stycke som jag tänkte lägga upp här som en liten följetång. För er som inte har böckerna.
I första delen handlar det om sits osv.

"En välbalanserad och avspänd sits är en förutsättning för att ryttaren ska kunna ge korrekta hjälper och inverka rätt på hästen"

"Inom sitstyperna fins det olika grader av belastning eller avlastning av hästens rygg, beroende på situationen"

"Endast om ryttaren sitter avspänt och i balans, kan han ge skänkel och tygelhjälper oberoende av sina egna bålrörelser. Detta är en nödvändig förutsättning för att ryttaren ska kunna ge korrekta och effektiva hjälper."

"I lätt sits kan ryttaren särskilt väl anpassa sig efter hästens tyngdpunkt och efter tempot. Övergångarna mellan de olika graderna av avlastning är flytande."

"Knäna som ligger stadigt mot vulstren, underskänklarna som ligger kvar i sitt läge och de underifrån fjädrande hälarna utgör grunden för den lätta sitsen."

"Endast en ryttare som sitter i avslappnad balans kan ge korrekta hjälper. Endast korrekta och medvetna hjälper leder till att ryttaren skaffar sig en ryttarkänsla och därmed kan inverka på hästen på ett tillförlitligt sätt. Även den rutinerade ryttaren måste fortsätta att ständigt arbeta med sin sits."

söndag 27 juni 2010

Keep an open mind!


Att ha en sk. open mind eller ett öppet sinne vinner man på i längden. Jag tycker man ska akta sig för att "döma ut" olika former av ridsport som många gör. Det handlar ju fortfarande om hästar men bara olika skolor och sätt att förhålla oss till dem. Allt beror ju på vad man har för målsättning. Det enda jag vet är att jag tror vi har mycket att lära av varandra, exempelvis från western ridningen och inte minst horsemanship. Alla borde gå en kurs och få "hästkörkort" tycker jag... Har ni sett hur balanserade och avspända cowboysen sitter till häst? Jo det är dom ju också, styr det gör man med vikten. Hästarna är lugna och trygga i det språket inga konstigheter. Det finns akademisk ridning, tyvärr har jag extremt dålig koll på vad de pysslar med men jag är säker på att de har en och annan bra grej att tillföra de med.

Poängen med mitt resonemang är just att jag tycker att vi ska vara lite ödmjuka och istället ta tillfället i akt och ta in och inspireras av andra sätt att tänka men samtidigt skapa sig en uppfattning om vad man står för. Det finns många som sysslar med horsemanship och frihetsdressyr som helst förkastar klassisk dressyr. De har sett för mycket dålig ridning och fått nog. Jag förstår dem. Men samtidigt vet jag att man kan skapa total harmoni med klassisk dressyr också utan tvång. Likaså vet jag flera utövare som förkastat horsemanship med argumentet att man skulle "knäcka hästarna" för att sedan bygga upp dem. Jag vet det är otroligt dumt. Men det är det jag menar. Lite förståelse och respekt för att det finns olika sätt att tänka! Om vi kan lära oss av varandra istället så kommer vi längre!

Sen finns det givetvis de som inte vet vad de sysslar med inom alla grenar, men så är det ju alltid med allt. Det enda jag är helt säker på att jag står för är att det är hästens språk som gäller, vi kan inte lära hästarna att tänka som människor men vi kan lära oss att förstå dem, det är faktiskt vår skyldighet. Lika lite förtroende du och jag får för en chef/lärare som bestraffar oss får hästen för en en ledare/ryttare som brukar våld och bestraffning i inlärningen. Så -keep an open mind och bestäm dig för vilka grundfilosofier DU har!

Bloggintresserade