illustration sits

Jag har försökt rita i datorn här-pilarna illustrerar vilken riktning kraften skall gå i.

Huvudet- blicken skall vara i rörelseriktningen och bäras upp av
Nacken- som stabiliseras av
Ryggraden- som i sin tur hålls i balans av muskulaturen från
Bålen- en stabil bål gör det möjligt för
Höften-att svikta med hästens rygg. Men höften kan bara svikta om
Benen- hänger rakt ned med kraften ned i stigbyglar.
Låren måste vara avspända och hela kroppens balans utgår från basen från stabiliteten i
Foten i stigbygeln. Har man denna balans kan kroppen följa hästens rörelse och
Armen kan vara avspänd och röra sig utan att balansen påverkas, också
Handleden som kan svikta fram mot hästens mun eller verka uppåt förhållande eller ställande i hästens mungipa. (handen skall aldrig verka bakåt mot hästens känsliga laner i munnen)

Stå i stigbyglarna!

Tänkte skriva lite om hur viktigt det är att hitta rätt balanspunkter på hästryggen. Allt för ofta ser man hur ryttare sitter ner aldeles för mycket och för tidigt och tröttar ut spända ryggar. Vi är för dåliga på att inverka på hästarna effektivt under lättridning och för all del i lätt sits.

När man sedan (när hästen är uppvärmd och börjar bli lösgjord) skall arbeta hästen och sitta ner i trav och galopp skall du fortsätta att balansera i stigbyglarna. Det ska vara ett ständigt tryck i stigbygeln och foten skall svikta och på så sätt hamnar man också i rätt drivmoment.

Ett väldigt vanligt fel som resulterar i många följdfel är att ryttaren "klämmer" med över och underskänkel och då trycker på hästens mage i varje steg. Skulle du vilja ha någon bredvid dig hela tiden som puttade på dig varje steg du tog och sa -gå -gå -gå-gå -gå  osv. ? Ganska tjatit och väldigt obehagligt.
De flesta hästar reagerar mot en "klämmig skänkel" genom att klämma tillbaka och i de flesta fall bromsa eller springa iväg och spänna sig. Hur hästen än reagerar så trubbar vi av dem och gör hela ridpasset ganska obehagligt.

Ofta är ryttaren helt omedveten om detta, men det påverkar hästen så otroligt mycket. Om man ser till att istället fokuserar på att hela tiden ha balans ner i stigbyglarna så behöver man inte längre hålla balansen genom att klämma med benen och jag kan lova att den lata hästen kommer att visa en ny sida.
Se till att verkligen släppa benen helt från hästens sida och tänk istället när du driver att du ska "puffa" på hästen. Är den helt avtrubbad av flera års klämmig skänkel så får man ju kanske arbeta in den "nya" drivtekniken genom att exempelvis ha en spö att förstärka "puffen" med.

Ju snabbare din skänkel kan försvinna från hästen desto bättre balans kommer du att få, och hästen kommer koppla skänkeln istället att reagera snabbt för att få belöningen "eftergiften" som då dominerar och vi får en positiv spiral.

Så även om du inte upplever att du har problem med dessa bitar så kan man alltid förbättra sin drivteknik och få hästen att fiska efter den sköna eftergiften. Då kan vi sen aktviera bakben osv, som är vår ständiga kamp. Det finns inga genvägar, vi måste alltid vara ute efter att förbättra vår inverkan!

Ps. Har du tillgång till att bli longerad för balansträning så är den bästa övningen att lyfta knäna eller cykla med benen för att balansera på sittbenen och komma bort med benen!

Good luck!

Ur ridhandboken - sitsen

I Ridhandboken finns några gråmarkerade "kom ihåg" fält efter varje stycke som jag tänkte lägga upp här som en liten följetång. För er som inte har böckerna.
I första delen handlar det om sits osv.

"En välbalanserad och avspänd sits är en förutsättning för att ryttaren ska kunna ge korrekta hjälper och inverka rätt på hästen"

"Inom sitstyperna fins det olika grader av belastning eller avlastning av hästens rygg, beroende på situationen"

"Endast om ryttaren sitter avspänt och i balans, kan han ge skänkel och tygelhjälper oberoende av sina egna bålrörelser. Detta är en nödvändig förutsättning för att ryttaren ska kunna ge korrekta och effektiva hjälper."

"I lätt sits kan ryttaren särskilt väl anpassa sig efter hästens tyngdpunkt och efter tempot. Övergångarna mellan de olika graderna av avlastning är flytande."

"Knäna som ligger stadigt mot vulstren, underskänklarna som ligger kvar i sitt läge och de underifrån fjädrande hälarna utgör grunden för den lätta sitsen."

"Endast en ryttare som sitter i avslappnad balans kan ge korrekta hjälper. Endast korrekta och medvetna hjälper leder till att ryttaren skaffar sig en ryttarkänsla och därmed kan inverka på hästen på ett tillförlitligt sätt. Även den rutinerade ryttaren måste fortsätta att ständigt arbeta med sin sits."

Tygelhjälper-handens inverkan

Jag är inte särskilt förvånad när jag läser andra bloggar om ridning där ryttare skriver in sina frågor och samtliga handlar om hästens mun och acceptans av stödet. Svaren på dessa frågor blir dock sällan som jag hade velat skriva. Det är RYTTARENS FEL och hästen inte söker stöd. (om munproblem och liknande är uteslutet) Hästens mun är av kött och blod!

Naturligtvis finns det hästar som är jättesvåra (känsliga) med det här som kräver oerhört skicklig ridning, men faktum kvarstår att det är upp till ryttaren att erbjuda en hand som är det självklara valet snarare än att försöka slippa den? Givetvis är det vanligt att hästarna redan som unghästar lär sig att handen är obehaglig mot den känsliga munnen och börjar knäppa av. Detta får tyvärr även andra konsekvenser i hästens kropp då ryttaren inte kan rida hästen bakifrån innan den accepterat stödet. Med dagens känsliga hästar tycker jag att stöd kan få komma först i utbildningsskalan för det är en förutsättning för lösgjordhet och i många fall också för takt.

Hur gör man då?
1)Först och främst måste ryttaren ha en så bra balans att hon/ han kan rida alla gångarter utan att störa den (utan att balansera i tyglarna) Detta är absolut ingen självklarhet. Att lära sig detta kan man sitta på lina och balansträning eller att rida med båda tyglar i en hand.

2) Armarna skall vara oberoende från kroppen. Gör armarna samma som som din kropp så kommer det inte bli så gött för hästmunnen. Tänk dig tanken att du går med en bricka med glas. Hur går du med den? Hoppar dina armar upp och ned precis som föötterna? Eller kan dina fötter gå och brickan på samma höjd hela tiden? När du rider ska dina armar höra till tyglarna och anpassas efter hästmunnen, och din kropp skall höra till hästen och anpassas till häst kroppen.

3) Handställningen. Lär dig den annars kommer du aldrig kunna rida med en följsam snabb hand. Handen skall vara stängd. Tummen ska vara högsta punkt, tummen skall även stoppa tygeln något böjd. Handleden skall vara något vinklad inåt. Handleden skall vara helt lösgjord.

Varför skall tygelhjälper gå från handleden istället för armen?

En felaktig handställning kan inte inverka korrekt från handleden och blir alltid stum och långsam. Konsekvenserna man får då är att hästen antingen lägger sig på bettet (och springer) eller knäpper av och försöker undvika handen genom att exempelvis dra in näsan. I bägge fall är det oöjligt att påverka bakben och rygg.

Ryttaren blir tvungen att ta alla tygeltag med armen. Skall ryttaren bromsa hästen så går armen och handen bakåt och bettet verkar mycket obehagligt på hästens laner. bakben bromsas och hästen stannar på framdelen.


Med rätt handställning (och teknik) får ryttaren en mycket känslig hand som kan ge efter flera gånger utan att glappa, handen verkar snarare uppåt i mungipan och ger efter så snabbt att bakbenen samtidigt kan drivas in under kroppen. Allt kommer från handleden med avspända axlar och armar! Hästen upplever inte förhållningen som något den behöver försvara sig eller trycka emot utan som något som följs av en eftergift.

För mig handlar skicklig ridning om det här. Inte hur många rörelser du gjort eller hur mycket du tävlat... Dagens hästar som har nerv och mycket gång kräver den här typen av ridning. Ju mer du är själv i balans och kan spänna av, känna och tajma hjälperna ju mer resultat kommer du få! Givetvis på tävlingsbanan också!

Tygelhjälper:

förhållande
ledande
understödjande
mothållande
eftergift

"En tygelhjälp ges alltid tillsammans med vikt och/eller skänkelhjälp."

Sitsträning

Sitsträning är helt ovärderligt, alla ryttare på alla nivåer i alla discipliner bör göra detta med jämna mellanrum. Det är få ryttare som har en oberoende sits. Dock är det en fördel om man sitstränar på rätt sätt för att få maximal effekt.

Det är viktigt att känna till våra värsta "bovar". handen och våra knipande överskänklar. I o med att vi inte har några tyglar när vi sitstränar så har vi ju tagit bort bov nr 1. Bov nr två är det viktigt att vi fokuserar på att göra övningar för att komma runt.

Följande punkter är jätteviktigt när man sitstränar:

* säkerhets tänk, lugn miljö så att ingen ramlar av.
* longera i max 20 min med ryttare på, byt varv ofta.
* hästen skall vara inspänd och trava i balans! (annars kommer ryttaren aldrig kunna spänna av och hästen tar skada av att gå i obalans på volt)

Bra övningar:
problem: knipande överskänkel:
-allt som får låren att släppa från sadeln. Cykla med benen, lyfta knäna osv.

problem: spända axlar-armar och händer:
-dra upp axlar mot öronen, andas ut sakta o släpp ned.
-fjärilsimma med armarna med stora rörelser i takt.
-hålla en "bricka med glas" utan att spilla (fundera även hur man gör när man springer med en bricka med glas)
-håll låtsas tyglar och rulla runt handlederna
-gör överdrivna rörelser mot höstens mun i takt
-låtsas ledande tygeltag
-pendla upp och ned med händerna i takt växelvis höger/vänster. Variera med att pendla i varje och vartannat steg.

problem: stum höft som ej sviktar
-kontrollera först låren och bålstabiliteten
-dra upp innerhand riktning himlen, känn hur höften öppnas upp. Gör samma med ytter.
- Luta överdrivet bakåt och sen framåt, när man lutar bak är det lättare att "hitta höften"men sedan framåt och sen till lodrät position.

Problem: skevhet (alla ryttare är mer eller mindre skeva)
-Träna på att vrida om hela överkroppen inåt och utåt. Titta ner och kontrollera att höften är i samma vinkel som hästen detsamma gäller axlarna.
-öka och minska volten för vikten.

Problem: dålig balans
- luta överdrivet framåt och tillbaka, samt åt de olika sidorna. Då lär man känna sin kropp och balans.
- cykla med benen och eller lyfta knäna

Vidare utveckling av aktiv sits:
- för mer rutinerad ryttare och stabil häst kan man göra massvis av tajming övningar på linan då ryttaren ändrar tempo, takt gör övergångar och lär känna sin kropp och när sätet ger efter. Detta förutsätter att hästen är kontaktbar.

Har du någon som kan longera dig så är det super. Är det inte en tränare så befinn dig vid en spegel. Kom ihåg att A och O är att hästen är lugn och går i balans annars är det inte så skonsamt för hästen.

Ryttarens sits -mina stödord

Hej alla, nu är jag på C-tränar utbildning på Flyinge igen. Imorgon ska jag ha föredrag på 5 min om ryttarens sits, här är mina stödord. Ska nu bara kolla ridhandboken att jag inte missat något. Tyvärr har jag som ni vet lite svårt att begränsa mig... Meningen är att det bara ska handla om lodrät sits. Men jag tycker det är sååå viktigt med det vi ska ha sitsen till. nämligen att inverka med...

LODRÄT SITS

Vad är en lodrät sits?

• lodrät linje genom - öra-axel-höft-häl. (tar man bort hästen ska man ramla på fötterna)
• En korrekt handställning med ca 10cm från manke och från varandra. (utgångsläge)
• Blicken i rörelse-riktning
• Jämnvikt – axlar, höfter och skänklar på samma nivå.

Den lodräta sitsen är ett rättesnöre men fokus ska vara på avspänd spänst, snarare än att ryttaren sitter fast i en schablon med en eldgaffel i ryggen.

Varför ska vi sitta i en lodrät sits?

Jo, för att uppnå en optimal inverkan som ej stör hästen rygg, mun eller balans.

Det är av särskild vikt är att ryttaren kan koppla från sina armar från kroppen, dvs göra en sak med armar och händer oberoende av kroppen eftersom hästens lätt blir störd i sin känsliga mun . Den kan då inte förtroendefullt och villigt söka stödet. Vilke i sin tur är en förutsättning för ryttaren att kunna driva hästen in i stödet, ändra form, takt och balans.


Hur sitter man optimalt i passiv sits? (BILD 2)

Jo, genom att alla våra gångjärn i kroppen kan svikta precis som vi vill att hästen skall göra. Vissa muskler behöver stabilisera och bära upp vår lodräta sits för att göra det möjligt för oss att vara följsamma. För att hästen skall bli lösgjord spänstig och rörlig måste vi visa hur, genom att själva vara det. Målet är ett så fint och harmoniskt samspel som möjligt.


• Att sitta på trekanten (sittben + skrev)
• Avspända ben, överskänkeln får aldrig klämma, fötterna ska svikta i stigbygelna.
• Mage och rygg muskler som stabiliserar ryggraden i rätt position så att den möter hästens.
• En höft som kan svikta (röra sig fram och tillbaka) och ”släppa fram” och följa med i rörelsen. Vi skall också kunna släppa upp ryggen istället för att trycka ned den. Höften kan endast svikta om vi har bålstabilitet och avspända överskänklar.
• Avspända axlar, armar och armbågar.
• Korrekt handställning, tak på tummen, stängda händer, obetydlig vinkel in på handleden. Handen skall svikta fram i riktning mot hästens mun. (OBS ej bakåt)
• LÖSGJORD handled som kan svikta oberoende av armen.
• Att sitta i jämnvikt i alla situationer. Skjuter jag en pil genom hästens höft och genom ryttarens höft så skall de alltid ha samma vinkel, detsamma gäller skuldrorna.

AKTIV SITS / inverkans ridning

Genom inverkan kan vi påverka hästens tempo takt och balans. All inverkan skall ske i flera steg och starta med en minimal hjälp, svarar inte hästen på den minimala hjälpen följs den av en grövre, när hästen svarar belönas den med eftergift. På så sätt får vi den att söka eftergiften…


• Vikt/ säte
Den viktigaste hjälpen vi har är vår vikt. Med den påverkar vi hästen vare sig vi vill eller inte. Hästen går dit vi lägger vikten precis som om vi skulle bära någon på ryggen som hamnat på sniskan kommer vi att ramla dit. Vi sitter därför i rörelseriktningen.

Vi kan också bestämma hästens takt genom hur vi sitter i rörelsen, vi kan exempelvis be hästen att vänta, genom korsverkan (med tajming och omedelbar eftergift) precis som vi likt Kyras boll även kan snabba upp hästens takt. Man måste dock ha tajming med sin korsverkan så att man inte får motsatt effekt i form av spänd rygg. Korset måste alltså snabbt kunna ge efter i rätt moment. Det är av största vikt att vi tillåter med ett avspänt säte (avspända skinkor) låter hästens rygg komma upp och aldrig sitter emot ryggen och trycker ner den.

• Skänkeln.
Driver gör vi med underskänkeln med ett lätt tryck. Baksida av lår är den muskel vi använder. Skänkeln skall aldrig klämma eller ”gnida”. I skritt driver vi växelvis på det bakben som ska lyfta. På rakt spår driver vi med bägge skänklar in i bägge tyglar på böjt spår samt i rörelser med böjning rider vi med diagonala hjälper.

Hand/stöd
• En skicklig ryttare har en känsla för kontakten med hästens mun och erbjuder ett elastiskt stöd. På såsätt kan hästen söka stödet och ryttaren driva hästen fram till bettet. Ryttaren kan då ändra och bestämma hästens form genom att visa den var eftergiften är. Ryttarens hand skall svikta i riktning mot hästens mun. (Undersökning i Tyskland med intervju av elitryttare visade att nästan alla tyckte det var det som utmärkte en talangfull ryttare, Heike Kemmer mfl.)Viktigt är att vi aldrig backar med handen eftersom vi då bromsar bakbenen utan använder våra tygeltag på andra sätt.

När ryttaren sedan samlar hästen (efter den lösgjorts och rakriktats)och den hamnar i uppförsbacke genom att den bär mer vikt på bakbenen kommer stödet att vara mer ”sytråd” Vi kan då göra en överstrykning och hästen är kvar i balans.

Känslor & energier
• hästar är inte så smarta men väldigt känsliga, genom att hitta rätt energier och känslotillstånd kommer du att bli mer framgångsrik i kommunikationen med din häst.

Studera sits & inverkan

http://www.clipmyhorse.de/mediacenter/show/2698/