Jag kan inte tala nog om detta ämne... so here I go again... Jag fick nyligen en fråga av en läsare angående var den röda tråden är. Det finns bara ett svar på den frågan : utbildningsskalan är den röda tråden inom klassisk dressyr. Låt ingen gammal "självlärd" dressyrkärring/gubbe säga något annat!!!
I sverige är vi så himla stressade om vad HÄSTEN ska lära sig när den är tre, fyra , fem, sex osv. Vi har helt missat att ridning är en KONST och någon VI ska lära oss. VI ska lära oss att förstå hästen inte tvärtom. Många förväxlar därför utbildningsskalan med olika moment hästen ska lära sig i olika åldrar, detta är alltså fel.
Utbildningsskalan är ett system med sex punkter inbördes beroende av varandra indelade i tre kategorier.
grundläggande fas / utveckling av påskjut / utveckling av bärkraft.
I denna ordning rider man varje pass. Av någon anledning vill vi människor ständigt hitta genvägar och quickfix. Det är som att strunta i att lära sig plus och minus och gå direkt på ekvationerna i matematik. Allt för ofta ser man hur folk sätter sig ner på spända ryggar och rider hästarna "framifrån och bak" genom att samla hästarna innan de är lösgjorda.
Hur ska man då kunna följa utbildningsskalan vid varje pass?
Först måste man förstå teorin bakom och veta exempelvis vilka övningar som är lösgörande osv.
Man måste förstå vad som är påskjut och bärkraft, skillnaden mellan rakriktning och rakställning samt hur man utvecklar hästens schwung samt hur man gör en riktig halvhalt.
Har man inte kommit så långt i sin ridutbildning skall man fokusera enbart på den
grundläggande fasen:
1. takt
2. lösgjordhet
3. kontakt/stöd
Lösgjordhet är det största utbildningsmålet, när hästen är psykiskt och fysiskt lösgjord. suger den på bettet, frustar, bär sin svans med harmoniska rörelser är avspänd men vaken och helt fokuserad på sin ryttare. Den är eftergiven i sidorna och bjuder framåt. Den bär sin kropp i balans. För att kunna lösgöra din häst krävs att ryttaren erbjuder ett följsamt stöd som aldrig glappar men där hästen ändå känner sig fri genom en gummibandsliknande kontakt. Läs mer om lösgordhet för att se vilka övningar som är lösgörande. En förutsättning för att vi ska kunna påverka hästens balans riktigt skall vi själva ha koll på vår kropp och följa hästen utan att störa den osv.
utveckling av påskjut:
2. lösgjordhet
3. kontakt/stöd
4. schwung
5. rakriktning
Som ni ser här, upprepar sig punkt 3, 4, detta för att vi nu ska kunna gasa motorn(bakbenen) in i en sviktande hand som tänker rikning mot munnen. Ur lösgjordheten utvecklas schwung genom optimal ryggverksamhet (ryggen sviktar) och ur rakriktningen får vi bättre och bättre balans i hästen vilket gör att den får mer kraft att skjuta på med sina bakben.
Utveckling av bärkraft:
4.schwung
5.rakriktning
6.samling
Ur påtskjutet utvecklas bärighet genom schwungen och samlingen får vi bärkraft då hästen vinklar sina bakben och kraften går uppåt istället för framåt.
För att samla en häst korrekt krävs alltså alltid lösgjordhet rakrikning och schwung.
För att lösgöra krävs takt och (mycket viktigt) stöd och kontakt.
1.takt 2.lösgjordhet 3.stöd 4.schwung 5.rakriktning 6.samling
Jag är principiellt emot att man byter plats i skalan, men jag tycker att ryttarens hand är så viktig att jag skulle kunna sätta stöd, kontakt på första eller andra plats. Jag hävdar nämligen att det i många fall är svårt att lösgöra en häst utan ryttaren erbjuder ett tryggt stöd.
Visar inlägg med etikett utbildningsskalan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett utbildningsskalan. Visa alla inlägg
onsdag 8 december 2010
onsdag 1 september 2010
Byta plats på Utbildningsskalan, reflektioner...
Mycket snack är det om hurvida man kan byta plats på punkterna i utbildningsskalan. Många tränare har sina egna personliga tolkningar och exempelvis på Strömsholm vill hoppa över punkt 2 och 3 eller eventuellt lägga dem senare? Dvs gå från takt-rakriktning-schwung- samling. Vilket är helgalet, ungefär som att be en löpare att från att vara helt kall att springa på full speed och maxprestera. Jag har också hört folk som vill sätta schwung innan lösgjorhet vilket också är en fysisk omöjlighet.
Jag ber er som har tränare som vill ändra till egna ordningar att vara mycket kritiska och be dem förklara. Utbildningsskalan är grunden till klassisk ridlära och samanställt av flera sakkunniga, den är inte bara slumpmässigt ihopsatt utan grundad på hästens fysiologi. Jag är inte motståndare till att man omvärderar gammal information och tänker i nya banor, men då vill jag ha en logisk och beprövad förklaring till detta. Kan vi fråga oss varför tyskarna är så framgångsrika och ledande inom ridsport och utbildning av unghästar? Jo- för att de har ett system som de utbildar beridare och hästar efter. För att det finns en hel yrkeskår som utbildar hästar som har lärt sig systemet.
Man kan jämföra detta med Sverige där vi dock är duktiga på att sköta, ta hand om och respektera våra djur, men vi har inte blivit utbildade, på tränarutbildningarna fårde nyblivna tränarna lära sig att "det inte är så noga" med utbildningsskalan och att man får kasta om ordningen som man vill. Vi är för stolta för att erkänna att vi inte har förstått. Att vi istället går efter Bo tibblins "ridlära" på tränarutbildningar med luddiga förklaringar istället för Ridhandboken som är sammansatt av mästare! Ni som sätt Bo Tibblin på hästryggen och tycker att han klassar ut Herbert Rehbein mfl. räcker upp en hand? Ingen? Nä ok. Jag räckte inte heller upp handen.
Alla punkter i utbildningskalan är beroende av varandra och kan aldrig stå helt ensamma. Att förstå innebörden av alla punkterna krävs redan där mycket kunskap inte minst hur hästens anatomi fungerar och hur den påverkas av att ha en ryttare på ryggen som absolut inte är naturligt för den.
Alla är olika
Man kan konstatera att alla ryttare har olika styrkor och svagheter, detsamma gäller hästarna det är individer och givetvis måste vi anpassa oss efter individen hur vi lägger upp träningen.
Trots detta kan vi fortfarande inte kasta om ordningen i Utb. skalan!!! Däremot kan det vara olika vilka övningar som är mest effektiva på de olika hästarna för att uppnå exempelvis lösgjordhet. Är hästen väldigt känslig i munnen och vill "knäppa av" kommer du aldrig kunna lösgöra den innan din hand är så följsam och hästen vågar lita på att den kan vara i stödet utan att ryttaren kommer att glappa på tygeln dvs punkt 3. kontakt.
En häst kanske blir otroligt lösgjord av mycket galopp tidigt under passet (de flesta) medan en annan som kanske har svårt att bära sig i galoppen först måste bli helt lösgjord i skritt och trav för att sedan kunna hitta balansen i galoppen och då bli lösgjord.
Det jag vill säga är att man anpassar övningarna inom varje punkt efter individen och för det krävs ryttarkänsla, och en ödmjukhet inför hästen signaler.
Jag har skrivit tusen inlägg om utb skalan och jag kommer fortsätta göra det eftersom allt handlar om just detta. Jag drar den igen här.
Grunläggande fas
1. takt
2. lösgjordhet
3. kontakt
Utveckling av påskjut (bakbensaktivitet)
2. lösgjorhet
3. kontakt
4. schwung
5. rakrikting
Utveckling av bärkraft
4. schwung
5. rakriktning
6. samling
Förklaring
I den grundläggande fasen kan man på känsliga hästar kasta om 2 och 3 eller arbeta med dem samtidigt.
Punkt 2 är ett enormt stort utbildningsmål. Det är också här de flesta misstag görs, att vi inte förstår
vikten av lösgjordheten, att det inte går att rakrikta, utveckla schwung eller än mindre samla en häst som inte är eftergiven i sin rygg, söker sig framåt på bettet och avspänt och villigt arbetar med sin ryttare.
När vi talar om kontakt/ stöd vill vi ha ett sug i handen och hästen en kontakt som hela tiden är här. Många talar om "sytråds känsla" jag skulle vilja säga att sytrådskänslan först kommer under sista fasen "utveckling av bärkraft", då hästen är i "uppförsbacke och bär mer vikt på bakkbenen. Innan hästen är där skulle jag vilja påstå att sytrådskänsla är lika fel som att ha en häst som "ligger på". Dvs för lite stöd är lika fel som för mycket. För att erbjuda hästen rätt typ av stöd behöver ryttaren ha så bra balans i sin sits att hon/han kan vara följsam och avspänd i armar och handleder. Då kan ryttarens stöd vara en trygghet för hästen som då förtroendefullt söker stödet. Ryttaren skall då på rakt spår känna att den har samma stöd/känsla i bägge händer. Takten är alltid alltid nummer 1. ryttaren måste lägga hästen i rätt takt för att uppnå balans som är en förutsättning för att hästen skall kunna lösgöras. Takten skall vara ren i alla gångarter och hästen skall bjuda framåt. Bjudning går före formen och allt annat!!
Under arbetet med den grundläggande fasen måste vi smyga in lite basal rakriktning, faktisk från det att vi sitter upp. Av naturen är hästen skev och likaså är vi. Detta gör vi i arbetet med stödet att vi ser till att hästen bjuder jämt på bägge tyglar dvs skjuter på lika mycket med bägge bakben. När hästen är genomsläpplig för (efter grundläggande fas) hjälperna ser vi till att hästen hela tiden spårar med bibehållen bjudning kontakt , schwung. Ur påskjutet utvecklar man shwungen hos hästen och denna är beroende av en sviktande lösgjord rygg. Schwung får under inga omständigheter förväxlas med balanstrav (när häster istället spänner ryggen).
Med detta som utgångsläge arbetar vi också med samlingen och att hästen ska förlägga mer och mer vikt på bakbenen. Detta gör vi genom samlande övningar, och halvhalter, samlande övergångar med bibållen schwung rakriktning och inte minst lösgjordhet!
Jag ber er som har tränare som vill ändra till egna ordningar att vara mycket kritiska och be dem förklara. Utbildningsskalan är grunden till klassisk ridlära och samanställt av flera sakkunniga, den är inte bara slumpmässigt ihopsatt utan grundad på hästens fysiologi. Jag är inte motståndare till att man omvärderar gammal information och tänker i nya banor, men då vill jag ha en logisk och beprövad förklaring till detta. Kan vi fråga oss varför tyskarna är så framgångsrika och ledande inom ridsport och utbildning av unghästar? Jo- för att de har ett system som de utbildar beridare och hästar efter. För att det finns en hel yrkeskår som utbildar hästar som har lärt sig systemet.
Man kan jämföra detta med Sverige där vi dock är duktiga på att sköta, ta hand om och respektera våra djur, men vi har inte blivit utbildade, på tränarutbildningarna fårde nyblivna tränarna lära sig att "det inte är så noga" med utbildningsskalan och att man får kasta om ordningen som man vill. Vi är för stolta för att erkänna att vi inte har förstått. Att vi istället går efter Bo tibblins "ridlära" på tränarutbildningar med luddiga förklaringar istället för Ridhandboken som är sammansatt av mästare! Ni som sätt Bo Tibblin på hästryggen och tycker att han klassar ut Herbert Rehbein mfl. räcker upp en hand? Ingen? Nä ok. Jag räckte inte heller upp handen.
Alla punkter i utbildningskalan är beroende av varandra och kan aldrig stå helt ensamma. Att förstå innebörden av alla punkterna krävs redan där mycket kunskap inte minst hur hästens anatomi fungerar och hur den påverkas av att ha en ryttare på ryggen som absolut inte är naturligt för den.
Alla är olika
Man kan konstatera att alla ryttare har olika styrkor och svagheter, detsamma gäller hästarna det är individer och givetvis måste vi anpassa oss efter individen hur vi lägger upp träningen.
Trots detta kan vi fortfarande inte kasta om ordningen i Utb. skalan!!! Däremot kan det vara olika vilka övningar som är mest effektiva på de olika hästarna för att uppnå exempelvis lösgjordhet. Är hästen väldigt känslig i munnen och vill "knäppa av" kommer du aldrig kunna lösgöra den innan din hand är så följsam och hästen vågar lita på att den kan vara i stödet utan att ryttaren kommer att glappa på tygeln dvs punkt 3. kontakt.
En häst kanske blir otroligt lösgjord av mycket galopp tidigt under passet (de flesta) medan en annan som kanske har svårt att bära sig i galoppen först måste bli helt lösgjord i skritt och trav för att sedan kunna hitta balansen i galoppen och då bli lösgjord.
Det jag vill säga är att man anpassar övningarna inom varje punkt efter individen och för det krävs ryttarkänsla, och en ödmjukhet inför hästen signaler.
Jag har skrivit tusen inlägg om utb skalan och jag kommer fortsätta göra det eftersom allt handlar om just detta. Jag drar den igen här.
Grunläggande fas
1. takt
2. lösgjordhet
3. kontakt
Utveckling av påskjut (bakbensaktivitet)
2. lösgjorhet
3. kontakt
4. schwung
5. rakrikting
Utveckling av bärkraft
4. schwung
5. rakriktning
6. samling
Förklaring
I den grundläggande fasen kan man på känsliga hästar kasta om 2 och 3 eller arbeta med dem samtidigt.
Punkt 2 är ett enormt stort utbildningsmål. Det är också här de flesta misstag görs, att vi inte förstår
vikten av lösgjordheten, att det inte går att rakrikta, utveckla schwung eller än mindre samla en häst som inte är eftergiven i sin rygg, söker sig framåt på bettet och avspänt och villigt arbetar med sin ryttare.
När vi talar om kontakt/ stöd vill vi ha ett sug i handen och hästen en kontakt som hela tiden är här. Många talar om "sytråds känsla" jag skulle vilja säga att sytrådskänslan först kommer under sista fasen "utveckling av bärkraft", då hästen är i "uppförsbacke och bär mer vikt på bakkbenen. Innan hästen är där skulle jag vilja påstå att sytrådskänsla är lika fel som att ha en häst som "ligger på". Dvs för lite stöd är lika fel som för mycket. För att erbjuda hästen rätt typ av stöd behöver ryttaren ha så bra balans i sin sits att hon/han kan vara följsam och avspänd i armar och handleder. Då kan ryttarens stöd vara en trygghet för hästen som då förtroendefullt söker stödet. Ryttaren skall då på rakt spår känna att den har samma stöd/känsla i bägge händer. Takten är alltid alltid nummer 1. ryttaren måste lägga hästen i rätt takt för att uppnå balans som är en förutsättning för att hästen skall kunna lösgöras. Takten skall vara ren i alla gångarter och hästen skall bjuda framåt. Bjudning går före formen och allt annat!!
Under arbetet med den grundläggande fasen måste vi smyga in lite basal rakriktning, faktisk från det att vi sitter upp. Av naturen är hästen skev och likaså är vi. Detta gör vi i arbetet med stödet att vi ser till att hästen bjuder jämt på bägge tyglar dvs skjuter på lika mycket med bägge bakben. När hästen är genomsläpplig för (efter grundläggande fas) hjälperna ser vi till att hästen hela tiden spårar med bibehållen bjudning kontakt , schwung. Ur påskjutet utvecklar man shwungen hos hästen och denna är beroende av en sviktande lösgjord rygg. Schwung får under inga omständigheter förväxlas med balanstrav (när häster istället spänner ryggen).
Med detta som utgångsläge arbetar vi också med samlingen och att hästen ska förlägga mer och mer vikt på bakbenen. Detta gör vi genom samlande övningar, och halvhalter, samlande övergångar med bibållen schwung rakriktning och inte minst lösgjordhet!
lördag 3 juli 2010
lördag 27 mars 2010
Quick fix
Det finns inga genvägar. That´s it. Inte inom något område igentligen. Har du inte förstått grundprinciperna med mattematik kanske du inte blir någon bra doktor i ämnet. Har du inte förstått grunden så kommer det tillbaka och biter dig i arslet... Förr eller senare faller du dit, är det inte i galoppombytena så kanske det blir i skador, felbelastning eller ännu senare i den högre graden av samling. Kanske kan du trockla dig till svåra klasser, men någonstans kommer det att knyta sig om du fuskat dig fram.
Ändå så tror många att bara de har en riktigt fin häst så kan de lära den allt och rida som på tv. Men det räcker inte med att vara en ryttartalang. Det krävs hårt arbete, massvis med hästar och timmar i sadeln samt KVALIFICERAD träning. Tränar du väldigt mycket på fel sätt kommer du inte få några mer resultat än att din häst går sönder. Tyvärr finns det massvis av tränare som inte förstått innebörden av utbildningsskalan. Att bli en skicklig ryttare kräver att du behärskar ridkonstens principer. Att inse att man som ryttare är en idrottsman och att det kräver total kroppsmedvetenhet.
Tänk dig att du får rida Totilas... det ser ju så lätt ut, vilken häst... Men man ska inte luras det kräver en så skicklighet och TOTAL kontroll och följsamhet så det kan man knappt föreställa sig. Hade Totilas varit hos en "vanlig dressyrryttare" hade han förmodligen varit ett monster och dessutom halt. Att rida en känslig häst med mycket rörelse är svårt. Att utveckla en talang som totilas krävs det ett proffs som suttit och gjort alla sina misstag. Någon som förstått hemligheten bakom ridkonst och att det aldrig går att fuska.
Ridkonst handlar nämligen inte om att trycka in en bog som vill falla ut eller att få hästen att lyda och foga sig. Ridkonst handlar om att inse att allt är ditt fel. Trycker hästen ut en bog finns det en orsak till det. Hänger hästen i din hand finns det också en orsak. Jag säger bara en sak: UTBILDNINGSKALAN
Innan vi ens börjar med utbildningsskalan skall ryttaren ha full koll på sin passiva sits och även ha klart för sig vad inverkan handlar om. (VIKThjälper, alla olika tygeltag och hur de påverkar hästen, diagonala och samsidiga hjälper, samt hur och vilken del av benen man driver med och när.)
Den grundläggande fasen med 1.takt-2.lösgjordhet-3.stöd är så viktig att jag inte finner ord. Varje ridpass skall starta med detta, ordningen lösgjordhet och stöd kan man kasta om beroende på häst/ryttare.
I ekipage i lätt klass nivå (till LA6) Borde 50%-100% av passet handla om detta. För ekipage på svår klass nivå borde 25-50%
av passet handla om detta. Nu generaliserar jag grovt men bara för att poängtera hur viktigt det är!
Hur kontrollerar jag att detta fungerar så att jag kan gå vidare???
-Jo, jag kollar att jag kan ändra formen på hästen dvs att den söker sig framåt-nedåt på bettet när jag visar den det. Att den villigt bjuder framåt och likaså väntar på mig. (gasen-bromsen-vändande hjälper) Öronen guppar i sidled och hästen frustar och är nöjd "i min bubbla". Kan du inte ändra formen på hästen så FÅR du inte gå vidare.
Detta ÄR svårt. Men lyckas du med detta har du kommit längre än du tror.
Man startar alltså aldrig ett ridpass med öppna oavsett om man rider på Grand Prix nivå! Det är en samlande rörelse!!! Att samla en häst som inte är lösgjord är i många fall förenat med smärta för hästen!! Därför kommer samling sist (nr.6)
Nästa fas handlar om utveckling av påskjutet dvs. 2.lösgjordhet 3.stöd 4.rakriktning 5.schvung inom denna fas kan man också kasta om ordningen så länge den grundläggande fasen är på plats. Men man kan alltså inte utveckla schvung eller rakrikta en häst som inte är lösgjord. Man kan rakställa hästen utan att den är lösgjord men aldrig rakrikta.
När hästen sen känns liksidig och bjuder jämt med båda bakben in i mina båda tyglar och jag har stenkoll på bakdel och framdel. Kan jag gå vidare med utveckling av bärigheten 5. schvung 6. samling. Även dessa kan du kasta om.
Genom samlande rörelser kommer hästen att förlägga mer vikt på sina bakben och vinkla dess leder. Detta skall inte vara förenat med tvång och negativ stress utan vi ska successivt kräva mer och mer av hästen efter dess förmåga.
mål: GENOMSLÄPPLIGHET.
Jag vill också tillägga att man under passet kanske flera gånger måste återgå till grundläggande fasen om man stöter på motstånd. Det är det som kallas ryttarkänsla. Att veta exakt vart roten till det onda är och vad man kan göra åt det.
Varför tar inte hästen min vänsterskänkel?? hmmm kan det vara så att jag sitter för mycket till vänster och hästen "ramlar" dit och omöjligt kan flytta sig från min vänsterskänkel??? Jo -precis så kan det vara... Varför hänger min häst i högertygeln? Kan det vara så att jag erbjuder den något att hänga i, är för långsam i min hand och inte driver upp den mot min vänster tygel?
hmmm, börja ställ dig själv frågor!!!!!!
Lycka till är ute, detta är den sanna vägen!
KÖP RIDHANDBOKEN 1 & 2 och skaffa dig en tränare som undervisar enligt utbildningsskalan!!!
Ändå så tror många att bara de har en riktigt fin häst så kan de lära den allt och rida som på tv. Men det räcker inte med att vara en ryttartalang. Det krävs hårt arbete, massvis med hästar och timmar i sadeln samt KVALIFICERAD träning. Tränar du väldigt mycket på fel sätt kommer du inte få några mer resultat än att din häst går sönder. Tyvärr finns det massvis av tränare som inte förstått innebörden av utbildningsskalan. Att bli en skicklig ryttare kräver att du behärskar ridkonstens principer. Att inse att man som ryttare är en idrottsman och att det kräver total kroppsmedvetenhet.
Tänk dig att du får rida Totilas... det ser ju så lätt ut, vilken häst... Men man ska inte luras det kräver en så skicklighet och TOTAL kontroll och följsamhet så det kan man knappt föreställa sig. Hade Totilas varit hos en "vanlig dressyrryttare" hade han förmodligen varit ett monster och dessutom halt. Att rida en känslig häst med mycket rörelse är svårt. Att utveckla en talang som totilas krävs det ett proffs som suttit och gjort alla sina misstag. Någon som förstått hemligheten bakom ridkonst och att det aldrig går att fuska.
Ridkonst handlar nämligen inte om att trycka in en bog som vill falla ut eller att få hästen att lyda och foga sig. Ridkonst handlar om att inse att allt är ditt fel. Trycker hästen ut en bog finns det en orsak till det. Hänger hästen i din hand finns det också en orsak. Jag säger bara en sak: UTBILDNINGSKALAN
Innan vi ens börjar med utbildningsskalan skall ryttaren ha full koll på sin passiva sits och även ha klart för sig vad inverkan handlar om. (VIKThjälper, alla olika tygeltag och hur de påverkar hästen, diagonala och samsidiga hjälper, samt hur och vilken del av benen man driver med och när.)
Den grundläggande fasen med 1.takt-2.lösgjordhet-3.stöd är så viktig att jag inte finner ord. Varje ridpass skall starta med detta, ordningen lösgjordhet och stöd kan man kasta om beroende på häst/ryttare.
I ekipage i lätt klass nivå (till LA6) Borde 50%-100% av passet handla om detta. För ekipage på svår klass nivå borde 25-50%
av passet handla om detta. Nu generaliserar jag grovt men bara för att poängtera hur viktigt det är!
Hur kontrollerar jag att detta fungerar så att jag kan gå vidare???
-Jo, jag kollar att jag kan ändra formen på hästen dvs att den söker sig framåt-nedåt på bettet när jag visar den det. Att den villigt bjuder framåt och likaså väntar på mig. (gasen-bromsen-vändande hjälper) Öronen guppar i sidled och hästen frustar och är nöjd "i min bubbla". Kan du inte ändra formen på hästen så FÅR du inte gå vidare.
Detta ÄR svårt. Men lyckas du med detta har du kommit längre än du tror.
Man startar alltså aldrig ett ridpass med öppna oavsett om man rider på Grand Prix nivå! Det är en samlande rörelse!!! Att samla en häst som inte är lösgjord är i många fall förenat med smärta för hästen!! Därför kommer samling sist (nr.6)
Nästa fas handlar om utveckling av påskjutet dvs. 2.lösgjordhet 3.stöd 4.rakriktning 5.schvung inom denna fas kan man också kasta om ordningen så länge den grundläggande fasen är på plats. Men man kan alltså inte utveckla schvung eller rakrikta en häst som inte är lösgjord. Man kan rakställa hästen utan att den är lösgjord men aldrig rakrikta.
När hästen sen känns liksidig och bjuder jämt med båda bakben in i mina båda tyglar och jag har stenkoll på bakdel och framdel. Kan jag gå vidare med utveckling av bärigheten 5. schvung 6. samling. Även dessa kan du kasta om.
Genom samlande rörelser kommer hästen att förlägga mer vikt på sina bakben och vinkla dess leder. Detta skall inte vara förenat med tvång och negativ stress utan vi ska successivt kräva mer och mer av hästen efter dess förmåga.
mål: GENOMSLÄPPLIGHET.
Jag vill också tillägga att man under passet kanske flera gånger måste återgå till grundläggande fasen om man stöter på motstånd. Det är det som kallas ryttarkänsla. Att veta exakt vart roten till det onda är och vad man kan göra åt det.
Varför tar inte hästen min vänsterskänkel?? hmmm kan det vara så att jag sitter för mycket till vänster och hästen "ramlar" dit och omöjligt kan flytta sig från min vänsterskänkel??? Jo -precis så kan det vara... Varför hänger min häst i högertygeln? Kan det vara så att jag erbjuder den något att hänga i, är för långsam i min hand och inte driver upp den mot min vänster tygel?
hmmm, börja ställ dig själv frågor!!!!!!
Lycka till är ute, detta är den sanna vägen!
KÖP RIDHANDBOKEN 1 & 2 och skaffa dig en tränare som undervisar enligt utbildningsskalan!!!
måndag 14 december 2009
Utbildningsskalan
Ja en liten sammanfattning av teorin för Traudi kommer här. Så skönt att bli påmind om alla "självklarheter". Känner att jag blivit mer målveten nu att det faktiskt inte går att fuska sig fram. Man kan inte kompromissa med lösgjordheten. Något som jag ofta gör känner jag med Zabin. Bara han blir lösgjord så är han ju helt fantastisk sen. Det vet jag ju. Så bakläxa på mig och skärpning. Men va bra det kommer bli nu! Om jag bara ser till att hinna hålla honom i trim. Men nu är det förhoppningsvi lite lugnare på jobbet så jag sa kunna träna ordentligt.
En liten uppfräshning av minnet på Utbildningsskalan som elgt min mening vi inte kan kompromissa med!!!
1.Takt
Bestäm den och se till att det blir den takten du vill ha. Anpassa efter din häst, ska den snabbas upp eller lugnas? Var hittar vi bäst balans? Takten skall vara ren i alla gångarter.
2.Lösgjordhet
fysiskt och psykiskt. (detta är en STORT kapitel)Till en början måste DU vara fysisk och psykiskt lösgjord. Lösgörande övningar är: Skänkelvikning OM det utförs korrekt. (inte så många som lyckas med tyvärr) framdelsvändningar. övergångar skritt trav - trav- galopp. Böjda linjer.
3.Stöd / kontakt.
Förbindelse med munnen. Kan byta plats med nr 1. eller 2. Vilket jag ofta gör på mina träningar eftersom jag anser att det är svårt att lösgöra en häst om man inte har löst detta först beroende på häst/ryttare. Traudi berättade också att hon och många tränare (ex Heike Kemmer) anser att detta är en av de viktigaste egenskaper en ryttare ska ha. (en bra hand alltså)
4.Schvung.
Schvungen kommer i takt med att hästen blir lösgjord och rakriktad och mer bärig och genomsläpplig. Ja en annan aspekt vi talade om var just hur vi tillåter schvung med vårt säte. Kasta "sitt emot" och "håll emot" i soptunnan. SITT MED och tillåt ryggen. Svikta i bäckenet och i alla leder. Hästens rygg måste svikta för att vi ska få schvung. Det krävr TEKNIK och tajming. Ju känsligare häst och större gång ju mer kräver det av ryttarens kroppskontrol balans och förmåga att spänna av och svikta.
5.Rakriktning. Detta kan också bytas i ordning, hänger i många fall ihop med lösgjordheten anser jag. Hästen skall bjuda jämt i bägge tyglar. Vi ska kunna rakrikta hästen på böjda och raka spår så att den spårar driver under lika mycket med båda bak och därmed bär sin ryttare jämt med bägge ryggsidor.
Ryttaren behöver här vara effektiv med sina diagonala hjälper som krävs så fort hästen är på böjt spår. Ex. höger skänkel driver in i vänster tygel som förhåller, leder eller vad den vill göra. Huvudsaken är att den inte backar så att man istället bromsar bakbenet som vi vill ha drivande under hästen.
6. Samling. Detta är SISTA punkten. Inte första. Samlande rörelser gör vi när vi har lösgjort hästen och ovanstående fungerar. Samlande rörelser är skolor (öppna, sluta och förvända) piruetter, piaff, passage. Galopp-skritt övergångar. mm.
RID ALLTID EFTER DETTA!!!!
En liten uppfräshning av minnet på Utbildningsskalan som elgt min mening vi inte kan kompromissa med!!!
1.Takt
Bestäm den och se till att det blir den takten du vill ha. Anpassa efter din häst, ska den snabbas upp eller lugnas? Var hittar vi bäst balans? Takten skall vara ren i alla gångarter.
2.Lösgjordhet
fysiskt och psykiskt. (detta är en STORT kapitel)Till en början måste DU vara fysisk och psykiskt lösgjord. Lösgörande övningar är: Skänkelvikning OM det utförs korrekt. (inte så många som lyckas med tyvärr) framdelsvändningar. övergångar skritt trav - trav- galopp. Böjda linjer.
3.Stöd / kontakt.
Förbindelse med munnen. Kan byta plats med nr 1. eller 2. Vilket jag ofta gör på mina träningar eftersom jag anser att det är svårt att lösgöra en häst om man inte har löst detta först beroende på häst/ryttare. Traudi berättade också att hon och många tränare (ex Heike Kemmer) anser att detta är en av de viktigaste egenskaper en ryttare ska ha. (en bra hand alltså)
4.Schvung.
Schvungen kommer i takt med att hästen blir lösgjord och rakriktad och mer bärig och genomsläpplig. Ja en annan aspekt vi talade om var just hur vi tillåter schvung med vårt säte. Kasta "sitt emot" och "håll emot" i soptunnan. SITT MED och tillåt ryggen. Svikta i bäckenet och i alla leder. Hästens rygg måste svikta för att vi ska få schvung. Det krävr TEKNIK och tajming. Ju känsligare häst och större gång ju mer kräver det av ryttarens kroppskontrol balans och förmåga att spänna av och svikta.
5.Rakriktning. Detta kan också bytas i ordning, hänger i många fall ihop med lösgjordheten anser jag. Hästen skall bjuda jämt i bägge tyglar. Vi ska kunna rakrikta hästen på böjda och raka spår så att den spårar driver under lika mycket med båda bak och därmed bär sin ryttare jämt med bägge ryggsidor.
Ryttaren behöver här vara effektiv med sina diagonala hjälper som krävs så fort hästen är på böjt spår. Ex. höger skänkel driver in i vänster tygel som förhåller, leder eller vad den vill göra. Huvudsaken är att den inte backar så att man istället bromsar bakbenet som vi vill ha drivande under hästen.
6. Samling. Detta är SISTA punkten. Inte första. Samlande rörelser gör vi när vi har lösgjort hästen och ovanstående fungerar. Samlande rörelser är skolor (öppna, sluta och förvända) piruetter, piaff, passage. Galopp-skritt övergångar. mm.
RID ALLTID EFTER DETTA!!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)