Det finns lite olika sätt att vända en häst, men jag tänker klargöra de vändande hjälperna enligt klassisk ridlära.
VIKTEN är helt klart nr ett. Har du hästen i balans kan du vända den enbart för vikten. Ju mer hästen sen bår i bärighet och balans ju mndre av övriga hjälper behöver vi.
Hur vänder man för vikten? Det är inte så komplicerat. Du ska helt enkelt vrida din kropp i rörelseriktningen så mycket som du vill att hästen ska vända. Det viktiga här är att undvika att luta sig, eftersom man då tappar balansen och ofta hamnar heltokigt.
Utan med bibehållen bålstabilitet endast vrida om så att din ytter-axel kommer runt. Vikten ska du känna i din inre stygbygel, och innerhöft skall skjutas fram. Dina axlar och hästens axlar ska få samma vinkel precis som dina och hästens höfter.
Tygelhjälper innertygel LEDER och visar vägen INÅT (EJ BAKÅT) och avslutar med att gå framåt mot hästens mun (eftergift). Det ledande tygeltaget måste utföras med känsla och en levande hand så att hästen inte upplever det obehagligt. När hästen följer får den en eftergift. Ytertygel reglerar hur mycket halsböjning jag vill ha. Dvs den ska tillåta och följa med. Vara eftergiven men ändå tillåta ytter-fram att komma runt.
Skänkelhjälper Ytterskänkel driver på ytterbak som ska ta ett stort steg runt, till den ledande innertygeln. Innerskänkel driver på innerbak ur vändningen. Man driver hela tiden till en tygelhjälp. En hjälp fungerar aldrig ensam utan i samverkan.
Vändning till höger 90 grader:
Vrid kroppen, inner höft fram, ytteraxel fram. Ytterskänkel driver till mjukt med känsla visa vägen med ledande inner tygel som snabbt går FRAM när hästen följer.
Visar inlägg med etikett inverkan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett inverkan. Visa alla inlägg
måndag 17 januari 2011
måndag 21 juni 2010
Rätt drivteknik
Nu börjar rannsakan på riktigt efter tävlingen. Jag måste lägga lite energi på min drivteknik och fokusera ännu mer på att förfina skänkelhjälperna. Även om det blivit stor förbättring senaste månaderna i kvickheten för hjälperna så måste det ju bli ännu bättre. Det är otroligt vanligt fel att ryttaren driver med hälen och en uppdragen sådan. En sådan skänkel blir desutom långsam och klämmig. Varvid man får ett "klämmigt svar" från hästen. Långsamma bakben och spänning.
Det är olika hur känsliga hästarna är för "kläm" exempelvis min Wille är ju extrem känslig. Dock påverkar det även hästar som inte blir klämmiga men inte lika uppenbart. För att öva sin drivteknik handlar det mycket om att kunna spänna av i hela benet och använda rätt muskler när man driver.
När man böjjer på knät använder man baksidan av låret och då möter vaden hästens mage. Det är viktigt att man hela tiden har svikt ner i stigbygeln. Sen handlar den om att snabbt som ögat släppa trycket. Snabbare skänkel=snabbare eftergift.=snabbare bakben. Sen är det ju förfining. Kyra beskriver det väldigt bra i sin bot hur inverkan ska ske i flera steg för att bibehålla hästens känslighet. Det är som att åka på en spark först när sparken tappar fart sparkar man igång den igen. Man ska alltså inte förutsätta att hästen inte ska svara och "driva för säkerhets skull". Kolla hela tiden hur lätt tryck kan jag ge? sen ett kraftigare tryck sen spö/sporre. Det brukar räcka med spöt en gång sen har hästen förstått.
Mest effekt brukar det bli på de "lata" hästarna som oftast inte är lata utan snarare känsliga som blivit döva för att skydda sig själva. En vanlig anledning är också att hästen inte bär sig rätt och det är ett stort företag för den att få bakbenen att starta rörelsen.
Den bästa övningen jag har till detta är att rida på en hand längs fyrkanten med tyglarna i yttertygeln (endast lätt kontakt) Det brukar då visa sig om det är en lat eller känslig häst! Oftast det sistnämnda....
Så hem nu och öva drivtekniken! Det ska jag göra!!
Det är olika hur känsliga hästarna är för "kläm" exempelvis min Wille är ju extrem känslig. Dock påverkar det även hästar som inte blir klämmiga men inte lika uppenbart. För att öva sin drivteknik handlar det mycket om att kunna spänna av i hela benet och använda rätt muskler när man driver.
När man böjjer på knät använder man baksidan av låret och då möter vaden hästens mage. Det är viktigt att man hela tiden har svikt ner i stigbygeln. Sen handlar den om att snabbt som ögat släppa trycket. Snabbare skänkel=snabbare eftergift.=snabbare bakben. Sen är det ju förfining. Kyra beskriver det väldigt bra i sin bot hur inverkan ska ske i flera steg för att bibehålla hästens känslighet. Det är som att åka på en spark först när sparken tappar fart sparkar man igång den igen. Man ska alltså inte förutsätta att hästen inte ska svara och "driva för säkerhets skull". Kolla hela tiden hur lätt tryck kan jag ge? sen ett kraftigare tryck sen spö/sporre. Det brukar räcka med spöt en gång sen har hästen förstått.
Mest effekt brukar det bli på de "lata" hästarna som oftast inte är lata utan snarare känsliga som blivit döva för att skydda sig själva. En vanlig anledning är också att hästen inte bär sig rätt och det är ett stort företag för den att få bakbenen att starta rörelsen.
Den bästa övningen jag har till detta är att rida på en hand längs fyrkanten med tyglarna i yttertygeln (endast lätt kontakt) Det brukar då visa sig om det är en lat eller känslig häst! Oftast det sistnämnda....
Så hem nu och öva drivtekniken! Det ska jag göra!!
fredag 8 januari 2010
diagonala hjälper-rid hästen bakifrån & fram
Jag måste reda ut det här med diagonala hjälper. I kapitlet om drivningen skrev jag att höger skänkel driver högerbak och vänster skänkel vänster bak.
Man får ofta höra att man ska"aktivera" bakbenen. Men det är inte så många som kan förklara exakt hur.... (eller har DU fått någon vettig förklaring??) Igentlgen så aktiverar vi bakbenen när vi driver hästen framåt (om hästen har lärt sig den framåtdrivande hjälpen). Det som ofta händer är att vi inte får förbindelsen från drivningen(bakbenen) genom RYGGEN och fram till HANDEN. Så fort handen går detMINSTA bakåt mot magen BROMSAR vi bakbenen. Och där har vi faktiskt den största och vanligaste problemet. Då får vi en häst som inte söker stöd. Det beror inte på att hästen är född sådan utan snarare att ryttaren inte har tillräkligt följsam hand. Högerhand bromsar vänster bak och vänsterhand bramsar högerbak. Precis omvänt kan man alltså driva högerbak in i vänsterhand som i sin tur kan agera på olika sätt.
Vill vi vända kan vi leda vill vi samla kan vi förhålla.
Att göra en förhållning /parad utan att "backa" med handen är svårt och kräver mycket tajming och känsla. Ett exempel på detta kan vara att du är på böjt spår och vill bryta av till skritt. Då är hästen ställd och böjd i innersidan från innerskänkeln till stödet på yttertygel. Kan du då förhålla med tajming när ytterbak ska lyfta men bihåller böjning i bålen kommer du att få ett avbrott över ryggen med aktiva bakben. Att ej förglömma är att ytterskänkel ALLTID ligger och "känner håren" och lurpassar.
Ytterskänkel har kontroll på att ytterban spårar mellan hästens framben på voltspåret. Sitter man i jämnvikt på brukar detta mer eller mindre lösa sig självt. Poängen jag försöker göra i mitt svammel är att man kan antingen rida hästen bakifrån och fram genom att driva in bakbenen utan att bromsa dem eller också störa dem med en bakande hand. Allt för ofta ser jag statiska innertyglar på volten, jag vet att tanken är att ställa och styra men det blir väldigt svårt för hästen som kommer räta ut sig i kroppen och arbeta med ytterbak utanför kroppen.
Om jag får ryttaren att ge efter på innertygeln styra med vikten driva under ytterbak kommer hästen att bära sig igen. SEN kan vi ställa i nacken.
Slutsatsen är att vi påverkar hästen så otroligt mycket med handen. Kan du rida med en hand som erbjuder stöd men som hela tiden tänker framåt så kan du aktivera bakbenen!! Kan du använda diagonala hjälper och placera bakben och bogar så kan du rakrikta din häst och samla den och fortfarande bevara balans med aktiva bakben.
Tänk bara på att samla hästen endast enstaka steg för det är när du rider framåt du får kvaliteten och påskjutet. Tänk också på din vad du gör med din hand när du ska "aktivera bakben" snabb eftergift mjuk snabb och eftergiven hand som bara sätter hästen i balans.
Det var det! nu ska jag ut och rida på aktiva bakben! Ses i stallet;-)
Man får ofta höra att man ska"aktivera" bakbenen. Men det är inte så många som kan förklara exakt hur.... (eller har DU fått någon vettig förklaring??) Igentlgen så aktiverar vi bakbenen när vi driver hästen framåt (om hästen har lärt sig den framåtdrivande hjälpen). Det som ofta händer är att vi inte får förbindelsen från drivningen(bakbenen) genom RYGGEN och fram till HANDEN. Så fort handen går detMINSTA bakåt mot magen BROMSAR vi bakbenen. Och där har vi faktiskt den största och vanligaste problemet. Då får vi en häst som inte söker stöd. Det beror inte på att hästen är född sådan utan snarare att ryttaren inte har tillräkligt följsam hand. Högerhand bromsar vänster bak och vänsterhand bramsar högerbak. Precis omvänt kan man alltså driva högerbak in i vänsterhand som i sin tur kan agera på olika sätt.
Vill vi vända kan vi leda vill vi samla kan vi förhålla.
Att göra en förhållning /parad utan att "backa" med handen är svårt och kräver mycket tajming och känsla. Ett exempel på detta kan vara att du är på böjt spår och vill bryta av till skritt. Då är hästen ställd och böjd i innersidan från innerskänkeln till stödet på yttertygel. Kan du då förhålla med tajming när ytterbak ska lyfta men bihåller böjning i bålen kommer du att få ett avbrott över ryggen med aktiva bakben. Att ej förglömma är att ytterskänkel ALLTID ligger och "känner håren" och lurpassar.
Ytterskänkel har kontroll på att ytterban spårar mellan hästens framben på voltspåret. Sitter man i jämnvikt på brukar detta mer eller mindre lösa sig självt. Poängen jag försöker göra i mitt svammel är att man kan antingen rida hästen bakifrån och fram genom att driva in bakbenen utan att bromsa dem eller också störa dem med en bakande hand. Allt för ofta ser jag statiska innertyglar på volten, jag vet att tanken är att ställa och styra men det blir väldigt svårt för hästen som kommer räta ut sig i kroppen och arbeta med ytterbak utanför kroppen.
Om jag får ryttaren att ge efter på innertygeln styra med vikten driva under ytterbak kommer hästen att bära sig igen. SEN kan vi ställa i nacken.
Slutsatsen är att vi påverkar hästen så otroligt mycket med handen. Kan du rida med en hand som erbjuder stöd men som hela tiden tänker framåt så kan du aktivera bakbenen!! Kan du använda diagonala hjälper och placera bakben och bogar så kan du rakrikta din häst och samla den och fortfarande bevara balans med aktiva bakben.
Tänk bara på att samla hästen endast enstaka steg för det är när du rider framåt du får kvaliteten och påskjutet. Tänk också på din vad du gör med din hand när du ska "aktivera bakben" snabb eftergift mjuk snabb och eftergiven hand som bara sätter hästen i balans.
Det var det! nu ska jag ut och rida på aktiva bakben! Ses i stallet;-)
söndag 6 december 2009
Inverkan-skänkeln
Skänkeln e bra att ha. Varje gång du använder skänkeln säger du till hästen att gasa, vilket den gör med motorn som är bakbenen. Höger-skänkel = höger bak, vänster skänkel= vänster bak. Vi kan alltså påverka på vilket sätt hästen gasar på det sättet vi använder skänkeln. Ett vanligt fel är att vi driver alldeles för mycket och på fel sätt utan att få svar från hästen. Att man inte får önskad reaktion från hästen kan bero på olika orsaker. Oftast är inte hästen i balans så at de blir svårt för den att driva med snabb reaktion under kroppen. Viktig är dock att vi är konsekventa och tydliga gentemot hästen vad de är vi vill. Driver du med ett tryck och inte får något svar är det förkastligt att fortsätta att driva i vare steg utan att det händer något och hästen vänjer sig snart vid att att få skänkel i varje steg men förstår inte betydelsen av den.
Istället vill jag att ryttaren tänker på hur hon /han driver. Det är vikigt att vi strävar efter att komunicera med små medel och för at då få en häst som är helt fokuserad att följa minsta vink så måste hästen få en chans att lyssna på en minimal hjälp. Så tänk i flera steg. nudda-kraftigare hjälp sen spö eller sporre följt av total eftergift. Belöningen för hästen är ju när vi inte gör något samt at den hamnar i ett komfort läge när den är i balans. Hästar är otroligt läraktiga, och det är ju vi som måste vara duktiga pedagoger och förklara för hästen varför den ska följa oss! Tillbaka till drivtekniken... En klämmig skänkel ger en klämmig häst. Så sluta gnid och tänkistället snabba impulser ör snabba bakben.
Det svåra med ridningen är ju att ha en sådan kroppskontroll att vi kan vara så kvicka och tajmade med våra hjälper!! Så öva öva öva. När man driver med underskänkeln skall alltså benen pendla så at man använder musklerna på baksida lår.
För att ha en bra tajmad skänkel krävs återigen den där balansen jag tjatar om. Ett vanligt fel är också at vi sitter emot samtidigt som vi driver, den kombon funkar inte heller eftersom hästen då låser ryggen när den igentligen behöver svikta upp med ryggen för att få kraft med bakbenen under sig. Så tillå med din sviktande höft att hästen får plats att komma upp med ryggen och att även du tänker framåt i drivningen (utan att vara före hästen i rörelsen). Detta övar man bäst genom övergångar och tempoväxlingar.
Tänk på at sänka kraven när du övar på att förbättra din inverkansteknik och fokusera istället på känslan och svaren från hästen. Var tydlig i språket och krångla inte till det. Strunta i hästens form det är helt ovikigt i sammanhanget. När gasen, bromsen och språket blir tydligt kommer lösgjordheten och därmed även en lösgjord överlinje och hals. (om vi har en sviktande tillåtanade hand).
Har du en ouppmärksam häst så bör du se över din inverkan!!! Det går mycket snabbare än man tror de handlar endast om konsekvens!
Istället vill jag att ryttaren tänker på hur hon /han driver. Det är vikigt att vi strävar efter att komunicera med små medel och för at då få en häst som är helt fokuserad att följa minsta vink så måste hästen få en chans att lyssna på en minimal hjälp. Så tänk i flera steg. nudda-kraftigare hjälp sen spö eller sporre följt av total eftergift. Belöningen för hästen är ju när vi inte gör något samt at den hamnar i ett komfort läge när den är i balans. Hästar är otroligt läraktiga, och det är ju vi som måste vara duktiga pedagoger och förklara för hästen varför den ska följa oss! Tillbaka till drivtekniken... En klämmig skänkel ger en klämmig häst. Så sluta gnid och tänkistället snabba impulser ör snabba bakben.
Det svåra med ridningen är ju att ha en sådan kroppskontroll att vi kan vara så kvicka och tajmade med våra hjälper!! Så öva öva öva. När man driver med underskänkeln skall alltså benen pendla så at man använder musklerna på baksida lår.
För att ha en bra tajmad skänkel krävs återigen den där balansen jag tjatar om. Ett vanligt fel är också at vi sitter emot samtidigt som vi driver, den kombon funkar inte heller eftersom hästen då låser ryggen när den igentligen behöver svikta upp med ryggen för att få kraft med bakbenen under sig. Så tillå med din sviktande höft att hästen får plats att komma upp med ryggen och att även du tänker framåt i drivningen (utan att vara före hästen i rörelsen). Detta övar man bäst genom övergångar och tempoväxlingar.
Tänk på at sänka kraven när du övar på att förbättra din inverkansteknik och fokusera istället på känslan och svaren från hästen. Var tydlig i språket och krångla inte till det. Strunta i hästens form det är helt ovikigt i sammanhanget. När gasen, bromsen och språket blir tydligt kommer lösgjordheten och därmed även en lösgjord överlinje och hals. (om vi har en sviktande tillåtanade hand).
Har du en ouppmärksam häst så bör du se över din inverkan!!! Det går mycket snabbare än man tror de handlar endast om konsekvens!
onsdag 2 december 2009
inverkan-vikten
AAAh vikten, mitt favoritämne. Vikten av vikten är det inte många som förstår. Fantastiskt tråkigt skämt. Nej, men vikten är det absolut viktigaste redskap man har för att inverka på hästen, vi gör det hela tiden varesig vi vill eller inte. Vikten ställer ofta till det för oss utan att vi många gånger förstår det. Ibland stämmer ju inte känslan med verkligheten. Det är då man behöver en spegel, en tränare .. eller ännu bättre förmågan att söka svaren hos hästen.
Faktum är att hästen kommer att försöka kompensera för ryttarens vikt, ofta genom att skjuta ut en bog, ett bakben eller bara tränga åt det håll ryttaren lägger vikten. Har man kommit riktigt långt med sin häst kan man kasta bort tyglarna och rida runt bara utifrån vikten. Det finns ju exempel på det, men för att vi ska våga strunta i träns och dylikt krävs att vi kommit otroligt långt med vår häst, 100% förtroende, ledarskap och trygghet. Där är vi ju inte än så många av oss, men man kan tänka över det och fundera på hur nära vi kan komma... Det är åtminståne en känsla att eftersträva!!
En missuppfattning när man lägger vikten åt ena eller andra hållet är att många ryttare vill luta sig, då lurar man sig i många fall då resultatet av detta endast blir att man lägger vikten åt andra hållet och viker sig i midjan. Rätt sätt är istället att känna att ryggraden ligger kota på kota och sträcker sig uppåt och sen vrider du dig i rörelseriktningen så att den yttre axeln kommer runt, likaså blicken och naveln i rörelseriktningen kan man också tänka. Viktigt är också att den inre höften skjuts fram så att man får rätt vinkel på bäckenet.
Ett rättesnöre är att tänka att hästens höft ska ha samma vinkel som ryttarens och hästens skuldror samma vinkel som ryttarens- sett uppifrån. Tänk dig hur det ser ut när hästen går på ett voltspår. Ju mindre volten är ju mer får ryttaren vrida sig med inner höft och ytter axel fram. Då hamnar också alla hjälper där de ska vara, innerskänkel ligger fram osv. Mycket vanligt är att ryttaren sitter snett, och hela tiden lägger vikten mer på ena rygghalvan på hästen. Detta ofta i kombination med att hästen sätter ryttaren snett. Varför gör hästen det? Jo- den är inte rakriktad och bär inte jämt med båda bakbenen under kroppen. Detta vill vi ryttare ofta "böja igenom" den sidan som uppfattas som stum, vilket ofta bara sätter hästen ännu mer ur balans eftersom vi fortfarande sitter på fel sittben. (ofta vill vi "få loss" högersidan när vi sitter på vänstersidan) Eftersom vi själva också är starkare i vår ena sida så eskalerar ofta problemet. Hur ska man nu komma till rätta med detta??
Först och främst genom att förstå problematiken. Sen genom att faktiskt kunna få hästen att arbeta jämt med båda bakbenen så att vi får ett jämt sug i båda tyglarna.Lägger hästen huvudet på sne, tränger åt ena hållet vet du att hästen inte bär dig jämt på båda bak. Driver hästen och bär lika mycket med båda bak kommer den också att bära sin rygg lika högt på bägge sidor och ryttaren kommer då inte att kasa ner på ena sidan. Är ryttaren däremot väldigt skev i sin kropp kommer det att bli problem att rakrikta hästen. Detta får man då arbeta intensivt med utan häst som ryttare genom stretching eventuella behandlingar samt träning av båda sidor i kroppen. Hästen kanske bör ridas av en annan ryttare en tid för att få bukt på roblemet. Ofta är man uppdragen i ena bäckenet (ofta höger) där man har mer muskulatur men musklerna är korta. Man kan testa sig själv genom att lägga upp benet framför sig på ett bord med vikt knä så att "underskänkeln" ligger framför dig på bordskanten. Det blir då tydligt var man behöver stretcha.
Om vi ska återgå till att inverka med vikten handlar det mycket om att söka svaren hon hästen, när svänger den? Öva i skritt och vrid dig i rörelseriktningen, rid olika linjer sen kommer du att komma framtill att det inte finns något annat sätt att vända på. Komunikationen blir fantastisk. Spänn av och känn och börja komunicera genom kroppen med din häst...
Faktum är att hästen kommer att försöka kompensera för ryttarens vikt, ofta genom att skjuta ut en bog, ett bakben eller bara tränga åt det håll ryttaren lägger vikten. Har man kommit riktigt långt med sin häst kan man kasta bort tyglarna och rida runt bara utifrån vikten. Det finns ju exempel på det, men för att vi ska våga strunta i träns och dylikt krävs att vi kommit otroligt långt med vår häst, 100% förtroende, ledarskap och trygghet. Där är vi ju inte än så många av oss, men man kan tänka över det och fundera på hur nära vi kan komma... Det är åtminståne en känsla att eftersträva!!
En missuppfattning när man lägger vikten åt ena eller andra hållet är att många ryttare vill luta sig, då lurar man sig i många fall då resultatet av detta endast blir att man lägger vikten åt andra hållet och viker sig i midjan. Rätt sätt är istället att känna att ryggraden ligger kota på kota och sträcker sig uppåt och sen vrider du dig i rörelseriktningen så att den yttre axeln kommer runt, likaså blicken och naveln i rörelseriktningen kan man också tänka. Viktigt är också att den inre höften skjuts fram så att man får rätt vinkel på bäckenet.
Ett rättesnöre är att tänka att hästens höft ska ha samma vinkel som ryttarens och hästens skuldror samma vinkel som ryttarens- sett uppifrån. Tänk dig hur det ser ut när hästen går på ett voltspår. Ju mindre volten är ju mer får ryttaren vrida sig med inner höft och ytter axel fram. Då hamnar också alla hjälper där de ska vara, innerskänkel ligger fram osv. Mycket vanligt är att ryttaren sitter snett, och hela tiden lägger vikten mer på ena rygghalvan på hästen. Detta ofta i kombination med att hästen sätter ryttaren snett. Varför gör hästen det? Jo- den är inte rakriktad och bär inte jämt med båda bakbenen under kroppen. Detta vill vi ryttare ofta "böja igenom" den sidan som uppfattas som stum, vilket ofta bara sätter hästen ännu mer ur balans eftersom vi fortfarande sitter på fel sittben. (ofta vill vi "få loss" högersidan när vi sitter på vänstersidan) Eftersom vi själva också är starkare i vår ena sida så eskalerar ofta problemet. Hur ska man nu komma till rätta med detta??
Först och främst genom att förstå problematiken. Sen genom att faktiskt kunna få hästen att arbeta jämt med båda bakbenen så att vi får ett jämt sug i båda tyglarna.Lägger hästen huvudet på sne, tränger åt ena hållet vet du att hästen inte bär dig jämt på båda bak. Driver hästen och bär lika mycket med båda bak kommer den också att bära sin rygg lika högt på bägge sidor och ryttaren kommer då inte att kasa ner på ena sidan. Är ryttaren däremot väldigt skev i sin kropp kommer det att bli problem att rakrikta hästen. Detta får man då arbeta intensivt med utan häst som ryttare genom stretching eventuella behandlingar samt träning av båda sidor i kroppen. Hästen kanske bör ridas av en annan ryttare en tid för att få bukt på roblemet. Ofta är man uppdragen i ena bäckenet (ofta höger) där man har mer muskulatur men musklerna är korta. Man kan testa sig själv genom att lägga upp benet framför sig på ett bord med vikt knä så att "underskänkeln" ligger framför dig på bordskanten. Det blir då tydligt var man behöver stretcha.
Om vi ska återgå till att inverka med vikten handlar det mycket om att söka svaren hon hästen, när svänger den? Öva i skritt och vrid dig i rörelseriktningen, rid olika linjer sen kommer du att komma framtill att det inte finns något annat sätt att vända på. Komunikationen blir fantastisk. Spänn av och känn och börja komunicera genom kroppen med din häst...
tisdag 1 december 2009
Inverkan-handen
My god jag vet inte viken ende jag ska börja i. Om handen kan vi nog skriva en bok tror jag. Ett ämne som är outtömligt. Jag skulle vilja börja med att säga att för ha en bra hand krävs att man först och främst är balanserad och och avspänd. Innan dess är det i stort sett lönlöst att prata om handen eftersom det då blir fel fokus för ryttaren. När ryttaren kan spänna av i sadeln kan hon/han spänna av i armen. Utan avspända armar kan man inte uppå en bra hand. Thats it. Hästmunnen är känslig och allt du gör där kommer att få konsekvenser. Ofta yttrar det sig i rygg och bakben på ett positivt men tyvärr oftast ett negativt sätt.
Ett bakåtsträvande tygeltag bromsar ett diagonalt bakben. Så rider vi hästarna framifrån och bak. Så fort du tagit ett tygeltag bakåt har du bromsat i motorn, =bakbenen. Det är INGEN och allra minst jag som påstått att det är enkelt att rida (förutom möjligen min pojkvän;-). Då hade vi ju alla ridit Grand Prix eller hur? De jag däremot VET är att det har otroligt stor betydelse på vilket sätt vi inverkar med handen. 1) Avspänd arm HELA TIDEN! 2)Tummen som högsta punkt med något invinklad handled. 3)RÖRLIG handled det är en LED.4) Kontakt som sviktar.
Kan vi åstakomma ovanstående punkter så har vi kommit långt. kontakt=connection. Får mig att tänka på ström och en lampa som tänds och släcks... Då har vi ingen connection. Jag ser allt för mycket lampor som tänds och släcks... om en lite så blir det glapp i strömmen...
I en drömvärld kan vi kontrollera hästen enbart genom vikten som är nästa kapitel. Men först behöver vi connection om vi ska sätta samman våra hjälper från drivningen (bakbenenen)genom ryggen (tillåtande följsamt säte)till hästmunnen (en hand som möter och ger trygghet).
Men HUR är då denna kontakt?? Det beror helt på dina armar och din följsamhet i handled.
Det jag vill ha är en tillåtande puddingaktik kontakt där hästen får lov att bära sitt eget huvud men sammtidigt känner en trygghet i kontakten och VILL fram till stödet. Vill hästen inte söka kontakt har du inte en tillräkligt bra hand för din häst. Dagens hästar är många höga i blod, nerviga och tittiga och extremt känsliga. De kräver spaggetti pugging armar men KONTAKT.
En känslig häst kräver i många fall mer kontakt en mer "avtrubbad" häst, att glappa på tygeln (släcka o tända lampan) är ingen bra grej och det är ibland otroligt lite som krävs för att hästen ska bli osäker på din hand. Annars kommer hästen bli rädd för handen och söka sig bort från stödet på olika sätt. Den knäpper av, drar upp huvudet eller är bara otillfreds och trycker mot handen.Det samma gäller om en ryttare säger - min häst hänger sig på bettet: Då har ryttaren samtidigt berättat att hon/han är för långsam i handen. Med för långsam hand menar jag för långsam på att ge eftergift. En bra hand är följsam framåt den har rätt handställnng och en handled som kan vika sig och ge efter snabbt. Handen går ALDRIG bakåt. Den begränsar eller låser inte hästens naturliga halsrörelse. En bra övning är att träna sin hand i skritt och ha samma kontakt med hästens mun hela tiden när den pendlar fram och tillbaka med halsen och huvudet. Så mycket halsrörelse som möjligt vill man eftersträva eftersom hästen använder halsen som balansstång i skritt!
Ett bakåtsträvande tygeltag bromsar ett diagonalt bakben. Så rider vi hästarna framifrån och bak. Så fort du tagit ett tygeltag bakåt har du bromsat i motorn, =bakbenen. Det är INGEN och allra minst jag som påstått att det är enkelt att rida (förutom möjligen min pojkvän;-). Då hade vi ju alla ridit Grand Prix eller hur? De jag däremot VET är att det har otroligt stor betydelse på vilket sätt vi inverkar med handen. 1) Avspänd arm HELA TIDEN! 2)Tummen som högsta punkt med något invinklad handled. 3)RÖRLIG handled det är en LED.4) Kontakt som sviktar.
Kan vi åstakomma ovanstående punkter så har vi kommit långt. kontakt=connection. Får mig att tänka på ström och en lampa som tänds och släcks... Då har vi ingen connection. Jag ser allt för mycket lampor som tänds och släcks... om en lite så blir det glapp i strömmen...
I en drömvärld kan vi kontrollera hästen enbart genom vikten som är nästa kapitel. Men först behöver vi connection om vi ska sätta samman våra hjälper från drivningen (bakbenenen)genom ryggen (tillåtande följsamt säte)till hästmunnen (en hand som möter och ger trygghet).
Men HUR är då denna kontakt?? Det beror helt på dina armar och din följsamhet i handled.
Det jag vill ha är en tillåtande puddingaktik kontakt där hästen får lov att bära sitt eget huvud men sammtidigt känner en trygghet i kontakten och VILL fram till stödet. Vill hästen inte söka kontakt har du inte en tillräkligt bra hand för din häst. Dagens hästar är många höga i blod, nerviga och tittiga och extremt känsliga. De kräver spaggetti pugging armar men KONTAKT.
En känslig häst kräver i många fall mer kontakt en mer "avtrubbad" häst, att glappa på tygeln (släcka o tända lampan) är ingen bra grej och det är ibland otroligt lite som krävs för att hästen ska bli osäker på din hand. Annars kommer hästen bli rädd för handen och söka sig bort från stödet på olika sätt. Den knäpper av, drar upp huvudet eller är bara otillfreds och trycker mot handen.Det samma gäller om en ryttare säger - min häst hänger sig på bettet: Då har ryttaren samtidigt berättat att hon/han är för långsam i handen. Med för långsam hand menar jag för långsam på att ge eftergift. En bra hand är följsam framåt den har rätt handställnng och en handled som kan vika sig och ge efter snabbt. Handen går ALDRIG bakåt. Den begränsar eller låser inte hästens naturliga halsrörelse. En bra övning är att träna sin hand i skritt och ha samma kontakt med hästens mun hela tiden när den pendlar fram och tillbaka med halsen och huvudet. Så mycket halsrörelse som möjligt vill man eftersträva eftersom hästen använder halsen som balansstång i skritt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)