torsdag 23 december 2010
Rid med nosen fram!
Tänk att det är ett spdant "inrotat" begrepp att till varje pris tvinga ner hästens huvud och därmed även ofta med följd av hästen viker in huvudet. Den stora väsentliga skillnaden, är faktiskt hästens förtroende för sin ryttare. När vi tvingar in hästens huvud tar vi bort dess försvar. Hästen är på mycket svår att lösgöra inte minst mentalt. Men det är ju ofta den lätta vägen, eftersom de andra alternativet: ett förtroende från hästens sida där den söker ryttarens hand kräver betydligt mer skicklighet och känsla från ryttaren. Framförallt krävs det av ryttaren att hon eller han ska vilja förstå sin häst och "ge" sin kropp och själ. En deltiden häst kommer instinktivt "protestera" när ryttaren tar tyglarna. Den kommer antingen vika in huvudet (för att komma undan handen) eller dra upp huvudet och trycka emot för att försvara sig. Kan vi tänka oss in lite i hästens situation? Munnen är av kött och blod! Tänk på hur du introducerar din kontakt ned hästens mun. TAR du tyglarna(roffar åt dig dom) eller smyger du upp dom och lugnt bara erbjuder en följsam kontakt? När hästen förtoendefullt söker ryttarens hand kommer nosen vara längst fram, ryttaren kan då driva hästen bakifrån till stöden. Kom ihåg att för lite stöd är lika fel som för mycket. Dvs hästen ska varken hamna framför eller bakom stödet. Hösten ska söka ryttaren erbjuda och tillåta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det här borde hängas upp på ridhusväggarna som en liten "reminder" till oss ryttare.
SvaraRaderaDet där är ju en väldigt svår avvägning. Jag rider på en ridskola och har därmed olika hästar nästan varje gång jag rider. Jag har en känsla av att det är svårare att få en ridskolehäst till att gå i form=eftergift. Vad har du för teori angående det? För övrigt tycker jag att du har en väldigt informativ blogg! Jag rider på Askims Ridklubb och det är väl inte så långt ifr¨n där du verkar, eller?
SvaraRaderaOh, måste ju få tipsa om ngt jag hittade på Youtube.
SvaraRaderaDet är en gubbe som har filmat uppvärmning inför en dressyrtävling av Isabell Werth, Nicole Uphoff och Dr Reiner Klimke. Han kommenterar en del i videorna...men det är egentligen Klimke som jag tycker du ska titta på...WOAW!!!
http://www.youtube.com/watch?v=pzG-0TyTuMs&NR=1
Detta är Klimke-videon men du kan hitta de andra i högerspalten. Bill Woods heter han som filmat och kommenterar.
Klimke har alltid varit en favorit hos mig!
väldigt bra inlägg! :) Allt för få betonar det. En samling måste alltid börja med mental "lösgjordhet" därefter kan den fysiska komma. Det förklarar varför alla slags "hjälptyglar" kan slängas i soporna.
SvaraRaderaAnn, det har du rätt i! Många reminders borde hängas i ridhusen, viktigast är att ha en lapp där det står " I DETTA RIDHUS RESPEKTERAR VI HÄSTARNA". Ulla, det är givetvis svårare med ridskolehästarna som rids av många olika ryttare. De har ofta redan "stängt av" sin känslighet, men det går faktiskt att väcka känsligheten hos alla hästar. Det viktiga är att man ständigt försöker arbeta med sin egen inverkan oavsett vilken häst man sitter på, att man försöker öppna upp sig för att komunicera med just den individen. Att man är avspänd och trygg så hästen vågar lita på en. Jag håller till i Härryda så det är ju inte så långt från Askim, det stämmer.
SvaraRaderaJuliana, tack för tipset, jag ska kika på videon. Klimke känner jag väl till, har ett gäng böcker skrivna av honom hemma.
Anna, Vi startar med att kasta graman-tygeln i soporna. Graman missbruk kan förstöra hästarna för livet. Väldigt svårt att reparera..
Och återigen med det enda syftet att "tvinga hästen" och ta bort dess försvar. Den där ordningen och att samlingen alltid kommer sist är det jag försöker predika, utbildningsskalan.... :-) God fortsättning på er!