Den röda tråden i häst och ryttarutbildning- därför behöver vi utbildningsskalan

Jag kan inte tala nog om detta ämne... so here I go again... Jag fick nyligen en fråga av en läsare angående var den röda tråden är. Det finns bara ett svar på den frågan : utbildningsskalan är den röda tråden inom klassisk dressyr. Låt ingen gammal "självlärd" dressyrkärring/gubbe säga något annat!!!

I sverige är vi så himla stressade om vad HÄSTEN ska lära sig när den är tre, fyra , fem, sex osv. Vi har helt missat att ridning är en KONST och någon VI ska lära oss. VI ska lära oss att förstå hästen inte tvärtom. Många förväxlar därför utbildningsskalan med olika moment hästen ska lära sig i olika åldrar, detta är alltså fel.

Utbildningsskalan är ett system med sex punkter inbördes beroende av varandra indelade i tre kategorier.

grundläggande fas / utveckling av påskjut / utveckling av bärkraft.

I denna ordning rider man varje pass. Av någon anledning vill vi människor ständigt hitta genvägar och quickfix. Det är som att strunta i att lära sig plus och minus och gå direkt på ekvationerna i matematik. Allt för ofta ser man hur folk sätter sig ner på spända ryggar och rider hästarna "framifrån och bak" genom att samla hästarna innan de är lösgjorda.

Hur ska man då kunna följa utbildningsskalan vid varje pass?
Först måste man förstå teorin bakom och veta exempelvis vilka övningar som är lösgörande osv.
Man måste förstå vad som är påskjut och bärkraft, skillnaden mellan rakriktning och rakställning samt hur man utvecklar hästens schwung samt hur man gör en riktig halvhalt.

Har man inte kommit så långt i sin ridutbildning skall man fokusera enbart på den

grundläggande fasen:

1. takt
2. lösgjordhet
3. kontakt/stöd

Lösgjordhet är det största utbildningsmålet, när hästen är psykiskt och fysiskt lösgjord. suger den på bettet, frustar, bär sin svans med harmoniska rörelser är avspänd men vaken och helt fokuserad på sin ryttare. Den är eftergiven i sidorna och bjuder framåt. Den bär sin kropp i balans. För att kunna lösgöra din häst krävs att ryttaren erbjuder ett följsamt stöd som aldrig glappar men där hästen ändå känner sig fri genom en gummibandsliknande kontakt. Läs mer om lösgordhet för att se vilka övningar som är lösgörande. En förutsättning för att vi ska kunna påverka hästens balans riktigt skall vi själva ha koll på vår kropp och följa hästen utan att störa den osv.

utveckling av påskjut:

2. lösgjordhet
3. kontakt/stöd
4. schwung
5. rakriktning

Som ni ser här, upprepar sig punkt 3, 4, detta för att vi nu ska kunna gasa motorn(bakbenen) in i en sviktande hand som tänker rikning mot munnen. Ur lösgjordheten utvecklas schwung genom optimal ryggverksamhet (ryggen sviktar) och ur rakriktningen får vi bättre och bättre balans i hästen vilket gör att den får mer kraft att skjuta på med sina bakben.

Utveckling av bärkraft:

4.schwung
5.rakriktning
6.samling

Ur påtskjutet utvecklas bärighet genom schwungen och samlingen får vi bärkraft då hästen vinklar sina bakben och kraften går uppåt istället för framåt.
För att samla en häst korrekt krävs alltså alltid lösgjordhet rakrikning och schwung.
För att lösgöra krävs takt och (mycket viktigt) stöd och kontakt.

1.takt 2.lösgjordhet 3.stöd 4.schwung 5.rakriktning 6.samling

Jag är principiellt emot att man byter plats i skalan, men jag tycker att ryttarens hand är så viktig att jag skulle kunna sätta stöd, kontakt på första eller andra plats. Jag hävdar nämligen att det i många fall är svårt att lösgöra en häst utan ryttaren erbjuder ett tryggt stöd.