slappna av!

Det är hela hemligheten. Avspänd spänst och genomsläpplighet. Ju mer du kan spänna av när du rider ju bättre kommer du att kunna komunicera med din häst. Tänk så här, hur vill du att hästen skal vara? Hur förstår hästen vad du vill? Jo-när du bekräftat med eftergift (då menar jag tygel, säte och skänkel). Oftast räcker det med att just spänna av. Omedelbart kommer du få svaret av hästen. Missförstå mig rätt jag är inte ute efter ett såsigt ekipage där hästen är hundra meter lång... Jag är ute efter en mottaglig ryttare och en mottaglig häst med 100 % förtroende och samspel. Tillsammans ska ni stråla. Tänk på när du sett ett riktigt bra ekipage på dressyrbanan, ett ekipage som berört och gett dig gåshud.. Har det varit en spänd ryttare och en spänd häst? Förmodligen inte... Snarare kanske är det som imponerar mest den 100% iga fokusen och hur ryttare och häst är i total harmoni, trivs och njuter av arbetet. Trivs med varann.

Om målet är att komma någonstans i närheten, måste vi förstå hur vi mest framgångsrikt får hästen avspänd och ambitiös, hur vi kan motivera den till att vilja göra sitt yttersta. Hur gör vi det då? Genom eftergift... om och om igen, bekräfta hästen och gör den till en "beröm fiskare". Spänn av. Njut var öppen för hästens signaler. Kräver du att hästen ska ge ge och ge så är det bara att försöka ge tillbaka. Vad ska vi ge då? Positiv energi och eftergift. Ju snabbare du kan ge efter ge snabbare kommer hästen att komunicera på samma sätt tillbaka. Förutse hela tiden hur hästen svarar genom att spänna av, om inte möt eventuell spänning med avspänning.

Jag blir så trött så jag döööör när folk pratar om hästarna hit och dit, skyller på hästen och heller inte kan ge erkännande till de ryttare som har framgång, hästen var ju så fin.... Självklart spelar hästmaterialet in alla hästar är inte elitidrottare men jag är av den bestämda åsikten att en skicklig ryttare kan få vilken hät som helst att i allafall prestera på toppen av sin kapacitet.

Det handlar om ryttaren och ryttarens vilja och hunger att bli ännu skickligare, lära sig mer och vara öppen för vad som hela tiden levereras från hästen. Kika på Edward Gaal och Tortilas, visst blir man bländad av hästens rörlighet, men titta lite närmare på andra saker, finns det något ovilligt spänt? Sitter Edward någonsin emot rörelsen och krampar?