Gästbloggare Sophie Hall: Hur ofta säger du nej?

Här kommer ett inlägg från gästbloggare Sophie Hall!! Min skickliga och kloka vän och "kollega" som jag också själv anlitar. Sophie anlitas flitigt till bland annat lastträning och annan markträning vid hanteringsproblem eller bara för en bättre kommunikation. Utöver det är hon hovslagare och har lite småskalig avel. Rider gör hon mest utan huvudlag... 

Sophie:

Hur ofta säger du Nej?

Ibland behöver man säga nej, några saker jag alltid säger nej till är om hästen försöker gå på mig, eller gör något som blir farligt för den själv eller andra.

För det allra mesta och hästen gör något oönskat är min känsla mer "njä inte det jag var ute efter, testa igen". Inte speciellt sällan kan jag tom tacka ja till det hästen erbjöd, även om det inte var min plan från början. Detta gör att hästen vet att den är delaktig i träningen och att den inte känner sig kritiserad. Det ökar helt enkelt hästen självförtroende. 

Dock tackar jag aldrig ja om hästen gör något för att den tror att den måste eller om det är för att undvika ett annat moment. Ex. Hästen blir stressad och tror den måste springa snabbare, eller jag ber om en öppna men hästen gör en skänkelvikning istället. Här går jag istället till mig själv och funderar på om jag verkligen gjorde rätt. 

Om jag anser det funderar jag vidare på om det är någon del av momentet jag behöver förtydliga eller befästa bättre för att hästen skall förstå övningen, efter det funderar jag på om hästen har någon fysisk svaghet som gör att det blir svårt t.ex snedhet, låsning, hälta osv.

Så vad händer när man säger "nej" till sin häst ofta?

Resultatet brukar bli en häst som inte känner sig delaktig i er relation, de slutar komma med initiativ eller gör det bara när de anser att deras liv står på spel. De får sämre självförtroende och tycker ofta sämre om sin livssituation. De blir ofta lydiga då de allra flesta hästar strävar i det oändliga för att göra oss nöjda och glada, de vill bli älskade och känna harmoni. Men lika lite som en olydig häst alltid är lycklig är inte heller en lydig häst alltid lycklig. Likna det med en kuvad hund, den är ju väldigt uppmärksam och lydig men mår egentligen inte bra och är långt ifrån lycklig. Däremot en hund som aldrig fått gränser mår inte heller bra.

Hästars känslosystem är faktiskt väldigt likt oss människor, även om vi inte tänker likadant. Här är några olika situationer som kan vara bra att tänka på ibland.

5 åringen kommer hem med en teckning till mamma, barnet är väldigt stolt och har verkligen ansträngt sig. Mamma sneglar snabbt på teckningen och säger sedan "städa ditt rum!" 5 åringen kommer känna sig otillräcklig och mamma får kanske ingen teckning nästa gång. Eller ännu värre, barnet vrider in och ut på sig själv för att vara "tillräcklig" och bra nog.

Du är på jobbet, har stressat hela passet men är väldigt nöjd allt du hunnit med, din chef kommer, ser allt du gjort men säger "städa på lagret!" utan ett ord om hur mycket du redan gjort. 

Hur hade du reagerat?

Du sitter och planerar ett evenemang med en partner. Du kommer med idé efter idé men din partner svarar antingen kort negativt eller inte alls. När din partner säger något behöver du agera direkt men allt du säger nonchaleras. Hade du fortsatt komma med förslag? Hade du ens velat vara kvar med någon sådan? Hur hade det känts om du inte haft något val?

Några tydliga tecken vi kan se på hästen kan vara brist på bjudning, att den är för reaktiv eller att den inte bidrar till träningen på eget bevåg.

Det finns likamånga filosofier som hästmänniskor och i detta ämne känns det som alla tänker olika! Jag vill att mina hästar skall vara "okuvbara". Om jag ber om något nytt de inte förstår vill jag att de skall våga testa sig fram, de skall inte vara rädda för att det kan bli fel. Jag vill inte att de någonsin blir rädda för mig, men jag vill samtidigt att de vet att de inte kan köra över mig. Jag skall vara stabil så de kan komma till mig när de är oroliga. 

Hur ofta säger du "Nej"?

Vissa saker var bättre förr. Se och NJUT! Inspiration som gjorde min dag.

Se och njut!

Mitt lilla problembarn...

Jag tänkte lägga upp en liten följetång med min resa med mina olika hästar jag har i träning. Den här hästen är min egen och det har varit allt annat än lätt med honom. En verklig utmaning.

Den här filmen är från början av april när han gick sin första träning på väldigt lång tid då han haft en stökig period med skador. I vintras fläkte han sig och sen kort efter fick han en spark och en rejält överben på överarm höger fram så ständiga avbrott och igångsättningar.

Innan dess lång igångsättning efter konvalescens efter allvarlig hovböld som trots vet-vård kröp upp i ballen och krävde ca 6 klinikbesök.

Innan dess problematik som han haft sedan han köptes (och innan dess uppenbarligen) med återkommande ryggproblem som kom av bakbenshälta höger bakknä samt pålagringar på bägge Si leder. När han köptes (redan då med öm rygg och konstigt beteende med höger bak, en period var han omöjlig att sko) trodde jag att jag kunde lösa det med en bättre sadel och rätt ridning. Så dumt.

Men vilken läxa... Det var INTE så lätt att lösa. Ingen rök utan eld. Jag har nu efter 3 år kommit till att han inte längre har ont i ryggen och heller inte är spänd i det området. MEN han får regelbundna behandlingar, kraniesakral terapi, laser och mjukare manipulationer. Han rids 3-4 dagar varierat och mestadels ut av den tiden och arbetar resten från marken utan inspänning bland annat med Equiband. Han har max en vilodag i veckan. Jag har krånglat med sadlar, gråtit, varit bedrövad, och varit så osäker länge på om jag skulle klara att laga honom så jag inte "vågat" knyta an riktigt.

Det senaste året har jag vågat det, bestämt mig för att det ska gå, den relationen jag fått med honom nu är värt allt. Jag har fått jobba hårt med att släppa alla mina förväntningar på tävlingshästen han skulle bli och från den dagen vände det. Allt fokus är på att få honom frisk och stark och inte minst den mentala biten. Hans jobb är inte att göra mig glad eller leva upp till mina förväntningar eller förverkliga mitt ego. Jag är redan glad, jag är där för att göra honom glad. Vi ska jobba som ett team.

Ja - det var i den vevan saker började falla på plats. Det är fortfarande en otroligt lång väg kvar, Det är så otroligt djupa system i kroppen där han måste stärka sin core, då bröstbenet är framåtroterat och bäckenet bakåtroterat. Otroligt intressant om exteriören kan ändras i så djupa strukturer, än så länge har jag inte lyckats... Ibland kommer små glimtar när han verkligen kommer i rätt hållning och han strålar inifrån och ut. Men det är fortfarande känsligt och vi behöver styrka här. Men här på bloggen kommer en liten följetång om D-djuret. Mitt lärodjur.... wish me luck <3

Varför går hästarna sönder?

Jag upplever att det idag är galet många trasiga hästar... vad är det som gått så snett? Jag hjälper elever som letar häst och det verkar ju stört omöjligt att få igenom en häst genom en besiktning... När man redan sorterat bort ett gäng som inte sett fräsha ut från början och ett gäng gramanridna...

Antalet halta hästar (eller med annan smärtproblematik) jag stöter på är skrämmande hög. Varför är det så??? Som med många svåra frågor finns det oftast inget enkelt kort och snabbt svar. Jag skulle säga att det är flera faktorer som spelar in, vill jag samla en klarare bild som som vanligt här på bloggen är min subjektiva uppfattning. Jag tror varken folk rider bättre eller sämre nu än för 20-30 år sen.

Avelns riktning i kombination med hästhållningen och hur vi tränar och framförallt hur fort det ska gå för att hästarna snabbt ska bli värda pengar ser jag som de största faktorerna.

Om vi börjar med aveln. Vi får bättre och bättre hästar. (Dock inte i alla avseenden) men hästar som är byggda i uppförsbacke med redan undersatta bakben med ett ofta väldigt vinklat bäcken. Känsliga "Ferraris" Stora luftiga gångarter. Unghästen ser redan ut som en GP häst gjorde förr! Skillnaden på den unga talangfulla hästen och GP hästen för 30 år sen är Gp hästens förmåga till samling kommit av träning och muskler, stabilitet och styrka, schvungen utvecklad genom lösgjordet och utveckling av gångarter. 

Medan unghästen är ett "tomt skal" utan stabilitet med en medfödd shvung. Unghästen ser ut att i princip kunna vara klar för tramp och diverse andra "tyngdlyftningsgrenar" den "gamla hästen" var klar för långt senare i sitt liv....

Den "nya typen av häst" har ofta kort rygg och långa ben. Ett spektakulärt rörelsemönster till det. I många fall veka kotor och överrörliga leder. Känslig rygg. Om vi börjar skapar kombinationen kort rygg-långa ben med mycket rörelse ganska dålig koordination och kroppskontroll för hästen, har den dessutom oturen att ha benen tätt ihop så blir det ännu värre. Med en ryttare på ryggen kan det dock se mycket spektakulärt ut. I många fall har dock hästen så dålig egenbalans att den inte kan löslongeras på en volt i galopp. 

När detta händer får det ofta psykiska konsekvenser för hästen då den är mycket osäker med sin kropp och balans vilket i sin tur är en del i den onda cirkeln. Våra förväntningar på en häst som inte klarar att leverera till det blir ju heller inte så lycklig. Hur kul är det att aldrig leva upp till någons förväntningar och den frustration det skapar...

Träningen

Ännu mer galet blir det när vi ska rida den talangfulla dyra hästen utan koordination och kroppskontroll och låtsas att den är färdig för samling. Kanske växer den dessutom fortfarande... på med i vissa fall graman, el kandar. Med kort hals, sänkt rygg och sprattlande ben springer "cirkushästen" runt och tar emot insagramjublet.... Men underbart blir kort... Kanske klarar de unghästkvalen men många hinner inte fylla sju innan de varit sitt första besök hos veterinären. 

En häst är inte född med ryttare på ryggen, utan ska sakta stärkas för att klara den belastning med en sund hållning där den kan bli stark och hitta balans... 

Men vi börjar allt tidigare med utbildningen... Förr var standard 3 år till 3,5 år när man började skola in den unga hästen! Idag är en häst "efter" om den inte påbörjas redan vid 2,5 år... (min åsikt här är att man givetvis kan börja tidigare om man håller sig på marken och anpassar efter individens utveckling, men att genomsnitts åldern är 0,5-1 år tidigare än förr bör man fundera över).

Dessvärre behöver den nya typen av häst mer och inte mindre av det "rätta". Dvs en ännu skickligare ryttare med bättre balans och följsamhet. Att man sitter lodrätt och aldrig med axlarna bakom höfterna i baklut... Att vi rider lätt och avlastar ryggen länge och lär den okoordinerade hästen att hantera sin kropp i egenbalans. Att hästen rids varierat! Ut på ojämna vägar på olika underlag. För veka kotor blir det väldigt slitsamt för gaffelband att bara gå i "sandlåda"... Bommar, galoppera igenom kroppen i lätt sits. Allt som aktiverar överlinje och bärandesystem. Att ryttaren har förmågan att rakrikta hästen så att den belastar sina fyra ben utan att instället bara bli skevare och skevare.

Hästhållningen...

Den dyra talangfulla hästen kan man knappt släppa i hagen utan att den bryter benen. Den är dessutom för värdefull för att hästägaren ska våga ta risken vilket man i många fall kan förstå (om vi inte ser till det etiska och många lever i tron att det är hästens högsta önskan att vara en fin tävlingshäst som vill bo i ett fint stall...) Hästar är inte människor... de bryr sig inte om prestige.... Det är många väldigt fina och dyra hästar som därför blir dömda till ett liv i isolering. En dyrbar prestations maskin.... 

Faktum är att det faktiskt är så, en häst som har sämre kroppskontroll skadar sig lättare, en häst med överrörliga leder vrickar och fläker sig troligtvis lättare. En häst som är i stress hamnar i fler utsatta potentiellt farliga situationer.... Har den dessutom inte ens fått växa upp i flock och lärt sig det sociala spelet genom att den alltid varit isolerad kan den komma att ha svårt i en flock. En häst som alltid har skydd på benen kommer dessutom bli oförsiktig...

Jag har inte ens tagit upp psyket på dessa känsliga framtidshopp. Men många har mycket nerv, närmre till stress och ett större behov av mental balans som den bäst får genom att de grundläggande behoven uppfylls. Framförallt trygghet från en naturlig flock, mycket tuggtid över dygnet, många timmars utevistelse och möjlighet att själv styra över sin rörelse, kunna dra iväg i galopp osv... Trygghet går före mat för alla flockdjur. Flocken är tryggheten.

Vi tenderar att tro att en dyrbar framavlad dressyrhäst inte längre har hästens grundläggande behov utan är en maskin dyrare än sitt eget värde.... Så vi tar bort flocken för flockdjuret, ibland flykten med ett bett, och stäppen ersätts med en platt sandig liten fyrkant. Statistiken för magsår för våra nya moderna hästar talar också sitt tydliga språk... För att inte tala om kolik som ofta är kopplat till magsår och diet.

VAD SKA VI GÖRA ÅT DETTA???

Det finns inget enkelt svar på ett så stort och utbrett problem men vi kan ju bara göra det vi kan utefter de förutsättningar som finns.

Aveln

Titta noga på hästens exteriör. Benställning och hovar, föredra en långlinjerad häst framför en kort. (inga extremer) Titta på hästens egenbalans. Hur rör den sig när den löslongeras i alla gångarter? Är den lätt att sitta på? Avla inte på tveksamma benställningar, korta ryggar o långa ben... Undvik unga hingstar där man inte vet vad de för vidare ännu så att man har mer hårda fakta att utgå ifrån. Ta emot rådgivning om du avlar. "ett ben i varje hörn" ger bättre balans. Ridbarheten är allt och det faktum att hästen håller längre än unghästtesterna. En rätt utbildad häst som inte har problem i sin kropp är inte "svår" utan söker kontakt och hittar sin balans med och utan ryttare.

Träning

Anpassa träningen efter individen och ta hjälp av tränare och kanske behöver man även ta hjälp med ridningen. Vet-checka din häst regelbundet (bäst att upptäcka saker i tid!). Ha inte för brådis och anpassa efter hästens takt. Varva upp och ner träningen så kommer inte lika tunga bakslag efter en "bra period". Ta hänsyn till hur hästen upplever träningen. Vill den inte bli hämtad i hagen är du troligtvis på fel spår eller den har ont. En positiv träning för både dig och hästen är det som kommer ta er framåt som ett team och inte (slavdrivare/slav). Har du en häst som visar känslor, se det som något positivt! Leta efter en veterinär/tränare/fysio som känns rätt för dig. Rätt team runt är det som gör skillnaden. Som med alla arbeten är folk olika bra på sina jobb, har olika förhållningssätt och filosofier. Tro inte på allt du ser på instagram.... Antal följare är inte detsamma som gedigen kunskap i ett ämne, eller hur man lär ut det. Det läggs knappast ut något på alla de hästar som inte håller.  

Hästhållning

Flock, mycket utevistelse i stora hagar, tuggtid, lugn stallmiljö med rutiner... En positiv atmosfär (läs glada, inkännande människor) Positiv varierad träning... Anpassad foderstat, utprovad utrustning. Bry dig om hur hästen vuxit upp om du ska köpa en ny häst. En häst som gått länge med sin mamma, vuxit upp i flock på kuperad mark är sannolikt mer hållbar.

Jag hoppas för hästarnas (och människornas) skull att vi kan få en vändning på alla dessa skador att vi lyssnar på hästarnas subtila signaler innan det gått för långt och hästen uppvisar hälta. Agera i tid! Det finns inget så jobbigt som att brottas med skador, upprepade veterinärbesök och att slitas mellan hopp och förtvivlan. Tro mig- jag vet.... 

En bild på en fantastisk förebild Uta Gräf med en "happy athlete" till häst.

Uta har en väldigt positiv approach när hon tränar hästar där glädjen spelar en viktig roll. Ridglädjen och hästens glädje.

Hör gärna av er om ni har tankar kring detta! 

Kanske har du brottats med en skadad häst..... Allt gott / Karolina

Boktips med Ingrid Klimke. 👌🏻

Vi behöver prata Graman...

Hej hallå. Jag måste bara ta upp detta som idag verkar helt normalt och accepterat. Nämligen Gramantygeln...

Hur inverkar en Gramantygel?
Jo den fästs ju i sadelgjorden mellan hästens framben går sen genom bettet och vidare till ryttarens hand. Vid om än ett mycket lätt tryck av gramanen tvingas hästens huvud inåt-nedåt mot bringan. Beroende hur mycket gramanen inverkar ger den alltså efter när hästens huvud går mot bringan.

För en häst med en extra känslig mun krävs det ytterst lite för att hästen ska börja söka eftergift mot bringan. Och efter ett par gånger har man befäst beteendet att söka eftergift mot bringan även utan gramantygeln eller med den lös. Likaså en unghäst. Ganska snabbt lär den sig hur den måste kompensera i sitt system att bära ryttare. Det går snabbt att "knäcka hästen" här. Olika snabbt för olika individer beroende på hur stark eller vek (snäll) den är mentalt.

Vi kan först prata om de rent fysiska och biomekaniska som händer i hästens kropp.

Om vi börjar med halsen, så är det en förlängning av ryggraden som hästen använder som en balans-pelare eftersom den går att böja rätt mycket åt olika håll (likt våra armar när vi balanserar). Man kan se framför sig hur hästarna springer i hagen i full fart och tar ut halsen i en tvär sväng för att hålla balansen. Den använder också halsen (och huvudets tyngd) för att helt enkelt räta ut sin ryggrad så att kota ligger på kota. Att ryggraden kan rätas ut är en förutsättning för att hästens bärande-system ska kunna aktiveras med en påkopplad överlinje. (läs "skonsam hållning")

För att denna överlinje och bärandesystem ska vara påkopplat behöver hästen få ut och använda sin hals och ha en relativt öppen ganashvinkel. (avståndet mellan huvud och hals). Ganashvinkeln påverkar också hästens andning och möjlighet att syresätta sig. Om hästen nu istället går med kort hals och söker eftergift mot bringan blir det följdfel genom en rad kompensationsmönster genom hela kroppen på kort och lång sikt.

En eftergift i tredje, fjärde halskotan (istället för första, andra) aktiverar hästens underlinje- sänkt rygg, ökad belastning i SI leds området. Bakbenen kommer hamna i ett "trycka från" läge bakom hästen och vikten hamnar på bogarna med en sänkt bröstrygg. När hästen inte fungerar rätt igenom sin överlinje blir dessutom hästens leder, senor, ligament osv mer belastade, dvs ökad risk för ben-hältor.

Det faktum att hästen här inte heller är i en ärlig bjudning bakifrån och fram, genom ryggen fram till bettet (söker eftergiften med nos framåt) kommer ryttaren inte kunna rakrikta hästen utan den naturliga skevheten förstärks.

Om vi tar unghästen så är det första den ska lära sig att hålla balansen med en ryttare på ryggen! Det är ovant och kan vara lite läskigt, den vill ju inte ramla... I många fall växer den unga hästen (ryggen är först klar i 6-7 års åldern) och är gänglig i kroppen likt en tonåring. Så om vi nu vill att den unga hästen blir trygg i processen att kunna hålla balansen med en ryttare på ryggen och uppleva att ett samarbete med en människa på ryggen är positivt bör den rimligtvis få ha sin hals att balansera med.

Psykiska effekter/konsekvenser:
Man kan märka att en lite vildare häst plötsligt blir "from" och "lätt" vid ridning på graman och jag gissar att det är den främsta anledningen att den brukas så flitigt...

Det som händer är att hästen går in i ett tillstånd av "inlärd hjälplöshet". Den är helt försvarslös då den själv inte längre kan använda sin hals utan är helt i ryttarens våld. Man kan nog jämföra det med att själv bli bakbunden med armarna bakom ryggen. Vilka är de psykiska effekterna av att rida sin häst med "bakbunda armar" ? Att det blir ett psykisk stress råder inget tvivel om. Även om ryttaren inte märker detta- utan känslan är att den är lätt och snäll. Hur påverkar det hästens känsla under prestation? Hur påverkar det hästens syn på dig? Din och hästens relation? Finns det någon?

Jag vill avsluta min utläggning här om vanliga argument för varför Graman används:

Det är en säkerhetsåtgärd, Min häst stegrar, bockar, är stark, vill inte "gå på tygeln" etc.

Min vinkel:
-Utred hästen hos skicklig veterinär varför den är stressad med ryttare, och/eller inte vill samarbeta. Hör dig för med olika veterinärer och kliniker gärna i samarbete med kiropraktor/osteopat. Det är inte alltid man hittar rätt direkt.
-Rid inte på hästen förrän den är så trygg och säker att den gärna bär dig.
-Låt en skicklig  ryttare med mycket erfarenhet och med empati träna din häst. (var ärlig med hästens problem så du inte utsätter någon annan för fara).
-Om hästen skyggar är spänd ute är inte "bakbundna armar" lösningen. Träna hästen från marken, led den. Ta hjälp av någon som är skicklig med belöningsbaserad hästkommunikation. Använd en trygg ledarhäst som inte är rädd när du vänjer hästen vid att vara trygg på uteritt.
-Ha rätt inställning - du ska HJÄLPA hästen med sina osäkerheter.
- Sätt ALDRIG en graman på en unghäst.

Några sista ord. En graman kan förstöra din häst för livet. Där konsten slutar tar våldet vid. Graman är våld som inte syns (för alla). Tyst våld. Jag vill också lägga till att man kan rida hästar med samma "system" som en graman framkallar genom att använda skarpa bett eller missbruka ett kandar dvs. hästen söker eftergift -riktning bringan. Då händer samma sak med hästen fysiskt och psykiskt, det finns naturligtvis grader i helvetet så att säga. Men i det stora hela så kan vi i min mening göra en stor påskbrasa av alla gramantyglar!

Ps. Jag har själv ridit på graman när jag inte visste bättre. Lyckligtvis vet jag det nu! Det finns alltså hopp :-)

Allt gott / Karolina

I'm back!

Hej!
Jag vet att jag inte skrivit på flera år här... det kom lite barn och en väldans massa jobb på gården, ett gäng hästar osv i mellan... MEN jag tycker verkligen om att skriva så det kan komma en nystart här. Materialet på bloggen här är ju ca 10 gammalt. Jag tror jag står för det mesta fortfarande.

Hästarnas väl och ve är en hjärtefråga för mig. Det finns mycket i sporten som gör mig upprörd, illa till mods och ibland förtvivlad. Men det hjälper ingen att jag känner så. Däremot ser jag en möjlighet att inspirera ryttare och hästmänniskor till en annan väg. Det finns många fantastiskt duktiga ryttare , tränare och hästmänniskor som utbildar hästar på ett etiskt försvarbart sätt inom olika discipliner. Dessa vill jag uppmärksamma och samtidigt ge min syn i egenskap av tränare och hästmänniska. Hur kan man nå hållbara resultat utan tvång och missbruk av vår makt?

Framförallt vill jag skapa lust att orka gå den rätta vägen. Den som är rätt i magen.

Välkomna hit nya som gamla läsare!
/ Karolina