Ur ridhandboken - sitsen

I Ridhandboken finns några gråmarkerade "kom ihåg" fält efter varje stycke som jag tänkte lägga upp här som en liten följetång. För er som inte har böckerna.
I första delen handlar det om sits osv.

"En välbalanserad och avspänd sits är en förutsättning för att ryttaren ska kunna ge korrekta hjälper och inverka rätt på hästen"

"Inom sitstyperna fins det olika grader av belastning eller avlastning av hästens rygg, beroende på situationen"

"Endast om ryttaren sitter avspänt och i balans, kan han ge skänkel och tygelhjälper oberoende av sina egna bålrörelser. Detta är en nödvändig förutsättning för att ryttaren ska kunna ge korrekta och effektiva hjälper."

"I lätt sits kan ryttaren särskilt väl anpassa sig efter hästens tyngdpunkt och efter tempot. Övergångarna mellan de olika graderna av avlastning är flytande."

"Knäna som ligger stadigt mot vulstren, underskänklarna som ligger kvar i sitt läge och de underifrån fjädrande hälarna utgör grunden för den lätta sitsen."

"Endast en ryttare som sitter i avslappnad balans kan ge korrekta hjälper. Endast korrekta och medvetna hjälper leder till att ryttaren skaffar sig en ryttarkänsla och därmed kan inverka på hästen på ett tillförlitligt sätt. Även den rutinerade ryttaren måste fortsätta att ständigt arbeta med sin sits."

Keep an open mind!

Att ha en sk. open mind eller ett öppet sinne vinner man på i längden. Jag tycker man ska akta sig för att "döma ut" olika former av ridsport som många gör. Det handlar ju fortfarande om hästar men bara olika skolor och sätt att förhålla oss till dem. Allt beror ju på vad man har för målsättning. Det enda jag vet är att jag tror vi har mycket att lära av varandra, exempelvis från western ridningen och inte minst horsemanship. Alla borde gå en kurs och få "hästkörkort" tycker jag... Har ni sett hur balanserade och avspända cowboysen sitter till häst? Jo det är dom ju också, styr det gör man med vikten. Hästarna är lugna och trygga i det språket inga konstigheter. Det finns akademisk ridning, tyvärr har jag extremt dålig koll på vad de pysslar med men jag är säker på att de har en och annan bra grej att tillföra de med.

Poängen med mitt resonemang är just att jag tycker att vi ska vara lite ödmjuka och istället ta tillfället i akt och ta in och inspireras av andra sätt att tänka men samtidigt skapa sig en uppfattning om vad man står för. Det finns många som sysslar med horsemanship och frihetsdressyr som helst förkastar klassisk dressyr. De har sett för mycket dålig ridning och fått nog. Jag förstår dem. Men samtidigt vet jag att man kan skapa total harmoni med klassisk dressyr också utan tvång. Likaså vet jag flera utövare som förkastat horsemanship med argumentet att man skulle "knäcka hästarna" för att sedan bygga upp dem. Jag vet det är otroligt dumt. Men det är det jag menar. Lite förståelse och respekt för att det finns olika sätt att tänka! Om vi kan lära oss av varandra istället så kommer vi längre!

Sen finns det givetvis de som inte vet vad de sysslar med inom alla grenar, men så är det ju alltid med allt. Det enda jag är helt säker på att jag står för är att det är hästens språk som gäller, vi kan inte lära hästarna att tänka som människor men vi kan lära oss att förstå dem, det är faktiskt vår skyldighet. Lika lite förtroende du och jag får för en chef/lärare som bestraffar oss får hästen för en en ledare/ryttare som brukar våld och bestraffning i inlärningen. Så -keep an open mind och bestäm dig för vilka grundfilosofier DU har!

Läsarfråga

Hej! Har en talangfull fjordhäst utb LA som nu ska debutera i LA:1. Tillsammans med tränaren arbetar vi i lösgjordhetens tecken för att därefter samla. Problemet är att hästen tappar intresset när det blir lite jobbigt och kan börja maska i galopparbetet. Orkar inte gå i bra form så länge i galopp. Dessutom svårt att fatta galopp från skritt, kan t o m komma bockningar när han tycker att det börjar bli nog. Jag jobbar mkt med galopparbete i skog, övergångar och tempoväxlingar. lite svårare att få till det i paddock dock. Han känns dessutom svår att få tillbaka från mellangalopp till kort galopp. Känns ibland som om jag sitter på en ångvält. tyvärr blir det ofta avbrott till trav..... Inser ju att det handlar om min inverkan och är tacksam för tips! Mvh Emma

SVAR:
Hej Emma! Kul att du skriver här. Att hästen tappar motivationen när det blir lite jobbigt ha vi nog alla varit med om. Det som är viktigt här är att tänka på att bygga upp hästen långsiktigt och lyssna på hästens signaler. Blir den trött är det viktigt att träna i intervaller med många skrittpauser snarare än långa tröttande pass. Tappar hästen bjudningen så måste du gå tillbaka till just det. Bjudning går före formen!! Att din häst börjar "maska" beror säkert på att hon/han inte orkar bära sig, alternativt inte förstår. Var tydlig så att inte dina hjälper "krockar". Så fort din häst tappar bjudningen måste du gå back to basics och renodla framåtdrivande och förhållande hjälper. I detta läget skulle jag ställa mig i fältsits och dra en repa längs långsidan tills dess att hästens egen vilja att röra sig framåt kommer.
Beröm massor så snart hästen bjuder. Efter det kan du succesivt fånga upp galoppen. MEN du måste alltid känna att du kan rida framåt närsomhelst!!! Öva sen tempoväxlingar. Tänk på att du aldrig kan samla utan bjudning (påskjut bakifrån)!

Att du jobbar henne i skogen är ju kanon, där får du nog mer naturlig bjudning. Så det handlar nog mest hon hans motivation! Tänk så här, hur ska du kunna göra paddocken/ridhuset till något kul? Tänk mer lek och bus som uppvärmning? Tänk också på att ha kul själv när du rider så att du inte blir arbetskompisen som klagar utan det som är rolig och motiverar. Slösa med berömmen!
Galopp-skritt är ganska krävande övergångar som kräver att du först löst själva grundproblematiken =bjudningen! Att hästen gör motstånd i en sådan fattning kan också bero på klämmande sadel, kollat nyligen?? Eller också blir det för mycket spänning i samband med fattningen. Tänk på att bara ha en bra avspänd skritt innan fattningen samt att han är eftergiven i innersidan, lägg sen till galoppfattningen lugnt och metodiskt, låt honom sortera benen själv, beröm när det blir galopp. Försök vara så avspänd som möjligt. Jag skulle annars rekommendera dig att göra många trav-galopp fattningar så att du får ordning på bärigheten och påskjutet innan du fokuserar så mycket på skritt övergångarna.

En bra övning kan vara att vara på en 20 m volt i fatta galopp, minska den till 15 m bryt av till trav minska till 10 m ut i till 15 m fatta galopp ut till 20 meter in till 15 bryt av till trav. Då får du hästen eftergiven i innersidan och lösgjord. tänk arbetsgalopp och arbetstrav arbeta med att övergångarna flyter in i varandra och att han hela tiden tänker framåt.

När du arbetar med tempoväxlingarna i galoppen så håll dig på en 20 m volt, driv först framåt, se till att hästen är ställd till galoppsidan och att han är eftergiven från innerskänkel till yttertygel. När du fångar upp galoppen driver du i takt med innerskänkel mot en förhållande yttergygel.(var noga med att tänka framåt med din innertygel, den får absolut inte backa!) Så snart du får rätt reaktioner spänn av! Väldigt viktigt att du kan förhålla och ge efter i samma språng. Tänk på att det du vill är att först driva språnget fram sen när du fångar upp vill du få höjd i språnget men fortfarande samma energi. Du måste här alltså tajma framåtdrivande och förhållande hjälper. Nöj dig med att han kommer tillbaka två språng sen direkt fram igen. Se hela tiden framför dig en film på näthinnan hur du vill att ni ska se ut!
Arbeta sen med delar ur programmet. Rid galoppdelen på olika sätt, exempelvis utan ökning, sen öka några steg ta tillbaka öka igen osv. Så att hans fokus är på vad du vill!

Fokusera på takten och balansen och att du ska göra det enkelt för honom. Gör skrittpauser ofta, där du gör en ny plan och berömmer honom. För minsta reaktion du får från honom i rätt riknting ska du berömma så att han förstår vad du vill!
Lycka till!

Ridning som ger mig gåshud

Den här länken har jag tjatat om innan och har även i sidomenyn men jag vill bara påminna er om att kika igen, bläddra fram till Eva Möller. Det är ett sådant underbart samspel mellan häst och ryttare sådan kemi, fantastisk ryttare och fantastisk häst, Se hur Eva rider den över ryggen och lösgör hästen! Hör vad dom säger på den härliga tysk-engelskan, beskrivningen av hästen som "blyg och lite introvert" men att ryttaren ger den självförtroende och trygghet. Tror ni den är lätt att rida?....

http://www.clipmyhorse.de/mediacenter/show/2698/

Köp en ny!

Det finns ju ett aber med den här sporten. Den har fyra ben och FÖRSTÖR för oss. Vi som är födda GP ryttare hela bunten. Gudsgåva till ridsporten. du, jag och alla andra. Hade man bara haft en sådan där flashig rörlig häst då, eller den där hästen som seglar över vad som helst och aldrig river eller stannar dåååå. mmm. Då hade minsann jag också haft en chans. Då hade jag också kunnat rida Grand Prix. Det ser ju så lätt ut. Men då kan man ju så fiffigt sälja sin gamla dåliga häst och köpa en ny! Så bra! För det är ju så bäst häst vinner... det vet ju alla. ELLER???????????????????

Är det verkligen så? Är det ok att köpa och sälja hästar som de vore maskiner? Jag kan hålla med om att alla hästar inte är gjorda för att gå GP dressyr eller hoppning. Men jag är ännu mer säker på att inte alla ryttare heller har den kapaciteten. SÄRSKILLT de som inte insett att det handlar om RIDKONST, ridlära. Det är ingen som påstått att det är enkelt. De som inte har någon självkritik eller viljan att ständigt förbättra sin egen ridning. Är du en av dom som tycker att det är orättvist att vissa har rörliga hästar- Ja livet är orättvist. Men det är just den inställningen som inte tar dig någonstans. Det är knappast din det är fel på.

Men om vi ska se till verkligheten är det många i toppen som faktiskt inte är födda med silversked i munnen. Men som har varit talanger, arbetat sig fram, varit målinriktade och otroligt skickliga efter att ha suttit på otroligt många hästar, och har otroligt många timmar i sadeln med kvalificerad träning!! De har under åratal lärt sig konsten och sin ödmjukhet.

Jag är fullkomligt allergisk mot när folk skyller ifrån sig, är det inte hästen så är det tränaren, materialfel, och gud vet vad. Sen är det ju hela skadebiten. Visst kan man ha otur, idrottsmän kan ju få skador, och många hästar har det ena med det tredje, vissa grejer är medfött osv. Men när man ser hur ryttarna "förbrukar" hästar för att vi har så Jääävla bråttom så blir jag förbannad. Kan vi inte stanna upp och njuta vårt fantastiska hästliv? Kan vi inte börja respektera hästarna som de individer de är och uppmärksamma deras behov? Kan vi sluta och döva den dåliga självkänslan genom att köpa en NY flashig unghäst som ska förverkliga våra drömmar?

Nej någon häst kommer inte kunna förverkliga dina drömmar, det måste du göra själv. Om du har insett det så har du kommit långt! Därmed menar jag inte att det inte är ok att någonsin sälja sin häst, utan är endast kritisk till den allmänna uppfattningen om att hästen gör jobbet och inte ryttaren. Inlägget riktar sig INTE till någon specifik person.

Rätt drivteknik

Nu börjar rannsakan på riktigt efter tävlingen. Jag måste lägga lite energi på min drivteknik och fokusera ännu mer på att förfina skänkelhjälperna. Även om det blivit stor förbättring senaste månaderna i kvickheten för hjälperna så måste det ju bli ännu bättre. Det är otroligt vanligt fel att ryttaren driver med hälen och en uppdragen sådan. En sådan skänkel blir desutom långsam och klämmig. Varvid man får ett "klämmigt svar" från hästen. Långsamma bakben och spänning.

Det är olika hur känsliga hästarna är för "kläm" exempelvis min Wille är ju extrem känslig. Dock påverkar det även hästar som inte blir klämmiga men inte lika uppenbart. För att öva sin drivteknik handlar det mycket om att kunna spänna av i hela benet och använda rätt muskler när man driver.

När man böjjer på knät använder man baksidan av låret och då möter vaden hästens mage. Det är viktigt att man hela tiden har svikt ner i stigbygeln. Sen handlar den om att snabbt som ögat släppa trycket. Snabbare skänkel=snabbare eftergift.=snabbare bakben. Sen är det ju förfining. Kyra beskriver det väldigt bra i sin bot hur inverkan ska ske i flera steg för att bibehålla hästens känslighet. Det är som att åka på en spark först när sparken tappar fart sparkar man igång den igen. Man ska alltså inte förutsätta att hästen inte ska svara och "driva för säkerhets skull". Kolla hela tiden hur lätt tryck kan jag ge? sen ett kraftigare tryck sen spö/sporre. Det brukar räcka med spöt en gång sen har hästen förstått.

Mest effekt brukar det bli på de "lata" hästarna som oftast inte är lata utan snarare känsliga som blivit döva för att skydda sig själva. En vanlig anledning är också att hästen inte bär sig rätt och det är ett stort företag för den att få bakbenen att starta rörelsen.

Den bästa övningen jag har till detta är att rida på en hand längs fyrkanten med tyglarna i yttertygeln (endast lätt kontakt) Det brukar då visa sig om det är en lat eller känslig häst! Oftast det sistnämnda....
Så hem nu och öva drivtekniken! Det ska jag göra!!

Surfa på vågen- att vara mitt i

Ett uttryck jag stulit från Karin. Tycker det är så himla bra. Dels för att den beskriver hur man är i rörelsen (vågen) utan att vara framför eller bakom. Utan att "sitta mot" eller forcera. Att vara i jämnvikt, balans och släppa fram rörelsen. Detta gäller ju även exempelvis i hoppning. att vara i jämnvikt innan över och efter hindret. Eller i Galoppombytet- när hästen "tar dig med" in i den nya galoppen. Är du före finns det risk för att bytet blir efter bak, är du efter hämmar du ryggen i svävmomentet.

Att surfa på vågen får också mina tankar till att vara fokuserad och i ett "flow". Jag kan ju tillägga att jag aldrig testat detta men vi kan nog alla föreställa oss känslan. Att vara helt fokuserad avspänd men ändå med energi och rätt muskelavvägning. Vi tänker inte på vad vi gör, kroppen bara lyder tanken.

Kan vi rida så här? Jajamen. Men för att vara i jämnvikt med vågen, i balans på brädan måste vi ha just det. Balans. Ett återkommande begrepp, men otroligt viktigt. Det är mycket snack om bakbenen på hästen, inte lika mycket snack om just varför.
Jag kan svara här och nu. Balans. Rätt avvägning i hästens kropp när balans. Jag är dock ganska säker på att vi måste börja i en annan ände. Jo-VÅR balans. Den kan ALLTID bli bättre. Om jag får ge ett enda råd till alla ryttare som läser här så skulle det vara, träna dig själv på lina så ofta du kan och nöj dig inte. STAY HUNGRY för perfekt balans och följsamhet. Det kommer betala sig. Det handlar inte om att sitta rak i ryggen så att det ska se snyggt ut. Målet är ett annat, eller?
Målet är väl ändå total harmoni och samspel med hästen?

Så- spänn av och surfa på vågen!!

Bra beskrivning på utbildningsskalan

Jag var inne på en jättebra sida som jag varmt kan rekomendera, där dressyrdomare och tränare Catarina Ytterlid gör en jättebra beskrivning av utbildningsskalan. Gå in och läs där!

http://www.chevaldressyr.se/index.php/dressyrtraening/utbildningsskalan

slappna av!

Det är hela hemligheten. Avspänd spänst och genomsläpplighet. Ju mer du kan spänna av när du rider ju bättre kommer du att kunna komunicera med din häst. Tänk så här, hur vill du att hästen skal vara? Hur förstår hästen vad du vill? Jo-när du bekräftat med eftergift (då menar jag tygel, säte och skänkel). Oftast räcker det med att just spänna av. Omedelbart kommer du få svaret av hästen. Missförstå mig rätt jag är inte ute efter ett såsigt ekipage där hästen är hundra meter lång... Jag är ute efter en mottaglig ryttare och en mottaglig häst med 100 % förtroende och samspel. Tillsammans ska ni stråla. Tänk på när du sett ett riktigt bra ekipage på dressyrbanan, ett ekipage som berört och gett dig gåshud.. Har det varit en spänd ryttare och en spänd häst? Förmodligen inte... Snarare kanske är det som imponerar mest den 100% iga fokusen och hur ryttare och häst är i total harmoni, trivs och njuter av arbetet. Trivs med varann.

Om målet är att komma någonstans i närheten, måste vi förstå hur vi mest framgångsrikt får hästen avspänd och ambitiös, hur vi kan motivera den till att vilja göra sitt yttersta. Hur gör vi det då? Genom eftergift... om och om igen, bekräfta hästen och gör den till en "beröm fiskare". Spänn av. Njut var öppen för hästens signaler. Kräver du att hästen ska ge ge och ge så är det bara att försöka ge tillbaka. Vad ska vi ge då? Positiv energi och eftergift. Ju snabbare du kan ge efter ge snabbare kommer hästen att komunicera på samma sätt tillbaka. Förutse hela tiden hur hästen svarar genom att spänna av, om inte möt eventuell spänning med avspänning.

Jag blir så trött så jag döööör när folk pratar om hästarna hit och dit, skyller på hästen och heller inte kan ge erkännande till de ryttare som har framgång, hästen var ju så fin.... Självklart spelar hästmaterialet in alla hästar är inte elitidrottare men jag är av den bestämda åsikten att en skicklig ryttare kan få vilken hät som helst att i allafall prestera på toppen av sin kapacitet.

Det handlar om ryttaren och ryttarens vilja och hunger att bli ännu skickligare, lära sig mer och vara öppen för vad som hela tiden levereras från hästen. Kika på Edward Gaal och Tortilas, visst blir man bländad av hästens rörlighet, men titta lite närmare på andra saker, finns det något ovilligt spänt? Sitter Edward någonsin emot rörelsen och krampar?