Denna lördag den 23 jan började på en bra sätt och slutade på ett tråkigt. Jo full fart har det varit idag, dagen startade med roliga lektioner och duktiga elever. Men när jag kom in efter undervisandet hade mamma upptäckt att Selma (vår hund) lämnat blodfläckar och var därför på väg till Blå stjärnan med henne. Jag är glad för att jag fick säga adjö för Selma fick inte följa med hem. Hon kom och kramade mig adjö för hon visste redan. Jag kommer att minnas det ögonblicket och jag kommer minnas henne. En speciell hund, ovanligt intelligent, som kommer ha en särskild plats i mitt hjärta. Selma har hållit ställningarna på gården sett till och skyddat de sina. Särskild koll har han ju alltid haft på mamma som varit hennes trygghet i livet. Hon har också sett till att dörrarna öppnats när man behöver gå in eller ut genom dem.
Nu vittnar endast alla repor på dörrarna om att det en gång fanns en hund som hette Selma och var ovanligt vacker, stolt, och bra på att öppna dörrar. Selma uttryckte sig ofta med ljud, hon liksom pratade med ylningar och ibland skall när man inte kastade pinnen tillräckligt fort. Nu har jag lipat i flera timmar, lilla vackra fina kloka Selma du finns i mitt hjärta och trots de goa yrväder till hundar som är kvar så kommer det kännas otroligt tomt utan dig. Vila i frid pluttan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar