Eftersom jag knappt tävlar längre, upptäckte jag till min fasa att jag inte hade någon som helst koll på mina nerver i söndags när det var dags för tävling. Det visade sig att jag var teoretiker vad det gäller mental träning :-9. Som tur var gick det bra ändå trots vår dåliga tävlingsrutin och nerver på utsidan. Willegrisen var duktig, och jag försökte tänka positivt genom programmet. Mycket på grund av att jag gjorde en genomtänkt framridning, som jag planerat grundpelarna för i förväg. På så sätt kunde jag lättare vara i nuet trots att jag var skitnervös.
När nervositeten "har en" så är det lätt att bli som en humla i en burk och glömma bort vad man håller på med på framridningen. Därför är det bra att ha en förutbestämt system, gärna likt det man har hemma så att både häst och ryttare känner sig trygg.
Så här red jag fram i söndags:
Jag började givetvis i skritt för att sedan fortsätta med att jogga runt i trav-lättridning på stora böjda linjer. Efter ett par minuter över i galopp -lätt sits (!) och mjuka tempoväxlingar arbetsgalopp-mellangalopp. Med flera byten av varv. Sen kom frustningarna och de västa spänningarna försvann. Sen skritt lång tygel med massa påskjut och framåt bjudning.
Detta ägnade jag de första 15-20 minutrarna till.
Sen började en mer planerad ridning med mål att få Wille lite snabb i fötterna, uppmärksam och genomsläpplig samt lätt för små hjälper. Jag gör övergångar mellan skritt och trav på volt, växlar ett par steg med skänkelvikning på volt i skritt och trav. Kollade av bakdelsvändningarna Gick vidare och red övergångar trav-galopp-trav-skritt.
Sen en fas med rakriktande och samlande travarbete. Då red jag lätt igen (för att få mycket rygg) och red öppnor och slutor samt sex steg mellantrav -sex steg samlad trav. Samt tempoväxlingarna i skolorna.
Efter det samlande galopparbete, övergångar galopp skritt på volten. Sen ut sex språng mellangalopp sex språng samlad galopp. Förvänd galopp och tempoväxlingar i den förvända.
För säkerhets skull kollade jag av övergångarna galopp trav för att kolla att Wille fortfarande var eftergiven i ryggen. Testade också att han kunde söka sig framåt nedåt på bettet med bibehållen bärighet och spänst. Sen lite skänkelvikning på volten igen för snabbheten i fötterna och samtidigt lösgörande effekt.
Skrittpaus igen.
Oj dags att gå in på banan... Två uppridningar han jag genrepa.
Sen fick Wille hjärtstillestånd när han fick syn på domarbilen. Men det är en annan historia...
:-)
Ja du, tråkigt på domarbilen men jag känner verkligen igen det där.. Framridning och att sedan entra banan kan vara som 2 helt olika världar. Allt känns på topp på framridningen, en harmoiskt och följsamt ekipage som sedan går in på banan och då kan båda lätt förvandlas till nervösa. Min häst är av den lite nervigare typen som lätt blir tittig, och sprakande högtalare äter hästar tror hon ;) Det är så jobbigt att rida på en häst man inte känner igen då det bara uppkommer ibland och då endast innanför dressyrstaketen på tävlingar. Men allt handlar om rutin i vårat fall, måste få henne att focusera mera på mig istället för omgivningarna, vilket inte alltid är så lätt. Vissa gånger går allt riktigt bra och vi till och med vinner, för att nästa gång smått balla ur av omgivningen.
SvaraRaderaBra att du tipsar om framridningar, kan ibland känna att man rider runt lite väl planlöst, men inser ju att det är bättre att rida med focusering och med olika faser som du beskriver, toppen än en gång :)
Hej Camilla! Visst är det rutin! Men man kan ju inte mer än att förbereda sig och hästen fysiskt och mentalt så gott man kan! Så är det bara ut och tävla på... Själv fick jag blodad tand att prestera bättre inne på banan. Men jag kom underfund med att det underlättar att planera så att man hela tiden kan fokusera i nuet. Väl inne på banan är det bara att rida så gott man kan!
SvaraRaderaOj så bra skrivet. Har tillsammans med min dotter en dressyrhäst, vilken hon tävlat med väldigt sparsamt. Men kan känna mig i det du skriver. Tror jag också ska börja blogga lite om vår vardag, verkar kul detta. Ha de gott
SvaraRaderaOj vilken bra framridning! Ska bära med mig den i minnet när det är dags för Bello och mig :-).
SvaraRadera