Byta plats på Utbildningsskalan, reflektioner...

Mycket snack är det om hurvida man kan byta plats på punkterna i utbildningsskalan. Många tränare har sina egna personliga tolkningar och exempelvis på Strömsholm vill hoppa över punkt 2 och 3 eller eventuellt lägga dem senare? Dvs gå från takt-rakriktning-schwung- samling. Vilket är helgalet, ungefär som att be en löpare att från att vara helt kall att springa på full speed och maxprestera. Jag har också hört folk som vill sätta schwung innan lösgjorhet vilket också är en fysisk omöjlighet.

Jag ber er som har tränare som vill ändra till egna ordningar att vara mycket kritiska och be dem förklara. Utbildningsskalan är grunden till klassisk ridlära och samanställt av flera sakkunniga, den är inte bara slumpmässigt ihopsatt utan grundad på hästens fysiologi. Jag är inte motståndare till att man omvärderar gammal information och tänker i nya banor, men då vill jag ha en logisk och beprövad förklaring till detta. Kan vi fråga oss varför tyskarna är så framgångsrika och ledande inom ridsport och utbildning av unghästar? Jo- för att de har ett system som de utbildar beridare och hästar efter. För att det finns en hel yrkeskår som utbildar hästar som har lärt sig systemet.

Man kan jämföra detta med Sverige där vi dock är duktiga på att sköta, ta hand om och respektera våra djur, men vi har inte blivit utbildade, på tränarutbildningarna fårde nyblivna tränarna lära sig att "det inte är så noga" med utbildningsskalan och att man får kasta om ordningen som man vill. Vi är för stolta för att erkänna att vi inte har förstått. Att vi istället går efter Bo tibblins "ridlära" på tränarutbildningar med luddiga förklaringar istället för Ridhandboken som är sammansatt av mästare! Ni som sätt Bo Tibblin på hästryggen och tycker att han klassar ut Herbert Rehbein mfl. räcker upp en hand? Ingen? Nä ok. Jag räckte inte heller upp handen.

Alla punkter i utbildningskalan är beroende av varandra och kan aldrig stå helt ensamma. Att förstå innebörden av alla punkterna krävs redan där mycket kunskap inte minst hur hästens anatomi fungerar och hur den påverkas av att ha en ryttare på ryggen som absolut inte är naturligt för den.

Alla är olika
Man kan konstatera att alla ryttare har olika styrkor och svagheter, detsamma gäller hästarna det är individer och givetvis måste vi anpassa oss efter individen hur vi lägger upp träningen.

Trots detta kan vi fortfarande inte kasta om ordningen i Utb. skalan!!! Däremot kan det vara olika vilka övningar som är mest effektiva på de olika hästarna för att uppnå exempelvis lösgjordhet. Är hästen väldigt känslig i munnen och vill "knäppa av" kommer du aldrig kunna lösgöra den innan din hand är så följsam och hästen vågar lita på att den kan vara i stödet utan att ryttaren kommer att glappa på tygeln dvs punkt 3. kontakt.
En häst kanske blir otroligt lösgjord av mycket galopp tidigt under passet (de flesta) medan en annan som kanske har svårt att bära sig i galoppen först måste bli helt lösgjord i skritt och trav för att sedan kunna hitta balansen i galoppen och då bli lösgjord.

Det jag vill säga är att man anpassar övningarna inom varje punkt efter individen och för det krävs ryttarkänsla, och en ödmjukhet inför hästen signaler.

Jag har skrivit tusen inlägg om utb skalan och jag kommer fortsätta göra det eftersom allt handlar om just detta. Jag drar den igen här.

Grunläggande fas
1. takt
2. lösgjordhet
3. kontakt

Utveckling av påskjut (bakbensaktivitet)
2. lösgjorhet
3. kontakt
4. schwung
5. rakrikting

Utveckling av bärkraft
4. schwung
5. rakriktning
6. samling

Förklaring

I den grundläggande fasen kan man på känsliga hästar kasta om 2 och 3 eller arbeta med dem samtidigt.
Punkt 2 är ett enormt stort utbildningsmål. Det är också här de flesta misstag görs, att vi inte förstår
vikten av lösgjordheten, att det inte går att rakrikta, utveckla schwung eller än mindre samla en häst som inte är eftergiven i sin rygg, söker sig framåt på bettet och avspänt och villigt arbetar med sin ryttare.

När vi talar om kontakt/ stöd vill vi ha ett sug i handen och hästen en kontakt som hela tiden är här. Många talar om "sytråds känsla" jag skulle vilja säga att sytrådskänslan först kommer under sista fasen "utveckling av bärkraft", då hästen är i "uppförsbacke och bär mer vikt på bakkbenen. Innan hästen är där skulle jag vilja påstå att sytrådskänsla är lika fel som att ha en häst som "ligger på". Dvs för lite stöd är lika fel som för mycket. För att erbjuda hästen rätt typ av stöd behöver ryttaren ha så bra balans i sin sits att hon/han kan vara följsam och avspänd i armar och handleder. Då kan ryttarens stöd vara en trygghet för hästen som då förtroendefullt söker stödet. Ryttaren skall då på rakt spår känna att den har samma stöd/känsla i bägge händer. Takten är alltid alltid nummer 1. ryttaren måste lägga hästen i rätt takt för att uppnå balans som är en förutsättning för att hästen skall kunna lösgöras. Takten skall vara ren i alla gångarter och hästen skall bjuda framåt. Bjudning går före formen och allt annat!!

Under arbetet med den grundläggande fasen måste vi smyga in lite basal rakriktning, faktisk från det att vi sitter upp. Av naturen är hästen skev och likaså är vi. Detta gör vi i arbetet med stödet att vi ser till att hästen bjuder jämt på bägge tyglar dvs skjuter på lika mycket med bägge bakben. När hästen är genomsläpplig för (efter grundläggande fas) hjälperna ser vi till att hästen hela tiden spårar med bibehållen bjudning kontakt , schwung. Ur påskjutet utvecklar man shwungen hos hästen och denna är beroende av en sviktande lösgjord rygg. Schwung får under inga omständigheter förväxlas med balanstrav (när häster istället spänner ryggen).

 Med detta som utgångsläge arbetar vi också med samlingen och att hästen ska förlägga mer och mer vikt på bakbenen. Detta gör vi genom samlande övningar, och halvhalter, samlande övergångar med bibållen schwung rakriktning och inte minst lösgjordhet!