- Har du stelnat? Gör du saker och ting på ungefär samma sätt som alltid gjort dem? En av livets stora gåvor är att vi människor kan fantisera och vänta oss saker om framtiden. Vi kan planera och i tanken skapa bilder av vad vi vill ska bli verklighet. Tänk en stund på hur tråkigt livet skulle te sig om allt var förutbestämt, alternativt du redan visste hur det skulle gestalta sig. Det fantastiska med livet är ju att det blixtsnabbt kan ta sig nya vägar och ge nya möjligheter. Av detta skäl måste du lära dig älska förändring för det är det enda vi tror oss veta är konstant! Känn ingen rädsla - njut av utmaningen istället!!
tisdag 21 september 2010
Ett annat bra Johan Plate tips
måndag 20 september 2010
Att sätta mål
En sak som många glömmer när det handlar om att sätta mål är att definiera för sig själv varför man ska pressa sig att nå fram till målen. Det måste ju finnas en mening med att avsluta det roliga telefonsamtalet med en kompis och börja jobba istället.
All samlad visdom kring att sätta mål handlar om att sätta mål är att målet ska vara:
• Nedskrivet
• Utmanande
• Trovärdigt
• Specifikt
• Mätbart
• Ha en deadline
Allt det är säkert sant. Men alla samlad praktisk erfarenhet säger också att man glömmer sina mål kort efter att man satt dem (fråga vem som helst i mars vad de hade för nyårslöfte så får du se). Så det du ska få se nu är löjligt lätt men otroligt effektivt.
Istället för att slösa tid med långa planeringsmöten och babbel – tryck upp företagets eller dina egna mål på en liten lapp och dela ut till personalen. Alla som kan visa upp den när du frågar efter den får en present. Vissa dagar är det en kola – andra dagar är det en mp3-spelare. En dag om året är det en PlasmaTV. Varför inte? Att ha företagets mål, tydligt för alla är ju vad företaget handlar om. Mitt eget mål för varje år ligger och skaver i fickan och varje gång jag får se det så vet jag att mitt jobb under året är att:
• Aktivt jaga efter duktiga människor som kan hjälpa förlagets kunder framåt och hitta minst 10 sådana personer före den 31/12.
Det var yrkesmålet. När det kommer till det mer privata så är det ännu viktigare att sätta mål eftersom du lägger ner så mycket tid på jobbet och ibland måste du bli påmind om varför du gör det. Här gäller det att ha ett stort fläskigt mål som du kan skriva ner och sätta på anslagstavlan, på toaletten, i en mindre version i plånboken, i bilen och under kudden.
Tänk så här när du ska sätta personliga mål:
1. Vad vill du ha?
Här formulerar du exakt vad du vill ha (förväxla inte det med vad du inte vill ha) som du kan uppnå själv (inte som du vill att någon annan ska fixa åt dig). Försök att vara så specifik som möjligt. ”Jag vill ha mer pengar” är inte specifikt. ”Jag vill tjäna 10 000 mer i månaden” är specifikt.
2. Vad skulle det betyda om du fick det du vill ha?
Det här svarar på frågan vad dina ansträngningar faktiskt ger dig när du sätter mål.
3. Hur vet du när du fått det?
Beskriv vad du ser, hör och kommer att känna när du får det.
4. Hur kommer jag och alla andra veta när du fått det?
Beskriv vad andra kommer att se, hör och känna när du fått det.
5. När vill du ha det?
Beskriv när du ska ha det. Att sätta mål handlar om att sätta en tid.
6. Vad är det som hindrar dig från att redan ha det?
Det här hjälper dig att se vilka hinder som finns, och när du vet det så ser du lättare vad det är som behöver göras för att komma över dem.
7. Hur kommer det du vill nå att påverka andra delar av ditt liv?
Det här är något som är lätt att glömma bort. Det finns antagligen både positiva och negativa konsekvenser att fundera över.
8. Vad har du redan idag som kommer att hjälpa dig att nå målet?
Se närmare på vilka resurser du har som blir dina verktyg att nå fram till målet.
9. Vad behöver du skaffa för att nå målet (kunskaper eller annat)?
Det är dags att bli specifik igen. En positiv attityd är alltid bra att ha, men det är bättre att säga att jag ska gå en kurs i att sälja per telefon så bra att jag gillar att göra det, istället för som nu, få tunghäfta i de situationerna där kunderna inte vill köpa.
10. Hur kommer du lättast till målet?
Vilket är det absolut första steget att nå målet? Vilket är det första du kan göra redan idag för att komma ett steg närmare? Finns det flera sätt att börja? Vilket blir antagligen det bästa? Vilket går snabbast och blir det en konflikt mellan snabbhet och kvalitet i så fall?
• Utmanande
• Trovärdigt
• Specifikt
• Mätbart
• Ha en deadline
Allt det är säkert sant. Men alla samlad praktisk erfarenhet säger också att man glömmer sina mål kort efter att man satt dem (fråga vem som helst i mars vad de hade för nyårslöfte så får du se). Så det du ska få se nu är löjligt lätt men otroligt effektivt.
Istället för att slösa tid med långa planeringsmöten och babbel – tryck upp företagets eller dina egna mål på en liten lapp och dela ut till personalen. Alla som kan visa upp den när du frågar efter den får en present. Vissa dagar är det en kola – andra dagar är det en mp3-spelare. En dag om året är det en PlasmaTV. Varför inte? Att ha företagets mål, tydligt för alla är ju vad företaget handlar om. Mitt eget mål för varje år ligger och skaver i fickan och varje gång jag får se det så vet jag att mitt jobb under året är att:
• Aktivt jaga efter duktiga människor som kan hjälpa förlagets kunder framåt och hitta minst 10 sådana personer före den 31/12.
Det var yrkesmålet. När det kommer till det mer privata så är det ännu viktigare att sätta mål eftersom du lägger ner så mycket tid på jobbet och ibland måste du bli påmind om varför du gör det. Här gäller det att ha ett stort fläskigt mål som du kan skriva ner och sätta på anslagstavlan, på toaletten, i en mindre version i plånboken, i bilen och under kudden.
Tänk så här när du ska sätta personliga mål:
1. Vad vill du ha?
Här formulerar du exakt vad du vill ha (förväxla inte det med vad du inte vill ha) som du kan uppnå själv (inte som du vill att någon annan ska fixa åt dig). Försök att vara så specifik som möjligt. ”Jag vill ha mer pengar” är inte specifikt. ”Jag vill tjäna 10 000 mer i månaden” är specifikt.
2. Vad skulle det betyda om du fick det du vill ha?
Det här svarar på frågan vad dina ansträngningar faktiskt ger dig när du sätter mål.
3. Hur vet du när du fått det?
Beskriv vad du ser, hör och kommer att känna när du får det.
4. Hur kommer jag och alla andra veta när du fått det?
Beskriv vad andra kommer att se, hör och känna när du fått det.
5. När vill du ha det?
Beskriv när du ska ha det. Att sätta mål handlar om att sätta en tid.
6. Vad är det som hindrar dig från att redan ha det?
Det här hjälper dig att se vilka hinder som finns, och när du vet det så ser du lättare vad det är som behöver göras för att komma över dem.
7. Hur kommer det du vill nå att påverka andra delar av ditt liv?
Det här är något som är lätt att glömma bort. Det finns antagligen både positiva och negativa konsekvenser att fundera över.
8. Vad har du redan idag som kommer att hjälpa dig att nå målet?
Se närmare på vilka resurser du har som blir dina verktyg att nå fram till målet.
9. Vad behöver du skaffa för att nå målet (kunskaper eller annat)?
Det är dags att bli specifik igen. En positiv attityd är alltid bra att ha, men det är bättre att säga att jag ska gå en kurs i att sälja per telefon så bra att jag gillar att göra det, istället för som nu, få tunghäfta i de situationerna där kunderna inte vill köpa.
10. Hur kommer du lättast till målet?
Vilket är det absolut första steget att nå målet? Vilket är det första du kan göra redan idag för att komma ett steg närmare? Finns det flera sätt att börja? Vilket blir antagligen det bästa? Vilket går snabbast och blir det en konflikt mellan snabbhet och kvalitet i så fall?
torsdag 9 september 2010
jobba på relationen
Vad är det egentligen som är så berikande med livet? Jag tror jag kommit på det. Relationer. Dynamiken mellan olika människor, mötena och relationen med djuren. I relationer som fungerar och är bra visar man att man bryr sig om varandra och bekräftar varandra. En fungerande relation är inte envägs eller egoistisk.
Det är därför människor som bara pratar om sig själva ofta blir utan vänner, de som är negativa och bittra och spelar offer och använder sina vänner enbart för att få bekräftelse för egot och den dåliga självkänslan. Djur och människor far illa av sådana människor och vi har alla några i vår omgivning.
En relation handlar om dynamik och ett utbyte, bryr jag mig om en annan människa eller ett annat djur är jag inte egoistisk i den relationen, jag förstår att jag ibland måste offra lite för att verkligen visa att jag faktiskt bryr mig om, att jag vill ge av migsjälv. Det krävs så lite för att ge bekräftelse och det ger så mycket till djuret/personen.
Djuren är inte så smarta som vi människor men de är väldigt emotionella, de känner om du bryr dig om dem. De märker när du bekräftar dem. De läser av din sinnesstämning. Jag började fundera över detta när jag satt i bilen på väg till Malmö härom dagen och lyssnade på P3. En hundpsykolog svarade på frågor och förklarade hur allt handlade om relationen man hade till sin hund. Han sa- lek och aktivera dig med din hund. Gör dig betydelsefull och värd att lyssna på.
Det finns inga genvägar eller quick fix. Arbeta med relationen, visa att du bryr dig du kommer få så mycket mer tillbaka. Jag är övertygad om att detsamma gäller hästarna och även dynamiken oss människor emellan. Vad vore livet utan relationer? "The more you give the more you get".
Det är därför människor som bara pratar om sig själva ofta blir utan vänner, de som är negativa och bittra och spelar offer och använder sina vänner enbart för att få bekräftelse för egot och den dåliga självkänslan. Djur och människor far illa av sådana människor och vi har alla några i vår omgivning.
En relation handlar om dynamik och ett utbyte, bryr jag mig om en annan människa eller ett annat djur är jag inte egoistisk i den relationen, jag förstår att jag ibland måste offra lite för att verkligen visa att jag faktiskt bryr mig om, att jag vill ge av migsjälv. Det krävs så lite för att ge bekräftelse och det ger så mycket till djuret/personen.
Djuren är inte så smarta som vi människor men de är väldigt emotionella, de känner om du bryr dig om dem. De märker när du bekräftar dem. De läser av din sinnesstämning. Jag började fundera över detta när jag satt i bilen på väg till Malmö härom dagen och lyssnade på P3. En hundpsykolog svarade på frågor och förklarade hur allt handlade om relationen man hade till sin hund. Han sa- lek och aktivera dig med din hund. Gör dig betydelsefull och värd att lyssna på.
Det finns inga genvägar eller quick fix. Arbeta med relationen, visa att du bryr dig du kommer få så mycket mer tillbaka. Jag är övertygad om att detsamma gäller hästarna och även dynamiken oss människor emellan. Vad vore livet utan relationer? "The more you give the more you get".
onsdag 1 september 2010
Byta plats på Utbildningsskalan, reflektioner...
Mycket snack är det om hurvida man kan byta plats på punkterna i utbildningsskalan. Många tränare har sina egna personliga tolkningar och exempelvis på Strömsholm vill hoppa över punkt 2 och 3 eller eventuellt lägga dem senare? Dvs gå från takt-rakriktning-schwung- samling. Vilket är helgalet, ungefär som att be en löpare att från att vara helt kall att springa på full speed och maxprestera. Jag har också hört folk som vill sätta schwung innan lösgjorhet vilket också är en fysisk omöjlighet.
Jag ber er som har tränare som vill ändra till egna ordningar att vara mycket kritiska och be dem förklara. Utbildningsskalan är grunden till klassisk ridlära och samanställt av flera sakkunniga, den är inte bara slumpmässigt ihopsatt utan grundad på hästens fysiologi. Jag är inte motståndare till att man omvärderar gammal information och tänker i nya banor, men då vill jag ha en logisk och beprövad förklaring till detta. Kan vi fråga oss varför tyskarna är så framgångsrika och ledande inom ridsport och utbildning av unghästar? Jo- för att de har ett system som de utbildar beridare och hästar efter. För att det finns en hel yrkeskår som utbildar hästar som har lärt sig systemet.
Man kan jämföra detta med Sverige där vi dock är duktiga på att sköta, ta hand om och respektera våra djur, men vi har inte blivit utbildade, på tränarutbildningarna fårde nyblivna tränarna lära sig att "det inte är så noga" med utbildningsskalan och att man får kasta om ordningen som man vill. Vi är för stolta för att erkänna att vi inte har förstått. Att vi istället går efter Bo tibblins "ridlära" på tränarutbildningar med luddiga förklaringar istället för Ridhandboken som är sammansatt av mästare! Ni som sätt Bo Tibblin på hästryggen och tycker att han klassar ut Herbert Rehbein mfl. räcker upp en hand? Ingen? Nä ok. Jag räckte inte heller upp handen.
Alla punkter i utbildningskalan är beroende av varandra och kan aldrig stå helt ensamma. Att förstå innebörden av alla punkterna krävs redan där mycket kunskap inte minst hur hästens anatomi fungerar och hur den påverkas av att ha en ryttare på ryggen som absolut inte är naturligt för den.
Alla är olika
Man kan konstatera att alla ryttare har olika styrkor och svagheter, detsamma gäller hästarna det är individer och givetvis måste vi anpassa oss efter individen hur vi lägger upp träningen.
Trots detta kan vi fortfarande inte kasta om ordningen i Utb. skalan!!! Däremot kan det vara olika vilka övningar som är mest effektiva på de olika hästarna för att uppnå exempelvis lösgjordhet. Är hästen väldigt känslig i munnen och vill "knäppa av" kommer du aldrig kunna lösgöra den innan din hand är så följsam och hästen vågar lita på att den kan vara i stödet utan att ryttaren kommer att glappa på tygeln dvs punkt 3. kontakt.
En häst kanske blir otroligt lösgjord av mycket galopp tidigt under passet (de flesta) medan en annan som kanske har svårt att bära sig i galoppen först måste bli helt lösgjord i skritt och trav för att sedan kunna hitta balansen i galoppen och då bli lösgjord.
Det jag vill säga är att man anpassar övningarna inom varje punkt efter individen och för det krävs ryttarkänsla, och en ödmjukhet inför hästen signaler.
Jag har skrivit tusen inlägg om utb skalan och jag kommer fortsätta göra det eftersom allt handlar om just detta. Jag drar den igen här.
Grunläggande fas
1. takt
2. lösgjordhet
3. kontakt
Utveckling av påskjut (bakbensaktivitet)
2. lösgjorhet
3. kontakt
4. schwung
5. rakrikting
Utveckling av bärkraft
4. schwung
5. rakriktning
6. samling
Förklaring
I den grundläggande fasen kan man på känsliga hästar kasta om 2 och 3 eller arbeta med dem samtidigt.
Punkt 2 är ett enormt stort utbildningsmål. Det är också här de flesta misstag görs, att vi inte förstår
vikten av lösgjordheten, att det inte går att rakrikta, utveckla schwung eller än mindre samla en häst som inte är eftergiven i sin rygg, söker sig framåt på bettet och avspänt och villigt arbetar med sin ryttare.
När vi talar om kontakt/ stöd vill vi ha ett sug i handen och hästen en kontakt som hela tiden är här. Många talar om "sytråds känsla" jag skulle vilja säga att sytrådskänslan först kommer under sista fasen "utveckling av bärkraft", då hästen är i "uppförsbacke och bär mer vikt på bakkbenen. Innan hästen är där skulle jag vilja påstå att sytrådskänsla är lika fel som att ha en häst som "ligger på". Dvs för lite stöd är lika fel som för mycket. För att erbjuda hästen rätt typ av stöd behöver ryttaren ha så bra balans i sin sits att hon/han kan vara följsam och avspänd i armar och handleder. Då kan ryttarens stöd vara en trygghet för hästen som då förtroendefullt söker stödet. Ryttaren skall då på rakt spår känna att den har samma stöd/känsla i bägge händer. Takten är alltid alltid nummer 1. ryttaren måste lägga hästen i rätt takt för att uppnå balans som är en förutsättning för att hästen skall kunna lösgöras. Takten skall vara ren i alla gångarter och hästen skall bjuda framåt. Bjudning går före formen och allt annat!!
Under arbetet med den grundläggande fasen måste vi smyga in lite basal rakriktning, faktisk från det att vi sitter upp. Av naturen är hästen skev och likaså är vi. Detta gör vi i arbetet med stödet att vi ser till att hästen bjuder jämt på bägge tyglar dvs skjuter på lika mycket med bägge bakben. När hästen är genomsläpplig för (efter grundläggande fas) hjälperna ser vi till att hästen hela tiden spårar med bibehållen bjudning kontakt , schwung. Ur påskjutet utvecklar man shwungen hos hästen och denna är beroende av en sviktande lösgjord rygg. Schwung får under inga omständigheter förväxlas med balanstrav (när häster istället spänner ryggen).
Med detta som utgångsläge arbetar vi också med samlingen och att hästen ska förlägga mer och mer vikt på bakbenen. Detta gör vi genom samlande övningar, och halvhalter, samlande övergångar med bibållen schwung rakriktning och inte minst lösgjordhet!
Jag ber er som har tränare som vill ändra till egna ordningar att vara mycket kritiska och be dem förklara. Utbildningsskalan är grunden till klassisk ridlära och samanställt av flera sakkunniga, den är inte bara slumpmässigt ihopsatt utan grundad på hästens fysiologi. Jag är inte motståndare till att man omvärderar gammal information och tänker i nya banor, men då vill jag ha en logisk och beprövad förklaring till detta. Kan vi fråga oss varför tyskarna är så framgångsrika och ledande inom ridsport och utbildning av unghästar? Jo- för att de har ett system som de utbildar beridare och hästar efter. För att det finns en hel yrkeskår som utbildar hästar som har lärt sig systemet.
Man kan jämföra detta med Sverige där vi dock är duktiga på att sköta, ta hand om och respektera våra djur, men vi har inte blivit utbildade, på tränarutbildningarna fårde nyblivna tränarna lära sig att "det inte är så noga" med utbildningsskalan och att man får kasta om ordningen som man vill. Vi är för stolta för att erkänna att vi inte har förstått. Att vi istället går efter Bo tibblins "ridlära" på tränarutbildningar med luddiga förklaringar istället för Ridhandboken som är sammansatt av mästare! Ni som sätt Bo Tibblin på hästryggen och tycker att han klassar ut Herbert Rehbein mfl. räcker upp en hand? Ingen? Nä ok. Jag räckte inte heller upp handen.
Alla punkter i utbildningskalan är beroende av varandra och kan aldrig stå helt ensamma. Att förstå innebörden av alla punkterna krävs redan där mycket kunskap inte minst hur hästens anatomi fungerar och hur den påverkas av att ha en ryttare på ryggen som absolut inte är naturligt för den.
Alla är olika
Man kan konstatera att alla ryttare har olika styrkor och svagheter, detsamma gäller hästarna det är individer och givetvis måste vi anpassa oss efter individen hur vi lägger upp träningen.
Trots detta kan vi fortfarande inte kasta om ordningen i Utb. skalan!!! Däremot kan det vara olika vilka övningar som är mest effektiva på de olika hästarna för att uppnå exempelvis lösgjordhet. Är hästen väldigt känslig i munnen och vill "knäppa av" kommer du aldrig kunna lösgöra den innan din hand är så följsam och hästen vågar lita på att den kan vara i stödet utan att ryttaren kommer att glappa på tygeln dvs punkt 3. kontakt.
En häst kanske blir otroligt lösgjord av mycket galopp tidigt under passet (de flesta) medan en annan som kanske har svårt att bära sig i galoppen först måste bli helt lösgjord i skritt och trav för att sedan kunna hitta balansen i galoppen och då bli lösgjord.
Det jag vill säga är att man anpassar övningarna inom varje punkt efter individen och för det krävs ryttarkänsla, och en ödmjukhet inför hästen signaler.
Jag har skrivit tusen inlägg om utb skalan och jag kommer fortsätta göra det eftersom allt handlar om just detta. Jag drar den igen här.
Grunläggande fas
1. takt
2. lösgjordhet
3. kontakt
Utveckling av påskjut (bakbensaktivitet)
2. lösgjorhet
3. kontakt
4. schwung
5. rakrikting
Utveckling av bärkraft
4. schwung
5. rakriktning
6. samling
Förklaring
I den grundläggande fasen kan man på känsliga hästar kasta om 2 och 3 eller arbeta med dem samtidigt.
Punkt 2 är ett enormt stort utbildningsmål. Det är också här de flesta misstag görs, att vi inte förstår
vikten av lösgjordheten, att det inte går att rakrikta, utveckla schwung eller än mindre samla en häst som inte är eftergiven i sin rygg, söker sig framåt på bettet och avspänt och villigt arbetar med sin ryttare.
När vi talar om kontakt/ stöd vill vi ha ett sug i handen och hästen en kontakt som hela tiden är här. Många talar om "sytråds känsla" jag skulle vilja säga att sytrådskänslan först kommer under sista fasen "utveckling av bärkraft", då hästen är i "uppförsbacke och bär mer vikt på bakkbenen. Innan hästen är där skulle jag vilja påstå att sytrådskänsla är lika fel som att ha en häst som "ligger på". Dvs för lite stöd är lika fel som för mycket. För att erbjuda hästen rätt typ av stöd behöver ryttaren ha så bra balans i sin sits att hon/han kan vara följsam och avspänd i armar och handleder. Då kan ryttarens stöd vara en trygghet för hästen som då förtroendefullt söker stödet. Ryttaren skall då på rakt spår känna att den har samma stöd/känsla i bägge händer. Takten är alltid alltid nummer 1. ryttaren måste lägga hästen i rätt takt för att uppnå balans som är en förutsättning för att hästen skall kunna lösgöras. Takten skall vara ren i alla gångarter och hästen skall bjuda framåt. Bjudning går före formen och allt annat!!
Under arbetet med den grundläggande fasen måste vi smyga in lite basal rakriktning, faktisk från det att vi sitter upp. Av naturen är hästen skev och likaså är vi. Detta gör vi i arbetet med stödet att vi ser till att hästen bjuder jämt på bägge tyglar dvs skjuter på lika mycket med bägge bakben. När hästen är genomsläpplig för (efter grundläggande fas) hjälperna ser vi till att hästen hela tiden spårar med bibehållen bjudning kontakt , schwung. Ur påskjutet utvecklar man shwungen hos hästen och denna är beroende av en sviktande lösgjord rygg. Schwung får under inga omständigheter förväxlas med balanstrav (när häster istället spänner ryggen).
Med detta som utgångsläge arbetar vi också med samlingen och att hästen ska förlägga mer och mer vikt på bakbenen. Detta gör vi genom samlande övningar, och halvhalter, samlande övergångar med bibållen schwung rakriktning och inte minst lösgjordhet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)