För det första vill jag säga att ALLA behöver ta hjälp. T.o.m. med ryttarna i den absoluta toppen. Alla behöver ögon på sig. Korrigera detaljer och ibland få andra perspektiv eller helt enkelt bara en annan infallsvinkel. Är man mindre avancerad och dessutom ska lära hästen samtidigt behöver man hjälp oftare.
Man behöver ha ett ledarskap även på hästryggen och då behöver man ha en plan. Då menar jag INTE att sätta hästen på pottkanten eller att rida med en enda irriterad /aggressiv känsla i kroppen. Utan kortsiktigt och långsiktigt ha en tydlig plan.
Frustration kommer oftast att vi inte förstår varför hästen reagerar som den gör- vi drabbas då av "omvänd empati" dvs man vill straffa hästen för det obehag den åsamkat oss när den inte reagerade som vi önskade.. Detta beteende sker ofta helt automatiskt. Men där får vi komma ihåg att hästen är bara är en häst. Den kan inte läsa våra tankar och än mindre förstå bestraffningen. Vi har ett ansvar- hästarna är helt utelämnade till oss precis som barn.
Hur ska man göra då? För att få det här självförtroendet i sadeln och guida hästen rätt, handlar om att skaffa sig kunskap och ta hjälp. Men även att hela tiden "se" framför sig vad man vill åstadkomma. Från det lilla tex vara noga med just denna linjen- till det helheten. Hitta positiva känslor i kroppen och utnyttja hur otroligt känslig hästen här. Var också TYDLIG i ditt språk med hästen, och noggrann.
När du som ryttare börjar koppla på dina känslor kan du få hästen att följa dig- hur påverkas hästen när du är glad-trygg - tydlig- beslutsam? Mot när du är osäker-lynnig-spänd osv. Arbeta med din "interiör" och intressera dig för hur hästen mår och vilka signaler du får. Hur får du hästen att kommunicera? Frågor man bör arbeta med!
Lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar