Vad är samling?

Det råder viss förvirring av vad ärlig samling kontra kontrollerad spänning med korta steg/språng är.

Skillnaden mellan det som är rätt och det som är fel är genomsläppligheten, ryggverksamheten och hur hästen använder sina bakben.

I korrekt samling ska bakbenen vinklas och bära mer av ekipagets totalvikt. Känslan är då att hästens framdel lyfts. Lite som ett flygplan som ska starta.
Hästens rygg ska då vara som en bro och delen där man sitter och halsen framför manken ska "lyfta". Hela "halslimpan" ska synas. Högsta punkt är mellan 1-2 halskotan. Hästens takt ska vara ren!

Om galoppen är fyrtaktig är hästen inte korrekt samlad och har förlorat ryggverksamhet. Är skritten passartad tyder det också på att ryggen/överlinjen är spänd. Tappar hästen takten i traven är släpper stödet och hamnar i balanstrav är hästen också spänd i överlinjen!

Många misstar balanstrav för schvung... Skillnaden är enorm. I balanstrav är inte hästen påverkbar och det kommer garanterat bli problem med tempoväxlingar och övergångar. Hästen får "häva" sig ur det låsta läget. I de högre klasserna får ekipagen då problem att tex gå ur en passage eller övergången från galopp till trav. (!)

För ett otränat öga kan balanstrav och allmän spänning se "flashig" och häftig ut. Men det är ett stort problem. Vi avlar på mer och mer "ferrari-hästar" men kunskapen om hur man lösgör och rider hästar med ryggverksamhet är skrämmande låg.

På tävlingsbanan ser vi kandarstängerna vinklade ibland 90 grader... Och hästar som går och gapar genom en hel grand prix. Stressen i ögonen. Varje muskel som en fiolsträng. Piaff med höga bredbenta bakbenslyft och låg framdel...

Hästar som tränas på detta sättet kan sällan slappna av. De blir tittiga och "ballar ur" de får störningar i skrittprogrammet osv. Jag köper inte "det är en svår häst".

Poängen jag vill komma till är att det finns en rätt och en fel väg. Dvs ärligt ridna hästar som är lösgjorda- rakriktande som fått ärlig schvung och sen samlats och de som helt enkelt är ridna framifrån och bak på en kandarstång eller ännu värre graman... På sina stora gångarter tryckts upp i klasserna.

Om vi tittar efter hästarnas tysta språk kan vi se vilka som strålar och vilka som lider. En stängd mun som suger på bettet, en harmonisk blick, ett förnöjt ansiktsuttryck, en buren harmonisk svans, dallrande muskler, frustar och REN takt i alla gångarter, övergångar, tempoväxlingar osv.

Min önskan är att fler ska se skillnaden.
Allt som glänser är inte guld.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Rid med självförtroende!

Hur man känner sig när man rider inifrån och ut spelar roll. Dina tankar går ut i varje cell kroppen. Varje spänd muskel går i sin tur till hästen. Men hur får man det där självförtroendet i sadeln?

För det första vill jag säga att ALLA behöver ta hjälp. T.o.m. med ryttarna i den absoluta toppen. Alla behöver ögon på sig. Korrigera detaljer och ibland få andra perspektiv eller helt enkelt bara en annan infallsvinkel. Är man mindre avancerad och dessutom ska lära hästen samtidigt behöver man hjälp oftare.

Man behöver ha ett ledarskap även på hästryggen och då behöver man ha en plan. Då menar jag INTE att sätta hästen på pottkanten eller att rida med en enda irriterad /aggressiv känsla i kroppen. Utan kortsiktigt och långsiktigt ha en tydlig plan.

Frustration kommer oftast att vi inte förstår varför hästen reagerar som den gör- vi drabbas då av "omvänd empati" dvs man vill straffa hästen för det obehag den åsamkat oss när den inte reagerade som vi önskade.. Detta beteende sker ofta helt automatiskt. Men där får vi komma ihåg att hästen är bara är en häst. Den kan inte läsa våra tankar och än mindre förstå bestraffningen. Vi har ett ansvar- hästarna är helt utelämnade till oss precis som barn.

Hur ska man göra då? För att få det här självförtroendet i sadeln och guida hästen rätt, handlar om att skaffa sig kunskap och ta hjälp. Men även att hela tiden "se" framför sig vad man vill åstadkomma. Från det lilla tex vara noga med just denna linjen- till det helheten. Hitta positiva känslor i kroppen och utnyttja hur otroligt känslig hästen här. Var också TYDLIG i ditt språk med hästen, och noggrann.

När du som ryttare börjar koppla på dina känslor kan du få hästen att följa dig- hur påverkas hästen när du är glad-trygg - tydlig- beslutsam? Mot när du är osäker-lynnig-spänd osv. Arbeta med din "interiör" och intressera dig för hur hästen mår och vilka signaler du får. Hur får du hästen att kommunicera? Frågor man bör arbeta med!

Lycka till!

Helene Langenhanenberg nådde enorma framgångar med Damon Hill. Hon tränar för Ingrid Klimke och Klaus Balkenhol. Ryttare och häst som strålar av självförtroende.