Svar till Jenny!

Hej Jenny! Förlåt att jag har varit urdålig det sista på att blogga, jag har jobbet över öronen men jag lovar att snart vara tillbaka igen! Här kommer i alla fall lite tips! Jag har svarat i rött!


Hej Karolina!

Eftersom du har skrivtorka tänkte jag passa på med en liten fråga :)

Hästen jag rider har på ett halvår gått från ett benrangel till en biffig och välproportionerlig pålle. So far so good! :)
Bra jobbat!
När jag för ca 6 månader sedan började rida honom hade vi stora problem med att få honom att ärligt suga på bettet och använda ryggen på rätt sätt. Vi fokuserade på djup och rund hela tiden eftersom han gärna knölade ihop sig och knäppte av.
Helt rätt tänk, nosen måste fram så att han kan bära sig i balans och våga söka stödet och trivas i det för att man ska kunna driva bakben(gas) fram till hand och koppla ihop hjälperna och få hästen genomsläpplig.

Djup och rund har funkat super och nu känner man verkligen en bra kontakt i munnen. Nästan lite för bra emellanåt :/


När du skriver "lite för bra", menar du då att han då ibland balanserar i handen/ lägger sig på? I så fall beror det på att du/ni blir för långsam på att ge efter i handen tillsammans med för långsam skänkel. Tänk att han alltid ska bära sig på sina fyra ben, vid minsta tendens till att han vill dyka eller lägga sig på, så gå fram med handen tillsammans med en kvick skänkel hjälp. Du kan också täka lite uppåt -framåt med handen sammtidigt som du driver med kvick impuls.


Det viktiga här är att man inte blir för långsam eller kvar för länge i ett tygeltag eller klämmig med skänkeln. Försök tänk ett sugande men följsamt stöd där du kan bestämma var du vill placera nacken, ett för lätt stöd är lika fel som för mycket stöd. Känslan ska alltid vara följsam och gummi-aktig. För det fodras att man är helt avspänd i armarna, att tummen är högsta punkt på handen och att handleden är helt avspänd så att man kan vika den inåt vid tygeltag snarare än att backa bak med handen. Det är en förutsättning för rätt stöd! Då kan handen snabbt gå fram och ge efter vid behov. (I detta fall tänka framåt uppåt i samma moment som skänkelimpuls)

I alla fall. Nu vill jag gå vidare och rida ihop honom mer men känner att jag inte riktigt orkar få ihop honom bakifrån och fram. Vill ju absolut inte börja rid honom på styrka liksom men han blir nu för tiden lätt så mycket häst liksom.


Eftersom han nu fördelar för mycket vikt på sina framben  så behöver du ändra balansen i kroppen på honom. Tänk att du vill ha lite uppförsbacke!  Du behöver absolut INTE rida på styrka, tänk istället avspänning tajming, eftegift. Det svåra här är att du måste vara kvick och göra honom uppmärksam. Det är ju bakbenen du vill aktivera för att han ska bära mer vikt där och bli kvickare.  Övergångar är mitt bästa tips. Se till att han först och främst bjuder energiskt framåt i skritt. Sen rider du övergångar mellan trav och skritt. Fokus på att han ska reagera kvickt för en lätt skänkel hjälp samtidigt som du tänker framåt och lite uppåt med handen. Formen är inte så viktig i detta skedet utan att han snabbt reagerar och att du kan sitta helt avspänd i ben höft och armar/händer. Upprepa ett par gånger och kolla hela tiden om du kan ge ännu finare hjälper och ge efter ännu snabbare. Sitt följsamt med in i övergångarna helt utan spänning. Fokusera på att ge efter i första travsteget och första skrittsteget! När han bjuder från första trav/skritt steget och reagerar snabbt och avspänt kortar du ner skrittstegen till tre, sen två sen ett sen inget steg. Får du bakslag så backar du igen och går tillbaka till att känna avspänningen , kvickehet , eftergiften osv.

Han går fortfarande i en fin djup och rund form men när man försöker pusha honom hamnar han ofta väldigt mycket bakom lodplanet vilket jag då tar som att jag inte orkar rida honom tillräckligt mycket bakifrån för att kunna få upp honom fram. Hoppas du är med på vad jag menar.
Det är jag det beror på att du är för långsam i handen på att ge efter och behöver arbeta med att "tänka framåt" med handen i det moment du driver. detta givetvis i kombination med att han tycker det är jobbigt att ta i bakifrån. Att krypa bakom är ett sätt för honom att undvika stödet, och då kan du aldrig någonsin aktivera några bakben. Tänk att du vill visa honom ett stöd framåt uppåt samtidigt som du driver med lätt kvick skänkel. När han kommer fram med nosen visar du att det är där eftergifter/belöningen är!

Nu undrar jag om du har lite tips på hur jag ska "orka" få honom vidare från denna "unghästform"? Han verkar liksom trivas med att gå i den, där det inte ställs så höga krav på honom. Men han är ju trots allt 10 och utbildad msv så det känns som att det är dags att höja ribban lite och sluta mesrida ;) Precis, det handlar inte om att "pressa honom" utan bara ställa rimliga krav på honom att han ska bära sig på sina fyra ben, du måste hela tiden ge honom nya uppgifter och ställa krav för att ni ska komma vidare. Tänk mer på balansen och att det är viktigare att rida honom med lång hals och näsan fram snarare än att han går väldigt djup. Det viktigaste är att du har rätt sug så att du  kan driva honom till ett stöd så att hjälperna går igenom  bakifrån och fram (skänkel till hand)/ bakben till nos. Arbeta med övergångar, tempoväxlingar och korta intervaller för arbeta in ett nytt rörelsemönster. Givetvis måste du samtidigt vara uppmärksam att han använder sin rygg utan att spänna den. Ändra på form, tempo osv hela tiden för att söka rätt balans. Testa att rida honom lite över tygeln ibland!


Lycka till Jenny och berätta gärna hur det går!!!