komfortzonen

Man kan beskriva det så att hästen har en viss komfortzon där den är trygg, välmående osv. När vi exempelvis ska lära den ungahästen något nytt måste vi ständigt tänja på gränsen utanför komfortzonen. Går vi för långt kommer det bli bakslag. Hur mycket man kan gå utanför beror helt och hållet på individen. På samma sätt fungerar det ju med människor, vissa mäniskor vågar inte testa nya saker och är alltid väldigt obekväma bara de kliver ur komfortzonen det minsta. Andra vill utmana sig hela tiden och älskar att tänja på gränserna.

För hästen är trygghet viktigare än mat. Det är ju deras sätt att överleva. Men lyckas du få ett ledarskap av hästen (respekt, förtroende, tillit) Kommer du kunna hjälpa hästen att gå utanför dess egen komfortzon. Tillsammans får häst och människa då en gemensam zon. Jag reflekterade en del angående detta igår när jag arbetade med Eddie. Eftersom han inte var hanterad när han kom har det verkligen varit babysteps med denna herre. Otroligt godmodig och nyfiken är han, men det har tagit lång tid för mig att få tilliten. Respekten- inga problem men just förtroendet har jag fått lägga enormt mycket arbete med. Hästarnas språk känner han ju till men att människan helt plötsligt ska komma och göra massa läskiga och nya grejjer är konstigt. Så det är bara att prata så bra hästspråk man kan...

Det är lätt att gå vidare för fort till nästa steg innan det första är helt klart. Frågan är ju när det är helt klart. Exempelvis stod jag igår med chabraket och drog över ryggen och över hela kroppen. Väldigt frestande att bli mer yvig i rörelserna för att vänja honom när han visserligen står helt still men ändå fortfarande är misstänksam. Men jag gav mig inte. Han ska våga släppa garden helt INNAN man tar nästa steg. Först då är situationen inte obehaglig längre. DÅ vinner jag pluspoäng hos Eddie.Tillslut stod han med sänkt huvud och litade på mig. Då förstod jag, att vi kommit ett steg till närmare varandra. Sen kunde jag koppla på inspänningstyglarna (helt lösa). För varje liten liten ny grej reagerar han så då var det vbara att vänja igen, och backa ett steg. Så babysteps.

Jag har aldrig varit med om en unghäst som det exempelvis tagit så lång tid att longera in, herregud vad vi har kämpat!! Men igår var det inget stanna och backa, och inget springa iväg. han var lyhörd med mig och mer eller mindre i komfortzonen hela tiden. Först nu kunde jag se honom trava avspänt på linan, och VILKEN trav sen. Wow! Det ska bli spännande att se vad som blir av denna fina kille. Idag blir det repetition på gårdagens jobb. Snaaart kan vi nog hänga UTAN att offra livet.