torsdag 15 juli 2010
tisdag 6 juli 2010
komfortzonen
Man kan beskriva det så att hästen har en viss komfortzon där den är trygg, välmående osv. När vi exempelvis ska lära den ungahästen något nytt måste vi ständigt tänja på gränsen utanför komfortzonen. Går vi för långt kommer det bli bakslag. Hur mycket man kan gå utanför beror helt och hållet på individen. På samma sätt fungerar det ju med människor, vissa mäniskor vågar inte testa nya saker och är alltid väldigt obekväma bara de kliver ur komfortzonen det minsta. Andra vill utmana sig hela tiden och älskar att tänja på gränserna.
För hästen är trygghet viktigare än mat. Det är ju deras sätt att överleva. Men lyckas du få ett ledarskap av hästen (respekt, förtroende, tillit) Kommer du kunna hjälpa hästen att gå utanför dess egen komfortzon. Tillsammans får häst och människa då en gemensam zon. Jag reflekterade en del angående detta igår när jag arbetade med Eddie. Eftersom han inte var hanterad när han kom har det verkligen varit babysteps med denna herre. Otroligt godmodig och nyfiken är han, men det har tagit lång tid för mig att få tilliten. Respekten- inga problem men just förtroendet har jag fått lägga enormt mycket arbete med. Hästarnas språk känner han ju till men att människan helt plötsligt ska komma och göra massa läskiga och nya grejjer är konstigt. Så det är bara att prata så bra hästspråk man kan...
Det är lätt att gå vidare för fort till nästa steg innan det första är helt klart. Frågan är ju när det är helt klart. Exempelvis stod jag igår med chabraket och drog över ryggen och över hela kroppen. Väldigt frestande att bli mer yvig i rörelserna för att vänja honom när han visserligen står helt still men ändå fortfarande är misstänksam. Men jag gav mig inte. Han ska våga släppa garden helt INNAN man tar nästa steg. Först då är situationen inte obehaglig längre. DÅ vinner jag pluspoäng hos Eddie.Tillslut stod han med sänkt huvud och litade på mig. Då förstod jag, att vi kommit ett steg till närmare varandra. Sen kunde jag koppla på inspänningstyglarna (helt lösa). För varje liten liten ny grej reagerar han så då var det vbara att vänja igen, och backa ett steg. Så babysteps.
Jag har aldrig varit med om en unghäst som det exempelvis tagit så lång tid att longera in, herregud vad vi har kämpat!! Men igår var det inget stanna och backa, och inget springa iväg. han var lyhörd med mig och mer eller mindre i komfortzonen hela tiden. Först nu kunde jag se honom trava avspänt på linan, och VILKEN trav sen. Wow! Det ska bli spännande att se vad som blir av denna fina kille. Idag blir det repetition på gårdagens jobb. Snaaart kan vi nog hänga UTAN att offra livet.
För hästen är trygghet viktigare än mat. Det är ju deras sätt att överleva. Men lyckas du få ett ledarskap av hästen (respekt, förtroende, tillit) Kommer du kunna hjälpa hästen att gå utanför dess egen komfortzon. Tillsammans får häst och människa då en gemensam zon. Jag reflekterade en del angående detta igår när jag arbetade med Eddie. Eftersom han inte var hanterad när han kom har det verkligen varit babysteps med denna herre. Otroligt godmodig och nyfiken är han, men det har tagit lång tid för mig att få tilliten. Respekten- inga problem men just förtroendet har jag fått lägga enormt mycket arbete med. Hästarnas språk känner han ju till men att människan helt plötsligt ska komma och göra massa läskiga och nya grejjer är konstigt. Så det är bara att prata så bra hästspråk man kan...
Det är lätt att gå vidare för fort till nästa steg innan det första är helt klart. Frågan är ju när det är helt klart. Exempelvis stod jag igår med chabraket och drog över ryggen och över hela kroppen. Väldigt frestande att bli mer yvig i rörelserna för att vänja honom när han visserligen står helt still men ändå fortfarande är misstänksam. Men jag gav mig inte. Han ska våga släppa garden helt INNAN man tar nästa steg. Först då är situationen inte obehaglig längre. DÅ vinner jag pluspoäng hos Eddie.Tillslut stod han med sänkt huvud och litade på mig. Då förstod jag, att vi kommit ett steg till närmare varandra. Sen kunde jag koppla på inspänningstyglarna (helt lösa). För varje liten liten ny grej reagerar han så då var det vbara att vänja igen, och backa ett steg. Så babysteps.
Jag har aldrig varit med om en unghäst som det exempelvis tagit så lång tid att longera in, herregud vad vi har kämpat!! Men igår var det inget stanna och backa, och inget springa iväg. han var lyhörd med mig och mer eller mindre i komfortzonen hela tiden. Först nu kunde jag se honom trava avspänt på linan, och VILKEN trav sen. Wow! Det ska bli spännande att se vad som blir av denna fina kille. Idag blir det repetition på gårdagens jobb. Snaaart kan vi nog hänga UTAN att offra livet.
måndag 5 juli 2010
lördag 3 juli 2010
torsdag 1 juli 2010
Galopparbete
Här kommer lite konkreta tips när man ska arbeta hästen i galopp och förbättra bärighet, lösgjordhet osv. Har du en häst med en naturligt bra bärighet i galoppen så är det kanon, om inte finns det en del grejjer man kan tänka på för att göra det så bra som möjligt.
När en häst spänner sin rygg brukar det gå ut över galoppkvalitén. För att förbättra galoppen behöver vi därför fokusera mycket på att ryggen ska bli som "en bro" samt att vi får så tydlig tretakt som möjligt.
Hur gör vi då? Alla hästar är olika och man måste pröva sig fram med vilka övningar som passar bäst. De flesta hästar blir bättre av att galoppera mycket i början på passet.
En checklista man kan tänka:
1. fattningen (galoppen blir inte bättre än fattningen var)
2. bjudningen ( hästen skall bjuda framåt av sig själv)
3. ställning (hästen skall alltid vara ställd till galoppsidan)
4. avspänning (följ hästens galopp med en stabil bål men rörlig höft. Släpp ryggen i svävmomentet.
5. spårning (rikta in framdelen på bakdelens spår)
I galopp skall ALLTID hästen var ställd till galoppsidan. I den lösgörande fasen är det bra att rida på stora böjda linjer, se till att hästen blir eftergiven i ennersidan och bjuder till yttertygeln, sen rulla i övergångar mellan arbetstrav-arbetsgalopp till att det flyter. Så snart vi har hittat bjudningen och balansen i galoppen vill få mer och mer bärkraft.
Att göra massvis med övergångar är super, testa dig fram var ni hittar bäst samspel och lösgjordhet. Kan du spänna av ännu mer? Kan du ge en lättare hjälp? Skall du lägga hästen djupare iformen för att ryggen skall upp? Är hästen tilräckligt eftergiven i innersidan? Var befinner sig ytterbak som ska fatta galoppen? Är det utanför kroppen är det jättesvårt för hästen, har du placerat det under kroppen på hästen kommer det vara lättare.
Detta för man genom exempelvis tempoväxlingar, eftersom vi nu har bjudningen och påskjutet framåt vill vi få språnget mer uppåt och lite kvickare. Detta kräver att vi som ryttare värnar om att bibålla lösgjordheten hos hästen och oss själva i upptagningen. Bakåtsträvande tygeltag verkar alltid hämmande på bakbensaktiviteten. I synnerhet om innertygel backar (hämmar då ytterbak som startar galoppen).
Det är en stor fördel att vara på böjt spår och med kvicka skänkelhjälper driva upp hästen mot yttertygeln och fånga upp på den i takt. Fånga bara några få språng och rid fram igen. Känn hur ryggen möter ditt säte och tillåt den att komma upp. Allt eftersom hästen orkar bära sig mer och mer och blir "rundare" och "kvickare" i samlingen kan man succesivt begära mer av hästen. Tänk på att man alltid måste tänja på gränserna för att komma framåt. A & O är att man när som helst med ett lätt skänkeltryck kan rida framåt. Att samla för länge kommer endast resultera i en långsam platt galopp med spänning. Så värna istället hela tiden om kvalitén!
Försök utveckla din ryttarkänsla genom att testa dig fram och söka svaret hos hästen.
Lite tips på bra galoppövningar är:
1. övergångar mellan arbetstrav - arbetsgalopp.
2. Kantig volt - vänd för vikt och diagonala hjälper. (ytterskänkel innertygel, innerskänkel yttertygel)
3. tempoväxlingar arbetsgalopp-mellangalopp
4. bogen in längslångsidan med tempoväxlingar och ändring av formen, jätteviktigt att hästen vill stretcha nacken framåt-nedåt men fortfarande bibehåller sin bärighet.
5. 20m volt- minska till 15 m- bryt av till strav minska till 10m- öka till 15 m fatta galopp öka till 20 osv.
samlande och rakriktande övningar:
6. fyrkanten och 90 gradersvändningar.
7. skritt-galopp övergångar, enkla byten
8. skolor, diagonala slutor- rid fram mot kortsidan i öppna.
9. tempoväxlingar samlad galopp-ökad galopp.
10. förvänd galopp med tempoväxlingar på olika linjer.
När en häst spänner sin rygg brukar det gå ut över galoppkvalitén. För att förbättra galoppen behöver vi därför fokusera mycket på att ryggen ska bli som "en bro" samt att vi får så tydlig tretakt som möjligt.
Hur gör vi då? Alla hästar är olika och man måste pröva sig fram med vilka övningar som passar bäst. De flesta hästar blir bättre av att galoppera mycket i början på passet.
En checklista man kan tänka:
1. fattningen (galoppen blir inte bättre än fattningen var)
2. bjudningen ( hästen skall bjuda framåt av sig själv)
3. ställning (hästen skall alltid vara ställd till galoppsidan)
4. avspänning (följ hästens galopp med en stabil bål men rörlig höft. Släpp ryggen i svävmomentet.
5. spårning (rikta in framdelen på bakdelens spår)
I galopp skall ALLTID hästen var ställd till galoppsidan. I den lösgörande fasen är det bra att rida på stora böjda linjer, se till att hästen blir eftergiven i ennersidan och bjuder till yttertygeln, sen rulla i övergångar mellan arbetstrav-arbetsgalopp till att det flyter. Så snart vi har hittat bjudningen och balansen i galoppen vill få mer och mer bärkraft.
Att göra massvis med övergångar är super, testa dig fram var ni hittar bäst samspel och lösgjordhet. Kan du spänna av ännu mer? Kan du ge en lättare hjälp? Skall du lägga hästen djupare iformen för att ryggen skall upp? Är hästen tilräckligt eftergiven i innersidan? Var befinner sig ytterbak som ska fatta galoppen? Är det utanför kroppen är det jättesvårt för hästen, har du placerat det under kroppen på hästen kommer det vara lättare.
Detta för man genom exempelvis tempoväxlingar, eftersom vi nu har bjudningen och påskjutet framåt vill vi få språnget mer uppåt och lite kvickare. Detta kräver att vi som ryttare värnar om att bibålla lösgjordheten hos hästen och oss själva i upptagningen. Bakåtsträvande tygeltag verkar alltid hämmande på bakbensaktiviteten. I synnerhet om innertygel backar (hämmar då ytterbak som startar galoppen).
Det är en stor fördel att vara på böjt spår och med kvicka skänkelhjälper driva upp hästen mot yttertygeln och fånga upp på den i takt. Fånga bara några få språng och rid fram igen. Känn hur ryggen möter ditt säte och tillåt den att komma upp. Allt eftersom hästen orkar bära sig mer och mer och blir "rundare" och "kvickare" i samlingen kan man succesivt begära mer av hästen. Tänk på att man alltid måste tänja på gränserna för att komma framåt. A & O är att man när som helst med ett lätt skänkeltryck kan rida framåt. Att samla för länge kommer endast resultera i en långsam platt galopp med spänning. Så värna istället hela tiden om kvalitén!
Försök utveckla din ryttarkänsla genom att testa dig fram och söka svaret hos hästen.
Lite tips på bra galoppövningar är:
1. övergångar mellan arbetstrav - arbetsgalopp.
2. Kantig volt - vänd för vikt och diagonala hjälper. (ytterskänkel innertygel, innerskänkel yttertygel)
3. tempoväxlingar arbetsgalopp-mellangalopp
4. bogen in längslångsidan med tempoväxlingar och ändring av formen, jätteviktigt att hästen vill stretcha nacken framåt-nedåt men fortfarande bibehåller sin bärighet.
5. 20m volt- minska till 15 m- bryt av till strav minska till 10m- öka till 15 m fatta galopp öka till 20 osv.
samlande och rakriktande övningar:
6. fyrkanten och 90 gradersvändningar.
7. skritt-galopp övergångar, enkla byten
8. skolor, diagonala slutor- rid fram mot kortsidan i öppna.
9. tempoväxlingar samlad galopp-ökad galopp.
10. förvänd galopp med tempoväxlingar på olika linjer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)