dressyr möter western

It´s all about the rythem

Rytm... puls och takt. Första steget i utbildningsskalan. För mig hör rytmen ihop med bjudningen men det är ryttaren som är den "förande" dansparten. Hästen skall följa ryttarens rytm och inte omvänt. Har man då en häst med en lite sämre naturlig takt kommer det att kräva mer av ryttarens känsla för takt. Bjudning och takt går FÖRE FORMEN!! Ibland kan ryttaren förväxla takt med tempo. Det är då vi ser ryttaren rida mer än vad hästen går. När ryttaren sitter och "gungar" och pushar sittbenen i ryggen på hästen i varje steg. Det är mycket obehagligt för hästen och många hästars skritt har förstörts av detta gungande i kombination med en statisk hand.

Eftersom hästen får en push i ryggen i varje steg kommer den i många fall spänna ryggen och hamna i otakt på grund av spänningen. Oftast vill vi ju ha ett större steg i hästen och då krävs en avspänd rygg och en lugn takt. Vi kan då alltså inte sitta och pusha takten och störa ryggverksamheten hos hästen. Jag skulle i detta fallet vilja att ryttaren hellre sitter och spänner av och släpper fram rörelsen genom en avspänd höft och driver bakbenen under hästen med SKÄNKELN, erbjuder en kontakt på tygeln som är FÖLJSAM. Först när man har ryggen rörlig och avspänd på hästen kan vi framgångsrikt påverka ryggen utan att få spänningar och störd takt.

En övning man kan göra att rida på långa tyglar på en hand (håll tyglarna i ytterhanden) dels för att få igång bjudningen från bakbenen och bara känna takten, för att sen ändra takten i lättridningen. Jag vill poängtera att drivningen alltid kommer utifrån skänkeln, vi vill ju inte vara före hästen i rörelsen för det är ju då vi rider "framirån och bak"!! Bakbenen blir inte snabbare när man pushar sittbenen i ryggen! Man kan tänka några sekunder på hur det är att vara häst och vilken typ av ryttare man skulle vilja ha på ryggen! Om jag var häst sulle jag vilja ha e ryttare som är avspänd och i balans och som sätter mig i balans så att det blir skönt!

Det är så mycket lättare när man får hästens egna motivaion till att arbeta snarare en att man måste tvinga den! Man vet ju själv hur bra det blir när andra tvingar en att göra saker mot att man gör det frivilligt för at man är moiverad, inre drivkraft!!!
Så råden är; spänn av styr tempot med skänkeln och takten genom att släppa fram rörelsen genom höften, lugna takten genom att vänta med säte och driva med skänkeln i takt. Viktigast är att känna takten själv och fokusera på den HELA TIDEN.
Fungerar takt och balans så fungerar det mesta sen:-)

balans

steg 1= it´s all about the balance (en roman)

Hmm Balans det är väl ett härligt ord? Jag tänker på känslan när man är i balans precis perfekt och kan spänna av, det kan vara i skidbacken, på surfbrädan eller whatever... Ni förstår vart jag vill komma. Ett ekipage i balans, jo det är det man vill uppnå för att fåå harmoni och komunikation med sin danspartner.

Jag snackar alltså inte om den perfekta skolan, skänkelvikningen eller någon annan rörelse där hästen sätter fötterna där den ska. NEJ -jag talar om ett ekipage i BALANS. Men hur ska denna balans uppnås?? Jo det finns såklart många vägar till Rom... Men i min värld så kommer hästen inte att sätta ryttaren i balans, utan vi måste alltså börja i andra enden dvs med piloten= ryttaren. Ryttaren måste vara i balans (jag nöter ordet för att jag gillar det:).

Nr 1 är egentligen att ryttaren förstår att det är där vi måste börja. Jag skulle inte fixera tanken vid att ha en lodrät sits eller att hålla händerna still, för det kommer på köpet med balansen! Så vi behöver inte tänka på det! det viktiga är att ryttaren kan följa hästen i alla rörelser utan att störa den. Eller rättare sagt störa den så lite som möjligt. När en ryttare sitter till häst så ska ryttarens tyngdpunkt vara i mellandelen (typ livmodern) på en tjej. På en kille har jag ingen aning om vad som sitter där, men ni förstår placeringen.

Får ryttaren sin tyngdpunkt där kommer också benen kunna sluta klämma, och genom att benen släpper kan också höften svikta. Jag skulle vilja fokusera på att få tyngdpunkten rätt för att resten att fungera. Du tänker kanske för dig själv, jo men jag sitter ganska bra, jag är rätt nöjd med min sits. Kom till poängen nu- skriv om hur jag ska kunna träna för att göra rörelser och ut på banan!

-Rätt nöjd duger inte för mig, jag vill få gåshud!! (citerar Traudi)Det får man inte av en flashig men spänd häst och en uttryckslös ryttare... Det får man när ett ekipage är i harmoni och BALANS. Jag får inte gåshud av en öppna där ryttaren drar i innertygeln och trycker hästen mot väggen med sidförande innerskänkel, jag får heller inte gåshud av en ryttare som har en eldgaffel i ryggen där hästen får ett napp i munnen i varje steg pågrund av händerna som är "stilla" och inte följer rörelsen. Fan jag tappar bort mig, balans var det.

Så SITS-träning mina damer och herrar, (och för guds skull, kom ihåg att spänna in hästarna så at de går i BALANS annars sliter det något fruktansvärt)det är i allafall något jag ska ägna mig åt när jag kommer hem så jag får det där jävla huvudet att sluta guppa. It´s all about the balans!

Nya insikter

Andra dagen på Flyinge var minst lika kall som den första. Dagen bjöd på tömkörning av Bo Jenå, sits & inverkan med Mette Henriksson och grundhoppning med Jens Fredriksson. Jens imponerade och var helt klart bäst enligt min mening. Med enkla medel visade han hur han red sina unghästar i balans ochh utan tvång. Flyttade och vände med vikthjälperna och krånglade inte till saker och ting!!! Så skönt med en vettig människa som förklarar ordentligt. Han visade också exempel på hur viktigt det är med ryttarens balans över hindret. Sen hade Susanne Gielen träning för dressyrstipendiat och för stallchefen för elevstallet. Jag var måttligt imponerad av kvalitén på träningen men jag gissar att jag är bortskämd med Traudi och Karin som är sådana pedagoger... Sjukt ridsugen e man nu i allafall. Kommer sakna hästarna från Zanzibar. Ska försöka rida imorgon för sen blir det en paus på 3 veckor. Då ska Zabin leka med lek & bustanten Maria! Det blir nog toppen för honom!

Hälsning från Flyinge

dags för bild

Min målbild..

Att lära sig använda målbilder kan göra otrolig skillnad. Jag själv försöker ständigt apa efter Edward Gaal som bara sitter där som ett skelett med hängande musklen och komunicerar med sin häst genom attt att bara ändra energier i kroppen.

Jag tycker att det är fantastiskt att se så skickliga ryttare och vackra hästar såklart. Man kan ju inte sticka under stolen med att Moorlands Totilas är en fantastisk häst men jag skulle inte gärna glömma bort "piloten" i det här fallet.

Kan man ständigt jobba med målbilder och bara vara övertygad om att det fungerar så har man hittat en nyckel som kommer hjälpa till för att nå målen. Att förflytta besluten man gör som ryttare när man rider till magen, där målmedvetenhet och tålmodigheten sitter. På så vis blir man automatiskt tydlig i språket med hästen och komunicerar på ett mmetodiskt och tydligt sätt. Edward Gaal är en av många av mina förebilder som ryttare, för det han pysslar med är ridkonst och inget annat!

Så- första rådet till alla ryttare på alla nivåer... Hitta dina egna bilder och låt dem bli din verklighet. Leta efter känslomässiga tillstånd och visualisera dig fram. din kropp kommer att göra jobbet åt dig!

Man ska sikta mot stjärnorna!