Drivkraft för prestation

Som jag ser det kan man styras av en positiv drivkraft eller en negativ. En positiv drivkraft känns just positiv och föder energi, en känsla av eufori. En negativ drivkraft är vanligtvis rädsla, rädsla för att misslyckas, rädsla för någon/något, någons kravbild, eller kanske ens egen högt ställda förväntningar.

Det kan därför vara bra att ta en närmare titt på sigsjälv. Vad föder min positiva drivkraft? Vad ger mening? Är det andras uppskattning? Är det pengar och berömmelse? I isåfall varför? Är det en rädsla av att inte duga. Varför är andras uppskattning isåfall så viktig? Eller är den där känslan när allt bara stämmer i sadeln. Eller den fördjupade relationen och ordlösa kommunikationen?

När man ger sig in i ett samspel med en annan varelse, kan det vara bra att "checka" your motives.. som jag tycker är ett bra uttryck. Har jag inställningen att hästen ska förstå mig och "lyda" eller är det jag (som är i maktposition) som har ett ansvar att göra mitt yttersta för att förstå den andra individen som inte tänker eller fungerar som jag men ändå har ett rikt känsloliv? 

Som hästägare är det inte lite vi behöver förstå.... Vi har ett ansvar att ge hästen ett bra liv, att tolka tecken på obehag/smärta, att tolka hästens mående, är den glad eller avstängd?... Vi ska kunna förstå hur vi kan träna hästen biomekaniskt så att hästen mår bra rent fysiskt, vi ska kunna tolka när vi kan trappa upp, trappa ner, när det är dags för paus, variera eller öka träningsdos. Allt det där. Det kan vara svårt! 

Men vi behöver göra vårt yttersta, dvs när vi har rätt intention, vill jag påstå att hästen känner det. Att hitta rätt stöd runt ikring som pushar i rätt rikting, som leder till mer insikt och förståelse på alla plan. Man måste inte vara världsmästare i sadeln. Men man behöver försöka utvecklas och se till helheten. 

Jag har sett ekipage helt förändras när intentionen ändrats! När vi tar bort prestation och ego. Med det sagt behöver det inte betyda att man inte tävlar utan att man har rätt fokus som skapar rätt känslor, rätt energinivå, rätt skärpa. Att ha mål och tävla kan vara något positivt, så länge det inte är på någons bekostnad utan just leder till utveckling. Det viktiga är just att fråga sig för vems skull och varför, och ha rätsida på det där.

När hästen inte springer framåt för att den vill undvika skänkeln utan för att det är härligt att röra sig framåt. När hästen inte bromsar för att slippa ett smärtande tryck i munnen utan för att den följer sin ryttare tillbaka. När häst och ryttare växer tillsammans och smälter ihop. När det är en glädje och eufori som delas. Mer energi föds. Kvalité kommer som ett brev på posten. 

Att styras av rädslor genom livet eller det som ger mening, utveckling, förståelse, självinsikt och kärlek. Så vilken väg din häst behövt gå för den blågula rosetten spelar roll. Det spelar roll för dig och för hästen. 

Så positiv drivkraft- vad krävs för att hitta ett magiskt samspel med din häst? Fortsätt i rätt riktning!

<3 Karolina

Stress

När vi rider och handskas med hästen har vi alltid faktorn stress att hantera och eliminera. Jag brukar tänka på det som en skala, lägst på skalan har vi så låg energi-nivå som sömn, och högst på skalan är total panik kaos/fly för livet. 

Men vi har en faktor till: positiv energi eller negativ stress. Ordet stress är ett negativ laddat ord men jag skulle vilja säga att vi också kan tala om positiv stress/energi. Stress/hög energi i sig behöver inte vara skadligt- om den är kortvarig och en sk. positiv stress skapad av egen motivation. Det gäller ju både människor och djur (men här pratar jag häst). Stress ligger nära till hands för ett flyktdjur för överlevnad.

När vi ska prestera behöver vi ett visst mått av stress/förhöjd energinivå. Hästen kan tex inte hoppa en bana med höga hinder och såsa runt på en låg energinivå. Den kan heller inte gör någon annan kraftansträngning utan hög energi/stress. Frågan är vilken typ av förhöjd energinivå hästen har, negativ eller positiv stress/energi?

Det som är skadligt däremot är den negativa stressen i träningen vilket sannolikt kommer bidra till ett sämre allmäntillstånd och att fastna i en hög stressnivå som normaltillstånd. Jämför en människa som mår dåligt i sin arbetsmiljö, det kan vara svårt må kasst på jobbet men sen vara i en stabil mental balans övrig tid. De faktorer som ofta påverkar människor och stress i arbetsmiljö är känslan av maktlöshet när man inte känner att man kan påverka sin situation, arbetsmiljön och relationer och styre av en organisation. 

Med detta sagt menar jag inte att människor och hästar fungerar på samma sätt. MEN jag är övertygad om att människor och djur kan känna en positiv förhöjd energinivå (som föder mer energi) och negativ stress som i förlängningen blir skadlig.

Vad är det då som skapar den negativa stressen? Ett kort svar är att hästen inte känner sig trygg- det som är absolut viktigast för hästen, det som kommer före föda bland hästens prioriteringar. Det kan vara en rädsla för sin ryttare, det kan vara smärta, den kan vara en känsla av hjälplöshet. Vanliga konsekvenser av en häst i mental och fysisk obalans är, utåtagerande beteende, magsår, hältor, svårt att sätta muskler, apati, vill inte bli fångad i hage, obalanserat musklad, spänd muskeltonus. 

Det är naturligtvis inte bara hur hästen används som skapar stress/positiv energi utan även i hur stor utsträckning hästen får utöva naturliga beteenden. (social stimulans, tuggtid, utevistelse naturlig rörelse osv)

Negativ stress under ridning: Stark i handen / släpper bettet / överdrivet skev/ öron bakåtvända / stirrig blick / smärtansikte / uppspända näsborrar / blir flåsig av lite ansträngning / svår att sitta på / svårt att skritta avspänt / piskar med svans / torr mun / överdriven salivering / klappar tänder/ gapar/ överdriven svettning / brist på bjudning/ stress-spring osv.

Hur skapas en positiv energi? 

Genom att hästen är smärtfri, genom träningsmetoder som inte stänger dörren, där hästen blir stark och använder sin kropp på ett naturligt sätt så att den ökar sitt självförtroende. En balanserad ryttare. Hästens känslor beaktas. Hästen känner att den får göra fel men ges möjlighet att göra "rätt" och den förstår och känner sig delaktig. Hästen tycker att arbetet är givande fysiskt och psykiskt. Hästen känner sig uppskattad utan krav på prestation. Hästens liv i övrigt som nämndes ovan.

Hur går era tankar? Vad är etisk träning av en annan varelse? Vilket ansvar har vi att hästen mår bra psykiskt som fysiskt?

Trevlig helg / Karolina

Bullshit-rein osv.

Kontakten är en av mina hjärtefrågor. Just för att den påverkar hästen väldigt mycket. Vi håller hästen i munnen, en mun med samma känsel som vår. 

Tygeln och kontakten är i många fall något som stressar hästen, och genom att "lösa den" eller rättare sagt ge ryttaren verktyg för att förbättra kontakten och utveckla sin känsla och teknik löses många problem direkt. Dels genom att en stressande kontakt (dvs hästen är rädd för tygeln) ofta också ger en kort hals och mycket spänning på köpet.

När/om man bestämt sig för att sätta ett bett i hästens mun, så finns det två sätt att hålla i tygeln:

1. En kontakt som liknar en följsam stretching gummisnodd. (gram)

2. Ingen kontakt.(lång tygel eller överstykning)

Det som är ett mellanting här kallar jag "bullshit-rein" det vill säga en nappande glappande störande tygel som stressar hästen. Hästar är mer eller mindre tåliga för bullshit-rein. Känsliga munnar är minst tolerant.

Sen har vi kontakten som är alldeles för hård. Skapat av en bakåt-lut-sits. Detta är väldigt populärt hos dressyrryttare idag, dessa ryttare har ofta för långa läder och skäkelläget framför höften. Dessa ryttare sätter gärna i ett kandar i munnen på hästen, gärna tidigt i utbildning innan hästen är självbärig. Dessa hästar kommer ses gapande på dressyrbanan. Att gapa för en häst är väldigt onaturligt. Det gör endast när hästen gäspar eller gnäggar. Eller för att undvika smärta i munnen. En brutal smärta.

Att se en gapande häst i höga klasser är för mig inte vackert. Jag undrar om dessa ryttare någongång funderat på hur det känns? Räck upp en hand om DU skulle vilja ha ett kandar i munnen i kombination med en hårt spänd nosgrimma.... Det här är inget jag hittat på, det är ingen "överdrift" eller något som sker undantagsvis utan vardagsmat.  

Målet med kontakten är att hästen ska trivas och vara trygg med bettet och SÖKA kontakt. Kommunikationen ska vara fin och ryttaren ha en lätt men ej glappig kontakt. Ryttaren måste vara medveten om hur hen känns i hästens mun. Det är såklart något som kräver övning och känsla. I vissa skeden hos vissa individer är det tryggare med något mer kontakt snarare än att vi hamnar i bullshit-rein-träsket medan hos en annan individ kräver en otrolig lätthet av ryttarens hand för att kunna slappna av. Vad hästen behöver här skall ryttaren öva sig på att kunna möta. För känsliga munnar rekommenderar jag omvänd tygelfattning.

Tankar i Covid-19 tider...

Jahapp. Här ligger man och snorar och snörvlar... så jag knåpar ner lite tankar här och hoppas att man kommer lindrigt undan...

I en perfekt värld, kanske i framtiden (?) får vi se dressyrtävlingar utan träns. Där hästen är helt i harmoni med sin ryttare utan tvång. Telepati och känslomässig förnimmelse som styr, häst och ryttare dansar tillsammans så att man får gåshud och fäller en tår för att det är så jävla vackert. DET vore väl häftigt på riktigt och det är också fullt möjligt att rida på det viset!

Snacka om att det skulle bli viss bortsållning på dressyrbanorna! Tänk om man skulle få slippa se gapande munnar, blåa tungor osv. En dröm. Jag hoppas jag får se det under min livstid. 

Tänk om vi fokuserade lite mer på den ärliga relationen med hästen än på hur hästen ska få mig att se bra ut, vinna tävlingar osv. Det ena behöver nödvändigtvis inte utesluta det andra. (jag är inte emot att tävla så länge det är givande för både häst och ryttare). Det finns hästar som fullkomligt skryter på tävlingsbanan och det är helt underbart att se. Men det finns också ett gäng med magsår.

Några frågor man bör ställa sig är; vad är viktigt för mig och varför är det viktigt? Nästa fråga bör vara vad är viktigt för min häst? Sammanfaller dessa önskningar? Har jag ens ställt mig frågan vad som är viktigt för min häst eller är det ens intressant?

Något som jag möter hos väldigt många hästar är en stark önskan att vara till lags och en stark lojalitet till sin människa. Ofta är denna önskan att vara till lags så dominerande att hästen lite "förlorar" sig själv och slutar komunicera särskilt om den är av det lite mjukare slaget mentalt. 

Eftersom hästens språk har en väldigt liten andel ljud i förhållande till kroppsspråk, känslomässig förnimmelse och telepati kan du inte ljuga för din häst, hästar plockar upp allt eftersom det är deras naturliga sätt att komunicera.

Hästen känner när du är glad, när du uppskattar den och när den inte lever upp till dina förväntningar. Hästen fungerar inte som oss människor, den står inte i sin box och grunnar och ältar som en människa, däremot påverkar det relationen och inställningen om umgänget med människan inte är positivt  (i synnerhet ridningen). Det hjälper inte om du pratar bebisspråk och älskar ihjäl din fina häst om tex träningen inte är givande fysiskt/mentalt/känslomässigt för hästen. 

Nu är detta riktigt djupt men för mig är hästen inte en maskin. Hästen kan, om du lyssnar lära dig mycket om dig själv. Ibland på ett bra sätt ibland på ett jobbigt sätt. (jag har själv både gått igenom både positiv bekräftelse och tuffa besked där jag fått rannsaka mig och mitt ego).

Om vi utgår från att människan är den mer intelligenta så vore det väl ändå orimligt att hästen ska lära sig förstå vårt språk? Mer rimligt vore att vi förstod hästens språk om vi är intresserad av en givande kommunikation där bådas önskningar kan bli tillfredsställda.

Dit jag vill komma här är att vi måste bli bättre på att lyssna på hästen. Ta oss tid. Vill inte hästen bli sadlad? Vill den inte att jag sitter upp? Vill den inte bli hämtad i hagen? Det betyder något! 

Hur får vi in mer glädje i umgänget med hästen? Det går inte att "spela glad" som man gör på instagram. Utan ärliga känslor. För höga prestationskrav blir inte kul för någon. Ärlig glädje. från dig och från hästen. Hur kan du snabbt uppfatta om något inte står rätt till med din kompis? Tänk att vara den som hästen kommer galopperande till! Hur jäkla fantastiskt är inte det? Hur bra kan ni bli tillsammans? Vad är viktigt? Det finns så mycket att vinna och det är faktiskt fullt möjligt.

Givetvis är användandet/ träningen av hästen väldigt betydelsefullt. Kanske är det från ryggen du umgås med din häst. Så hur upplever din häst samvaron med dig? Min tanke angående detta är att din intention med vad du vill åstadkomma kan ibland vara viktigare än din tekniska förmåga/skicklighet. Med det menar jag att hästen kan stå ut med rätt mycket så länge du inte agerar slavdrivare eller att hästen är rädd för dig / dvs du har "fel" känslor i kroppen. 

MEN vi kan dock inte prata om positiv träning utan att ta hänsyn till hur det faktiskt känns i hästens kropp. Hästarna "är sina kroppar" på ett sätt som människan kan ha svårt att leva sig in i. Fungerar inte hästens kropp som den ska pga smärta kommer den förr eller senare bli offer för rovdjuret om den inte klarar att mörka det.... Så det betyder att hästar (särskilt under stress) är fenomenala på att "mörka" tills det har gått för långt och det är då vi börjar se en hälta. OBS dubbelsidiga hältor ser vi oftast inte utan behöver här gå på andra tecken såsom avsaknad av bjudning/spring. 

För att träningen ska vara givande för hästen är det viktigt att hästen känner en positiv upplevelse i sin kropp där den känner sig stark, i balans osv osv. Inte många ryttare (host host) har känt hur ONT mjölksyra gör. Att man vet hur man ska träna för att hästen kan syresätta sig komma i rätt andning och framförallt inta rätt hållning. (jag pratar inte bara huvud/hals) Lyckas man uppnå detta kommer träningen bli belönande i sig. Sen är hästarna individer och alla behöver lite olika saker i form av stimulans/ lära sig nytt / varierad träning osv. Här behöver man ständig guidning från skicklig tränare från marken. (ALLA behöver det, oavsett nivå) Viktigt är också att tränaren lägger vikt vid hela hästens kroppsspråk, mimik etc. Så vet man hur man anpassar övningar, när man ska pausa, vad fungerar bra etc etc.

Ju mer intelligent och "stark" häst man har ju mer utmanande måste du som "pt" eller "lärare" och ledare vara. Desto roligare är det om du frågar mig när en häst uttrycker sin vilja och tycker det finns en poäng att kommunicera med oss positiva som negativa känslor! Det är väldigt vanligt med en smärtproblematik när det uppstår problem- gå till botten med det. Att hästen känner sig förstådd gör hela skillnaden. Ta tag i relationen, säg förlåt om du behöver, ingen är perfekt. Från hästen får du ärliga svar...

Kom gärna med inputs!
Karolina

Gästbloggare Sophie Hall: Hur ofta säger du nej?

Här kommer ett inlägg från gästbloggare Sophie Hall!! Min skickliga och kloka vän och "kollega" som jag också själv anlitar. Sophie anlitas flitigt till bland annat lastträning och annan markträning vid hanteringsproblem eller bara för en bättre kommunikation. Utöver det är hon hovslagare och har lite småskalig avel. Rider gör hon mest utan huvudlag... 

Sophie:

Hur ofta säger du Nej?

Ibland behöver man säga nej, några saker jag alltid säger nej till är om hästen försöker gå på mig, eller gör något som blir farligt för den själv eller andra.

För det allra mesta och hästen gör något oönskat är min känsla mer "njä inte det jag var ute efter, testa igen". Inte speciellt sällan kan jag tom tacka ja till det hästen erbjöd, även om det inte var min plan från början. Detta gör att hästen vet att den är delaktig i träningen och att den inte känner sig kritiserad. Det ökar helt enkelt hästen självförtroende. 

Dock tackar jag aldrig ja om hästen gör något för att den tror att den måste eller om det är för att undvika ett annat moment. Ex. Hästen blir stressad och tror den måste springa snabbare, eller jag ber om en öppna men hästen gör en skänkelvikning istället. Här går jag istället till mig själv och funderar på om jag verkligen gjorde rätt. 

Om jag anser det funderar jag vidare på om det är någon del av momentet jag behöver förtydliga eller befästa bättre för att hästen skall förstå övningen, efter det funderar jag på om hästen har någon fysisk svaghet som gör att det blir svårt t.ex snedhet, låsning, hälta osv.

Så vad händer när man säger "nej" till sin häst ofta?

Resultatet brukar bli en häst som inte känner sig delaktig i er relation, de slutar komma med initiativ eller gör det bara när de anser att deras liv står på spel. De får sämre självförtroende och tycker ofta sämre om sin livssituation. De blir ofta lydiga då de allra flesta hästar strävar i det oändliga för att göra oss nöjda och glada, de vill bli älskade och känna harmoni. Men lika lite som en olydig häst alltid är lycklig är inte heller en lydig häst alltid lycklig. Likna det med en kuvad hund, den är ju väldigt uppmärksam och lydig men mår egentligen inte bra och är långt ifrån lycklig. Däremot en hund som aldrig fått gränser mår inte heller bra.

Hästars känslosystem är faktiskt väldigt likt oss människor, även om vi inte tänker likadant. Här är några olika situationer som kan vara bra att tänka på ibland.

5 åringen kommer hem med en teckning till mamma, barnet är väldigt stolt och har verkligen ansträngt sig. Mamma sneglar snabbt på teckningen och säger sedan "städa ditt rum!" 5 åringen kommer känna sig otillräcklig och mamma får kanske ingen teckning nästa gång. Eller ännu värre, barnet vrider in och ut på sig själv för att vara "tillräcklig" och bra nog.

Du är på jobbet, har stressat hela passet men är väldigt nöjd allt du hunnit med, din chef kommer, ser allt du gjort men säger "städa på lagret!" utan ett ord om hur mycket du redan gjort. 

Hur hade du reagerat?

Du sitter och planerar ett evenemang med en partner. Du kommer med idé efter idé men din partner svarar antingen kort negativt eller inte alls. När din partner säger något behöver du agera direkt men allt du säger nonchaleras. Hade du fortsatt komma med förslag? Hade du ens velat vara kvar med någon sådan? Hur hade det känts om du inte haft något val?

Några tydliga tecken vi kan se på hästen kan vara brist på bjudning, att den är för reaktiv eller att den inte bidrar till träningen på eget bevåg.

Det finns likamånga filosofier som hästmänniskor och i detta ämne känns det som alla tänker olika! Jag vill att mina hästar skall vara "okuvbara". Om jag ber om något nytt de inte förstår vill jag att de skall våga testa sig fram, de skall inte vara rädda för att det kan bli fel. Jag vill inte att de någonsin blir rädda för mig, men jag vill samtidigt att de vet att de inte kan köra över mig. Jag skall vara stabil så de kan komma till mig när de är oroliga. 

Hur ofta säger du "Nej"?

Vissa saker var bättre förr. Se och NJUT! Inspiration som gjorde min dag.

Se och njut!

Mitt lilla problembarn...

Jag tänkte lägga upp en liten följetång med min resa med mina olika hästar jag har i träning. Den här hästen är min egen och det har varit allt annat än lätt med honom. En verklig utmaning.

Den här filmen är från början av april när han gick sin första träning på väldigt lång tid då han haft en stökig period med skador. I vintras fläkte han sig och sen kort efter fick han en spark och en rejält överben på överarm höger fram så ständiga avbrott och igångsättningar.

Innan dess lång igångsättning efter konvalescens efter allvarlig hovböld som trots vet-vård kröp upp i ballen och krävde ca 6 klinikbesök.

Innan dess problematik som han haft sedan han köptes (och innan dess uppenbarligen) med återkommande ryggproblem som kom av bakbenshälta höger bakknä samt pålagringar på bägge Si leder. När han köptes (redan då med öm rygg och konstigt beteende med höger bak, en period var han omöjlig att sko) trodde jag att jag kunde lösa det med en bättre sadel och rätt ridning. Så dumt.

Men vilken läxa... Det var INTE så lätt att lösa. Ingen rök utan eld. Jag har nu efter 3 år kommit till att han inte längre har ont i ryggen och heller inte är spänd i det området. MEN han får regelbundna behandlingar, kraniesakral terapi, laser och mjukare manipulationer. Han rids 3-4 dagar varierat och mestadels ut av den tiden och arbetar resten från marken utan inspänning bland annat med Equiband. Han har max en vilodag i veckan. Jag har krånglat med sadlar, gråtit, varit bedrövad, och varit så osäker länge på om jag skulle klara att laga honom så jag inte "vågat" knyta an riktigt.

Det senaste året har jag vågat det, bestämt mig för att det ska gå, den relationen jag fått med honom nu är värt allt. Jag har fått jobba hårt med att släppa alla mina förväntningar på tävlingshästen han skulle bli och från den dagen vände det. Allt fokus är på att få honom frisk och stark och inte minst den mentala biten. Hans jobb är inte att göra mig glad eller leva upp till mina förväntningar eller förverkliga mitt ego. Jag är redan glad, jag är där för att göra honom glad. Vi ska jobba som ett team.

Ja - det var i den vevan saker började falla på plats. Det är fortfarande en otroligt lång väg kvar, Det är så otroligt djupa system i kroppen där han måste stärka sin core, då bröstbenet är framåtroterat och bäckenet bakåtroterat. Otroligt intressant om exteriören kan ändras i så djupa strukturer, än så länge har jag inte lyckats... Ibland kommer små glimtar när han verkligen kommer i rätt hållning och han strålar inifrån och ut. Men det är fortfarande känsligt och vi behöver styrka här. Men här på bloggen kommer en liten följetång om D-djuret. Mitt lärodjur.... wish me luck <3