En Intervju med en snubbe som coachar VDar. Lite intressant läsning för oss som försöker leda våra hästar varje dag...
Riktiga företagsledare är som elitidrottare – de måste träna mycket och ofta. Den avgörande tävlingen kan dyka upp när som helst. Bona Vita har träffat coachen bakom flera av börsens verkställande direktörer.
Att man ”föds till ledare” är en vanlig myt, säger Pelle Mårtensson, som sedan över tio år vässat flera av börsens VD:ar. Hans jobb är att stödja, inspirera och ibland vara jobbigt uppriktig. Det krävs för att de som fått VD-jobbet ska kunna bli det de drömmer om: en riktig ledare.
Sanningen är att de flesta av våra mest välrenommerade chefs- namn fortfarande tränar sin ledarroll. Sedan är de förhoppnings- vis lyhörda och mottagliga. Att styra stora företag ställer tuffa krav
på fingertoppskänsla. Rå styrka når inte långt, utan det kräver många tvivel och svåra beslut.
– Den första viktiga frågan ledaraspiranten behöver ställa sig är: Vem är jag? Det handlar om både svaga och starka sidor. Därifrån kan sedan en ledare växa fram. Den som lär känna sig själv bäst blir också den bästa ledaren.
Pelle Mårtensson tar VD:n igenom olika tänkbara situationer med verkliga personer. Det blir som en teater för att träna, miss-
lyckas och pröva igen. Fackordet är situationsanpassat ledarskap. Resultatet är olika ledarroller beroende på olika situationer.
– Det är bara någon enstaka procent av alla chefer som natur- ligt kan växla mellan olika ledarstilar. Därför behövs träning och verktyg. Det gäller att bygga både styrka och taktik. Jag har sett så många göra enorma framsteg efter bara lite coachning.
Tyvärr fuskar många chefer med träningen. Den som inte tränar ordenligt kan aldrig bli någon riktig ledare, menar Pelle. Ett problem är ett utbrett ointresse för själva ledarrollen. Chefer kan prova att vara auktoritära, experter eller sociala demokrater. Det fungerar inte. Chefen måste vilja vara just ledare. Här har också rekryterare fått en del om bakfoten, säger han.
– Tyvärr ges många chefsposter till experter. Säljare och ingen- jörer får toppjobb. Personer som ofta är helt ointresserade av att bli bra ledare. Här har ägarna ett stort ansvar.
Den som fuskar med träningen kan sedan bli en feg ledare, en person som inte törs bära ledartröjan. Enligt Mårtensson är detta en av de vanligaste och värsta chefsfällorna på jobbet.
– Det är hemskt att se abdikerande ledare! Toppchefer får inte för- utsätta att deras mellanchefer är självgående. Då tappar de styrningen. Nej, en VD ska vara med både i roliga och besvärliga stunder.
I jobbet som ledare ingår även att övertyga alla om färdrikt- ningen. Alla mellanchefer måste förstå det gemensamma målet och deras olika roller. Detta kan ta 80 procent av VD:ns tid. Detta är kärnan i själva ledarjobbet.
– Ledaren måste först lyssna. Annars får han eller hon inte underlag för att sätta mål. Resten av tiden går till att förankra och påminna. Fallgropen heter: ta för givet.
Pelle Mårtensson talar om att varje mål måste vara smart: ett specifikt, mätbart, accepterat, realistiskt och tidsutsatt mål. Det låter irriterande enkelt, men många av börsens VD:ar har fått svettpärlor i pannan när Pelle bett dem att kontrollera sina egna mål enligt checklistan.
– A står för ”accepterat”, och är kanske den viktigaste delen. Om medarbetaren inte köper målet så hjälper inget ledarskap i världen. Accepterat behöver inte betyda kul eller att man ska älska det man gör, utan att man förstår vikten av att nå målet. Både för en själv och för företaget.
sluta jaga hjältestatus
Fallgrop nummer tre handlar om att många chefer ägnar alldeles för mycket tid åt att lösa verkliga problem som medarbetarna mycket väl skulle kunna lösa själva. VD:n ska inte försöka bli intern hjälte. VD:ns jobb är att coacha fram företagets hjältar.
– Har medarbetaren identifierat ett problem har den i regel också kompetens att se vilka alternativ som finns. Alltför många VD:ar tror att de är bäst på allt.
Pelle Mårtensson har ofta följt ”sina” VD:ar över många år. Han inte bara tar dem genom de första stapplande stegen, utan får dem att höja ambitionen längs vägen. När en ledare en gång fått på sig träningsskorna och känt fartvinden kring företaget och medarbe- tarna så vill de gärna ge ännu mer...
Alltfler ledare inser betydelsen av sin egen människosyn. Utgår man från att medarbetare är lata och måste övervakas, eller ser man människors potential och vilja att ta eget ansvar?
– En bra ledare visar det rätta ansiktet av verksamheten när denne inte är på plats. Då ser ledarna hur medarbetarna fungerar i praktiken.
Pelle Mårtensson har följt sina kundföretag över tiden. Det finns en rad beprövade metoder och verktyg. Utmärkande för de mest lyckade uppdragen är enligt honom att hela chefskåren trä- nar ledarskap regelbundet, samt skapar ett gemensamt språk för ledarskap och kommunikation. Därutöver krävs gemensamma värderingar och tydliga befattningsbeskrivningar.
– Min stora passion är att jobba med människor med olika yrke och bakgrund. Inspirera dem till att bli fullföljare!
måndag 31 maj 2010
söndag 30 maj 2010
tips från Johan Plates sida
1) Attityd är allt!", "Människokroppen består av 65 % vatten - resten är inställning!". Känns typen av uttalanden igen? Ja tror nog du känner igen dem. Allt som oftast får man också bevis för att det är inställningen till prestationen som avgör kvaliteten på den samma. Om man bestämt sig för att det kommer att gå bra och att man tycker det ska bli roligt så har det sättet att tänka en tendens att bli verklighet. Jobba lite med din egen inställning till prestation! Se till att den så ofta som det är möjligt är inställd på att det ska gå bra och att det hela tiden finns möjligheter att lyckas.
2)Våga utmana! Den som är rädd för att misslyckas kommer förmodligen att göra just det; misslyckas. Personligen tycker jag det är bättre att chansa med förnuft, än att med feghet som ledstjärna "köra på säkerhet" och bli femma. Hellre prestera i övre delen av sitt register än att puttra omkring på en nivå som ingen gläds åt. Kör så det ryker!
3)Att njuta är ett sätt att gå vidare! Om du inte kan njuta av det du gör just nu kommer du hela tiden att leva kvar i ett tänkande fyllt av skuld. Skuldkänslor skapade av att du tyckte att du kunde utfört prestationen ännu bättre, genomfört tävlingen med än större fokus på uppgiften. De här gamla tankarna har en förmåga att ligga kvar och störa dina kommande prestationer. Se till att du "firar av" det du gjort och går vidare utan massor av barlast i den mentala ryggsäcken! Se till att njuta av idrottslivet varje dag.
4)Samma tänkande som har fört dig dit du just nu befinner dig kommer inte att föra dig dit du vill komma! Att förändra oss är den största utmaningen. Många undviker att tänka nytt, alternativt tänker nytt försent med hänvisning till att det just nu går ganska bra… Det som skiljer det duktige från den mästerlige är att den mästerlige har förmågan att tänka nytt i tid. Hur är det med dig?
2)Våga utmana! Den som är rädd för att misslyckas kommer förmodligen att göra just det; misslyckas. Personligen tycker jag det är bättre att chansa med förnuft, än att med feghet som ledstjärna "köra på säkerhet" och bli femma. Hellre prestera i övre delen av sitt register än att puttra omkring på en nivå som ingen gläds åt. Kör så det ryker!
3)Att njuta är ett sätt att gå vidare! Om du inte kan njuta av det du gör just nu kommer du hela tiden att leva kvar i ett tänkande fyllt av skuld. Skuldkänslor skapade av att du tyckte att du kunde utfört prestationen ännu bättre, genomfört tävlingen med än större fokus på uppgiften. De här gamla tankarna har en förmåga att ligga kvar och störa dina kommande prestationer. Se till att du "firar av" det du gjort och går vidare utan massor av barlast i den mentala ryggsäcken! Se till att njuta av idrottslivet varje dag.
4)Samma tänkande som har fört dig dit du just nu befinner dig kommer inte att föra dig dit du vill komma! Att förändra oss är den största utmaningen. Många undviker att tänka nytt, alternativt tänker nytt försent med hänvisning till att det just nu går ganska bra… Det som skiljer det duktige från den mästerlige är att den mästerlige har förmågan att tänka nytt i tid. Hur är det med dig?

Tankarna styr dina känslor och mentala tillstånd. Förutom musik och naturupplevelser är tankar det enda som styr dina känslor. Dina känslor styr dina handlingar av dina handlingar får du resultat. Stämmer resultatet med med målbilden? Ibland... Ibland inte... Visualisera din målbild. Idientifiera din kompott av olika känslor som du har i målbilden. Tänk på den, hamna där.
Tänk INTE på en citron. Vad såg du framför dig? Vi tänker i bilder... hjärnan förstår inga inte ord. Är du med?
testa detta!
Här är en liten övning du kan öva med en person till. Be personen att med rak arm och knuten näve sträcka fram sin arm. Be personen sluta sina ögon och tänka en tanke kopplat till ett positivt minne. Be personen att hålla emot när du pressar ner personens arm. Be sedan personen att tänka på på ett obehagligt minne, eller något svårt. Gör samma sak igen.
Ni kommer att upptäcka något. Jag säger inte vad men testa!!
Ni kommer att upptäcka något. Jag säger inte vad men testa!!
torsdag 27 maj 2010
Mental träning med Karin Ö

Igår kväll var jag på kurs för Karin på Vena dressyrcenter. Många nya insikter har jag idag:-) Workshoppen gick ut på att att främst scanna sigsjälv för att bättre förstå hur man fungerar i olika situationer och identifiera sina olika mentala tillstånd. Till att börja med talade hon en del om ledarskap, både vad gäller hästar och människor. Det handlar om förtroende tillit, och respekt. Som ledare ska du "förtjäna ditt ledarskap" och se vad varje enskild individ behöver för att de ska känna dessa tre saker.
Skillnaden mellan hästar och människor är att hästarna är direkta och ger dig ett omedelbart svar. På jobbet kanske dt tar 4 veckor innan du på omväg får reda på att du inte är "godkänd" av någon. Själv tycker jag denna diskussionen är oerhört intressant då jag inte upplever migsjälv som en ledartyp i andra sammanhang än just med hästar eller när jag går in i rollen som exempelvis tränare. Man kan lätt identifiera "ledartyper" i sin omgivning och fundera över vilka av dem jag kan tänka mig att vilja följa? Vilken typ av ledare behöver jag? Igentligen är det ju ledaren som ska fråga sig hur ska jag vinna denna personens tillit och respekt? VAD BEHÖVER DEN? Detsamma gäller hästarna, de är olika precis som vi. Vissa tuffa, vissa ängsliga, andra lugna. Vilket tillstånd ska vi gå in i för att leda dessa olika typer?
Ett exempel är lille Eddie, han är just nu lite ängslig av alla nya situationer och behöver då mycket trygghet för att sakta våga mer och mer utanför hans komfortzon. Han måste lita på sin ledare. Han måste bli hjälpt när det är farligt.
Kursen handlade sen om hur vi lagrar känslominnen i vår minnesbank. Kan vi leta upp rätt minnen? Plocka fram rätt minne till varje ny situation när vi står inför en utmaning? Hästar är otroligt emotionella, för att nå dem behöver vi kunna visualisera och använda vår högra hjärnhalva. När vi visualiserar kopplas bägge hjärnhalvor ihop. Känslor med analytiskt tänkande.
Detta är otroligt intressant. TÄNK ALLTID PÅ BÄSTA MÖJLIGA SCENARIO. Skaffa dig rätt målblid för varje situation. Se dig själv klara av situationen galant. Hur känns det då? Vilka känslor har jag i kroppen när jag är som bäst? Samlad? Lustfylld? Glad? Lugn? Det är olika för alla. Nu hinner jag inte skriva mer men jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst.
Ha en bra dag nu!
tisdag 25 maj 2010
Samlande övergångar
Och nu äntligen kommer inlägget om samlande övergångar. När vi nu har lösgjort hästen, ryggen sviktar och hästen känns jämn på bägge tyglar, vill vi ju ändra balansen så att hästen fördelar mer vikt på bakbenen. Meningen är ju att hela kommunikationen ska bli finare och finare att hästen blir kvickare i sina bakben.
Efter det att vi gjort de lösgörande övergångarna kan vi göra den i ett samlande och rakriktande syfte. Jag brukar börja att göra ävergångar mellan skritt och trav på böjt spår med endast några få steg. På så sätt renodlar man de framåtdrivande hjälperna och de förhållande, så att hjälpgivningen blir mer och mer finstämmig. Fokus är fortfarande på att ryggen skall upp för att man samtidigt skall kunna driva under bakbenen under kroppen. Den övning med trav skritt är särskillt bra för hästar som "ligger på" och har mycket bjudning, i det fallet är det extra bra att vara på voltspåret för att kunna visa hur hästen med ryggen upp i övergången. Eftergiften kan inte nog poänteras, då hästen skall uppleva att eftergiften dominerar snarare en förhållningen.
Det är viktigt att ha bilden i huvudet hur hästen skall göra i kroppen, för att kunna inverka korrekt utan att spänna sig.
Eftersom vi vill undvika all form av spänning i övergången är det oerhört viktigt att vi som ryttare förmedlar i kroppen de vi vill ha av hästen. Dvs spänner vi hela kroppen kommer hästen också göra det. spänner vi och backar med armarna kommer hästen spänna och trycka emot.
Har man i stället en häst som behöver "väckas" över jag istället trav-halt- trav på rakt spår för att renodla hjälperna. Lika viktigt är här att hela tiden visa att den ska vara avpänd men kvick- genom att vara det själv. Jag upprepar övergången gärna genom att vara lite innanför spåret och gör dem finare och finare. Ett lätt skänkeltryck och jag ska ha känslan att av att hästen "flyger" fram med start i bakbenen. Jag måste samtidigt vara beredd på hästens reaktion och följa den med både säte och hand, jag får inte under några omständigheter sitta emot rörelsen, i övergången ner till halt hjälper jag hästen genom att driva den med lätta skänkeltryck från vaden och upprepade förhållningar på bägge tyglar och ett förhållande säte. (dvs upprepade halvhalter).
Det förhållande sätet måste kunna ge efter i varje steg och får inte unde några omständigheter hindra hästens rygg för att komma upp. Här krävs att man är uppmärksam på hästens reaktioner. När hästen har gjort halt får den total eftergift i säte hand och skänkel. Jag gör ett par halter på raken, och övergår sedan till att göra tempoväxlingar i trav. Sen kan man fortsätta arbeta traven i andra samlande övningar såsom tempoväxlingar i skolor osv.
Sen går vi till galopp-skritt övergångar. Innan fattningen skall hästen skritta med en avspänd rygg, eftergiven i den blivande galoppsidan. Jag förbereder genom en halvhalt så att hästen är med på noterna, lägger sedan bara till galopphjälperna (ink inner sittben) och låter hästen sortera sina ben själv. Om man lärt sig att driva växelvis i skritt kan man enklare känna exakt när man ska ge hjälpen. Eftersom de första benet som startar galoppen är ytterbak så kan hästen bara fatta galoppen när ytterbak ska lyfta.
Om man inte har stenkoll på växelvis drivningen är det extra viktigt att man inte "överfaller" hästen med galoppfattningen utan att man lugnt och metodiskt kan fatta. Det enda vi INTE vill ha är spänning. Trycker man sittbenen i ryggen och jagar med säte osv kan du räkna med att du får spänning på köpet. Vänta hellre, spänn av och se till att hästen är ställd och fattar lugnt.
Tänk också på att hästen skall komma fram med sitt yttre bak och sitt inre fram, den hjälp som bromsar är INNER TYGEL.
Det är en dödssynd att backa med innertygel i fattningen. Ställ och förbered med se till att du kan ge efter på den utan att hästen rätar ut sig. Återigen handlar den om att använda handleder istället för spända armar.
Sen i övergången ner till skritt igen skall vi samla hästen ner i skritt. Detta ställer höga krav på ryttaren och hästen om vi inte ska hamn på framdelen och göra detta på rätt sätt. Jag förbereder genom att steg för steg samla hästens galopp och sen rida framåt igen. Sen samlar jag ner steg för steg till skritt. Hästen skall vara ställd till galoppsidan, ju mer vi kan ge kvicka förhållningar och samtidigt ha i huvudet att ryggen ska upp och att vi vill GE eftergift i varje steg, desto bättre övergång kommer vi att få.
Nöt inte detta för länge för det är extremt arbetsamt för hästen "bodybuilding" och mjölksyran kommer snabbt. Gör många skrittpauser. och arbeta i intervaller. Mellan de samlande övningarna är det viktigt att checka av ryggen och lägga in lösgörande övningar imellan. Det kan räcka att man tar något varv på volten i lättridning och låta hästen söka sig framåt nedåt.
Efter det att vi gjort de lösgörande övergångarna kan vi göra den i ett samlande och rakriktande syfte. Jag brukar börja att göra ävergångar mellan skritt och trav på böjt spår med endast några få steg. På så sätt renodlar man de framåtdrivande hjälperna och de förhållande, så att hjälpgivningen blir mer och mer finstämmig. Fokus är fortfarande på att ryggen skall upp för att man samtidigt skall kunna driva under bakbenen under kroppen. Den övning med trav skritt är särskillt bra för hästar som "ligger på" och har mycket bjudning, i det fallet är det extra bra att vara på voltspåret för att kunna visa hur hästen med ryggen upp i övergången. Eftergiften kan inte nog poänteras, då hästen skall uppleva att eftergiften dominerar snarare en förhållningen.
Det är viktigt att ha bilden i huvudet hur hästen skall göra i kroppen, för att kunna inverka korrekt utan att spänna sig.
Eftersom vi vill undvika all form av spänning i övergången är det oerhört viktigt att vi som ryttare förmedlar i kroppen de vi vill ha av hästen. Dvs spänner vi hela kroppen kommer hästen också göra det. spänner vi och backar med armarna kommer hästen spänna och trycka emot.
Har man i stället en häst som behöver "väckas" över jag istället trav-halt- trav på rakt spår för att renodla hjälperna. Lika viktigt är här att hela tiden visa att den ska vara avpänd men kvick- genom att vara det själv. Jag upprepar övergången gärna genom att vara lite innanför spåret och gör dem finare och finare. Ett lätt skänkeltryck och jag ska ha känslan att av att hästen "flyger" fram med start i bakbenen. Jag måste samtidigt vara beredd på hästens reaktion och följa den med både säte och hand, jag får inte under några omständigheter sitta emot rörelsen, i övergången ner till halt hjälper jag hästen genom att driva den med lätta skänkeltryck från vaden och upprepade förhållningar på bägge tyglar och ett förhållande säte. (dvs upprepade halvhalter).
Det förhållande sätet måste kunna ge efter i varje steg och får inte unde några omständigheter hindra hästens rygg för att komma upp. Här krävs att man är uppmärksam på hästens reaktioner. När hästen har gjort halt får den total eftergift i säte hand och skänkel. Jag gör ett par halter på raken, och övergår sedan till att göra tempoväxlingar i trav. Sen kan man fortsätta arbeta traven i andra samlande övningar såsom tempoväxlingar i skolor osv.
Sen går vi till galopp-skritt övergångar. Innan fattningen skall hästen skritta med en avspänd rygg, eftergiven i den blivande galoppsidan. Jag förbereder genom en halvhalt så att hästen är med på noterna, lägger sedan bara till galopphjälperna (ink inner sittben) och låter hästen sortera sina ben själv. Om man lärt sig att driva växelvis i skritt kan man enklare känna exakt när man ska ge hjälpen. Eftersom de första benet som startar galoppen är ytterbak så kan hästen bara fatta galoppen när ytterbak ska lyfta.
Om man inte har stenkoll på växelvis drivningen är det extra viktigt att man inte "överfaller" hästen med galoppfattningen utan att man lugnt och metodiskt kan fatta. Det enda vi INTE vill ha är spänning. Trycker man sittbenen i ryggen och jagar med säte osv kan du räkna med att du får spänning på köpet. Vänta hellre, spänn av och se till att hästen är ställd och fattar lugnt.
Tänk också på att hästen skall komma fram med sitt yttre bak och sitt inre fram, den hjälp som bromsar är INNER TYGEL.
Det är en dödssynd att backa med innertygel i fattningen. Ställ och förbered med se till att du kan ge efter på den utan att hästen rätar ut sig. Återigen handlar den om att använda handleder istället för spända armar.
Sen i övergången ner till skritt igen skall vi samla hästen ner i skritt. Detta ställer höga krav på ryttaren och hästen om vi inte ska hamn på framdelen och göra detta på rätt sätt. Jag förbereder genom att steg för steg samla hästens galopp och sen rida framåt igen. Sen samlar jag ner steg för steg till skritt. Hästen skall vara ställd till galoppsidan, ju mer vi kan ge kvicka förhållningar och samtidigt ha i huvudet att ryggen ska upp och att vi vill GE eftergift i varje steg, desto bättre övergång kommer vi att få.
Nöt inte detta för länge för det är extremt arbetsamt för hästen "bodybuilding" och mjölksyran kommer snabbt. Gör många skrittpauser. och arbeta i intervaller. Mellan de samlande övningarna är det viktigt att checka av ryggen och lägga in lösgörande övningar imellan. Det kan räcka att man tar något varv på volten i lättridning och låta hästen söka sig framåt nedåt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
